För sista gången

Efter 10 sekunder rann tårarna. Glädje i rösten. Hon ville verkligen prata med mig. Med mig. Samma ord igen: "Tänk att vad man än sätter i händerna på dig så blir det någonting bra!" Den där rösten som jag känner så väl. För sista gången.

Många långa stunder av tystnad. Vad säger man, för sista gången? Allt, inget? Vilka ord ska man välja, när det inte finns några?

Hästar.

Vi glömmer bort att det är sista gången. Förtränger de svåra orden som ändå aldrig kan göra situationen rätta. Och försvinner in i hästvärlden. 

Plötsligt rusar minuterna. 

Klockan visar att vi har pratat i 75 minuter. 

Det känns som 10. 

Någon sekunds tystnad och jag vet att det är dags. Den fruktade stunden. De hatade orden. 

För sista gången.

Jag saknar dig.

Klicka

Minuter och sekunder

Jag räknar ner. Minuter och sekunder. Jag längtar och jag våndas. Snart, snart har jag hört min trygghets röst för allra sista gången.

Och åh, vad jag önskar att jag kunde skjuta upp det. 


Länge, länge...

Några kommentarer

1. Inlägget "Människor - tillit" handlar om att jag har så fruktansvärt svårt att ta till mig beröm. Speciellt när jag själv inte känner att det jag har gjort är så bra. Då förstår jag inte berömmet vilket leder till att jag undrar varför människan berömmer mig.. Hela grejen sitter ju i mitt huvud. Egentligen. Den berömda självkänslan. 

2. Svar till Anonym: Jag har bra kontakt med mina föräldrar. Mycket bättre kontakt än jag hade när jag var yngre. Vi pratar i telefon minst en gång i veckan och så läser de min blogg. Angående matproblemen har jag helst velat deala med dem själv, men självklart har jag fått stöd och hjälp av mina föräldrar när jag bett om det. 

Kådsalva

Mamma och pappa var på besök på sena eftermiddagen och hade med sig någon sorts kådsalva som tydligen ska vara bra för bl a självsprickor och karleder hos häst.

Länk

Hittade följande information om grankåda: "Grankåda är granens eget skydd mot svamp och andra sjukdomar. När en skada uppstår i stammen, väller kådan fram och täpper till "såret", vilket gör att rötan hålls borta och trädet kan fortsätta leva och växa. Kådan är både bakteriedödande, bakteriehämmande och antiseptisk. Det gör den i en salva användbar på såväl svårläkta sår, självsprickor, eksem och på insektsbett." (Källa). Verkar helt klart värt att testa på finhästen!

3 år var det ja

Mazy är som vilken 3-årig unge som helst. Idag började hon med att plaska i en vattenpöl, bara för att upptäcka att det smakade apa och då promenera bort till grushögen och börja gräva där istället. 

Regn

här på gatan där jag gömmer mig

har hösten börjat tidigt

du hör vindarna från slummern

mellan grenar och blad

Människor - tillit

Hur vet man vad som är vad? Vems ord man ska ta till sig. Och vem man kan lita på. 

Det är alldeles för många människor som efter en tid visar sig vara helt andra än det de utgav sig för att vara. Jag har alltid varit väldigt misstänksam mot nya människor och hållit dem på en rejäl distans. Den senaste tiden har jag dock blivit mer öppen och låtit människor komma närmare inpå mig än förut. Men hur ska man vet var man ska dra gränsen? Hur nära inpå ska man släppa folk? När ska man släppa in dem? Och framför allt: Hur vet man att det är en människa man kan släppa nära inpå?

Just ikväll tänker jag på det här med baktankar. Så fort någon är väldigt trevlig mot mig eller ger mig mycket beröm för något så drar jag slutsatsen att det är på grund av att de vill ha ut någonting av det. Det har varit aktuellt flera gånger i år, men idag är det Ullbolsta som är objekt för tankegångarna. Jag är helt övertygad om att det bara är hjälp i stallet Ninna vill ha och att jag inte rider hästarna bra alls.

Och jo, det är fullblod i full tävlingskondition som springer in pengar åt både henne och hästägarna. Och nej, jag skulle absolut inte få sitta på dem om jag inte klarade av dem. Men, det är det där berömmet. Jag kan inte ta åt mig det. Det är för mycket, när det inte känns som om det är bra. 

Solen skiner i alla fall

Finhästen

Mazy var helt fantastisk idag. Fokus på mig nästan hela tiden, trots många "störningsmoment". Trav på stora åttvolter med skrittinslag mellan volterna. Galopp i ganska lugnt tempo på stor volt i båda varven. Massor av tuggande på bettet. Gick att ställa fint i båda varven. Och på tygeln nästan hela tiden. 

.

"Dreaming, I was only dreaming
Of another place and time"

Om jag blir bättre med tiden

Lyssnar på Melissa Horns nya singel "Under löven" och längtar efter vinterns konsert. Jag älskar hennes rena och enkla, men ändå så kraftfulla texter, som förmedlar så mycket.. "Jag försöker men jag förlorar varje gång. Antingen lämnar de mig eller så lämnar jag dem." Mitt i prick.

Mazy har fått fina fötter idag. Sista verkningen runt om, nästa gång blir det skor på framtassarna. Ska bli spännande att se vad hon säger om det! Hovis tipsade om att använda äppelcidervinäger på muggen och sedan kladda på massor av hästsalva, så det är nästa metod att testa. Nu är det i alla fall bara 1 vecka kvar till installningen så då får det åtminstone torka under natten. Nästa tips är Salicylsyrevaselin. Antar i och för sig att effekten är liknande då båda sänker pH:t.

"Jag har fastnat med händerna i marken

och i minnet från en mardröm"

Seg måndag

Seeeg dag på jobbet idag. Vi var nog rätt måndagströtta hela gänget, vilket i och för sig resulterade i några smått hysteriska skrattanfall som var rätt uppiggande. Blev i vanlig ordning kvar längre än jag skulle.. att det ska vara så svårt att komma därifrån. 

Åkte till stallet direkt efter jobbet och plockade in fina hästen från hagen. Det duggade bara lite så jag tänkte att vi nog skulle våga ge oss ut på en liten ridtur i skogen. Vi hann rida ca 15 min innan himlen öppnade sig - såklart! Men det blev en fin tur ändå. Vi red bort till gamla sommarhagarna och klättrade lite i backarna där bakom. Inga jättelånga backar, men perfekta för Mazy att knega lite i nu såhär i början. 

När vi kom hem igen var vi heeelt genomblöta (och ja, mobilen mår sådär, trots regnjacka). Mazy fick käka havre med fleecetäcke på och när vi sedan skulle gå ut i hagen igen började solen skina. Just så. 

Fina hästen!

Åh, Mazy var helt fantastisk idag! Efter förra ridpasset, då hon också gick bra, har hon fått vila några dagar och det har nog gjort henne gott. 

Vi skrittade bort till stora ridhagen och började med att trava ett halvt varv för att sedan galoppera ett varv åt vänster och ett åt höger. Redan där var hon jättefin och tuggade på bettet och sänkte halsen. Sedan fick hon skritta en stund innan vi travjobbade lite. Det var inga problem alls att trava på åttvolter eller volter och hon tuggade så fint på bettet och jobbade på jättebra!

Tro det eller ej, men det har varit otroligt bra för mig att rida galopphästarna. Jag har fått en så härlig ridkänsla där ute. Att bara kunna sitta helt stilla på hästen, vara jättemjuk och stadig i handen och bara följa med - precis som i Portugal! Det har dessutom varit jättebra för Mazys skull. De flesta hästar jag rider där ute är ju ca 2-3 år så det hjälper mig i min ridning på henne. Nu ligger ju de hästarna långt före Mazy, men det hjälper mig att få in den känsla jag vill ha på henne - med mjuk och stilla hand i balans!

Rätt fina omgivningar har vi!

Den där hästen älskar skor!

Det blev en Ullbolstahelg

Sämre sms kan man ju få..! Mycket välbehövligt efter gårdagens totala dipp. Och till råga på allt har jag fått x antal såna här sms idag. ;o)

Hästbussen havererade för dem halvvägs hem igår natt och vägrade att starta igen. Tur i oturen så var de i närheten av en gård där hästarna brukar mellanlanda vid tävlingar söderut så de kunde bogseras dit. Dock startade inte bussen alls, inte ens i morse, så jag fick rycka ut och ta hand om hela stallet hemma på Ullbolsta. 

Det är läskigt att, helt själv, ta hand om över 20 st tävlingshästar, varav ett gäng dessutom är hingstar. Tack och lov regnade det inte idag i alla fall, men hästarna fick ändå nöja sig med att bara komma ut på walkern när jag mockade deras boxar. Många hästar är det och det gäller att hålla koll på vilka man kan sätta ut samtidigt, så jag tog det säkra före det osäkra och satt ut dem två och två eller tre och tre. 

I korta drag har dagen inneburit: morgonfodring, av med täcken, ut på walkern, mocka, höa och ströa, tvätta vattenkoppar/göra vattenhinkar, ta in från walkern, spola av de som hade kladdiga hovar, på med täcken, sopa, kratta, lunchfodra. Ninna ringde nånstans vid lunchfodringen och tvingade mig att åka hem, haha. 

Fick sms nu på kvällen där det stod att ordinarie personalen hade kommit hem och att hästarna mådde toppen. Pjuuh!

Ödets ironi

Haha, det är ju rätt komiskt att en häst som heter "Immovable" är struken! Det är iofs rätt komiskt överlag att man döper en galopphäst till det namnet. 

Äh, bara så värdelöst..

Idag gick jag upp kl 05.45 för att köra bort till Ullbolsta och ta hand om alla hästar tillsammans med Anna. Vi var mycket nöjda över att det var uppehåll/bara duggade lite, bara för att någon timme senare upptäcka att himlen bokstavligt talat hade öppnat sig och det bara vräkte ner. Detta resulterade i ett herrans springande fram och tillbaka med hästar, spolning av ben och hovar, en sjö i stallgången vid uteboxarna och dyngsura stalltjejer. Stallet blev i alla fall klart, alla hästar kom ut på walken och ingen dog. 

När jag ändå var igång med hästeriet åkte jag bort till min pålle i ösregnet. Hon och Fine verkade inte direkt bekymrade av regnet utan stod mitt i hagen och käkade gräs. Mazy har fortfarande en liten knöl (stl som en fingernagel) på ytliga böjsenan bak. Känns ungefär som ett insektsbett, lite mer vätskefyllt kanske, och sitter precis där det går någon blodådra. Vad jag kommer ihåg från när jag visiterar henne annars. Pratade med veterinären som tyckte att jag skulle avvakta, att det mycket väl kunde vara just ett insektsbett, men jag blir så orolig. Eller ja, just nu orkar jag bara inte. Ser framför mig 6 månaders konvalescens, otaliga behandlingar och enorma veterinärkostnader.

Det ska liksom alltid vara någonting i det här som visst kallas livet.. Och ja, nu tänker jag faktiskt ha offerkoftan på mig. Mazy hade det bättre hos AL - hos mig verkar hon bara skada sig hela tiden. Vilket iofs inte är så konstigt med tanke på hur dålig jag är på allting. Alltid är det någonting som går fel. På jobbet, på gymmet, på Ullbolsta, med Mazy. Men det går liksom inte att lägga sig platt fall och bara ge upp. Det går inte.

"Mitt totala nederlag. Det är något mer. Något mera som skaver. 
Alla de där misslyckandena. Att ändå liksom alltid bli bortvald, lämnad ensam kvar. 
Lyckad. 
Objektivt lyckad i andras ögon. Jajaja. Men så fruktansvärt misslyckad i mina egna. 
Det är ju ingen som vill ha mig. 
Hör du mitt vrål nu? Hör du hur jag skriker? Mina barnsliga snyftningar? 
Varför blir jag alltid över? Vad är det med mig som gör att resten av världen skyggar? 
Vad är det med mig som gör att jag aldrig får några riktiga jobb, fasta anställningar? 
Varför finns det ingen trygghet för mig?"

- Ann Heberlein

Lägger ner och följer loppen på Göteborg Galopp istället. De är för övrigt sanslöst sega med att uppdatera resultaten på ATGs hemsida.

Nya fina boxen

Såhär fint ska Mazy bo från 1:a september. Alldeles nytvättat och nymålat!

Mazy

I förrgår red jag Mazy i stora ridhagen igen och då var hon verkligen superfin! Lite ofokuserad i början, men det får hon vara så länge hon ändå lyssnar på mig. Det tog inte jättelång tid innan hon slutade leka teleskop och kika på omgivningarna och hon svängde och gick på volter jättefint. Hon är så himla mysig att rida på när hon koncentrerar sig och hittar takten. Vi passade även på att trava över bommarna som ligger utlagda i den hagen och det tyckte hon var superkul! 

Eftersom hon jobbade 3 dagar på raken så har hon fått vila två dagar och ska få vila imorgon också då vi ska flytta tillbaka dem till de gamla beteshagarna igen. Där ska de gå i ca 1,5 vecka till innan vi stallar in dem, vilket ska bli riktigt roligt! Det verkar som om vi kommer att vara ett riktigt toppengäng i stallet, så jag är förväntansfull. 

Veckans Ullbolsta

I morse var jag ute på Ullbolsta igen. Jag hann bara rida en tur idag, pga jobbet, trots att Ninna bönade och bad att jag skulle stanna kvar och rida några turer till, haha. Vi cantrade i alla fall på banan med några hästar och jag fick rida en liten 2-årshingst som går under smeknamnet "Östen". Hur go som helst är han! Svårt att tro att han bara är två år. 

Fick lite gliringar om galoppombytena under tiden vi red på banan. "Du som är dressyrryttare ska väl kunna göra byten" lät det. Jovars, men inte i kortkorta läder i full galopp på en galoppbana. Det var första bytet. Sedan gick det faktiskt hur bra som helst och jag fick till och med höra att jag red honom jättefint. Ninna var nöjd över att han pullade med mig och konstaterade sedan att det nog var för att han bara hade en liten fluga på ryggen. Jag ligger visst också på plus eftersom han inte tappade en sko när jag red. Det är tydligen ett bevis på att man har ridit honom bra. Jaja. 

Annars känner jag att galoppsitsen har blivit starkare och känns mer naturlig nu. Jag kommer tillbaka med rumpan och hittar en helt annan balans än de första gångerna jag red. 

I helgen ska jag vara där både lördag och söndag. På lördag ska Anna och jag ta hand om hela stallet själva eftersom resten av gänget är på Jägersro på tävlingar. Jag kan nog inte vara alltför kass eftersom hon lämnar mig med ett sånt ansvar och dessutom säger att jag gärna får markarbeta några hästar när stallet är klart och Anna åkt hem. Logiskt sett. Tankarna är inte riktigt med på det dock. 

På söndag åker jag dit och bara rider några hästar då den ordinarie personalen kommer hem från Jägersro i ottan och bara ska sköta markjobbet i stallet innan de är lediga resten av dagen. 

Mycket Ullbolsta blir det. 

Lite bloggtorka

Men jag kommer nog igen.
Snart.

Knashäst

Idag höll jag på att bli galen på Mazy. Jisses, vad hon har fixat och trixat och pysslat med helt andra saker än hon skulle. Och hon ser lika glad ut trots att man säger åt henne. Till slut kan man inte göra annat än att skratta åt henne.

Vi red i stora ridhagen och fokus var att träna på att svänga. ;o) Vi red serpentiner, stora volter och åttvolter i skritt - gick  hur bra som helst. Började trava och då gick det undan. Mazy var huuur pigg som helst! Försökte få lite ordning på henne i trav ett tag och visst svängde hon och gick på volter helt ok, men med huvudet upp i himlen och koncentrationen på allt annat än mig. 

Det kändes helt klart som en hopplös dag och att det blåste en hel del gjorde det inte direkt bättre. Jag bestämde mig för att låta henne galoppera lite och sedan avsluta. Även galoppen gick i full fart kan man säga, i alla fall i vänster varv. I höger varv lugnade hon sig faktiskt och började jobba på lite. 

Men sen, när jag travade efter galoppen, var hon så fin! Så bra har hon aldrig gått förut. Hon jobbade i en rätt stadig form och var så mjuk och fin åt både höger och vänster. I fortsättningen blir det helt enkelt ett par varv i galopp innan vi börjar arbetet. 

Ännu ett svar på en fråga

"Vad skulle du säga var det avgörande och det som hjälpte dig att ta steget fullt ut från ätstörningen?"

Det allra sista steget tog jag nu i vintras när exet stack. Jag antar att det var överlevnadsinstinkten som slog in. Hela mitt liv vändes upp och ner på en kväll, men någon ofattbar kraft fick mig att fortsätta framåt. Jag var tvungen att reda upp mitt liv, jobba och ta hand om min häst (som jag bara haft några veckor) och med allt som hände fanns det varken tid eller ork att vara ätstörd. Så det var väl kanske ett omedvetet steg.

Innan det var det förra våren när jag gick i öppenvården på Capio. Det började gå utför igen den våren. Tillslut sa min behandlare att hon vägrade att låta mig gå in i anorexin igen och erbjöd mig en plats på dagsjukvården igen. Jag fick ha kvar min fantastiska behandlare, trots att hon egentligen bara hade patienter i öppenvården. Inne på avdelningen hade jag enormt stöd av behandlingsassistenten, som jag redan kände sedan förra perioden på Capio. 

Tiden på Capio förra sommaren gav mig så otroligt mycket. Mer än någon annan behandlingsomgång har givit mig. Jag var mer redo för att ta emot hjälpen och kunde be om hjälp på ett helt annat sätt. För första gången kunde jag ta till mig och förstå vad som sas till mig. Allt min behandlare och behandlingsassistent sa till mig den perioden genomsyrades av sådan ärlighet och uppriktighet. Och plötsligt gick det upp för mig att jag faktiskt får finnas till och dessutom har rätt att göra det. 

På töm i hagen

Att vara hos hästen gör en alltid på bättre humör! Även om det också känns motigt när allt annat känns motigt. Dock försvinner det motiga så fort man har kommit till stallet. 

Idag stod det tömkörning på schemat. Mazy börjar haja grejen nu och är väldigt mycket lättare att styra. I skritten kunde jag till och med börja be henne att trampa in inre bak lite mer under kroppen. Roligt! Traven är jättefin i höger varv, men i vänster varv hittar hon inte riktigt balansen än. Det blir dock bättre ju längre passet går. Hon har ju varit svårare i vänster varv ända sedan jag började rida henne i våras, så det är bara att fortsätta att jobba på. 

Det känns som höst

Och jag tycker inte om det. Det kryper av ångest i kroppen och jag är livrädd. Höst väcker liv i gamla minnen, händelser och känslor igen. Det är i runda slag exakt tre år sedan jag snubblade och föll handlöst. Jag satt hos min fantastiska psykolog och visste inte vart jag skulle ta vägen. Hon tog mig i handen, åkte med mig till psykiatriska akutmottagningen och skrev in mig. Och där blev jag kvar. 

Hela livet föll. 

Jag var ensam. En hård landstingssäng och en hög korsordstidningar. Blod i badrummet och korridorerna av en medpatient som trots vak fick tillfälle att skada sig själv. Allavarliga frågor om hur man ska gå tillväga för att bli så smal (mager) som jag var. Hysteriskt intensiva historier om sönderhoppade bord på Plantagen och elaka gliringar om mina matvanor. Långa promenader i färgade löv och kylig luft. Piller. En kopp kaffe, ett äpple och en brödbit om dagen. 

Jag vet inte hur jag orkade?

Ett samtal från en välbekant stämma. Bedömningssamtal. Vägran att ta emot slutenvård. Väntan. Inskrivning på dagsjukvård. Fruktansvärt tidiga morgnar. Ångestfyllda dagar. Sena kvällar. Kyla och mörker. Förlust av en fantastisk människa. Kraftlöshet.

Kyla och mörker.

Min värsta fiende. Jag vet att jag klarar det, efter den här våren klarar jag allt. Men jag vet också att det blir fruktansvärt jobbigt. Speciellt när jag är ensam. Därför fyller jag dagarna med så mycket aktiviteter som möjligt. Så att jag slipper tänka. Det är tankarna som är så förrädiska. 

Jag läser "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein. Bara titeln är fantastisk. Och trots att jag inte ens har läst en fjärdedel av boken är jag fast. Hon beskriver kaoset i mitt huvud. Men så har vi också samma diagnos. Tydligen. För jag har fortfarande inte riktigt tagit till mig min diagnos.

"Vem ringer man när man inte orkar leva? Vem ringer man när man inte vill leva? Observera min formulering, den är viktig. Jag har inte någon längtan efter att dö. Jag vill inte dö. Det är livet jag inte klarar av. Sanningen att säga så är jag rädd för att dö. Jag är rädd för tomheten, för att allt ska ta slut, för evigheten."

Precis så.

Fölmönstring

Idag har det varit fölmönstring på Stjärnborg och Jessica (vem annars?) och jag var där och agerade lite funktionärer. Det var riktigt roligt att se alla underbara småttingar! Vi fick dessutom spana in Apaches enda avkomma här i Sverige. Att fölet dessutom har Blue Hors Don Romantic som morfar gör det inte precis sämre. Ett helt fantastiskt föl som även fick bra betalt - 51 poäng!

Svar på fråga

"Som frisk från en ätstörning skulle det vara intressant om du ville dela med dig av dina "ätvanor", vad du äter under dagarna?!"

Jag har fortfarande schemat från Capio som grund under mina dagar. Jag äter i princip alltid frukost, lunch, mellanmål, middag samt kvällsmål.

Frukosten ser likadan ut varje dag:

- 2 mjuka smörgåsar (typ Lingongrova), med pålägg såklart

- 1 tallrik 3% filmjölk blandat med 2% yoghurt och flingor

- 1 stor kopp kaffe med mjölk

Till förmiddagsfikat äter jag ofta en frukt.

Lunchen är såklart olika, men det är alltid lagad mat. Även här har jag Capios mått på hur mycket mat det ska vara i bakhuvudet, men jag frångår det mer och mer. Jag äter tills jag är mätt och det blir oftast mer än vad som räknas som 1 portion.

Mellanmål beror helt på vad jag gör under dagen. Det kan vara t ex 1 stor banan och en Risifrutti, 1 tallrik yoghurt och en macka, 2 mackor och en frukt eller nån sorts fika, typ glass eller kanelbulle. Om jag jobbar sent och sedan ska åka till stallet äter jag ett större mellanmål, ungefär som frukosten.

Middagen är likadan som lunchen. 

Kvällsmålet är samma som mellanmålet. Storleken varierar beroende av hur hungrig jag är och vad jag gjort under dagen. 

Jag äter även fikabröd utöver allt annat när det serveras på jobbet. Ute på Ullbolsta fikar vi alltid innan vi rider, när stallet är klart och då blir det en macka med hur mycket smör och pålägg som helst. 

3 x ridning

I morse var Jessica och jag ute på Ullbolsta igen. Första turen gick runt fälten. Jag red Smilla, samma häst som jag red första gången jag var där ute och red. Det kändes helt klart mer kontrollerat idag! Tror att vi bara travade en lång tur förra gången jag red henne, men idag var det galopp som gällde. Det är riktigt roligt att känna att man faktiskt utvecklas. 

Andra turen var markarbete på gräset. Jag fick rida min favorit Pinnen. Han är så fantastiskt trevlig att rida! I alla fall nu när jag har lite mer erfarenhet. Jag red även honom första gången jag var ute hos Ninna och då var det verkligen inte lika trevligt att rida honom. Nu behöver jag bara säga åt honom att stanna kvar och vänta när han flyger iväg och så blir han hur fin som helst! 

När vi var klara på Ullbolsta åkte jag och jobbade innan jag åkte vidare ut till Mazy. Hon är så duktig så! Trots att både Peppe och Fine stod borta i hagen och skrek efter henne stod hon så snällt, alldeles lös, när jag borstade och sadlade henne. Vi red en stund i stora gräshagen. Skrittade och travade på ett fyrkantsspår och sedan galopperade vi ett varv runt hagen i varje varv. Det var en väldigt pigg liten häst! Vi hade lite olika åsikter om att vända åt vänster, men det blev bättre och det löser sig så småningom. Hon har alltid varit lite svårare åt vänster. Annars jobbar hon superbra! Tuggar på bettet och sänker sig så fint så. Fattar rätt galopp och lyssnar på övergångar. Jessica och jag ska försöka fixa lite koner också så att vi kan träna ännu lite mer på styrningen. 

En lång dag, så nu är det hög tid för sängen!

Denna katt

Den där veckan

Bah, det är den veckan i månaden. Och jag är på ruskigt dåligt humör. 

Jobbandet är igång igen och semestern känns redan avlägsen. Igår var jag superstressad på jobbet, trots att jag inte alls hade galet mycket att göra. Dagen idag var bättre. Jag analyserade och pysslade med resultat nästan hela dagen. Det kräver rätt mycket koncentration och är lite pyssligt, vilket passade mig perfekt idag. 

Efter jobbet knallade jag över gatan till gymmet och körde ett pass. Började med att springa och blev bara mer och mer irriterad när nödstoppen ständigt ramlade ner för att jag råkade vifta till med handen. Höll på att svära högt, men sedan sansade jag mig och sprang en liten bit till. Jag försöker fortfarande hitta en bra övning för baksida axlar. Hittar inte riktigt någon bra övning som jag trivs med. Får experimentera lite till. 

Innan jag åkte hem igen åkte jag såklart ut till Mazy en stund. Hon var lika duktig som alltid när jag tvättade karleden. När vi var klara med det tog jag av grimman och lekte lite med henne i hagen. Hon springer bredvid mig när jag springer och skrittar bredvid mig när jag går. Stannar när jag stannar, backar när jag säger "backa" och gör kombinationer av det. Utan grimma och helt frivilligt. Då glömmer man lätt bort att man är på ruskigt dåligt humör.

Dock kommer man snabbt på det igen när man kommer hem och upptäcker att man fortfarande inte har fått tillbaka pengarna för en sadel man lämnat tillbaka. Sanslöst irriterande och oprofessionellt. De kan vänta sig ett mindre positivt telefonsamtal imorgon..

Dressyr på ängen

Idag har vi ridit lite "dressyr" i den stora, stora gräshagen bredvid våra sommarhagar. Det är så lyxigt så att jag inte tror att det är sant! 

Mazy var jätteduktig! och pigg! Hon söker sig framåt nedåt på ett helt annat sätt än i våras och går bara med huvudet riktigt högt när hon spanar på saker i omgivningen. När hon koncentrerar sig och jobbar på lite är hon såå lätt och fin. Fick några steg där hon gick super och jag fick en liten glimt av vad vi har framför oss. Så roligt! Det är fortfarande lite svårstyrt ibland, speciellt när det är hästar och annat att titta på, men hon lyssnar så bra på övergångar och hon fattar rätt galopp varje gång. 

Hon är dessutom helt fantastisk att hantera! När jag ska göra rent karleden de dagar hon inte jobbas sätter jag på henne grimman i hagen, lägger grimskaftet runt halsen och sedan tvättar och smörjer jag. Hon står så snällt och börjar hon pyssla med annat säger jag bara till så står hon stilla igen. De dagar hon ska jobbas promenerar vi bort till "sadelkammaren" och så ställer jag henne lös där utanför och gör i ordning henne. När vi har jobbat klart står hon lös igen och jag tvättar karleden innan hon får gå ut i hagen igen. 

Man blir ganska förälskad i henne. :o)

Ännu en dag på Täby

Idag har Jessica och jag varit på introduktionskurs på Täby Galopp. Vi fick information om galoppsporten i Sverige, lite mer ordning på hur man läser propositioner, se ännu lite mer intressant utrustning (varav ett kombinerat sidepull/bett som jag bara måste ha!) och sedan ett föredrag om hovbeslag och utfodring. Dessutom fick vi prova på att rida på Plastic Wonder. Superkul! Eftersom jag har ridit lite ute hos Ninna nu fick jag rida en lite längre stund och även testa på att byta tygelgrepp samt rida en slutfinish i full tävlingsfart. Dagen avslutades med ett besök på Solbacka - ett stuteri med uppfödning av fullblod. 

Det var en riktigt lärorik dag! Galopp och dressyr är helt klart favoritinriktningarna i hästsporten. Jag vill verkligen hinna göra både och! Dressyren älskar jag för samspelet och kicken man får när allting bara klaffar. Galoppen älskar jag för de nätta hästarna och farten. Måste man verkligen jobba? 

Om jag hade tid och pengar

Länk

I saw the real you

There was a time

I thought, that you did everything right

No lies, no wrong

Boy I, must've been outta my mind

So when I think of the time that I almost loved you

You showed your ass and I, I saw the real you

Thank God you blew it

Thank God I dodged the bullet

I'm so over you

So baby good lookin' out

I wanted you bad

I'm so through with that

Cuz honestly you turned out to be the best thing I never had

You turned out to be the best thing I never had

And I'm gon' always be the best thing you never had

I bet it sucks to be you right now

So sad, you're hurt

Boo hoo, oh, did you expect me to care?

You don't deserve my tears

I guess that's why they ain't there

To think that there was a time that I almost loved you

You showed your ass and baby yes I saw the real you

I wanted you bad

I'm so through with that

Cuz honestly you turned out to be the best thing I never had

I said, you turned out to be the best thing I never had

And I'll never be the best thing you never had

Oh baby I bet sucks to be you right now

What goes around, comes back around

Santa Rosa

Igår var Jessica och jag ute hos Ninna igen. Lika trevligt som vanligt. :o) Vi red markarbete den här gången och jag red först ett 3-årigt sto som heter Santa Rosa. Red henne på banan förra gången jag red henne - det var lite mer fart i henne då kan man säga. I markarbetet var hon lite lat faktiskt, men hade jag haft en liten pinne är jag övertygad om att hon hade varit fantastisk. Det är en riktigt fin liten häst. Hon har dock inte psyket för att gå löp så nu ska hon säljas som ridhäst. Därför fick Jessica filma och fota lite när jag red.

Nästa tur red jag Pine Wood, också han en 3-åring. Vi markarbetade dessa hästar också och Pinnen var hur fin som helst att rida! Han kommer att bli en riktigt, riktigt fin ridhäst när han är klar på galoppbanan. Man kan väl ha en dressyrhäst och en galopphäst!? Galopphästen kan springa in pengar och betala Mazys kostnader. Det vore ju helt optimalt!

Jättefin häst!

Idag var vi hos hästarna tidigt på morgonen och tömkörde i hagen bredvid beteshagen. Ahh, vi har så lyxigt - två jättebra hagar att rida i, varav den ena till och med har cavalettibommar utlagda. Hagen bredvid vår har dessutom perfekt underlag!

Vi började med att tömköra Mazy och hon var hur fin som helst! 4:e gången vi tömkör och hon sköter sig kanon. Hon verkade även gilla underlaget i hagen och att det var lite yta där. Jättekul!

Fine var däremot inte riktigt lika positivt inställd så honom får vi nog ha med oss en pisk till. När han väl travade på i ett friskt tempo jobbade han på bra, men däremellan var det väl lite si och så. 

Badkarslösningen verkar fungera riktigt bra och Mazy älskar det! Hon doppar nästan hela huvudet i vattnet och rör om och plaskar. Så skönt att se. 

Dagarna flyger iväg

Gaah, ännu en dag som bara har ruuusat förbi! I morse sprang jag en liten sväng innan det blev för varmt. Sedan åkte Jessica och jag (ja vi gör allt tillsammans, haha) till Sadelmagasinet för att lämna tillbaka de lånade sadlarna. När vi var klara med det åt vi lunch i en park i närheten. På väg tillbaka till Uppsala stannade vi till i Upplands Väsby och spanade in Horze, Hööks och Stockholm Ridsport. Jag tog hem en hoppmodell av dressyrsadeln jag köpte igår. La på den på Mazy lite snabbt och det såg okej ut. Ska ta med sadelgjord imorgon och provrida lite tänkte jag. 

Vi var inte tillbaka hos hästarna förrän halv fyra och jag förstår inte hur dagen bara kunde försvinna!? Hästarna fick lite pyssel i nya sommarhagen i alla fall. Vi kollade även vattenkoppen som jag vet att Mazy och Peppe var lite tveksamma till igår kväll när vi släppte ut dem. Den fyller på sig själv och då låter den väldigt mycket. Mazy ville knappt gå i närheten av den idag och när jag gav henne vatten i en hink drack hon massor. Så även Peppe. Eftersom stallägarna är på en kortare semester var vi lite pyssliga och hämtade badkaret som turligt nog stod lite längre bort i vår hage. Ställde det under vattenkoppen och satte fast flötet i koppen så att den rinner hela tiden. Vips, så fick vi ett självpåfyllande badkar istället! Det däremot tyckte Mazy var superkul och lekte med huvudet i vattnet. Vi får väl se om lösningen håller i längden, men den duger nog tills HB kommer hem och de når ju att dricka ur vattenkoppen också. 

Goaste hästen

Första barbackaturen!

Svar till Anonym

"Hej!

Funderar lite på det här med träning, hur ofta tränar du (inklusive ridningen såklart!) per vecka, vet ju att du haft en ätstörning, har jag med nämligen..."

Det är rätt olika. Fram till i slutet av mars tränade jag ingenting alls, förutom ridningen. I slutet av mars började jag springa lite lätt 2 gånger i veckan. Nu har jag inte ridit på hela sommaren då hästen har gått på bete och i början sprang jag ca 3 gånger i veckan. Just nu springer jag ca 2 gånger och tränar på gymmet ca 2 gånger. Men, nu har jag också haft semester + att hästen har vilat. Hur det kommer att se ut när semestern är slut och hästen börjar motioneras vet jag inte. Det beror lite på hur mycket tid jag har och hur mycket jag känner att hästen ska jobbas. 

Mina behandlare på Capio har sagt att det är normalt att träna ca 2-3 gånger i veckan, speciellt när man inte har varit "frisk" en längre tid. Jag har alltid varit en väldigt aktiv tjej och tycker att jag har tränandet under kontroll nu. Jag äter mycket mer nu när jag har börjat träna igen och som jag skrev ovan så kan jag anpassa träningen till hur mycket tid jag har över. Då jag tidigare har gjort misstaget att träna alldeles för mycket precis när jag avslutat behandlingar vet jag hur det är och vart det leder och det är det inte värt! Även om jag verkligen älskar att träna.. Kanske kan jag träna mer i framtiden, kanske inte. Just nu vet jag i alla fall att jag inte kan det och hästen är väldigt bra för att förhindra en högre träningsdos. Eftersom hon är väldigt ung rids hon bara kortare och väldigt lätta pass så det är ingen större ansträngning. Och ridningen kan ingenting i världen ta bort från mig. Jag fick till och med fortsätta att rida under min senaste period på Capio, dock var jag inte så jätteunderviktig den gången. 

Oj, det är blev jättelångt och även ett försvarstal till en tidigare kommentar. Men för att avsluta: 2-3 gånger i veckan anses som lagom. Dock gäller det att vara aktsam och uppmärksam på signalerna och att våga äta mer! Det är ett väldigt bra sätt att undvika att de gamla tankarna tar över. 

Yes, yes, yes!

Idag åkte vi (Jessica och jag) till Hööks för att hämta hem en sadel att testa på Mazy. Den sadeln jag tänkte testa fanns inte hemma, men jag beslutade mig för att ta hem en dressyrsadel av en annan modell istället. Hyste inga större förhoppningar över att den skulle passa, men det gjorde den! Jessica och jag red ut en lite längre sväng i solen. Vi hittade till lite fina ridvägar och galopperade över en äng - snacka om lycka!! Mazy verkade gilla sadeln och jobbade på så fint på den sista längre travsträckan. 

Bild

Imorgon åker vi och lämnar tillbaka lånesadlarna och hämtar hem en hoppsadel i samma modell som dressyrsadeln jag har köpt. Bara att hålla tummarna att den också passar!

Back to zero

Gaah, sadlar - jag hatar sadlar! Hur svårt kan det vara? Det positiva är i alla fall att jag blir väldigt bra på att veta precis vilken sorts sadel lilla hästen behöver.. Igår kväll red jag en liten opretentiös sväng barbacka i skogen tillsammans med Jessica och Fine. Mazy skötte sig exemplariskt och tuggade så fint på bettet i både skritt och trav.