Dagens Paulo-träning

Idag tränade Mazy och jag för Paulo igen! Redan innan vi började rida sa han att Mazy musklat om halsen sedan förra träningen, ett bra bevis för att vi jobbat på helt rätt sätt. 

Under passet tränade vi på att rida volter med olika storlek samt rida på lite åttvolter. Detta för att få henne att verkligen lyssna på och följa tygeltagen. Vi red även en del diagonaler där jag fick lägga upp tempot lite för att få henne att hitta balansen genom tempo och takt och inte genom att jag parerar henne med tyglarna. 

Övergångar var någonting som vi fick mycket beröm för! Jag gör alltid övergångarna helt utan att använda tyglarna och alltså enbart med hjälp av kroppen och rösten, någonting som Paulo var väldigt nöjd med. Idag fick vi även galoppera lite under passet och Mazy var så duktig och fattade rätt galopp varje gång!

Hela träningen kändes otroligt bra idag! Mazy jobbade på ett helt annat sätt än förra träningen; sökte sig framåt nedåt jättefint och följde mig mycket bättre på volterna. Även om hon stundtals flöt iväg, lyssnade på det som hände utanför eller skuttade till för någon annan häst så kom hon tillbaka till jobb väldigt snabbt. Och efter träningen sa Paulo att jag kommer att ha otroligt roligt med den här hästen!

Världens finaste!!

På plats!

Nu är Mazy på plats i nya stallet! Hon inleder sin vistelse där med bete i helt fantastiska hagar - hon verkade tro att hon kommit till himmelen när hon kom fram. Och Peppe och hon nosade bara lite på varandra och började sedan beta sida vid sida. När jag åkte förbi en timme senare stod de fortfarande bredvid varandra och åt.

Nöjd tjej!

Inne i stallet. Mazys box är den närmast hitåt på höger sida.

Stallet utifrån.

1!?

Jag är trött. Och jag hatar när planer ändras hit och dit. Speciellt när jag redan är stressad för alla förändringar som är på gång. Inget Blodomlopp imorgon - fan! Min seedningschans till Tjejmilen. Soffan försvann poff och jag hittade 18 hårsnoddar som Fnattisen släpat dit. 

Öppna ögonen och ta in världen

Vissa dagar är som den här dagen. Andra dagar är helt annorlunda. Som idag. Eller igår. Då ser jag dessa magra gestalter på stan. Med byxor som hänger och armar som är så tunna att det ser ut som om de ska gå av om man råkar ta i dem lite för hårt. Och jag kan inte känna en endaste gnutta av avund. 

Istället kan jag bara tycka synd om dem. För allt de går miste om i livet. För att de missar allting som händer runt omkring dem. Och för att de har en så otroligt lång och jävlig resa tillbaka till livet. En resa som inte tar veckor eller månader - utan år. Den är inte över bara för att man når den magiska gränsen för normalvikt, men normalvikten är definitivt en förutsättning för att resan ska kunna fortsätta.  

Och då tänker jag genast på det otal människor som gång på gång när de når normalvikt packar sin väska och ger sig tillbaka till startpunkten igen. Ofta med förklaringen att de inte mådde bättre på normalvikt än i svält. Vilket om man tänker efter lite grann inte är speciellt märkligt alls: När kroppen och hjärnan är i svält är även känslorna det, men när kroppen börjar må bättre kommer också alla känslor fram. Och det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt.

Men, med alla svåra känslor kommer även de positiva känslorna. Det må ta lite tid, och kanske är det så att man samlat på sig så mycket oro och ångest i kroppen under sjukdomstiden att det måste få komma ut innan glädjen kan hitta fram. Men man kan bli glad! Och den glädje man känner när kroppen mår bra är en helt annan glädje än den man känner när vågen visar 2 kg ner. 

Det är också här någonstans man måste börja "öppna ögonen och ta in omvärlden", som Fru Klok tjatade så mycket om. Lättare sagt än gjort såklart, men faktum är att man som anorektiker är så otroligt introvert och självupptagen att det är rent ut sagt omöjligt att må bra. Och det är mycket trevligare att kunna ta emot komplimanger, titta på människor, och engagera sig i diskussioner istället för att konstant sitta och fundera på hur hemsk man ser ut, om man gått upp 2 hg eller om armen ser lite fetare ut än igår.

Jag blir fortfarande grön av avund när jag ser snygga och slanka tjejer. Tjejer som ligger där precis under normalvikten. Precis där jag också vill ligga. Men, jag vet att det bara är att gilla läget och acceptera att jag aldrig kommer att kunna ha en så låg vikt och samtidigt må bra. Jag har sett Fru Klok rita de där kurvorna så många gånger och jag vet att hon har rätt.

Och om jag öppnar ögonen och tar in omvärlden så inser jag att den som störs mest av de där pluskilona på min kropp är jag själv. 

Grands Veranda

3 + 9

Det regnar. Och, som alltid när det är stora grejer med stressfaktor på gång, har jag kommit in i min perfektionistiska snurra. Det är fel, fel, fel på varenda foto. Men bloggen blir så tråkig utan foton. Och jag vet inte om nån bryr sig speciellt ändå. Förutom jag.

Hur svårt kan det förresten vara att hitta ett snyggt, runt soffbord i lagom storlek?

10

Måste. Sluta. 

Kommer bara att bli besviken.

Sweetheart

Helg

Lördag:
- kort fototur i Håga
- yoga?
- lunch och spaning på stan med Maria
- rida en sväng på Mazy
- eftermiddagspass i stallet
- och så borde jag börja packa..

Söndag:
- ta hand om Mazy
- jogga en kortis i makligt tempo
- åka till Sthlm och äta middag på Grands Veranda med familjen
- sälja åbäket till soffa

Lite mer fälttävlan

Ännu mer check!

• Platt-TV
• Kaffebryggare
• Dammsugare
• Vattenkokare
• Micro
• Brödrost
• Köksstolar

1 vecka och 3,5 dagar kvar!

Ta inga order

håll ut systra mi

du kan se igenom deras mask 

och deras leende av plast

deras botox-hysteri

men är det till en lycka eller last 

när ditt smajl sitter fast?

för varje dag som passerar

bevittnar man hur någon ung själ havererar

på grund av något sjukt ideal dom planterat

du är ingen vara man kan reklamera.

men du vet när dom vill lära dig bli smal utan att banta

med så mycket plast i kroppen att dom går o panta

men det är inte dig dom vill ha det är dina slantar

så dom är inga vänner å dom e inga bekanta

du får inte ge upp utan en kamp 

nej du kan inte vända så fort vägen blivit brant

å du tar inga order från någon fesen kommendant

låt dom försöka men ditt svar blir militant.

men du kommer aldrig ge upp utan en kamp

nej du kan inte tiga när sanningen blivit genant.

å du tar inga order från någon fesen kommendant

Nej du tar inga order från dom!

Kapten Röd

Lastträning

Idag har jag lasttränat Mazy i vanlig transport och hon var så duktig så! Hon var supercool hela tiden och gick fram och backade när jag sa åt henne. Det var lite klurigt att få in hela henne i transporten, men när jag tog bort frambommen gick det hur lätt som helst! 

När hon väl stod inne i transporten stod hon som ett ljus. Inte en tillstymmelse till att stressa upp sig eller slänga sig ut. Jag hade varken satt fast bakbommen eller fällt upp luckan, men hon stod snällt kvar ändå. Och när vi skulle backa ut sa jag bara "backa" och så gick hon ut så lugnt och fint.

Duktiga häst!

Fint att man ska flytta då!

Info

Anni!

Jag kan inte läsa din blogg! Skulle jag kunna få inloggningen i en kommentar (som jag givetvis inte publicerar) så att jag kan läsa den (och svara på dina fina kommentarer)?

Nä, jag vet..

Jag vet liksom att det inte är värt det, men jag är jävligt avundsjuk ändå. Ibland. Idag åt jag en napoleonbakelse till förmiddagsfikat. Det var gott och ganska ångestfyllt, men ändå värt det. För det är ett bevis på att jag faktiskt är starkare än anorexin. Och jag åt min pasta med creme fraiche och fetaost till lunch och jag äter mitt mellanmål. Nej, det är inte speciellt konstigt att jag inte är smal. Men jag orkar mer. Jag klarar av att hantera motgångar och svårigheter på ett helt annat sätt. 

Den 12:e maj hade jag mitt allra sista samtal med psykolog K. Hon ska gå på mammaledighet och vi kom tillsammans fram till att jag inte är i något behov av regelbunden samtalskontakt just nu. Så förutom läkarsamtal om medicinuppföljning är jag fri från psykiatrin! 

Jag fick höra så många fina ord den där torsdagen. Om hur fantastiskt det är att jag lämnat så mycket av ätstörningen sedan vi började vår kontakt; t ex att jag nu kan spontanfika godsaker till fikat på jobbet, att jag i princip inte kräks alls och att jag håller min vikt. Om hur beundransvärt jag hanterade hela situationen med Mr J. Och om hur förståndigt och välgenomtänkt jag hanterar svårigheter nu. 

När vi sedan pratade om det som gjorde mig så ledsen för några veckor sedan och jag berättade att jag ringde upp personen i fråga satt psykolog K med gapande mun och vidöppna ögon. Sedan utbrast hon: "Men, vilken tuff tjej du är!!". Och nej, jag skulle aldrig ha hanterat situationen på samma sätt förut..

Nu kommer Jessica - dags att åka till Gävle för att titta på häst!

Av(gr)und

Jag mår bokstavligt talat illa av alla bilder på magra människor som kommer upp på Facebook och bloggar. Och mest av allt beror det på att jag innerst inne är så förbannat jävla avundsjuk.. 

8/14

• Soffa - check!
• Köksstolar - check!
• Stallplats uppsagd
• Tillträdesdag för nya lägenheten bokad
• Semestern inskriven i Primula

Om bara det där inuti kunde bli lugnt igen..

Förgätmigej

Marken gungar. Det är stora förändringar på gång. Till det bättre förhoppningsvis. Men förändringar skapar alltid obalans. Ett steg i taget bara...

Förgät mig ej..

10/16

Jessica och jag tog en kort titt på terrängprovet på Akademistallet. Sedan började vi köra mot Stockholm. När vi kommit en bit fick vi ett SMS från ena hästägaren att hon var matförgiftat, så istället för att provrida hennes hästar åkte vi till Infra City. Jessica hade fixat matsäck så vi satt ute i gräset och åt pastasallad med tonfisk och halloumi. Sedan strosade vi omkring på Hööks och Horze för att avsluta med en liten Ben&Jerry's ute i solen. 

Efter det begav vi oss mot Drottningholm för att provrida ett hoppsto. Tyvärr var hon lite väl tuff så det blev ännu en nitlott, men nästa vecka bär det av mot Gävle där det finns en riktig pärla! 

Väl tillbaka i Uppsala var vi iväg och skrev på våra kontrakt och fikade supergoda toscabakelser. Sedan kom pappa och mamma och hjälpte mig att hämta en soffa till nya lägenheten. Och imorgon ska jag hämta köksstolar - det börjar arta sig!

Anna Karin och Amaretto

Min söndagslista

1. Åka till Mazy och fixa allt åt henne
2. Hämtas upp av Jessica och åka till Akka för att se några ekipage i terrängen
3. Köra till Ekerö för att provrida två hästar
4. Åka vidare till Drottningholm för att titta på en tredje häst
5. Tillbaka till Uppsala för att skriva kontrakt
6. Hämta lite möbler jag fyndat på Blocket tillsammans med mamma och pappa

En oas i Uppsala

Tredje vanten

Jag ville ge och skapa gemenskap. För jag vet hur ont ensamhet gör. Nu känner jag mig mest som den tredje vanten.

Nåväl, jag äter min sushi själv och har laddat med godis för en helkväll med fotoredigering. 

Jag har annars haft en ypperlig dag som började med några timmar i stallet hos Mazy. Det var bara Siri och jag där och det var så lugnt och skönt! Uppe på ridcentret träffade jag hopptränare Hanna som sa att hon väldigt gärna vill hjälpa mig och Mazy med hoppningen i höst. Kul!

Sedan åkte jag hem och åt lunch samt bytte sadel på den cykel jag använder. Därefter begav jag mig ut i Hågadalen och fotade för glatta livet. Slutdestinationen var Akademistallet där de har fälttävlan i helgen. Där mötte jag upp Jessica och Mats och så satt vi och pratade och tittade lite på tävlingarna ett par timmar. Jag passade även på att fota dressyrmomentet för alla ponnyekipage.

Så nu blir det pill med foton. 

Dagens Mazy

Idag har jag tömkört Mazy på morgonen. Hon var fantastiskt duktig! Tänk vad fort de lär sig.. I alla fall så sökte hon sig framåt nedåt jätteduktigt och lyssnade fint på mina kommandon. Vi kunde till och med skritta längs spåret och få inner bak att komma in lite mer under kroppen. Duktig liten häst!

Hon har gjort så mycket framsteg sedan hon kom hem till mig:

I stallet:

- Hon står stilla i bara grimma och när hon börjar pilla med andra saker, som tomma hinkar etc, behöver jag bara säga "aupp" så ställer hon sig fint igen.

- Hon lyfter alla hovar helt utan problem och låter mig snällt raspa på dem. 

- När jag petar på höger fram med pisken lyfter hon det benet och när jag petar på vänster ben lyfter hon det benet. Hon gör det även växelvis flera gånger i följd. 

- När jag ska tränsa knäpper jag loss henne helt, lägger tyglarna om halsen och tar av grimman. Då sänker hon huvudet och tar bettet nästan helt själv. 

På ridbanan:

- Hon följer mig med helt slappt grimskaft. Stannar när jag stannar, skrittar när jag smackar, travar när jag ger kommando för det, backar när jag säger "backa" och tar ett skrittsteg i taget när jag säger "ett steg". 

- Hon skrittar, travar och galopperar med mig på. 

- Hon skrittar och travar på volter, serpentiner och åttvolter. 

- Hon fattar rätt galopp majoriteten av gångerna. 

- Hon börjar söka sig framåt nedåt. 

- Hon fattar grejen med tömkörning.

I skogen:

- Vi rider ut och skrittar, travar och galopperar helt själva. 

- Hon går förbi "farliga" saker när jag ber henne, till och med snällare än de äldre hästarna. 

- Hon skuttar glatt över små stockar.

Nöjd tjej efter tömkörning.

Good day!

Wehoo, alla tester jag har kört den här veckan har fungerat helt utan problem! CA och silver på Taqman samt härstamningskontroll och SCID på 3100:an. Grymt! 

Vi har haft en helt sanslöst flummig vecka på jobbet. Det har hänt så mycket konstiga saker och vi har skrattat så att vi har gråtit nästan varje dag! John Hippie och Lasermannen, SMS från kollegans man till vår chef och det vanliga tjabblandet om min flytt är bara en del av allt vi har skrattat åt. 

Bild

Precis så!

"Even the best riders and instructors, with their innate coordination, were not teaching people how to handle their bodies. They were teaching them only what to do."

- Sally Swift

Jag har suttit ute i solen med en Magnum och läst de första kapitlen i Sally Swifts bok "Centered Ridning". P r e c i s så! Under tiden Mazy är på bete ska jag lära mig allt i teorin så att jag har stenkoll när vi ska börja rida igen. Min häst ska inte ridas på något annat sätt!

1. mjuka ögon

2. andas genom hela kroppen

3. lokalisera kroppens centrum

4. balansera de olika delarna av kroppen

Att vänta ut det

Det går trögt just nu och jag undrar om jag bara är väldigt trött eller om jag har brist på något, typ järn. Värt att undersöka kanske. Speciellt med tanke på att jag har en miljon blodprov som jag borde ha tagit i samband med att jag började äta den nya medicinen.

Note to self: ring vårdcentralen

Resten är nog bara att vänta ut..

Skogstur

Idag har finaste Mazy och jag varit ute på skogstur alldeles själva. Mazy skötte sig strålande! Det var lite läskiga stenar och jakttorn ute, men annars var det ingenting alls som hon brydde sig om. Det som är så fantastiskt med den här hästen (eller ja, en av de hundra fantastiska egenskaper hon har) är att hon är så otroligt cool! När hon blir rädd för något stannar hon och tittar. Sedan går hon några steg, stannar och tittar lite igen för att sedan spatsera förbi. 

Hon var så nöjd och glad i skogen och vi både travade och galopperade. Trodde att hon skulle vara lite trött på hemvägen, men hon tyckte bara att allting var superkul och frustade som en idiot så hon fick trava på lite på hemvägen också. Sötis!

Sandpapper

"När folk sårar dig om och om igen, 

tänk på dem som sandpapper:

De kanske river ditt hjärta och skadar dig lite, 

men till slut har du blivit polerad och len, 

och de har blivit värdelösa.."

21

Idag är en sån dag. Ingenting är roligt. Jag går bara upp och upp i vikt när alla andra går ner i vikt. Räkningarna hopar sig. Folk är knepiga. Det är grått ute. Övre delen av min rygg gör helt sanslöst ont. Det knyter sig i magen, oavsett vad jag tänker på. Och jag känner mig allmänt äcklig och ful.

Ca 2 veckor respektive 3 veckor kvar..

Liten har blivit stor

Dagen innan jag träffade min Mazy för allra första gången (2010-12-31):

Första dressyrträningen (2011-05-11):

Det rör på sig

Flytten närmar sig med stormsteg. Mazy åker snart på kalasfint sommarbete. Försäkringar för häst, katt, lägenhet och bil är uppdaterade och flyttade till samma bolag. Köksbordet är sålt och upphämtat. Ett finger i forskningsvärlden är på gång. Jakten efter dressyrtränare till hösten har börjat. 

Bit för bit, med myrsteg.

Nöjd med livet!

23

Åh, jag är världens sämsta på att läsa och kommentera bloggar just nu. Mängden inlägg på Bloglovin bara ökar och ökar hela tiden, men mina timmar är alldeles för fulla av liv för att jag ska hinna med det. När vi har hittat en häst åt Jessica blir det lugnare. ;o) 

Idag var det dock 3-årstest på Strömsholm tillsammans med Elin som gällde. Det var riktigt roligt att sitta där på läktaren och titta på fina hästar och snacka skit! Blev otroligt sugen på att visa Mazy, men eftersom hon är så grön än tror jag ändå att jag gör rätt i att vänta till kvalitén istället. 

När jag kom hem från Strömsholm åkte Jessica och jag på lite äventyr och sedan pysslade jag lite med Mazy innan jag åkte hem igen. Har ätit tacos för typ 4:e dagen på raken, pratat med bästaste Ankan och nu är det dags att sova igen.

Fyll timmarna med liv

Fullt upp som vanligt, men en riktigt bra dag med massor av skratt! Började dagen med att åka till stallet och fixa allting till Mazy. Sedan kom Jessica och plockade upp mig och vi styrde bilen mot Runsten för att titta på en häst åt henne. Den här hästen var väldigt trevlig (se bilden nedan)! Och Jessica och jag lyckades sjabbla till det med bil och bilkörning som vanligt. Vi bör nog undvika att åka bil tillsammans. ;o)

På väg tillbaka till Uppsala stannade vi till hos mamma och pappa och goffade i oss massor av god mat (och stal en dator för att titta på ännu fler hästannonser). 

Väl i Uppsala skötte jag eftermiddagspasset i stallet och åkte sedan bort till ett annat stall där jag red på Viv för första gången på 2,5 år! Jag red henne massor innan Capio 2008, men när jag lades in åkte hon iväg till en  fodervärd. Nu har hon dock kommit hem igen så nu passar jag på att mysa lite på hennes rygg igen. Hästen som ingen förstår sig på, men som är så mysig egentligen!

När Viv var motionerad åkte jag bort till Mazys stall igen och plockade in min egna lilla juvel. Hon har vilodag idag så vi betade bara massa gräs och pysslade lite. Innan jag åkte hem tog jag in resten av hästarna och gav dem kvällsmat. 

Nu borde jag verkligen sova! Om 7 timmar ska jag plocka upp Elin och sedan köra till Strömsholm för att titta på 3-årstestet!

Kvällsnöje

Are you proud?

let's pretend we're just two people and
you're not better than me
I'd like to ask you some questions
if we can speak honestly

what do you feel when you look in the mirror,
are you proud?

how do you sleep while the rest of us cry?
how do you walk with your head held high?
can you even look me in the eye
and tell me why?

Amazing!

Jag måste fortfarande nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Tänk att den här fantastiska hästen är bara min! Hennes namn passar henne verkligen som handen i handsken. :o)

25

Jag har blivit yoga-frälst! Det är inte förrän nu jag har kunnat känna den fysiska och psykiska ro som yogan ger. Antagligen har jag haft en alldeles för hög stressnivå i kroppen för att över huvud taget kunna slappna av, men nu går det. I alla fall lite bättre. Det är fortfarande svårt att fokusera under själva passet, men under de sista minuterna av avslappning går fokuseringen bara bättre och bättre. 

När jag kom hem från stallet idag kände jag mig alldeles speedad och nervös. Fick frågor om hur gårdagens träning kändes och jag tycker ju att den gick bra. Men efter veckans uppdaganden fick jag bokstavligen talat ont i magen när frågorna kom. I mitt huvud sätts mening efter mening ihop där det påtalas hur dåligt riden min häst är, att hon inte går på tygeln, är ofokuserad när andra hästar kommer in i ridhuset osv osv. Det spelar liksom ingen roll att jag är nöjd med det vi presterar tillsammans nu, eller att tre unghästutbildare, min chef samt Paulo tycker att Mazy kan och gör det hon ska. Vara i stallet mitt i natten kanske vore nåt? 

Hur som helst, när jag kom hem från stallet körde jag ett kort yogapass och lyckades slappna av kroppen riktig bra. Sedan kom Jessica och vi åkte till Yukikos och hämtade sushi som vi åt ute på gräset. Sedan åkte vi vidare för provridning av ytterligare en häst. Det är så roligt att åka runt och titta på hästar och träffa massor av hästfolk!

Kärlek

Första dressyrträningen

Idag har Mazy och jag ridit vår allra första dressyrträning!

Och jag har fått ännu mer beröm för min fina häst idag. Bland det första Paulo sa var att Mazy är en väldigt snygg häst. Han har tydligen själv letat efter ett sto, men inte hittat något som han tycker är tillräckligt snyggt. Det tyckte han däremot att Mazy är! 

Vi red i skritt och trav på fyrkanten, snett igenom och stora volter. Jag fick vara noga med att ha handen riktigt mycket framåt på halsen och låta henne gå på ganska lång tygel. På långsidorna ska jag trycka på henne lite och när hon inte riktigt vill följa voltspåret ska jag leda henne åt rätt håll för att sedan snabbt lätta i handen och trycka på lite framåt. Jag fick även hjälp att hitta ett bra arbetstempo i traven.

Paulo tyckte att Mazy jobbade på bra och att hon tog allting vi gjorde på ett bra sätt. Tyvärr kom det in två hästar i ridhuset precis i slutet av passet när Mazy började bli lite trött så då tappade hon fokus, men innan dess började hon hitta takten och söka sig fint framåt nedåt. När jag berättade för Paulo att jag bara ridit henne på ridbana 4-5 gånger blev han riktigt imponerad av henne. 

Efter passet sa Paulo att han tycker att Mazy har riktigt bra skritt och trav (vi galopperade ingenting) samt att hon är en fin och känslig häst som kommer att vara riktigt rolig att rida.

Min häst är helt enkelt bäst!

Till mina läsare:

Ni är underbara!

So I like a quiet time, please

Hemma efter ännu en bilresa för hästtittande. Dagens häst var tusen gånger bättre än den vi tittade på för ett par veckor sedan, men ändå inte helt bra. På torsdag ska vi åka och titta på ännu en och på lördag ska vi titta på en tredje. Skoj! Och det var riktigt skönt med lite miljöombyte och pladder med Jessica samt bästa S. 

Jag är fortfarande sårad. Ledsen och arg. Men allra mest sårad. Det gör så rysligt ont att på omvägar få höra att man inte klarar av sin häst. Med ångestfyllda tårar rinnande nedför kinderna tänker jag att det väl är lika bra att jag gör mig av med min ögonsten. För att i nästa stund bli förbannad över att någon tar sig rätten att sprida ut rykten om saker som är tagna helt ur sitt sammanhang. Och dessutom vitt och brett förkunna att jag inte tar den hjälp personen i fråga tycker att jag behöver med min häst. 

1. Varför får inte jag veta hur dålig jag är med min häst? Det hjälper knappast hästen att alla andra vet det..
2. Jag har en plan med min häst och tänker inte rida för en massa tomtar bara för att man "ska" rida för någon. 
3. Vi rider till 99% i skogen. Min häst är riden i 2 månader - vad mer kan jag kräva av henne än att hon går fram i alla gångarter, stannar när jag vill och svänger när jag vill? För allt det där gör hon klockrent..
4. Tre olika unghästutbildare ger mig tips och råd och säger att jag jobbar henne rätt.
5. Man kan omöjligt begära att en 3-åring ska bete sig på samma sätt som en 12-åring.
6. Det går inte att förutse allt. Även om jag gärna skulle vilja kunna det.

Nej, jag gör inte allting perfekt. Vem gör egentligen det? Och jag är verkligen inte rädd för att ta hjälp med min häst - när jag känner att vi behöver det. Men att en 3-åring som blir rädd för något på stallplan travar ner till sina kompisar i hagarna känns som en rätt normal reaktion. I alla fall i min värld. Speciellt om det bara har hänt 2 gånger på över 3 månader? Och vad jag minns så är det ett flertal hästar på över 10 år som har stuckit rakt ut ur stallet och sprungit ner till hagarna ett flertal gånger under min tid i det där stallet. 

Jag slår på mig själv varje dag för att Mazy gick omkull på utebanan för några veckor sedan. Det räcker liksom så. Jag skulle kunna redogöra i minsta detalj för vad som hände den gången, men jag känner inte att jag ska behöva göra det. Det är min häst och jag gör allt som står i min makt för att hon ska ha det så bra som möjligt. Om någon har åsikter om det jag gör lyssnar jag gärna på dem direkt från personen i fråga. För jag är inte bäst på allt och tar gärna emot tips som jag sedan värderar enligt min filosofi. 

Det gör ont att sakna..

28

Exakt 4 veckor till flytten! 

Jag började jobba tidigt = kom hem tidigt. Eftersom Mazy inte rids idag passade jag på att sticka ut på en kortare löprunda när jag kom hem. Det var varmt! Jag hade tänkt springa bort lite av mitt dåliga humör, men magen var sur efter min vitlöksbomb till lunch och benen kändes inte superpigga så det fick bli en kortare och lugnare tur ändå. När jag kom tillbaka slog det mig att jag ju har en yoga-DVD som jag inte använt på länge, vilket jag egentligen verkligen borde göra eftersom min kropp mår så bra av det. I alla fall så körde jag ett av de kortare passen som finns på DVDn och jag tror baske mig att det var första gången jag kände sådan extremt klar skillnad i kroppen, både fysiskt och psykiskt, efter ett yoga-pass. Måste helt klart ta upp det där igen!

Nu ska jag köra bort till stallet för att fixa allt åt Mazy och pussa lite på henne. Ska även putsa upp sadeln och tränset inför träningen för Paulo imorgon. Lilla fröken håller på att bli en stor dam nu!

Ikväll ska jag följa med Jessica och provrida en häst. Ska bli riktigt roligt!

Svar till Elsa

Först av allt: TACK för dina fina ord! 

Nej, den där Mr J och jag har varken pratat eller träffats sedan den där dagen i vintras. Jag har ingen aning om var han bor nu, vad han gör eller någonting annat över huvud taget faktiskt. Den enda kontakt jag har haft med honom är ett mail där han skrev att han skulle hämta sin säng. Allting rörande försäljningen av lägenheten har min grymma mäklare skött. Jag är nöjd som 17 med det arrangemanget!

"Jag har vandrat som en vilsen stenstaty

Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly

Det här är slutet på resan och början på en ny"

29

Jag ska skriva ett långt inlägg om helgens lärdomar någon dag när jag har tid. Idag har jag spenderat halva dagen i stallet istället. Började med att rida AKs Amaretto på ridbanan och praktiserade många av de övningar Petra gjorde i helgen. Det kändes verkligen super! Jag kände att jag fick en helt annan position i sadeln och kunde, till och med på Amaretto, göra rörelser som öppnor och slutor i alla gångarter bara genom att använda min position. Det är en grym känsla när man känner att man blir ett med hästen! 

Efter Amaretto var det Mazys tur. Jessica joinade oss på Cohiba och så red vi bort till Sjöängen igen. Vi övade såklart på det vi fått med oss från helgen och även om det var svårare att få till sitsen på Mazy så gick hon bättre än någonsin! Hon följde mig så fint på större åttvolter, fattade rätt galopp på första försöket i båda varven och stunderna då hon kom ner i nacken var många fler än förut. Dessutom frustade hon som en idiot hela passet och var alldeles vit om läpparna. 

Värdelöst att jag inte kommer att kunna rida för någon annan instruktör över huvud taget efter detta.. ;o)

Helgen