Med lera upp till knäna

Jag har fortfarande inte vant mig vid de snabba svängningarna. Hur det på bara en sekund kan bli så tungt, oinspirerande och meningslöst. Det är som att gå i djup lera upp till knäna och samtidigt befinna sig i ett slags vakuum. Jag vet att det kommer att bli bra igen. Kanske till och med redan om en timme när jag sitter och grillar, dricker rosé och snackar skit med fina vänner. Det är bara det att det blir så förbannat mycket tyngre att gå när man inte vet hur långt man har kvar.

Bankbyte

En viskande fågel

Igår viskade en fågel i mitt öra att det smids planer för framtiden och att det finns önskemål om att jag ska ingå i de planerna. Känns inte helt fel! 

Piggare

Åh, det är så skönt att åka från jobbet på fredagen och känna att man har avslutat allting för veckan!

Idag har jag varit piggare och ännu piggare blev jag efter en löptur i solskenet i Hågadalen. Det var alldeles lagom varmt och hela Hågadalen blommar. Underbart!

Trött, tröttare

Ahh, jag förstår inte hur jag kan vara så fruktansvärt trött! Har gått omkring och gäspat hela dagen och inte ens en tur till stallet har fått mig piggare. Jag skulle kunna lägga mig ner och sova nu, men då missar jag konserten Maria och jag ska på.. Så istället får jag slänga på mig lite vettigare kläder än min fluffiga, rosa morgonrock och cykla ner på stan.

Mazys tur

Idag var det Mazys tur att få saker fixade. Sommarbetet är nu bokat och klart. Hon ska få gå tillsammans med 9 andra ston i en hage alldeles i närheten. Super!

På eftermiddagen var det dags att verka hovarna. Den här gången hade vi en annan hovslagare som verkligen var toppen! Mazy skötte sig exemplariskt och hovslagaren var riktigt lugn och noggrann. Han lät Mazy lukta på honom från topp till tå och var bara stencool när hon ryckte lite i benen när han höll i dem. Jag hoppas att han har tid att fortsätta att ta hand om Mazys hovar.

Vi upptäckte även att vi har en gemensam bekant och med tanke på hur fantastisk den människan är så är det inte så konstigt att även hovslagaren är en trevlig prick. 

Vitsippor

Tillbaka till vardagen

Varken Jess eller jag blev speciellt förtjusta i hästen vi tittade på igår, men till helgen ska vi förhoppningsvis kika på några andra. Vi kom hem rätt sent på kvällen så idag är jag helt sanslöst trött. Har dock uträttat en hel  del ändå:

- Bilen är besiktigad och klar - helt utan anmärkningar!

- Jobbat

- Ordnat bankbytet

- Ridit en sväng i skogen på en pigg och busig Mazy tillsammans med AK

- Handlat

Nu blir det House och jordgubbar!

Djurmatsgården

Bilåkande blir det

Anni och jag har haft en superbra resa till mamma och pappa i Gagnef. Massor av mat och godis och skratt. Jag gjorde även en hel del inredningsfynd till nya lägenheten. Bland annat ett runt köksbord. När jag kom hem idag kom jag på att jag lovat följa med Jess till Vallentuna för att titta på en häst ikväll, så det är bara att sätta sig i bilen igen. Men först ska vi äta sushi såklart!

Vi hittade en koffert full med massor av gamla foton!

Professorer och träningsfilosofi

I onsdags var jag på seminarium med SLUs två nya adjungerade professorer: Kyra Kyrklund och Jan Jönsson. De pratade inte många minuter var, men de uttryckte väldigt kärnfullt vad just de tycker är viktigt i utbildningen av hästar och ryttare. 

Kyra poängterade att en bra instruktör ska kunna berätta vad eleven ska göra, hur den ska göra det och varför det ska göras. Det är alltid lika härligt att höra Kyra prata och jag blev så glad när hon belyste vikten av att förklara varför eleven ska göra det hon ber om under träningen. Det är någonting jag oftast saknat hos de instruktörer jag ridit för här i Sverige. Naturvetare som jag är vill jag alltid veta varför, det spelar ingen roll om det gäller ridning eller biokemi. Jag tänker alltid ett steg till och nöjer mig inte förrän jag vet varför saker blir som de blir eller är som de är. När jag red för Petra i Portugal fick jag hela tiden veta varför och jag kunde fråga och fråga och hon kunde svara och resonera med mig. Vi kunde gå till botten med allting och jag fick så många aha-upplevelser!

Janne pratade om hur otroligt viktigt det är att rida hästarna mycket utomhus. Han menade att det är extra viktigt när hästarna är unga, men underströk att även äldre hästar borde ridas utomhus mycket mer än de flesta görs. Hästarna ska ha glädje i arbetet! Även detta sög jag åt mig - precis så resonerar jag med. Och jag tror (vet efter aktuell forskning) att man får en mycket mer hållbar och frisk häst om man rider den varierat och på olika underlag. 

Extra glad blev jag när jag läste Equipage igår kväll och där hittade en artikel om ett par olika tävlingsryttares träningsfilosofi. En av ryttarna som berättade var Nina Hofmann, som tävlar dressyr på Grand Prix-nivå. Hon rider sina hästar otroligt varierat och säger: "Jag ser ingen fördel med att bara sitta i ridhuset och träna." Hennes dressyrhästar rids mycket i skogen, får galoppera i friskt tempo utomhus, ridas över bommar och hopptränas. Precis så som Mazy ska ridas. 

Det ska bli spännande att se vad våra adjungerade professorer kan tillföra till häst-Sverige!

Bild

Another great day!

Jag blir alldeles bortskämd av alla fina dagar jag har nu! Idag började jag dagen med att åka till stallet för att morgonfodra och släppa ut hästarna. Möttes av Mazys pigga och glada huvud som stack ut i gången. Man blir så glad varje gång man ser henne.

När hästarna var utsläppta kom Jess och vi mockade och gjorde i ordning kraftfoder samt, vad som kändes som flera tusen, höpåsar till alla fyra hästar vi hade hand om idag. Sedan hämtade vi in Cohiba och Mazy och skrittade ut på en jättemysig tur i skogen. Mazy var överlycklig över att få komma ut och bli riden. Hon nästan tränsade sig själv, stod blick stilla när jag satt upp och skulle bort från stigen för att undersöka alla möjliga saker längs hela ridturen. På hemvägen frustade hon i vartannat steg och såg så nöjd ut. Efter ridturen fick hon beta lite färskt gräs och hon åt som en dammsugare!

Eftermiddagen spenderade jag tillsammans med Maria inne i stan. Vi började med att äta lunch i solen vid ån. Sedan strosade vi omkring i lite affärer och jag fyndade ett par Diesel-jeans, som satt som en smäck, för 199 kr! Innan vi cyklade hem igen åt vi årets första kulglass, även den nere vid ån. Vi slog till med tre kulor var, vilket vi kanske inte skulle ha gjort. Kulorna var helt enorma och vi var så mätta att vi var tvungna att gå upp för backarna med cyklarna efteråt, haha.

När jag kom hem städade jag lägenheten, åkte till City Gross och handlade och bar ner vinterdäcken till förrådet. Nu ska jag fortsätta att bläddra i min Equipage och äta jordgubbar. Mums!

Jeans-fyndet!

Min juvel

Drömmer jag?

Jag fick en helt fantastisk komplimang av kassörskan på City Gross idag! Först frågade hon om jag tränar mycket och eftersom jag köpte havre så funderade jag på om hon menade med hästen eller inte, så jag frågade varför hon undrade. Då sa hon: "Ja men du ser ju så sjukt vältränad ut, utan att vara sådär pinnsmal. Precis sådär vill jag också se ut!". 

Jisses!

Underbar dag!

Jag vaknade alldeles för sent. Hamnade vid datorn och skrev alldeles för länge. Sprang en liten sväng i solskenet. Njöt av värmen, alla vitsippor som börjat blomma och den underbara känslan av lätta fötter som rör sig fram längs stigarna. Slogs av tanken att jag tycker så synd om alla som aldrig upplevt den där euforin man känner när man springer. 

Sedan lagade jag till lunch lite snabbt innan jag åkte ut till stallet. Där fick jag besök av vackra Sara! Var jättefint att träffa henne IRL för första gången. Vi pratade massor, gosade med finaste Mazy och pratade ännu mer under tiden jag gjorde i ordning Cohiba.

Cohiba och jag gjorde ett riktigt superpass på utebanan idag! Började med att flytta henne i tvära sidvärtsrörelser i både skritt och trav. Sedan red jag ren gymnastik: öka några steg, korta några steg, öka, korta osv på olika bågar och linjer. Därefter gjorde jag samma sak i galopp och red även lite förvänd galopp samt gjorde ett par byten. Cohiba var jättefin hela passet och travade fantastiskt bra på slutet. Roligt!

Lillstrumpan var inte alls lika svullen och "ödemig" idag. Hon travade dessutom obekymrat och glatt upp till stallet utan att se det minsta stel ut. Skönt! Imorgon får hon följa med på en liten skrittsväng i skogen tillsammans med Jess och Cohiba. 

Kvällen försvann i stallet, så nu har jag mest ätit upp resterna av gårdagens påskgodis och glott på TV. Ska stoppa i mig lite yoghurt och sedan krypa ner i sängen tror jag. Det är min tur att mata hästar på morgonen imorgon.

Mer Katalin!

På torsdag ska Maria och jag hänga på Katalin igen:

Att skriva av sig

Jag föll, alldeles för hårt. Och det gjorde ont. Så ont att jag var övertygad om att jag hade nått slutet. Att jag skulle dö, där och då. Alldeles ensam i mörkret. För mörkt var det. Och kallt. Det var en kväll i februari. Jag hade precis kommit hem från stallet. Så orolig och ledsen efter bokad röntgen av lillhästen. Jag möttes av ett slag i magen. Så hårt att jag inte fick luft. Han sa att han lämnade mig. Packade en väska och gick ut genom dörren. Utan ett ord.

Livet stannade.

Jag var trasig. Alldeles söndersliten inuti. Och mer redo än någonsin att ge upp. Men djuren räddade mig. Kissen låg vid min sida hela natten. I stallet stod min älskade häst. Och hon behövde mig. På jobbet möttes jag av kramar och vänliga ord. Det var okej att tårarna rann hela dagen. Veterinären såg ingenting på röntgen och på kvällen satt jag på min hästs rygg för allra första gången. Ett stort, äkta, leende på läpparna. Allting annat försvann för en stund. Jag satt på min häst, som aldrig tidigare haft ryttare på ryggen. Det var.. mäktigt.

På något sätt hade jag orkat resa mig. Jag fortsatte att äta. Jobbade som vanligt. Tog hjälp av min familj. Umgicks med mina vänner. Fortsatte att rida min häst. Vägrade att låta livet stanna. Hur ont det än gjorde.

Vännerna och familjen gjorde allt för mig. Mazy gav mig insikten att det fanns något jag var bra på. Kollegorna på jobbet berömde mig för mitt jobb. Påminde mig om att min tjänst skapades endast för att cheferna så gärna ville ha mig som anställd. Psykologen talade om vilket förståndigt sätt jag hade hanterat allting på. Och en mäklare hittade min drömlägenhet.

En dag vaknade jag och kände glädje.

Lättnad och frihet.

Lägenheten är min. Mazy gör fantastiska framsteg. Jobbet är fortfarande roligt. Jag har upptäckt en känsla jag aldrig känt förut. Våren är här. Jag springer av glädje då och då. Magen får godsaker alldeles för ofta. Nya kameran gör fotandet ännu roligare. All tid tillsammans med vänner är riktiga lyckopiller. Medicineringen är ändrad och mötena med psykologen glesas ut mer och mer. Jag orkar ta tag i saker. Och stå upp för mig själv. Tro på mig själv, på ett helt annat sätt.

Tårarna rinner när jag skriver det här. Av smärtan jag kände den där februarikvällen, som jag fortfarande minns som igår. Av insikten att jag klarade mig igenom det och nu står på ben som är starkare än någonsin. Av tacksamheten över att ha en så fantastisk familj och underbara vänner. Av upptäckten av en helt ny känsla. Av glädjen över ett jobb jag tycker om. Av lyckan över att äga min första och helt sagolika häst. Av värmen jag känner när kissen lägger sig tillrätta bredvid mig i sängen, vareviga kväll. Av faktumet att jag just nu lever, mer än någonsin förut.

När jag skriver det här är jag livrädd för nästa bakslag. Typ att Mazy brutit benet i hagen, att nya lägenheten brinner ner eller att jag blir avskedad från jobbet. Jag är övertygad om att något sådant händer så fort jag skriver om någonting bra.. Men: "Oro är den ränta du måste betala när du lånar bekymmer från morgondagen.” Så jag försöker njuta av nuet..

Nerd

Totalt ointressant för andra - jätteroligt för mig: Mazys DNA-profil!

Lilla olycksfågel

Igår kväll tömkörde jag Mazy för första gången. Hon var hur duktig som helst! Det verkade som om hon tyckte att det var superkul. Hon ruskade på huvudet sådär som hon gör när hon busar och sög så fint på bettet. Sedan brallade hon till, galopperade iväg, snubblade och gick omkull. 

Panik!

Hon reste sig omedelbart och sprang hem till stallet. Stod där så snällt när jag kom efter. Min coola lilla häst! Dock har hon lite skrapsår och världens lårkaka med ett ödem i fotbollsstorlek på höger lår. Hade ut veterinären på förmiddagen idag för att få lite smärtstillande och avsvällande Metacam, men pålle verkar må fint efter omständigheterna. Lite stel i bakbenet såklart, men annars är hon sitt vanliga goa jag. 

I vanliga fall brukar jag bli ett riktigt nervvrak när någonting liknande händer, men igår höll jag mig ovanligt lugn. Kylde lårkakan med vatten, tvättade skrapsår och la på lite Jodopaxgel. Sedan ledde jag henne en bit på vägen för att hon skulle få promenera bort lite stelhet och jag skulle se att hon var ok. Bestämde mig för att avvakta med att prata med veterinären till idag eftersom det var rätt sent på kvällen och hon inte verkade allmänpåverkad av det. 

Sent på kvällen ringer de från stallet och säger att Mazy är svullen ända ner och över hela hasen. Att hon kan få lymfangit, kommer överbelasta de andra benen och allt vad det nu var. Jag blev ett nervigt ångestmonster när jag hörde allt, så jag ringde veterinären samtidigt som jag tog bilen ut till stallet. Fick rådet att kolla hur svullnaden såg ut, tempa henne och gå lite med henne för att se att hon gick ordentligt på benet.

När jag kom till stallet var svullnaden exakt som den var när jag lämnade henne. En typisk lårkakesvullnad precis där hon smällt i och ingen annanstans på benet. Ingen feber och hon gick så fint på benet. Ringde veterinären igen som sa åt mig att gå och lägga mig och avvakta tills minst idag. 

Idag kom som sagt veterinären ut. En toppenbra kvinna förresten! Hon bekräftade precis det jag misstänkte och tyckte borde göras. Vi passade även på att röra lite på henne i skritt och trav och de kunde inte se någonting annat än lite stelhet från lårkakan. Det känns skönt att få bekräftat att mitt omdöme inte är så kasst i alla fall. 

Lilla juvelen

Så sant

Lyckligt lottad

Jag är lyckligt lottad som har så fina och kloka vänner.

"Det är otur. 

Och kanske också en effekt av att du verkligen 
LEVER ditt liv. Att äga ett djur är att ta risker. 
Att älska är att ta risker. 
Att våga bryta upp är att ta risker. 
Du vågar och därför händer det saker."

Tack K!

Check!

Solkatt

Reaching Forward

En fin vän till mig säger ofta: "Bra blir det alltid". Jag har aldrig kunnat tro på de orden, inte vad det gäller mitt liv i alla fall. Men den senaste tiden har gjort att orden inte känns riktigt lika främmande längre. 

"I deserve to be this good

Don't you bring me down"

Trust

Någonting jag har otroligt svårt för är när folk inte litar på mig. Det var bland det tuffaste att hantera när jag började på nya jobbet i år, men som tur är har det gått väldigt fort att komma in i både gänget och arbetet. För det mesta glömmer mina kollegor att jag bara har jobbat där sedan början av året och det tar jag som ett bra tecken. Och när man kommer till en ny arbetsplats känns det ändå rätt självklart att man inte kan få helt fria händer alldeles från början, inte i mitt yrke i alla fall. 

När det däremot är människor i min omgivning som inte litar på mig tar jag det hårt. Speciellt när det gäller människor som jag trodde att jag hade en bra, till och med nära (?), vänrelation till. Jag vill inte någon av mina vänner någonting illa - varför skulle jag vilja det? Vad skulle jag vinna på det? 

En fråga i förbifarten, någonting jag tyckte lät intressant. Resten av livet var ju bara kaos. Och jag hade faktiskt  inte tillräckligt med ork för att analysera detaljer om något som ändå verkade begravt i veckor. Hjärnan var redan fylld av svek. Jag klandrar inte mig själv, för jag skulle inte kräva mina vänner i liknande situation på det som begärdes av mig. Men vetskapen att det krävdes av mig, trots att min mark skakade, gör faktiskt ont ändå. Likaså den förutfattade föreställningen att det var av illvilja. 

Idag högg det igen. Och jag förstår inte varför jag ens skulle komma på tanken att ljuga om någonting så uppenbart? Den här gången har jag i alla fall, svart på vitt, att jag talar sanning. Plus en värmande kommentar om att jag ju är en ordningssam tjej, så det finns ingen anledning att misstro det jag har sagt. 

Ibland blir det liksom bara för mycket..

Ärlig kärlek

Man kommer till stallet, möts av spetsade öron och får världens finaste mule mot kinden. Vi kan stå så hur länge som helst. 

Man kommer hem, möts av tassar som kommer springande emot en och får en spinnande katt på fötterna. Sedan är man inte ensam en endaste minut.

Nedräkning

Jag vill att det ska vara juni nu nu nu! Som tur är har jag en hel del roliga saker inplanerade tills dess, så väntan ska nog inte kännas alltför olidligt lång. 

April:
20/4  Föreläsning med Janne Jönsson och Kyra Kyrklund
22/4 Dressyrlektion för Paulo Bastos med Mazy
23 el 24/4 Dagstripp till Djurås för att rota i bodar efter inredningsdetaljer
30/4 Valborg med härliga människor

Maj:
6-8/5 Roadtrip till Göteborg tillsammans med Jess för att bl a träffa Petra

Tömkörning med bästaste Ankan?

30-31/5 Semester
31/5 Blodomloppet med jobbet

Det ser lite knapert ut i maj, men det hinner nog dyka upp saker att göra. Den traditionella grillpremiären på Marias tomt, kulglass i solen med fina vänner och planering av inredning t ex.

Juni:
1-12/6 Semester + betessläpp
5/6 Strömsholmstävlingen 2011
7/6 Jag får nycklarna till nya lägenheten
15/6 Överlåtelse av denna lägenhet

Mina fina djur

Gillar't

Det är ett skämt va!?

Läs artikeln här.

Tips!

Samma, fast tvärt om

Känns onödigt att upprepa texten. Läs hos Helena istället. ;o)

10:e oktober!

I can wait forever

It feels like forever

and I guess that's the price I gotta pay

There's nothing else that I can do

But I can wait

I can wait forever

Jag är kär..

.. i min häst! Jag hade nog inte kunnat köpa en finare, mysigare eller duktigare liten häst. 

Idag red vi ut i skogen tillsammans med Jess och Cohiba. Vi travade lite på skogsvägarna, skuttade över en stock och galopperade en bit på en äng. Mazy var så duktig och det var så otroligt roligt att rida idag! Även Mazy verkade väldigt nöjd över ridturen. 

Lööördag!

• Ny musik till MP3:n
• Jogging i vårsolen
• Byta objektivet till kameran (idioten gav mig ett Canon)
• Rida ut i solen med Jess
• Lördagshäng med Helena och Johanna

Bling bling

Igår kväll skrevs alla papper till försäljningen av den här lägenheten på, så nu är det helt klart. Otroligt skönt! Firade det och det faktum att det är helg med att köpa ett riktigt fint bling bling-pannband till finaste lilla hästen.

"Why is everybody so serious?

Acting so damn mysterious"

Det kom ett mail:

"Katarina,

Jag såg din blogg igår och jag blev så oerhört imponerad av din förmåga att formulera tankarna. Jag tror vi står lite grann på samma trappsteg och det var så inspirerande att läsa dina reflektioner över hur man optimerar sitt liv utan att tappa bort sig själv.

Du är så stark och modig. En riktig förebild!

Stor kram!"

Så otroligt fina ord! 

Jag blir alldeles varm i hjärtat. 

Det är okej

Ibland är det helt okej att vara ledsen och älta de svek som man har blivit utsatt för. Idag sköljde det över mig..

Och då kommer känslan

den smygande känslan

den enda jag inte rår på

Då stänger jag själen

klämmer ihjäl den

hittar en himmelsk drog

Hon som var allt, men aldrig brydde sig om att besvara de senare ropen på hjälp. Han som lämnade allt utan ett ord. Han som låter tystnaden tala. Hon som tänker så illa om mig, trots att jag aldrig menat något ont.

Ikväll får det göra ont. Imorgon är en ny dag. 

Det är fredag och helgen är full av hästar och vänner. 

Och jag har faktiskt börjat stå upp för mig själv. 

Min ögonsten

Jag kan knappt tro det - att det är min alldeles egna häst jag rider på och som jag dessutom har suttit in helt själv! 

Hon var så duktig idag lilla tjejen! Det var inga problem alls att spola alla fyra ben och det gick ganska fort att sitta upp från pallen också. Vi skrittade bort till ridcentret tillsammans med Jennifer och Fagge. Där skiljdes vi åt och Mazy och jag red en stund på utebanan. Vi började med att skritta omkring och bara göra skritt-halt-skritt. Sedan gjorde vi lite volter och åttvolter i skritt för att övergå till att trava längs spåret. Innan vi skrittade hem igen galopperade vi ett par varv i varje galopp. Fina häst!

<3

OMG!

Budgivningen är inte avslutad än, men redan nu kan jag konstatera att:

1. Jag behöver inte låna några pengar alls av mina föräldrar till nya lägenheten
2. Jag kommer att kunna köpa riktigt fina möbler att inreda med
3. Jag kan nog till och med spara lite pengar

Spännande!

Dagen har gått i ett och jag är helt slut. Lämnade bilen på service i morse, lånade en cykel på verkstaden och cyklade bort till jobbet. Jobbade ett par timmar, sedan ringde de och sa att min bil var klar så jag trampade iväg till verkstaden igen och hämtade ut lilla BEBen. 

Åkte tillbaka till jobbet och jobbade någon timme innan det började klicka frenetiskt i mobilen av alla SMS med bud på lägenheten. Riktigt spännande var det och halva Hgen var engagerade i min flyttaffär under lunchen. Vi har haft så otroligt roligt åt hela den här grejen så det finns inte! Budgivningen stannade i alla fall på 135' över utgångspriset och fortsätter imorgon. Spännande!

Blev kvar på jobbet rätt sent på grund av bilen och diverse färgfrågor på några islandshästar, så dagens planerade ridning på Mazy fick skjutas upp till imorgon. Jag var alldeles för trött. Det blev mockning, fix av foder och diskning + påfyllning av vattenkaret i hagen i stället. Kring påsk ska hästarna äntligen få börja vara ute ända till kvällsfodringen, härligt!

Hade stora planer på att pyssla när jag kom hem, men jag hamnade i soffan med Fnattisen och en godispåse istället. I och för sig inte helt fel det heller!

Löpning

Det här med att springa.. Jag älskar det! 

Nu när våren har kommit och solen skiner är det ren tortyr för mig att inte få ge mig ut i löpspåren. Det ger mig så mycket energi och jag springer med ett leende på läpparna varje gång. Varje gång är alltså 1-2 gånger i veckan vilket jag inte på något sätt tycker är någon form av överträning. 

Jag springer inte för att gå ner i vikt. 

Och jag blir frustrerad när en kollega påpekar att man inte går ner i vikt av träningen om man äter som jag gör. Nej, det gör man inte, men det är heller inte anledningen till att jag springer. Jag äter för att orka göra allting jag gör och jag springer för att det ger mig glädje.

Samla mod

Ångra inte det du gjort.
Ångra det du inte gjort.

Imorgon är det dags att våga vara modig igen..

Pirret

Jag trodde att pirret var borta.

Men idag kom det tillbaka.

Apporthäst

Jag hade en supermysig stallsöndag igår! Cohiba hade tappat en sko så jag lånade Miranda istället och red ut tillsammans med Jess och Jennifer. Vi red en sväng i Hågadalen och hoppade vattenfyllda diken och galopperade igenom vattenansamlingar. Var verkligen superkul! 

När vi hade ridit klart tog vi in Mazy och fortsatte hennes "spola benen"-terapi. Hon var riktigt duktig och det var stor skillnad bara sedan i lördags. Vi borstade och pysslade med henne innan vi tog med henne på promenad ner till Kvarnstallet, där både Jess och jag hängde en hel del förut. Mazy var så duktig när vi promenerade dit och hem. Brydde sig inte ett dugg om varken bilar, bussar eller motorcyklar och klapprade så snällt på asfaltsbron över den rätt så kraftigt forsande ån.

Vi stod och pratade med stallägaren en bra stund och hon tyckte att Mazy var så go och fin. "Det är en riktigt fin häst du har köpt dig, var riktigt rädd om henne!". Så roligt att höra! Och Mazy blev störtkär i hundarna såklart. Ville helst borra ner mulen i deras päls, men de var inte riktigt lika förtjusta i det. Hon tyckte även att det var väldigt roligt när vi kastade bollar till hundarna och började springa efter bollarna hon med. 

Knasiga lilla häst! :o)

Måndagsös

Vaknade jättepigg klockan 05.30, åt frulle och trampade iväg till jobbet på cykeln. Var framme redan 06.30 och sedan gick dagen i en rasande fart. Så fort att jag till och med jobbade över nästan 3 timmar.

Efter jobbet trampade jag hem igen och åt lite mellis, "precis som dagisbarnen", som min kära kollega uttryckte det.. Sedan piffade jag till lite i lägenheten inför sista visningen innan jag joggade till stallet. Mockade och fixade åt Mazy, pussade lite på henne och putsade sadel och träns innan jag joggade hem igen.

Lagade supergod pasta med spenat, fetaost och soltorkade tomater till middag och hann precis äta klart innan en tjej kom och köpte mitt soffbord. 

Nu ska jag kvällsfika innan nästa person kommer och köper hatthyllan och hallbyrån. Jag lär sova gott i natt!

Imorgon är det också fullt ös som gäller: bilservice, budgivning på lägenheten, jobba, sälja lite mer möbler och hinna till stallet någon gång där emellan. Ska bli skönt med onsdag!

Kompisar

Första högen

Andra högen

Tyra och Mazy har blivit riktiga kompisar! Först äter de ena högen tillsammans och sedan går de på nästa hög tillsammans. :o)

Hade morgonfodring i morse och cyklade dit i det fina vädret. Det var riktigt varmt ute redan 07.15! Jag släppte ut hästarna och mockade åt Mazy och Cohiba. Sedan blev jag galen på hur skitigt det var på stallplan så jag satte igång att kratta. Fint blev det och så mycket roligare än att åka hem och moppa golv inför visningen. Nu är det i alla fall klart och jag ska strax bege mig till stallet igen.

Vår!

Kameleonten