Min häst är verkligen så fin! Tänk att jag känner mig tryggare på henne ute i skogen än de flesta andra hästar jag har haft eller ridit periodvis. Mazy knatar förbi allting som om det är helt normalt. T ex folk som sanerar tak med en gigantisk maskin, en stor traktor med en släpvagn som åker över ett gupp så att det skramlar högt eller barn som skriker och leker i skogen. Det enda som är lite obehagligt är stora gråstenar med mossa på. Logiskt, ja..
Idag red vi ut själva i det helt underbara vädret! Mazy var lite stark och ofokuserad i början, men efter ett tag slappnade hon av lite och vi kunde både trava och galoppera fint på tygeln på vägarna i skogen. Kan fortfarande inte förstå att det är vi två som har kommit såhär långt tillsammans. I princip helt själva.
Dags att jobba ett par timmar innan jag kryper ner i sängen. Ska diskutera resultat med min handledare imorgon så det måste bli lite ordning på resultatdokumenten innan dess.
Tänk om...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar