Hur vet man vad som är vad? Vems ord man ska ta till sig. Och vem man kan lita på.
Det är alldeles för många människor som efter en tid visar sig vara helt andra än det de utgav sig för att vara. Jag har alltid varit väldigt misstänksam mot nya människor och hållit dem på en rejäl distans. Den senaste tiden har jag dock blivit mer öppen och låtit människor komma närmare inpå mig än förut. Men hur ska man vet var man ska dra gränsen? Hur nära inpå ska man släppa folk? När ska man släppa in dem? Och framför allt: Hur vet man att det är en människa man kan släppa nära inpå?
Just ikväll tänker jag på det här med baktankar. Så fort någon är väldigt trevlig mot mig eller ger mig mycket beröm för något så drar jag slutsatsen att det är på grund av att de vill ha ut någonting av det. Det har varit aktuellt flera gånger i år, men idag är det Ullbolsta som är objekt för tankegångarna. Jag är helt övertygad om att det bara är hjälp i stallet Ninna vill ha och att jag inte rider hästarna bra alls.
Och jo, det är fullblod i full tävlingskondition som springer in pengar åt både henne och hästägarna. Och nej, jag skulle absolut inte få sitta på dem om jag inte klarade av dem. Men, det är det där berömmet. Jag kan inte ta åt mig det. Det är för mycket, när det inte känns som om det är bra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar