För sista gången

Efter 10 sekunder rann tårarna. Glädje i rösten. Hon ville verkligen prata med mig. Med mig. Samma ord igen: "Tänk att vad man än sätter i händerna på dig så blir det någonting bra!" Den där rösten som jag känner så väl. För sista gången.

Många långa stunder av tystnad. Vad säger man, för sista gången? Allt, inget? Vilka ord ska man välja, när det inte finns några?

Hästar.

Vi glömmer bort att det är sista gången. Förtränger de svåra orden som ändå aldrig kan göra situationen rätta. Och försvinner in i hästvärlden. 

Plötsligt rusar minuterna. 

Klockan visar att vi har pratat i 75 minuter. 

Det känns som 10. 

Någon sekunds tystnad och jag vet att det är dags. Den fruktade stunden. De hatade orden. 

För sista gången.

Jag saknar dig.

Klicka