Jag hade en mycket annorlunda midsommar tillsammans med ett stort gäng lika stora fanatiker. Maria och jag for till Skästa Gård, jag som hästskötare samt fotograf och Maria som tävlingsryttare. Clovis var såklart med som vårt offer också. Det var faktiskt ett riktigt trevligt sätt att spendera en midsommarafton på.
Maria red en 1.20 och 1.30. Resultatet var väl som väntat när man inte har hoppat eller tävlat på ett bra tag, men de tog sig runt båda banorna och Clovis blev bara bättre och bättre ju längre banorna gick. Vi hade hur som helst väldans trevligt. Människorna som var på tävlingsplatsen var glada och trevliga, det regnade inte och vi fick se många fina hästar. T ex Arnold Assarsson som var där med både Bravour och Contant Q. Dessa såg jag på 4-årstestet i höstas, så det var roligt att se dem ute på tävlingsbanorna nu.
 |
| Maria och fina Clovis |
Tävlingarna slutade väldigt sent - jag tror inte att vi kom iväg från tävlingsplatsen förrän kl 20.30. Vår midsommaraftonsmiddag blev därför ett greenmål på Max. Med pommes frites, hör och häpna! Mitt första mål med pommes frites på många, många år. Det var faktiskt inte speciellt gott och idag väger jag minst fyra gånger så mycket som igår plus att magen är gigantisk.
Nej, jag vet såklart att så inte är fallet, men det är fortfarande den automatiska tanke som genast dyker upp. Och jag undrar hur länge det ska hålla i sig. Om jag skulle kompensera och hålla på förstår jag att tankarna håller i sig i evighet, men nu när jag faktiskt proppar i mig mat som en häst borde det väl försvinna. I och för sig är det väl just därför.. För att jag aldrig väger mig och därför tror mig veta att jag hela tiden blir tyngre och tyngre och större och större.
Oh well, jag kommer ur den här svackan också. Nu är det dags att åka iväg och titta till pållen!
det låter som en fantastiskt skön midsommar! :)
SvaraRaderaHoppas att allt är ok i övrigt också.. inläggen låter lite deppiga längre ner (har varit borta från nätet väldigt länge, men tittat lite snabbt nu..)
ang tjock-känslor så har jag inget svar. för mig går det i perioder, och på ett sätt så tror jag att det kan vara bra att vara medveten om dem, men inte tänka aktivt på det. och det tror jag kommer av sig självt..
mina tankar försvinner iaf mer och mer sakta men säkert. idag kommer de nästan bara när jag frammanar dem, men när jag gör det så är jag förstås övertygad om att jag är större nu än förr, känner mig flabbig osv. men jag bryr mig inte. förutom ibland, men det går över. :)
kram!