Professorer och träningsfilosofi

I onsdags var jag på seminarium med SLUs två nya adjungerade professorer: Kyra Kyrklund och Jan Jönsson. De pratade inte många minuter var, men de uttryckte väldigt kärnfullt vad just de tycker är viktigt i utbildningen av hästar och ryttare. 

Kyra poängterade att en bra instruktör ska kunna berätta vad eleven ska göra, hur den ska göra det och varför det ska göras. Det är alltid lika härligt att höra Kyra prata och jag blev så glad när hon belyste vikten av att förklara varför eleven ska göra det hon ber om under träningen. Det är någonting jag oftast saknat hos de instruktörer jag ridit för här i Sverige. Naturvetare som jag är vill jag alltid veta varför, det spelar ingen roll om det gäller ridning eller biokemi. Jag tänker alltid ett steg till och nöjer mig inte förrän jag vet varför saker blir som de blir eller är som de är. När jag red för Petra i Portugal fick jag hela tiden veta varför och jag kunde fråga och fråga och hon kunde svara och resonera med mig. Vi kunde gå till botten med allting och jag fick så många aha-upplevelser!

Janne pratade om hur otroligt viktigt det är att rida hästarna mycket utomhus. Han menade att det är extra viktigt när hästarna är unga, men underströk att även äldre hästar borde ridas utomhus mycket mer än de flesta görs. Hästarna ska ha glädje i arbetet! Även detta sög jag åt mig - precis så resonerar jag med. Och jag tror (vet efter aktuell forskning) att man får en mycket mer hållbar och frisk häst om man rider den varierat och på olika underlag. 

Extra glad blev jag när jag läste Equipage igår kväll och där hittade en artikel om ett par olika tävlingsryttares träningsfilosofi. En av ryttarna som berättade var Nina Hofmann, som tävlar dressyr på Grand Prix-nivå. Hon rider sina hästar otroligt varierat och säger: "Jag ser ingen fördel med att bara sitta i ridhuset och träna." Hennes dressyrhästar rids mycket i skogen, får galoppera i friskt tempo utomhus, ridas över bommar och hopptränas. Precis så som Mazy ska ridas. 

Det ska bli spännande att se vad våra adjungerade professorer kan tillföra till häst-Sverige!

Bild

1 kommentarer:

  1. Hästlivet är kanske det bästa livet. Uppskatta varje minut av det!

    Och jag håller verkligen med om att allsidig träning är det bästa. Varken häst eller ryttare kan väl tycka det är roligt att bara gå runt, runt i en paddock i all evighet...

    Sv: Ja, jag hoppas på att trasslet någon dag reder ut sig. Tack för uppmuntran :)

    Kramar

    SvaraRadera