Lilla olycksfågel

Igår kväll tömkörde jag Mazy för första gången. Hon var hur duktig som helst! Det verkade som om hon tyckte att det var superkul. Hon ruskade på huvudet sådär som hon gör när hon busar och sög så fint på bettet. Sedan brallade hon till, galopperade iväg, snubblade och gick omkull. 

Panik!

Hon reste sig omedelbart och sprang hem till stallet. Stod där så snällt när jag kom efter. Min coola lilla häst! Dock har hon lite skrapsår och världens lårkaka med ett ödem i fotbollsstorlek på höger lår. Hade ut veterinären på förmiddagen idag för att få lite smärtstillande och avsvällande Metacam, men pålle verkar må fint efter omständigheterna. Lite stel i bakbenet såklart, men annars är hon sitt vanliga goa jag. 

I vanliga fall brukar jag bli ett riktigt nervvrak när någonting liknande händer, men igår höll jag mig ovanligt lugn. Kylde lårkakan med vatten, tvättade skrapsår och la på lite Jodopaxgel. Sedan ledde jag henne en bit på vägen för att hon skulle få promenera bort lite stelhet och jag skulle se att hon var ok. Bestämde mig för att avvakta med att prata med veterinären till idag eftersom det var rätt sent på kvällen och hon inte verkade allmänpåverkad av det. 

Sent på kvällen ringer de från stallet och säger att Mazy är svullen ända ner och över hela hasen. Att hon kan få lymfangit, kommer överbelasta de andra benen och allt vad det nu var. Jag blev ett nervigt ångestmonster när jag hörde allt, så jag ringde veterinären samtidigt som jag tog bilen ut till stallet. Fick rådet att kolla hur svullnaden såg ut, tempa henne och gå lite med henne för att se att hon gick ordentligt på benet.

När jag kom till stallet var svullnaden exakt som den var när jag lämnade henne. En typisk lårkakesvullnad precis där hon smällt i och ingen annanstans på benet. Ingen feber och hon gick så fint på benet. Ringde veterinären igen som sa åt mig att gå och lägga mig och avvakta tills minst idag. 

Idag kom som sagt veterinären ut. En toppenbra kvinna förresten! Hon bekräftade precis det jag misstänkte och tyckte borde göras. Vi passade även på att röra lite på henne i skritt och trav och de kunde inte se någonting annat än lite stelhet från lårkakan. Det känns skönt att få bekräftat att mitt omdöme inte är så kasst i alla fall. 

Lilla juvelen