2010

Nyårsafton och dags att summera 2010!

Januari

2010 firades in i Funäsdalen med massor av skidåkning och härliga människor.
Cohiba och jag red vår första dressyrträning för Hanchen Ressle.
Mr J och jag skrev kontrakt på vår lägenhet.
Jag gjorde mitt livs bästa muntliga presentation och fick jättebra kritik på min review.

Februari

Jag köpte min röda lilla fara!
Min härliga första lägenhet såldes.
Jag dog när jag skulle hålla en presentation..

Mars

Jag blir sambo!
Cohiba och jag gör vår första dressyrtävling och kommer 1 poäng från placering.
Fru Klok gräver sig in bakom muren.

April

Ännu mer dressyrtävlande.
Jag var så sjuk att jag trodde att jag skulle dö.
Utveckling i ridningen!

Maj

M och J gifter sig!
Jag gav upp: dagvård på Capio igen..
Cohiba och jag gjorde en riktigt bra dressyrstart!

Juni

Första hopptävlingen med Cohiba.
Capio, Capio, Capio..
Underbar midsommar med saknade vänner!
Födelsedagsfirande hos min ängel.

Juli

Avslut på dagvården - livrädd men redo!
Hälsar på Helena i Jkpg och vi bara nördar oss med våra kameror.
Dressyr- och tömkörningskurs hos bästaste Ankan.
Jag slåss fortfarande med Försäkringskassan..
Fru Klok berör igen.

Augusti

Jag börjar läsa hästkursen.
Cohiba och jag debuterar medelsvår.
Winnerbäck-konsert!
FSK strular fortfarande..!

September

Pluggar, pluggar, pluggar
Mitt hjärta går sönder när jag inser att jag snart kommer att vara helt utan min Fru Klok
Fotar massor!
Strulet med FSK har ännu inte löst sig och nu har även CSN givit sig in i leken.

Oktober

Avslutar äntligen mitt UGSBR-år.
Cohiba blir min på foder!
FSK och CSN löser sig!
Rider en startfälttävlan!

November

Stockholm Horse Show
Ont i hjärtat
Tar ett stort steg bort från ätstörningen

December

Min sista Stepwise visar att ätstörningen är så svag att jag inte längre får någon ätstörningsdiagnos!
Jag får jobb!
Min review belönas med ett VG
Cohiba är finare än någonsin att rida
Jag har en av mina allra bästa jular

Det har varit ett sanslöst jobbigt år. Jag vet inte hur många gånger jag har funderat på varför jag ens lever. Men trots det har jag fortsatt att kämpa. Jag har lyssnat och tagit till mig alla kloka ord. Ätit, hållit mitt träningsförbud och gjort saker jag tycker om. Nu i slutet av året ser jag att det har varit värt det. För första gången på över 7 år är jag utan ätstörningsdiagnos! Jag har dessutom fått jobb på ett ställe där jag verkligen vill jobba, där de så gärna vill ha mig att de gjorde en tjänst till mig! 2010 hade inte kunnat sluta bättre!

Det är så roligt att rida!

Lilla Cohiba var så duktig idag och det var sååå roligt att rida! Red på kandaret idag igen och började med lite lösgörande framdelsvändningar och sedan några bakdelsvändningar. Sedan red vi lite öppnor och slutor på långsidorna innan hon fick samla sig lite. I galoppen fortsatte jag med det vi gjorde för Hanchen, dvs galoppserpentiner, några slutor och sedan några byten. Innan vi travade av samlade jag henne lite i traven igen och hon var riktigt duktig! 

På Sjöängen 

Snopet

Jahapp, Jeanna var sjuk så dressyrkursen blev tråkigt nog inställd. Eftersom det var ett tag sedan jag tömkörde Cohiba passade jag på att göra det idag. Hon var riktigt duktig, men satan i gatan vad stark hon är! Det märktes extra tydligt när jag tömkörde Saras lilla Maja efteråt. Hon är verkligen korrekt byggd och när man ber henne ta i mer med bakbenen så blir det helt naturligt bärigare, medan Cohiba snarare skjuter iväg framåt. Det är inte helt lätt när man har ungefär världens längsta rygg och dessutom aldrig fått lära sig att bära med bakbenen!

Nu är det hög tid för lite riktig mat. Jag har knaprat saltlakrits hela eftermiddagen så magen blir nog nöjd när den får lite risotto istället!

Maja

Fullt upp!

• målat klar köksstolen
• pratat i telefon med farfar
• målat lister i köket
• pratat i telefon med hästkliniken

Nu dags för lunch och sedan stallet för lunchfodring och dressyrträning.

En av hingstarna i Portugal

Hästfeber

Det är bara hästar som snurrar i mitt huvud just nu! I eftermiddag är det träning för Jeanna Högberg och resten av dagen lär jag sitta bänkad framför Hästnet och Bukefalos och klicka runt bland alla annonser. 

Svinalängorna

Den var extremt välgjord. Fruktansvärt hemsk. Och otroligt fängslande. 

Snöflingor

Jag har äntligen målat första lagret på sista köksstolen! Nu ska jag kila till stallet och skritta ut i snön tillsammans med Jess. Ikväll ska Mr J och jag utnyttja några av våra en miljon biocheckar!

Hanchen-träning

Idag tränade Cohiba och jag dressyr för Hanchen för första gången sedan i mars och nu är vi nog ungefär lika möra båda två. Det var en helt sanslöst intensiv träning! 

I travarbetet red vi 10- och 8-metersvolter, uppridningar på medellinjen, skänkelvikningar på olika linjer och öppnor på långsidorna. Jag fick rida i tävlingsform hela tiden och vara jättejättenoga med att ha Cohiba uppe och framme. Som vanligt tjatade hon lite om min tygellängd - jag måste komma upp och fram lite med händerna. 

I galopparbetet jobbade vi mycket förvänd galopp på olika linjer. Cohiba var klockren hela tiden - underbart! Hon var till och med så fin i galopparbetet att vi började träna lite byten i språnget på diagonalerna. Efter bytesträningen red vi lite förvänd galopp igen för att hon inte ska lära sig att alltid byta och även det gick jättebra. Hanchen tyckte att hon var riktigt bärig och fin i galoppen. Lite skillnad mot första träningen för henne i januari i år - då tränade vi på att galoppera förvänd galopp på en långsida.  

Det är verkligen jättenyttigt med lite finlir och ridning i tävlingsform som komplement till den vanliga dressyrträningen hemma. Och det känns jätteroligt att få börja göra lite nya saker! 

Julefrid

 Jag har haft den bästa julen på riktigt, riktigt länge! När jag kom hem på eftermiddagen idag åkte jag ut till stallet och red en tur i snön tillsammans med AK och E. Nu ligger Fnattisen och jag utslagna i soffan och laddar inför morgondagens dressyrträning för Hanchen Ressle. 

GOD JUL!

Hästen har fått juläpplen och nu är vi på väg till Heby för jullunch. I eftermiddag styr vi bilen mot Uppsala igen för att hämta upp Fnattis. Sedan åker vi vidare mot Stockholm för att tillbringa resten av dagen hos mina föräldrar. Härligt!

Jul

Det är jul igen. Och trots att jag är långt mycket friskare än jag varit de senaste 10 åren så är jag räddare än någonsin. De senaste månaderna har jag bit för bit släppt greppet om anorexin - levt på ett sätt jag aldrig tidigare skulle ha vågat. 

Jag har haft ord från Fru Klok och Fröken Pyssling på repeat i huvudet dygnet runt. Jag har drömt mardrömmar om mat, fett och otillräcklighet. Och jag har tvivlat på livet och framtiden alldeles för många gånger. 

Men jag har överlevt.

Och jag är friskare än någonsin. 

Det är därför julen känns så läskig. Jag är så rädd att den sköra grund jag lyckats bygga upp ska rasa. För första gången på massor av år ska jag varken träna eller kräkas. Jag ska äta både jullunch och julmiddag. Och jag ska äta det jag tycker är gott. Tills jag är mätt. Jag är livrädd att alla gamla invanda tankar och beteenden bara ska skölja över mig. Att jag ska vakna upp och vara tillbaka i anorexins klor igen. 

Jag vågar inte riktigt hoppas.

"Oh, this is the start of something good,

Don't you agree?

I haven't felt like this in so many moons,

You know what I mean?

And we can build through this destruction,

As we are standing on our feet."

Snöbilder

Cohiba och jag var ute och red på sjöängen idag - i kylan! Det var -25,6 grader, brr! Elin var i alla fall supergo och kom bort och tog lite kort på oss:

JAAAAA!

JAG HAR FÅTT JOBB!! Husdjursgenetiska labbet 75% anställning och 25% exjobb. Hur fantastiskt är inte det???

VG!

Min "pissdåliga" review var visst inte riktigt så kass som jag tyckte att den var. Inte en endaste sak att ändra och högsta betyg. Tjoho!

Finfint

Klockan är inte ens 6 på morgonen och jag har redan suttit uppe med mackor och kaffe och pluggat bioinformatik i ett par timmar. Rätt värdelöst att inte kunna sova, men å andra sidan hinner jag kanske ikapp lite i bioinformatiken så att jag slipper panika över det sen. 

Suck!

Eftersom jag verkligen älskar att brottas med hösilagebalar är jag så otroligt tacksam för den i stallet som titt som tätt lämnar balarna såhär:

Det är verkligen en fröjd att stå ute i minus tio grader och reda upp röran. Speciellt när det har snöat massor efter att balen öppnats och man egentligen bara hade tänkt vara en jättesnabbis i stallet för att man har hur mycket som helst att plugga. Oh, how I love it!

Drömmar

"Drömmar ger kraft. 

Drömmar är inte ett mål att uppnå, 

drömmar är en liten motor som får oss att puttra i rätt riktning. 

Det viktiga är att ta sig framåt.

Drömmar kittlar oss på själen.

Drömmar får oss att vakna - och le."

- Mark Levengood

Jag drömmer nog alldeles för mycket just nu.. Men faktiskt, faktiskt, så känner jag för en gångs skull att jag är värd att få det jag drömmer om. För j*vlar vad jag har kämpat! 

Nu ska jag bege mig iväg på arbetsintervju minsann! Sedan tror jag att det får bli en snabbvisit i stallet för att mocka och fixa i ordning till lilla pållan, som får ta en välförtjänt vilodag idag. Hon jobbade hårt hela förra veckan. Och jag ska ta itu med bioinformatiken där jag har huuur mycket som helst att ta igen efter de senaste veckornas fokus på artikeln. Ja, och så har jag ungefär 6 jobbansökningar att skriva innan onsdag också..!  

4:e advent

EN TILL vinst!!

Detta hade ramlat in genom brevlådan under tiden jag var i stallet och trimmade lite dressyr med fina hästen!

Det kan med andra ord löna sig att uttråkat lösa korsord i Metro på bussen på väg till psykologen. :o) 

Idag har jag äntligen skickat in min artikel för granskning. Nu är det bara att hålla tummarna att jag inte får tillbaka den med en miljon saker som måste ändras.. Den här kvällen ska hur som helst spenderas i soffan med en godispåse och en flaska julmust. Sambon är borta på gården så jag passar på att lyssna på Musikhjälpen och kanske pilla med en ny header till bloggen. 

Jag ser slutet!

En illustration, ett abstract och indikera relevansen av referenserna - sen är det klart för en genomläsning och därefter skickas in för bedömning. Hur skönt ska det inte bli att få det ur världen!   

Glöm aldrig

Vinst!

Tjoho! Jag lyckades vinna en sån här snygg klocka i Lucas blogg! :o)

Bild

Den där ångesten

Den hittar alltid ett sätt att nästla sig in. I varje situation. Det spelar ingen roll om det som händer är positivt eller negativt - ångesten är där likförbannat!

När Cohiba går så fantastiskt bra som hon gjorde idag, då är ångesten där för att jag är så rädd för att förlora henne. Om någonting inte går som det ska är ångesten där för att jag är livrädd att AK ska ta tillbaka henne ögona böj. 

När jag äter som jag ska har jag ångest över hur stor jag kommer att bli. När jag inte äter som jag ska har jag ångest över att det fortfarande inte är helt slut på ätstörningstjafset. 

Jag har ångest över att jag måste gå till Psykolog K. Jag har ångest över att jag inte kan lita på henne till 100%. Jag har ångest över att även hon kommer att försvinna ur mitt liv. Jag har ångest över att jag inte kan skapa samma förtroende för henne som för Fru Klok eller Fröken Pyssling. Jag har ångest över att jag ibland kan känna att jag faktiskt tycker att hon är bra många gånger. 

Jag känner mig nöjd över att ha skrivit 4000 ord på min artikel, men jag har ångest över att den inte är perfekt - trots att den inte ens är färdig än. Jag har ångest över att jag inte pluggar tillräckligt mycket - trots att det är nästan det enda jag gör när jag inte är i stallet. 

Jag har ångest över att jag inte hinner med att pyssla i lägenheten. Jag har ångest över att jag inte hör av mig till mina vänner och familj oftare än jag gör. Jag har ångest över att jag inte tar mig tid att ta det lugnt - för jag vet att det är att vandra rakt in i en återvändsgränd. Jag har ångest över att min utbildning inte blev perfekt. Jag har ångest över att jag gick på dagvården i somras istället för att jobba på virologen - för om jag jobbat på virologen kanske min utbildning inte hade varit lika brokig och stickande i mina ögon. 

Ångesten och jag.

Jag och ångesten.

Kaféplugg

På plats på fiket i stan efter årets sista psykologsamtal. Läkarsamtal för medicinbyta är inbokat och väskan är full med formulär som ska fyllas i. Nu laddar jag med en sojalatte och ska alldeles strax sätta igång med lite skrivande av artikel. Det är 17 inte mycket kvar nu, pepp pepp! 

Problemlösning

Idag har jag varit ute i stallet på förmiddagen och tömkört Cohiba. Det var riktigt lärorikt idag faktiskt! Först lät jag henne jogga lite i båda varven för att bli lite varm i kroppen och sedan började jag jobba på riktigt i vänster varv. Jag tyckte inte att jag kom åt henne på rätt sätt någonstans! Hon lyssnade däremot fint på min röst och tillslut fick jag till lite öppna i skritten i varje fall. Däremot var jag väldigt fundersam över hur hon rörde sig i traven. Fick ingen bra takt, tog inte ut steget och såg nästan ojämn ut fram. 

När jag sedan gick över till att jobba i höger varv var det en helt annan häst! Kort i kroppen, bärig och helt andra frambensrörelser än i vänster varv. Efter en stund jobb i höger varv bytte jag tillbaka till vänster varv, men den här gången ändrade jag tömsättningen på yttersidan och vips så hade jag jag en häst som var nästan lika fin som i högervarvet. Det var alltså högerbogen som jag inte riktigt kom åt när jag tömkörde med den första tömsättningen. 

Det är verkligen roligt när man kan lösa ett problem! Och tömkörning är så roligt och nyttigt. 

Du är på andra sidan jorden

jag såg en stjärna falla

det var inatt när alla sov

jag tror jag önskade

att du var nära

jag såg på kartan

du är på andra sidan jorden

men det är samma himmel

det är samma hav och stjärnan som jag såg

föll för alltid som vi drömmer

föll för att vi aldrig glömmer

tänd ett ljus och låt det brinna

låt aldrig hoppet försvinna 

det är mörkt nu

men det blir ljusare igen

lova var rädd om dig själv

en hälsning du får

Memento vivere..

Snöpromenix

Idag var Cohiba och jag ute på promenad med Helena, som även fotade lite:

Vad är egentligen problemet?

Vad är:

utstickande benknotor, knottrig hud och kraftlöshet

mot:

lussebullar och glögg, galopper i snön, dressyrträningar, promenader med fina vänner, Ben&Jerry's-mys i soffan med sambon, kaféplugg med en latte och skidåkning i glittrande snö?

Svaret är ju så självklart att det är löjligt! 

Ändå är tvivlet så fruktansvärt starkt och självföraktet, över att inte längre vara smal, alldeles för stort.

Ambivalent avund

Jag vill bara kräkas. Jag förstår inte varför jag läser, eller varför det berör mig så fruktansvärt mycket. Kanske, är det för att jag faktiskt är på väg därifrån. Jag tror det i alla fall. Att jag är på väg alltså. Men jag är fortfarande inte tillräckligt stark. Jag kan längta mig tillbaka något alldeles fruktansvärt. Och jag avskyr min kropp för ofta för att riktigt kunna landa i att den faktiskt mår bättre såhär. Det har liksom ännu inte blivit någon sanning av att jag kan vara okej ändå. Och jag tror att det är där någonstans som avunden och ångesten har sin grund. Det har varit en för stor del av mitt liv i 12 alldeles för långa år. Så egentligen är det väl inte så underligt. Att jag ständigt har det i bakhuvudet eller att jag påverkas så starkt av allting runt omkring. Men jag försöker påminna mig själv varje dag. Inte om hur revbenen stack ut, hur vassa höftknölarna var eller hur smala mina handleder var. Utan om livet. Och det ska jag fortsätta att göra.

Så jag fuktar ett par ridstrumpor. Trär över ett par nylonstrumpor. Och kränger på mig mina sprillans nya Cavallo Grand Prix Plus. För nu behöver jag fokusera på mitt liv - spela min skiva..

"Fuck you, fuck you very, very much

'Cause we hate what you do

And we hate your whole crew

So please don't stay in touch"

'Santa Claws'

Underbart!

Memento vivere..

"Du är en jättefin tjej och det enda jag vill säga till dig nu är att kom ihåg att livets skiva är din, du bestämmer om, hur och när du ska spela den. Och för guds skull SPELA DEN!!

Memento vivere – tänk på/glöm inte att leva.

Så.

Katarina, lev!

Och ät."

Hopp om livet

Idag tänker jag faktiskt ge mig en klapp på huvudet för att jag har fortsatt att skriva på min review, trots att jag haft panik över hur dålig den är. Det är ju faktiskt inte blodigt allvar. Och förresten så tycker jag nog inte att den är riktigt såå kass nu när jag har jobbat lite mer med den. 

Bioinformatiken ligger på is den här veckan. Jag vet att jag borde plugga massor till den egentligen, men just nu känns det bäst såhär. Att dela upp det och försöka få klart min review för att sedan kunna fokusera enbart på bioinformatiken. Tentan är inte förrän 15:e januari och även om det innebär mycket pluggande under julen så får det bli såhär. Fröken Pyssling pratade om acceptans i fredags och jag vet nog egentligen att hon har rätt i det hon säger.

Jag har även hittat 4 jobb att söka, varav ett av ställena faktiskt sökte hela 4 personer. Det ger mig lite hopp om livet. Speciellt eftersom jag faktiskt är kompetent nog (iaf enligt mina utbildningspapper) att söka tjänsterna. 

Pepparkaksljus!

Sitsclinic

29 januari är det sitsclinic med Mari Zetterqvist Blokhuis på klubben. Det ska bli riktigt intressant! Vi hade en föreläsning med Mari på hästkursen jag läste under hösten och den var väldigt bra. Nu ska det bli roligt att se hennes omtalade pall live!

Bild

Most wanted

Rösta på bästaste Maja på den här sidan!

Pimp my bathroom

Jag har äntligen fått lite ork och inspiration till att pimpa lägenheten, så igår blev det lite makeover i badrummet. Glaset och den lila ljuslyktan är från Indiska. Jag verkligen älskar den butiken!

Min fina fina häst!

Den där vita lilla prinsessan ger mig så otroligt mycket lycka och glädje! Idag stod hon med huvudet i min famn och bara njöt en lång stund innan vi tränsade och begav oss bort till ridhuset. Väl i ridhuset var hon helt fantastisk! 

Började med att värma upp i en låg form i både trav och galopp. Hon kändes mjuk och fin redan från början och frustade ordentligt redan efter första galoppen. Efter en liten skrittpaus jobbade vi öppna, sluta och förvänd sluta på stora mittvolten. Då och då stoppade jag in lite tempoväxlingar för att checka att hon var med på noterna. Sedan gick vi över till att rida öppna på långsidorna. Där jobbade jag med att växla tempo i öppnorna och sedan rida några längningar på diagonalerna. I galopparbetet började jag med att ställa utåt och inåt, samt växla tempo på volten. Sedan red vi galopprogrammet ur MSV C:2 och även en hel del serpentiner med bibehållen galopp. 

Cohiba var så fin! Gjorde superfina travlängningar och höll galoppen i den förvända galoppen även i ganska smala serpentiner. Jag hade ingenting i handen och kunde växla form utan problem. Underbara häst! Hopptränaren red i ridhuset samtidigt som vi och sa att Cohiba såg ut som gelé i kroppen. Jag tar det som ett ganska högt betyg med tanke på att dressyrtränaren kallade henne för träbock för ett år sedan. ;o)

Nu ska jag dricka yogite och titta på House. Är i total matkoma efter världens största portion med pad thai. Men är det gott så är det! 

Amaretto

Bara mys!

Idag åkte jag ut till stallet tillsammans med L på eftermiddagen och väl där mötte Jess upp. Vi lindade in oss själva och hästarna i fleecetäcken och gav oss ut på en låååång barbackatur i snön. Helt underbart! 

Vackert!

To me, 

horses and freedom are synonymus.

- Veryl Goodnight

Stilstudie av katt