Jag hittade rätt på en vän idag. En vän som har fattats mig något otroligt mycket. Vi tillbringade tid tillsammans under en ganska kort, men väldigt intensiv period. I ett mörker som vi båda delade. Hon lärde mig så mycket om livet. Att det aldrig är för sent att börja göra det man tycker om. Och mitt i allt mörker skrattade vi. Åh, vad vi skrattade! Jag kommer aldrig att glömma den där gråa, blöta och ruskiga morgonen när vi skrattade med varenda liten atom av kroppen där i vardagsrummet. Det finns så många fina minnen. De dyker upp som små guldpärlor i den där perioden som annars mest bara var grå och tung och sorglig. Tack!
"Du är inte trasig, behöver inte fixas åhnejnej
När priset går upp kommer själen gå ner
Du är inte trasig, behöver inte fixas åhnejnej
Du kan sluta o leta det finns inga fel"







