Världens goaste!

Min finaste lilla sötfnatt! Hon är alltid med. När jag äter frukost ligger hon på stolen bredvid mig. När jag går och lägger mig trippar hon med och hoppar upp så nära intill hon bara kan. När jag går till bilen springer hon bredvid mig ända fram. När jag solar på balkongen är hon också på balkongen. När vi sitter i soffan ligger även hon där. Och när jag masserar Mr J trampar hon omkring hans rygg under hela tiden.

Min lilla pärla!

Tigermelon

Smakar ungefär som en överbevattnat honungsmelon.

Uppsala Reggae Festival

Kapten Röd spelar på Uppsala Reggae Festival nästa helg. Det vore kanske på tiden att gå dit. Känns inte helt okej att ha bott i staden i 5 år utan att ens ha satt sin fot på festivalen. Speciellt inte när det faktiskt är artister som man gillar som spelar, som Kapten Röd, Jah Cure och Alborosie.

"Du och jag tittar nog i olika speglar för jag kan inte se vad du menar

Annars måste dina speglar va skeva för smala ting verkar bli breda

Å men jag vet det är inte konstigt att man tvekar

Ingen kan fly när idealen bara ekar

Kraven finns där vart man än vänder

Att du inte duger är signalerna dom sänder

Modetidningarna bara sprider trender

Som inte passar människan så folk mår sämre

Ändå undrar alla vad det är som händer

När vissa väljer svälten"

- Kapten Röd

En gång är ingen gång

Middag med tjejerna igår, på Messob. Maten kan nog bäst beskrivas som intressant. Ingenting jag kommer att äta igen, men det var roligt att testa något nytt. Grytorna var goda, men det "pannkaksliknande brödet" som det serverades med var mest obehagligt och skumt. Nästa gång blir det persiskt som ska utvärderas!

Det var roligt att träffa vännerna igen - det blir alltför sällan nu när vi inte längre pluggar tillsammans. Samtidigt som jag inte kan låta bli att känna mig misslyckad och oduglig i deras sällskap. En doktorerar, en har precis fått fast jobb som labbingenjör, den tredje har en projektanställning och jag, jag är sjukskriven. Det är så förödmjukande. 

Jag kommer på mig själv med att sitta på helspänn hela kvällen för att slippa prata om mig och mitt liv. När det kommer på tal undviker jag det så gott jag kan genom någon svävande utläggning om att jag har lite ledigt för att fundera över vad jag vill göra i livet. Och när jag kommer hem är jag så vilse i tankarna att jag kompenserar för första gången på över en månad. 

Idag är dock en ny dag, fullspäckad med planer. Först näringsdryck och lite pluggande. Sedan en sväng till stallet för lite dressyr med fina Cohiba och efter det bär det av till M och J i Vattholma tillsammans med Mr J. 

Ugfh..

Idag är en grå dag. En sån där dag då jag helst av allt skulle vilja lägga mig och sova för att vakna upp till en annan dag med ett annat humör och en annan känsla. Dessutom upptäckte jag nyss att jag vuxit ur (läs: blivit för fet) ett par av mina favoritjeans. 

Har varit ute och ridit med Jess i regnet och nu ska vi strax in till stan för att äta afrikansk middag med två andra brudar. Jag är totalt urladdad, men det är bättre att komma ut än att sitta hemma. Det vet jag.

Jag måste slänga jeansen.. Jag måste!

För MIG är det värt det

Att inte köpa nya kläder mer än när det är absolut nödvändigt. Att inte åka utomlands. Att inte spendera pengar på fikor. Att inte ha den flashigaste lägenheten med de dyraste inredningsdetaljerna. Att komma hem sent på kvällarna. Att vara ute i regn, rusk och kyla. Att alltid ha ett ansvar och allt annat som hör till. 

Hästarna såklart.

De ger mig så mycket. De har hjälpt mig att hålla näsan ovanför vattenytan så många gånger. De får mig att gå upp ur sängen och ut ur lägenheten de dagar jag inget hellre vill än att sova bort resten av livet. De lockar fram den där känslan av lycka och frihet som alltför många gånger ligger begravd under destruktiviteten. De får mig att känna att livet faktiskt har en mening. 

Jag vet att jag aldrig aldrig aldrig kommer att tröttna.

Inte på hästarna.. Men på att inte ha en egen. Att aldrig få vara trygg i att hästen och jag kommer att vara ett team i flera år framåt. Att ständigt rida och utveckla andras hästar för att sedan bli ifråntagen hästen/tävlande/träningar/ridtillfällen etc. Att gång på gång behöva släppa taget om någon man älskar. 

Morgonen och förmiddagen idag har ägnats åt att plöja hästannonser på internet. (Ja, jag hör alla era förmaningar och ogillande kommentarer.) Och jag har hittat ett par stycken som skulle passa mig som handen i handsken. (Nej, det är verkligen inte i de högre prisklasserna.) 

För mig är det värt det. 

Onsdagsfart

Dagen vände plötsligt från att vara totalt oproduktiv till att bli väldigt effektiv! Tvätten är vikt, de sista flyttkartongerna är urplockade/omorganiserade, sekretären är fylld med diverse nödvändigt skol- och kontorsmaterial och jag har äntligen hittat alla sommarskor som varit spårlöst försvunna sedan flytten (det var så dags nu). Dessutom har jag lyckats plöja mig igenom några vetenskapliga artiklar, skrivit några rader på projektartikeln och pratat i telefon med mamsen. 

Nu ska jag lufta snabeldraken och sedan är det stallet som gäller. Cohiba ska tömköras och Fagge ska ridas. Och ikväll kommer Mr J äntligen hem efter en hel evighet på vift!

Ett litet kliv ut i världen

Rostat bröd med Tofuline Creamy Spread och apelsinmarmelad. För att det är gott. För att jag var sugen på det. Och för att jag faktiskt får!

Fääärdig!

Sekretären är äntligen helt klar! 

Tänkvärda ord

If you want to be faithful to someone, start by being faithful to yourself

- Paulo Coelho

Intensiv och lång, men rolig dag!

Det har varit en riktigt låååång måndag idag och det känns som om jag gjort hur mycket som helst! Skuttade upp ur sängen vid kl 7 för att stoppa i mig lite frukost innan det bar av till stallet. Började med att rida ut och galoppera i Hågadalen med Capricen. Det var perfekt underlag ute och Capricen verkade väldigt nöjd över att få sträcka ut lite! Sedan red jag lillponnyn, Fandango, uppe på hoppbanan en stund. Vilken kanonponny han är! Bussig, glad och riktigt välutbildad. Har nog aldrig tidigare ridit någon häst som gjort så fina öppnor med så små hjälper som jag kunde rida med idag. Kul!

Efter stallet gasade jag hem för att duscha och slänga i mig lite lunch, för att sedan hoppa in i bilen och rulla bort till Capio. Hade samtal med Fru Klok och det hade nog inte kunnat börja på ett bättre sätt. Att börja samtalet med att få höra: "Du ser ju helt bedårande ut!" från en människa som man beundrar och tycker så mycket om kan väl locka fram ett leende hos vem som helst..! Det var ett bra samtal och nu kan jag äntligen förstå vad Fru Klok menar när hon predikar om att det är nödvändigt att nå en frisk vikt för att kunna må bra. I alla fall för mig. Det är så tydligt nu, att så fort jag hamnar under en viss vikt så dippar måendet extremt mycket och hela livet känns meningslöst. Ännu ett skäl till att fortsätta att hålla kvar i de rutiner jag har idag!

Resten av dagen/kvällen spenderade jag tillsammans med finaste AnnIren. Vi fikade Ben&Jerry-glass vid vattnet. Strosade omkring på Kreativ Insikt. Drack latte och pratade om livet på Espresso House. Åt kalasgod middag på Hurry Curry och pratade ännu lite mer. Hur mysigt som helst och ett perfekt avslut på en bra dag!

Livet är en dans på rosor..

men det är en dans med svåra steg.. 

Fototävling kan va' kul!

Hemfärd

itter nu på bussen på väg mot Stockholm/Uppsala igen. Det har varit en underbar helg och vi har verkligen haft fullt upp, trots att vädret inte riktigt varit på vår sida. Kamerorna har hängt runt halsarna på oss i princip hela tiden och timmarna har bara rusat iväg - helt okontrollerat! Och även om jag inte lyckats knäppa några mästerverk till bilder så har vi haft grymt roligt under tiden.

Det är bra med ett break från vardagen ibland. Att vara så upptagen och inne i det man gör att man inte hinner ägna en endast tanke åt någonting annat. Nu ska det dock bli mysigt att få gosa ner huvudet i min lilla pälsboll, krama på Mr J och rida på Cohiba!

Träsktroll

Strosande på stan. Fina inköpt till mig och till mannen. Lunch-wrap på Wayne's. Fotande vid Vättern. Kardemummabullsfika med kaffe. Ännu mer fotande - barfota med uppkavlade mjukisbyxor och runtplaskandes bland stenar och nedfallna träd. Tydligen rätt rolig underhållning en lördagskväll. Libanesisk hämtmat till middag. Te och bildpill vid TVn - dödströtta!

Glasäpplen

Tänk på allt du lärt mig

jag var ekot i ditt lod

Jag övar varje mening

framför spegeln, varje ord

Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder

och just nu

vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma

genom dimmorna här

Du ger mig inga löften

och du ställer inga krav

för att du vet exakt

vad jag klarar av

Du ser mig som en jämlik

jag beter mig som ett barn

En ängels tålamod

En djävulsk envishet

Du tänkte alltid längre än det ögonblick när det händer

Din varma slitna hand den sluts försiktigt omkring min

och tar mig med

Du ska lämna mig här ensam

Du ska lämna mig igen

Du måste lita på mig nu

Det är inte bara rädslan

som har bundit mig vid dig

Du måste lita på mig

Tänk på att du lärt mig allt var stolt över ditt verk

- Kent

På väg!

Nu sitter jag på bussen mot Jönköping och Helena! Det är verkligen inte fel med gratis internet ombord. Dessutom sitter jag på den sidan av bussen där det är enkelsäten. Nice!

Jag har testat ett nytt bröd idag, Frökusar från Fazer. Det är ett bröd som ätstörningen har förbjudit mig att äta, för att det innehåller någon kcal mer än det vanliga brödet. Så otroligt löjligt, speciellt med tanke på att jag ibland äter bröd där jag inte har någon aning om kcal-innehållet. Nu har jag i alla fall testat brödet och det var verkligen jättegott!

4 timmar kvar till Jönköping - jag ska försöka få lite gjort på projektartikeln..

Bästa medicinen!

Jag vet inte vad jag skulle göra utan hästarna och ridningen. Det kan verkligen vända vilken dag som helst! Och eftersom jag vet att det är så kan jag tvinga mig iväg till stallet, trots att jag helst av allt bara skulle vilja ligga i en hög på soffan och frossa i all negativitet. 

Cohiba och jag red dressyr på utebanan på kvällen och det kändes riktigt riktigt bra stundtals! Vi fortsatte lite med övningarna vi gjorde hos Ankan förra helgen och Cohiba kändes taktmässig och stadig, men lite seg. Sedan red vi lite övergångar galopp-skritt-galopp samt galopp-halt-galopp. Galoppen kändes väldigt fin idag! Samlad och lugn till och med i vänstervarvet och jag hade riktigt bra koll på yttersidan. Mitt största problem för dagen var att få ut min svank ordentligt och samtidigt komma bak med axelpartiet, får hoppas att morgondagens massage kan göra lite underverk. Däremot var jag nöjd över att jag kunde vara så lugn med händerna. 

Nu blir det hästpaus i några dagar. Cohiba åker till Bollnäs och tävlar och jag åker som sagt till Helena!

Finaste Cohiba på fälttävlan, EFRK 10/7

Tvära kast

Upp som en sol och ner som en pannkaka.. Igår lekte livet - idag är jag oinspirerad, less och uppgiven. Gårdagens energi är som bortblåst och jag har inte gjort många knop idag. Speciellt inte på min projektartikel och det ligger och gnager så att jag håller på att bli tokig!

Imorgon är det i alla fall dags för massage igen. Det brukar alltid göra gott! Och sedan ska jag sätta mig på en buss ner till Helena i Jönköping. Tjoho! Jag har X antal timmar på buss framför mig och jag hoppas att några av dem kan ägnas åt att producera något vettigt till projektartikeln.

Nu väntar dressyrträning med Cohiba!

If I could sleep through the cool nights

If I could breathe and eat right

If I had worked all summer

Maybe I wouldn't feel so humble

- Sophie Zelmani

On a Wednesday

Gårdagen var fantastiskt fin! Jag ägnade förmiddagen åt att måla på sekretären och kökspallen, samt skrev några rader på projektartikeln. Det fungerar faktiskt, det som Fru Klok bestämde åt mig, att jag bara ska göra lite grann på artikeln varje dag. Då hinner jag inte fastna i alla negativa tankespiraler som hindrar mig från att producera någonting över huvud taget. 

Klockan 12 dök Jess upp med sushi och en voododoll-kisse som ska hänga i min röda fara och skydda den från onda andar, eller nåt. Vi åt sushin framför datorn och tittade på direktsänt junior-EM i dressyr innan vi åkte bort till stallet för att möta upp AK och lilla J för lite hästshopping.

Första stoppet blev en secondhandbutik för häst och ryttare i Jakobsberg, där vi lyckades stanna i 1,5 timme! Men så gjorde vi en hel del fynd också. Jag hittade ett par begagnade Cavallo-stövlar för 500 kr, så nu slipper jag rida i stövlar med genomskinliga skaft. Tanken är att dessa stövlar ska användas i min "tillväxtfas" för att sedan bytas ut mot ett par nya när kroppen inte längre ändrar sig så mycket.

Nästa stopp blev Hööks och Horze i Upplands Väsby. Där blev det även glass-mellis: Ben & Jerry's Vanilla Toffee Crunch! Både Jess och jag blev alldeles lyriska när vi hittade denna goding i liten enportionsbägare. Det finns verkligen ingen annan glass som slår den här!

Bild

När shoppingen var avklarad tog AK, lilla J och jag en tur med hästarna ner till Sjöängen för lite "dressyr-light" som AK kallar det. Cohiba och jag fortsatte att flytta undan för skänkeln i skritt och sedan komma fram i trav med bibehållen sidvärtsrörelse. Det kändes lättare än det gjorde i söndags och övningen är så nyttig för både mig och Cohiba. Hon blir flera meter kortare och väldigt mycket mer bärig. Härligt!

Väl hemma slocknade jag nästan på en gång.

Love is your color

Kl 04.06

Klockan 04.06 vaknade jag av ett olyckligt jamande utanför sovrumsfönstret. Gick ut på balkongen för att se vad som stod på och möttes av en liten Fnattis som var alldeles till sig av glädje över att hon lyckats väcka mig. Tanten ovanför hade också vaknat av jamandet så vi fick oss en liten  pratstund på morgonkvisten. Sedan fick jag snällt knata ut genom ytterdörren och hämta in min lilla knasiga kisse.

Försökte sedan somna om i en halvtimme innan jag gav upp och förflyttade mig till soffan. Tittade på en dålig TV-serie och pratade med en annan "morgonpigg" vän på MSN. Surfade runt lite och råkade klicka mig in på några pro-ana-bloggar. Det är så vidrigt. Jag vill bara ta tag i människorna, ruska om dem och få dem att förstå vad de håller på med - att de faktiskt kan dö.

"Several years ago, internet search engines like Yahoo and Google banned pro-anorexic and bulimia websites. There's now a push to get this new crop blocked as well."

Nu har jag ätit frukost och ska måla lite möbler innan jag knåpar ihop några meningar på projektartikeln. Annars är det matinköp och stall som står på schemat idag. 

Parkeringsblomma

En himmelsk drog

Igår hissade vi upp stiglädrena till jockeylängd och red ut i Hågadalen, AK, lilla J och jag. Vi galopperade över ängar och hoppade över diken. På hemvägen lät vi hästarna springa på så fort de ville. Cohiba sänkte sig, längde galoppsprången och fortsatte att öka farten under hela sträckan. En underbar känsla av total frihet!

Pros med viktuppgång

• jag kan rida utan att få blåmärken i baken
• mina bröst är tillbaka (med besked tydligen)
• jag kan ta in det Fru Klok och Psykolog K säger
• humöret är stabilare
• jag ligger inte längre däckad i soffan eller sängen den tid jag är hemma
• hjärnan fungerar igen
• mina armar är inte längre magra och genomskinliga med uppbuktande blodådror
• jag orkar tjoa och tjimma igen
• jag är mycket lugnare, både fysiskt och psykiskt

Men bilderna får mera färg och skuggorna får ton

Amigurumi-frieser

Nu är min frieser-amigurumi klar! Grundmönstret kommer som vanligt ifrån Janna. Sedan har jag lockat garnet till manen och svansen lite grann samt sytt på massor av hovskägg. 

Fat Talk Free Week

Tisdag 100720

Det blåser helt galet mycket i Uppsala idag, men det omtalade ovädret som skulle dyka upp har ännu inte visat sig. Hur härligt det än är med sol så skulle det faktiskt behövas några rejäla regnskurar här nu. Det börjar bli lite väl gult och torrt ute.

Alldeles strax ska jag bege min in mot stan för att träffa en sjuksköterska på psykiatrimottagningen, eftersom min psykolog har semester. Vet inte vad som ska avhandlas, men det är fint att de bryr sig och ser till att man inte lämnas helt ensam under sommarveckorna. 

För tillfället klarar jag mig riktigt bra. Enligt den friska och förnuftiga sidan. Anorexin skriker och gormar på mig, men jag har blivit allt bättre på att slå dövörat till. Jag äter alla mina måltider precis som jag ska och jag sörplar i mig min näringsdryck, trots att det tar emot något fruktansvärt. I spegeln ser jag hur jag blir större och större och jag skrattar fortfarande förvånat och oförstående när jag tänker på Ankans och AKs kommentarer om att lilla J och jag är så små och att vi tillsammans är mer som en person. 

Själv ser jag mig själv som lite småmullig nu. Magen är mjuk och degig, armmusklernas konturer är i princip osynliga och lårmusklerna likaså. Jag försöker acceptera att det är så. Att det måste få vara så. För mitt i all degighet känner jag hur mycket lugnare jag är i huvudet och hur mycket mer jag orkar. Samtidigt som jag är medveten om hur skört det är. Terminsstarten skrämmer mig lite grann och jag är glad att jag valde min hästkurs istället för labbjobbet!

Hågadalen 19/7

Du blommar upp av ingens frö

Flytande öppnor

Jag glömde skriva om det absolut bästa under dressyrpasset igår: Cohiba och jag fick till superbra öppnor i traven! Det är någonting som vi har haft väldigt svårt att få till, men igår flöt det verkligen på mot slutet och det kändes så otroligt lätt.

Vi började med att rida skänkelvikningar mot väggen längs långsidorna. Cohiba var ställd ifrån rörelseriktningen och jag fick vara noga med att passa hennes ytterbog. När det flöt på övergick vi till att ha henne ställd ifrån rörelseriktningen några steg, sedan med rörelseriktningen några steg för att avsluta med att ha henne ställd ifrån rörelseriktningen. Den övningen gjorde Cohiba superbra, så efter ett par långsidor i varje varv övergick vi till att rida öppnor längs långsidorna istället. I början ville hon inte riktigt böja sig kring min innerskänkel, men efter att ha lagt in några små volter flöt det på jättebra i båda varven. 

Hemma från miniridlägret!

Hemma igen efter en mycket händelserik helg! Jag har fått nog med spänning för flera år framåt och än en gång har jag blivit påmind om hur läskigt det är att transportera hästar.. 

Resan till Thorsholma började med ett punkterat däck på hästbussen. Som tur är sitter det dubbla däck på varje plats, så vi kunde ta oss till den enda däckfirman i Uppsala som har jour på helger. Hästarna var helt fantastiska och stod som små änglar under hela proceduren!

Efter däckbytet körde vi lättade vidare mot målet, bara det att vi svängde av en korsning för tidigt och lyckades hamna helt galet.. Jag kände dock igen mig efter en stund och vi kunde styra in på rätt väg igen, men det blev en väldigt mycket längre resa än planerat! Och väl framme lyckades chauffören till hästbussen köra halvvägs ner i diket med hästarna. Mitt hjärta slog i 190 och hela jag skakade. 

Allting slutade tack och lov bra och vi kunde inkvartera hästarna i det superfina stallet för att sedan köra igång med tömkörningslektionerna. Hästarna hade en hel del egna åsikter, men de kom alla till ett väldigt bra jobb mot slutet av passen. Cohiba gjorde precis samma sak i halterna med Ankan som hon gör med mig: slänger in framdelen för att undvika att bära mer vikt på bakbenen. Det var skönt att se att det inte bara är mig hon gör så med och dessutom få lite koll på hur jag kan göra för att lösa problemet.

Bild

Efter tömkörningen fick vi hänga med Ankan på en tur med Nisse och vagnen. Det var riktigt längesedan jag åkte häst och vagn så det var superkul! 

Nisse och Ankan på tävling 

Bild

På kvällen lagade vi middag i hästbussen och spenderade sedan kvällen i soffan med lite vin, jordgubbar och godis samt videofilmer på hästarna och oss från olika tidpunkter. Det var jättemysigt och jag hade knappt någon ångest alls, trots att jag stoppade i mig hur mycket godis som helst!

I morse red vi dressyrlektion och jag fick besök av både L och M - superkul! Cohiba jobbade på riktigt bra och jag var väldigt nöjd med min sits för första gången på länge. Vi fick många bra tips och övningar att göra hemma, t ex att flytta sidvärts i skritt och komma fram i trav med bibehållen tvärning. Kanonbra för Cohibas bakben! 

Det var så roligt att rida för Ankan igen! Hon har en tydlig röd tråd i allting hon gör och hennes lugn smittar av sig på mig så att jag blir mer avspänd i min ridning. Fick även höra att Cohiba är en jättefin häst och att vi jobbar jättebra tillsammans!

Hemresan blev även den en mindre pärs! Lilla J, AK och jag körde först i personbilen och hade hästbussen bakom oss. Vi kör på en ganska smal väg (dock tvåfilig) och i en ganska tvär högerkurva möter vi en buss som kör i fel fil. AK fick tvärnita och det var riktigt nära att vi krockade.

Nu är jag i alla fall hemma och ska sova gott i min egen säng med min fina sambo och gosiga misse!

Miniridläger

Nu åker vi på 2-dagarskurs hos Ankan på Stall Thorsholma! Cohiba och jag, AK och Amaretto + Miranda samt lilla J och Fandango. Idag är det tömkörning och imorgon ska vi rida dressyrlektion. Det ska bli riktigt roligt!

Bokat och klart!

Nästa helg bär det av till Jönköping för att leka med Helena! Inga flyg går dit när jag ska åka och tågbiljetterna kostar hutlöst mycket så buss it is. Jag tröstar mig med att det finns gratis internet ombord!

Vi kallar den lycka - den är svår att fånga och vill slita och rycka

Eftermiddagen/kvällen igår var super, trots att den inte blev riktigt som planerat. Jess och jag hade spanat in ridbyxor respektive ridstövlar i en secondhandbutik för hästprylar och tog bilen till Järfälla för att kunna kika på dem i verkligheten. Men, självklart hade affären stängt just precis och bara den här veckan! Jag håller tummarna att mina ridstövlar håller ihop tills nästa vecka.. Det är dock osäkert, mycket osäkert! Lädret är så tunt att det snart går hål rakt igenom, sulan håller på att lossna och dragkedjan på båda stövlarna är någon nanometer ifrån att kajka ihop totalt. Illa! Extra illa är det att det känns väldigt dumt att köpa nya stövlar när jag inte vet hur mycket mina ben kommer att svälla. Och ännu mer illa är det att ekonomin den här sommaren inte är splended direkt. 

Hur som helst, Jess och jag irrade omkring lite med bilen och lyckades på något sätt hamna vid Barkarby Outlet och besvikelsen över den stängda hästaffären la sig illa kvickt! Vi sprang omkring där någon timme och jag hittade ett par supersköna strandshorts för 100 kr. 

Innan vi begav oss mot Uppsala igen stoppade vi i oss middag på Max. Vi kom fram till stallet ganska så mycket försenade, men det blev en finfin kväll i stallet ändå. Jess lånade Miranda och så red vi en riktigt lång tur tillsammans med AK och lilla J. Vi lät hästarna sträcka ut ordentligt på en lång gräs-/grusväg i skogen och både vi och hästarna njöt! På hemvägen kortade jag upp mina läder till jockey-längd och testade att stå upp i både trav och galopp. Superkul, men grymt jobbigt för låren! 

Kvällen avslutades med lite fika på stallplan och jag lyckades återigen komma hem från stallet vid kl 22.30, men det var det värt!

BloggSvar.se

Nu har jag också fått en frågeruta från BloggSvar.se! Jag har givit bort två inbjudningar, men har en kvar. Skriv en kommentar om du vill ha den så slumpar jag en blogg som får den imorgon bitti (lördag). 

Men inga ord har jag till försvar

Igår var jag på samtal hos Fru Klok igen. Det började med vägning och siffrorna skrattade mig rakt upp i ansiktet. Fru Klok log med hela ansiktet och talade om för mig hur fantastiskt stark jag är som har jobbat så hårt den här veckan. Själv kände jag mig bara som ett stort "fail". Flodhästkänslorna från tisdagen blev bekräftade och det enda jag kunde fokusera på vad hur runt och äckligt mitt ansikte är på väg att bli, hur magen guppar när jag går och att jag inte kan urskilja en endaste muskel på kroppen längre. 

"Jahaa ja.. Men du som inte ens är normalviktig än!?" var Fru Kloks kommentar på mina tankar. Därefter sa hon så många ofattbara ord att jag blev alldeles stum:

- Vet du Katarina, ibland kan jag faktiskt bli riktigt avundsjuk på dig..!

- ..?

- Jo, för att du är så otroligt begåvad på så många olika saker. Vad man än sätter i dina händer så blir det någonting, vare sig det är små elefanter eller något annat. 

- ..?

- Jag menar det! Inte för att jag på något sätt är missnöjd med att vara jag, men ibland så önskar jag att jag kunde få vara bara lite, lite Katarina. Du är fantastiskt duktig på att teckna och är kreativ på alla sätt. Du är smart och du är rolig. Du är snäll och är helt säkert en trevlig vän. Och så är du fin att titta på! Jag har nog aldrig, och det sa Mr J också, träffat en människa som är så bra på så otroligt många olika saker som du. Och allt du ser är de där siffrorna på vågen.. Återigen, det är inte bara ditt perspektiv som gäller! 

Och såhär i efterhand känner jag mig lite lugnare igen. Jag känner ju hur mycket lugnare kroppen är nu och det är faktiskt gott med mat, hur gärna jag än skulle vilja att det inte var det. Mina vänner är inte mer värda för mig ju smalare de är, så varför skulle mitt värde sjunka bara för att jag är normalviktig? 

Därför åt jag pasta två gånger igår!

Onsdagsskratt

Gårdagens bästa var helt klart när C berättade om dotterns konstaterande efter att vi transporterat hösilagebalar tillsammans här om dagen:

- Mamma, den där tjejen (jag) i stallet har större tuttar än du.

- Jasså!?

- Jaa, men vi säger ingenting till pappa! 

Inredning i myrstegstempo

Äntligen, äntligen har jag fått tummen ur ändan och satt upp all kakeldekor!

Jag ville vara nåt som känns

Idag är en tuff dag. Jag känner hur låren klibbar sig mot varandra när jag går och i spegeln ser jag hur magen har antagit en form som skulle få vem som helst att tro att jag är gravid i 8:e månaden. Det är en riktig kamp. Jag har inte känt det förrän nu, men detta är också första gången jag håller mig helt borta från all slags träning. Första gången jag inte slutar med näringsdryckerna så fort jag lämnat dagvården. Och första gången jag fortsätter att kleta smör på mina mackor, utan att någon tjatar på mig. 

Jag förstår varför jag ska göra det, men har alldeles för svårt för att acceptera det. Det är så lätt att dras med i andras prat om träning, hur mätta de är och hur mycket de vill gå/går ner i vikt. Det är så lockande att krypa tillbaka till den (om än falska) trygghet som kontrollerandet ger. Men jag vet ju vad jag har haft. Jag vet vad jag har. Och jag vet att jag inte vill ha det, egentligen. 

I alltför många år har jag fokuserat på allt jag inte klarar av, allt jag inte har och allt jag borde göra istället för att uppmärksamma det jag faktiskt klarar av, allt fint jag har i mitt liv och hur mycket roliga saker jag trots allt gör. I alltför många år har jag stängt ute omvärlden, sett den som jag tror att den ser ut, istället för att öppna ögonen och låta den verkliga bilden nå mig. Jag har tänkt alla tankar så många gånger att de blivit sanningar och jag har varit alldeles för instängd för att kunna lägga märke till vad som verkligen utspelar sig.

Jag måste verkligen försöka. Ingen mår bättre av att jag ständigt slår på mig själv, faktiskt. Så istället för att gräva ner mig i alla destruktiva tankar försöker jag mig på denna uppgift hos Maria. Jag ifrågasätter om den tanke jag har hjälper mig att leva det liv jag vill leva och jag väljer att flytta mitt fokus till någonting annat. För genom att tänka andra tankar kan jag också påverka mina känslor. Genom att tänka fler positiva tankar börjar jag konkurrera med de negativa tankarna och låter dem ta mindre plats.

Så, istället för att fortsätta att traggla med min artikel en sådan här dag, när det är upplopp i huvudet, fortsätter jag att läsa "Att välja glädje" av Kay Pollack. 

Hästens biologi och användning

Första perioden i höst blir det häst för hela slanten! Det känns fortfarande obehagligt att göra något bara för att det är roligt och för att jag vill, men just därför tror jag att det är viktigt att jag gör det. (Dessutom är det ingen nackdel varken för mitt fritidsintresse eller framtida karriär att ha läst kursen.) Och när jag berättat om det för Mr J, Fru Klok, Fröken Pyssling och Psykolog K har de allihop blivit jätteglada och påpekat vilket klokt val det är. Jag väljer att lyssna på dem!

Att använda sina verktyg

Idag är första vardagen efter Capio och jag borde ha börjat färdigställa min artikel till UGSBR, men efter att ha sovit som en kratta i två nätter känns det som en mindre bra idé. Istället har jag suttit som en strandad val i soffan och tryckt i mig frukost och näringsdryck samt håglöst surfat omkring på nätet. 

Maten har gått över förväntan sedan jag lämnade Capio i fredags. Kanske, kanske är det så som Fröken Pyssling sa - att jag har ett helt annat jävlar anamma nu. Jag vill tro att det är så. Och någonstans måste jag tro på att det är så, för trots alla kommentarer jag fått den senaste tiden har jag fortsatt att sträva framåt. Fröken Pysslings ord om att analysera och ifrågasätta kommentarerna har använts flitigt, för varför ska jag lyssna på ord om att jag inte ser ut att behöva behandling när det kommer ur munnen på någon som både är full och ovetande? Varför ska jag lyssna på en patient som säger att jag aldrig kommer att klara av att ta mig ur anorexin när denne inte har någon aning om hur mitt liv ser ut. Och varför ska jag avbryta min resa framåt när jag får höra att jag ser normal ut trots att jag ännu inte är normalviktig, när det är självklart att jag ser mer normal ut nu än för 6 veckor sedan?

In genom det ena örat och ut genom det andra - nu till stallet!

Söndagsridning

Igår började jag med att ta en tur på Miranda och hon blev så lycklig över att få bli lite ompysslad efter att ha varit kvar ensam hemma när Amaretto och Cohiba var iväg på tävling på lördagen. Hon gnäggade högt när jag kom och nästan studsade ut ur stallet för att sedan stå och njuta av rykten innan vi gav oss iväg. Red lite dressyr nere på Sjöängen och Miranda var riktigt fin även den här gången. Red lite öppnor och stora framdelsvändningar i skritt innan jag började trava och efter det tog det inte många minuter innan hon frustade som en tok. Härligt!

När Miranda var färdigriden hoppade jag upp barbacka (och barfota) på Cohiba och skrittade henne en kortare tur i skogen för att hon inte skulle stelna till alldeles efter gårdagen. Det fläktade riktigt skönt och Hågadalen är så fantastiskt vacker!

Terrängprovet EFRK 100710

(klickbara bilder)