Överallt på jorden finns människor som vet

I måndags var jag hos psykolog K här i Uppsala för första gången på över en månad. Vi hade vårt absolut bästa (och längsta!) samtal hittills och jag fick höra många klokheter. Bl a pratade vi mycket om mina prestationskrav samt min låga självkänsla. Det psykolog K sa om det lät så bra att jag idag mailade henne och bad att få det hon sa skriftligt, så att jag kan läsa det lite då och då för att påminna mig själv. Svaret jag fick var så bra att jag måste dela med mig av det:

"Man får bättre och bättre självkänsla (dvs tycker bättre och bättre om sig själv) ju mer man gör saker som man tycker om och mår bra av.

Om man hela tiden beter sig som om man inte är något värd genom att inte ta hand om sig själv, inte göra saker man tycker om och vet att man mår bra av utan istället ständigt straffar sig på olika sätt för att man tycker man är dålig - då konserverar man sin låga självkänsla eller förvärrar den. Man bekräftar genom sitt beteende att man inte är så mycket värd.

MEN om man istället gör tvärtom. Gör saker som om man tycker om sig själv, dvs gör saker man mår bra av och tycker om att göra och inte pressar sig stenhårt och straffar sig själv. DÅ bygger man istället successivt upp en bättre och bättre självkänsla. Genom att bete sig som om man gillar sig själv så kommer tillslut tankar och känslor efter så att man tillslut även i tanke och känsla gillar sig själv.

Så att du tar dig till stallet som du tycker är roligt är helt i rätt riktning. Och du behöver göra mer saker som du tycker är roligt och som du mår bra av. Den där kursen i höst är ett jättebra exempel. Mer sånt! Så kämpa på med att bete dig som om du tycker att du är värd att leva ett liv du mår bra av så kommer din självkänsla bli bättre och bättre."

Det är så det ska vara

Spenderade alldeles för lång tid i stallet ikväll, trots att Cohiba inte ens är hemma! Mockade massor av boxar, snackade alldeles för mycket skit, red lite dressyr på Miranda och kvällsfodrade. Det är roligt att rida andra hästar, men det allra roligaste är att komma tillbaka till sin "egen" och känna hur mycket man tycker om  just den hästen!

Den här lilla krabaten hade flyttat in i en av tomboxarna i stallet!

Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder

Grillmästar'n (och fotografen) på midsommar!

Nytt amigurumiprojekt

Nu har jag virkat 3 st hästar och fler ska det bli, men först ska jag testa att virka en elefant. Mönstret och bilden finns i sjernfalls blogg.

Bild

Boktips

"Alla ställde sig upp. Veronika visste inte vad hon skulle göra.

- Res dig upp du med, sa Marie och tog henne i handen. Vi har fem minuters rast.

- Jag ska gå, jag vill inte störa.

Marie förde henne åt sidan.

- Har du inte lärt dig någonting, trots att du varit så nära döden? Sluta tänka hela tiden att du ställer till besvär och stör andra! Folk säger till om det är något de inte gillar! Och om de inte vågar säga till får de skylla sig själva!"

Jag har precis sträckläst Paulo Coelhos bok Veronika bestämmer sig för att dö och jag rekommenderar den verkligen varmt! Man får sig många tankeställare och trots det så allvarliga ämnet så är boken inte hemsk, som man lätt kan tro när man läser titeln.

Läs den!

Låt mig bli din skugga, och du bli min

Tömkörde Cohiba på kvällen. Hon är så fin, så fin... Jag hatar att jag älskar så mycket. Om jag hade pengarna skulle jag köpa henne omedelbart. Ja, det skulle jag! Hon är inget Grand Prix-material, men ingen annan häst jag ridit tidigare har givit mig så mycket tillbaka som Cohiba gör. Och jag är livrädd för att förlora det (henne)..

Men när man väntat alltför länge blir inget som man tror

Jag fick kommentarer på mina "Materials and Methods"- och "Results"-delar till exjobbsartikeln under förra veckan. Inte förrän idag vågade jag öppna bilagorna och läsa kommentarerna. 

De få kommentarer som fanns dvs.

Jag börjar få tillbaka både energi och inspiration nu. När tiden på Capio är över ska jag sätta igång på allvar igen och kanske kan det bli ett helt okej resultat till slut. För jag inser nu hur svält- och stresspåverkad jag faktiskt var för 1 månad sedan. 

It's my life - don't you forget

En av mina framtidsdrömmar är att skriva. Jag vill skriva om nya forskningsframsteg inom molekylärbiologi - både på vetenskaplig och populärvetenskaplig nivå. Men då och då undrar jag om det verkligen är någonting för mig, för det jag skriver verkar vara alldeles för svårt för att förstå. Trots att jag skriver för att försöka förklara. För att det talade ordet inte är mitt.

Jag ska fortsätta att vandra i min riktning. 

För det är mitt liv. 

Älskade häst!

Red dressyr i ridkolans ridhus på kvällen och fick lite hjälp av M. Cohiba var fantastisk att sitta på! Lätt i handen, aktiva bakben och härlig framåtbjudning redan från början. Dessutom var hon så otroligt positiv och glad hela passet. Det märktes att hon var stolt över hur bra hon jobbade. Fina fina häst!

Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Dricker näringsdryck (trots att jag för allt i världen inte kan se varför det ska vara nödvändigt), googlar på macro-objektiv med AF och ska alldeles snart ta tag i söndagen. Lite tvätt och städning följt av pyssel i solen på balkongen och ikväll dressyrträning på finhästen!

Midsommarafton - en glimt av livet

Vi firade midsommar ute på Ingarö tillsammans med ett gäng underbara människor! Ibland är världen bra liten och just i det här fallet är jag riktigt glad att det är så. Det var den bästa midsommarafton jag haft någonsin! Anorexin var nästan inte med mig alls. Jag åt precis vad jag ville ha och tills jag var mätt och belåten - inte tills anorexin sa att jag inte fick äta mer. Jag drack cider och vin och lite nubbe. När jag insåg hur mycket jag faktiskt hade stoppat i mig under kvällen lyckades jag bara rycka på axlarna åt det och ge mig in i ett parti Twister istället. Åh, vad jag levde! 

Solen sken hela dagen!

Sillunch och nubbe.

Vackraste värdinnan, värden med blomma i hatten och världens bästa Mr J.

En promenix ner till vattnet.

Kubbturnering - tjejerna mot killarna!

Glada tjejer! Och jag kan inte låta bli att tänka på en liknande bild av mig och H, som togs för 10 år sedan. Hur mycket som har förändrats och hur fantastiskt det är att vi är där vi är nu!

Middag och ett berg av jordgubbar!

Kvällen fortsatte med några omgångar Twister. Jag misstänker att det finns en hel del intressanta bilder från denna aktivitet i några av de andras kameror. Själv var jag för upptagen för att spela spelet, kikna av skratt och vara förvånad över att jag deltog att kameran helt glömdes bort. 

"Hästarna blev hans terapi"

UNT

"Hästar har lärt mig att ha tålamod och att det är nuet som gäller. För att kunna hantera en häst måste man tro på det man gör, minsta tvekan märker hästen."

"En häst ljuger inte. Och det är ingen idé att göra sig till för dem. De läser av människor instinktivt."

Läs hela artikeln här!

Midsommarpepp

Idag känner jag mig peppad och övertygad om att det kan bli bra. Kanske inte just nu eller om två veckor, men med tiden. Om jag bara låter det ta tid och håller kvar alla rutiner trots att resten av livet kanske svajar. Jag har bestämt mig för att tacka nej till tjänsten på Mikro. Det går emot alla mina regler om mig själv och mitt liv. Och jag är livrädd för vad alla i min närhet ska tycka om det. Just därför ska jag göra det. Jag ska läsa en kurs i hästens biologi under första halvan av terminen. Göra någonting jag verkligen tycker är roligt och samtidigt lägga ordentligt med tid på de övningar jag får hos psykologen. Andra halvan av terminen ska jag läsa en kurs i molekylär psykologi och samtidigt söka doktorandtjänst. Det är vad jag vill och nu kör jag!

Sitter just nu i bilen på väg ut till Ingarö och midsommarfirandet. Det börjar med sillunch och fortsätter med grillning på kvällen. Jag har varit duktig och grundat med banan, näringsdryck och en pingvinstång så nu kan firandet börja!

Vilken eftermiddag!

Efter det här inlägget var det mellanmål följt av ett kortare samtal med Fru Klok. Jag gick in till henne helt likgiltig. Visste inte alls vad jag skulle svara på hennes frågor och förvred allting hon sa. Inuti var det ett kaos av rädsla, ledsenhet, ångest, skam, besvikelse, ilska och frustration. 

Fru Klok blev arg. Riktigt arg. Och jag kände mig som 9 år igen. Livrädd för vilka vassa ord som skulle sägas den här gången. Bränna till, rispa hål och lämna alldeles för svårblekta ärr. 

Men de kom aldrig. 

Och jag förstod det inte förrän efteråt. När R släpat upp mig från golvet, hämtat ungefär hundra näsdukar och tvingat mig att andas i fyrkanter runt en mosaiktavla i korridoren. Där någonstans hittade jag precis de ord jag borde ha sagt till Fru Klok, helst redan igår. En vädjan om ytterligare 2 minuter av Fru Kloks tid klottrades ner på dörren och när jag räknat ett hundratal maskor av rosa bomullsgarn dök hon upp. 

Orden ramlade ur mig. Fru Klok förstod, förklarade och redde ut allting som blivit galet. Jag är fortfarande besviken, för jag ville så mycket mer. Men jag vet också att det inte går så fort och jag vet att hon har rätt. Acceptans. Och jag måste sluta jämföra mig med andra människor. Utgå från mig själv och min startpunkt. Skynda långsamt och leva nu. 

En vädjan om att "byta ut hörapparaten" tillsammans med en såndär kram som bara Fru Klok kan ge och lättnaden började infinna sig. 

Nu firar vi midsommar!   

Vitnosing

Finmulen tål inte solen så den kladdas in med Helosan Sol varje dag och Cohiba älskar när man masserar in det! Hon är överlag väldigt gosig och mysig just nu. Man kan stå och klia henne hur länge som helst och hon ställer sig gärna och vilar med mulen på mitt huvud. 

Red lite dressyr på utebanan på kvällen och Cohiba var riktigt fin! På grund av värmen blev det ett kortare pass där jag repeterade det vi gjorde i förrgår. Cohiba kändes riktigt loss och fin, till och med i vänstergaloppen! Hon jobbade på bra med bakbenen och jag hade nästan ingenting i handen. Däremot var hon lite lat, men det får man väl lov att vara när det är så varmt och magen är uppsvälld av allt gräsätande. ;o)

Avslutade med en skrittur i Hågadalen tillsammans med Jess och Amaretto. 

Nedräkning

Om 4 timmar sitter jag äntligen i bilen på väg till stallet! Jess ska låna Amaretto, Lill-J ska rida på Labbe och jag på min Cohiba. Det står kvällsdressyr på schemat och jag längtar!

Jag har ätit ett berg av gravad lax till lunch och känner mig fortfarande alldeles slemmig både utanpå och inuti. På måndag har jag 2,5 vecka kvar på Capio och jag vet inte riktigt hur det känns. Jag har stressat ner en sådär 300%, äter gigantiskt mycket mer och har åter igen kommit på hur viktigt det är att ta hand om sig själv. Men viktmålet är långt ifrån uppnått och det gör förbannat ont att höra att folk är besvikna när jag kämpar som en gnu med ätandet. Mån - fre har varit prickfria. Lör och sön har gått sämre, men ätit har jag gjort och det har helt klart gått framåt. Jag kan inte göra mer än så. Och om vågen inte visar mer upp kanske det snarare beror på att min ordination är för liten? Eller..?

Läkaren säger en sak. Fru Klok säger en annan sak. Och psykologen ska ringa mig på måndag. Hur som helst äter jag tillräckligt för att inte gå ner i vikt med den aktivitetsnivå jag har och även om det är en kompromiss mellan anorexin och mig så är det kanske så det får vara just nu. 

Tills dess tar jag helg och hänger i stallet, firar midsommar på Ingarö med härliga vänner, mgås med bästa Mr J, äter jordgubbar, dricker rosé och försöker koncentrera mig på att det är underbar sommar! 

Te-kväll

Te, äpple och mackor (med smör och pålägg).

"Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.."

Guldkorn

• Spontan-SMS från bästaste sambon
• Åka ut till hästarna i sommarhagen sittandes i bagageluckan, precis som när man var liten
• Pussa på mjukaste lilla Cohiba-mulen
• Mötas av en kelig och jamande mysboll när man stiger in i lägenheten
• Planera "ridläger" med stallbrudarna

Ord som får fäste

"Du letar efter bevis som inte finns"

Tömkörning

I lördags var bästaste Ankan ute hos oss och hjälpte oss att tömköra. Det är otroligt roligt att se hur hon jobbar med hästarna! Och allra roligast (och mest lärorikt) är det att sitta och titta på när hon arbetar med flera olika typer av hästar. Det är dessutom otroligt nyttigt för Cohiba! 

Måndagsavslut

En lång, seg och låg måndag avslutades på bästa sätt med en uteritt i kvällssolen tillsammans med J och J! Det var fantastiskt vackert ute i Hågadalen och hästarna tyckte att det var härligt att få komma ut och röra lite på sig helt kravlöst. Cohiba gick med långa tyglar hela tiden, förutom i galoppen. Det märks verkligen att vi har lärt känna varandra nu. Fina hästen!

Vad vet jag?

Ikväll är det många tankar som snurrar i huvudet. Anorexi- och värdelöshetstankarna ligger i bakgrunden och molar idag. Att jag mår dåligt är jag van vid och ingenting jag fäster någon större uppmärksamhet vid. Att någon annan, som jag verkligen bryr mig om, mår dåligt är en miljon gånger värre. Och att inte veta vad man ska göra åt det är ännu värre..

Liten skatt

Hon var så fin idag, min Cohiba. Vi red lite dressyr i ridhuset och fortsatte med liknande arbete som under dressyrträningen i veckan. Mycket fokus på att stoppa in bakbenen innan jag släpper fram henne för mycket. Gjorde stora framdelsvändningar i skritten och checkade av att bakdelsvändningarna fortfarande fungerar. I traven blev det mycket tempoväxlingar och fokus på reaktionssnabbhet. I galopparbetet red jag slutor och avslutade med lite förvänd galopp, som bara blir bättre och bättre. Mot slutet hittade vi den där fantastiskt mysiga traven igen - underbart!

Ridhusspegeln skulle behöva en putsning!

Tjejmiddag

Fredagskvällen innebar födelsedags-tjejmiddag hos min ängel. Det var så fint att se henne igen och jag är så glad så glad att jag gick emot alla tankar och rädslor och tog mig dit. Jag njöt av att känna mig normal! Alla tjejer som var där var så otroligt goa och det kändes inte för ett ögonblick som om vi aldrig träffat varandra tidigare. 

Jag drack lite vin, åt en stor portion buffé och tog efterrätt 2 gånger. Utan att ha rört mig ett endaste dugg under dagen och utan att göra mig av med en endaste smula efteråt. Jag får inte veta min vikt och hur jobbigt det än är så är det ändå en stor befrielse att inte behöva försvara alla ändringar i vikten för anorexin. Nu kan jag bara gå på hur kroppen känns och jag känner mig lika otymplig nu som för 3 veckor sedan. Alltså gör det egentligen detsamma vad vågen visar nu jämfört med då. 

Det var en fantastiskt fin kväll och helt klart värd de ynka 3 timmars sömn jag fick i natt! :o)

F satte upp mitt hår!

Finaste ängeln och jag

Utsikten var inte fy skam!

Amigurumi-oskulden är tagen

Jag har virkat min första amigurumi - en liten Pegasus! Mönstret hittade jag hos Jannas Amigurumisar och den färdiga lilla hästen bor numera hemma hos min ängel. 

Övertygelser

- Katarina, tycker du att jag är dum i huvudet!?

- Va? Nej!!

- Tycker du att M är dum i huvudet?

- Nej, såklart inte!! 

- Dåså, då kanske vi kan lämna den här diskussionen för indirekt är det precis det du säger. Och jag tycker inte om att bli kallad för dum i huvudet. 

- ...

Rakt, ärligt och stenhårt. Och jag har det svart på vitt, undertecknat av en läkare. Ändå kan jag inte tro på det. Jag är fortfarande övertygad om att jag inte kan ha en ätstörning. Att jag bara har manipulerat alla i min omgivning och ljugit för personalen på Capio. 

Torsdag

Jag flydde från DV redan efter mellis idag för att hinna till min massagetid hos S. Hon konstaterade krasst att vi absolut inte ska vänta 3 veckor till nästa gång. Min högeraxel var alldeles uppdragen och jag hade stora knutor i både axlar och skulderblad. Nu kan jag i alla fall röra axlarna igen och som vanligt blir man på så bra humör efter att ha varit hos S. Förutom att spänningarna masseras bort får man fnissa en hel del, prata lite häst och dessutom ventilera lite allvar. 

På väg till stallet svängde jag förbi Hööks och fyndade lite på deras rea. Hittade ett par riktigt snygga helskodda ridbyxor för 250 kr! Och jag var så förutseende att jag köpte ett par med lite tillväxtmån. Hur pissigt det än känns. Och när jag har nått den satans normalvikten ska jag belöna mig själv med ett par nya läderridstövlar. Läget börjar bli akut nu - lädret på insidan av skaften är så tunt att det snart går hål på dem.

Jag förstår inte hur något så enkelt som att äta kan vara så förbaskat svårt. Och jag förstår inte hur man kan finna trygghet i att bevisa för sig själv att man är värdelös. Ändå är det precis det jag gör. 

Kan man vara annat än lycklig?

Cohiba och jag tog en härlig och helt kravlös tur i Hågadalen på kvällen. Vi skuttade över små stockar, galopperade upp för långa backar och skrittade över vackra sommarängar. Underbart!

Volkswagen

Om man vill vara säker på att passa in i vårt bostadsområde är en Volkswagen ett säkert kort! ;o)

Moment 22

- Nu har jag allt satt myror i huvudet på dig!

- Jaa.. så nu är du nöjd va!?

- Japp - that's why I'm here!

Jisses, vad vi har pratat idag. Fru Klok och jag. Det är mer regel än undantag att våra samtal, som ska vara 45 minuter, blir 75 minuter långa och jag är så tacksam över den tid hon ger mig. Jag förvånas över hur klart hon ser på saker och ting. Hur enkelt det låter när det sägs med hennes röst. 

"Du kan inte ändra historien. Den kan vara jävlig, orättvis och orimlig, men det som har hänt har hänt och hur gärna vi än vill kan vi inte göra någonting åt det nu. Det du däremot kan göra är att se till att livet du lever nu är ett liv som du vill leva."

"Det är ett moment 22. Du är övertygad om att du inte klarar av en viss sak för att du är en dålig människa. Och på grund av att du är en dålig människa är du övertygad om att du aldrig kommer att klara av den där saken."

Självklart har hon rätt. Och hon har identifierat min andra falska trygghet, den som existerar parallellt med anorexin och som göder anorexin lika mycket som anorexin göder den. Tryggheten i att ständigt söka bekräftelse för att min övertygelse om att jag är en dålig människa är sann. När jag först hörde det tyckte jag att det lät helt absurt, men ju mer jag tänker på det desto mer logiskt ter det sig. Varje gång jag tycker att jag får bekräftat att jag är en dålig människa får jag ju rätt. Logiskt och ologiskt på samma gång. 

En givande dag

Jag har vunnit ett krig, vägt mig utan att få se siffrorna och blivit inspirerad av ord på gruppbehandlingen. Jag har tagit av det frivilliga vid middagen, pratat mig ur ångesten och stannat kvar i behandlingen. Jag har börjat virka en amigurumi och vägrat att ge upp, trots att jag fått repa upp gång på gång. Och jag har givit järnet resten av dagen. 

Cohiba och jag red dressyr på Sjöängen i kvällssolen - underbart!

Not my Monday

Det var inte min måndag idag. Jag hade inga kläder alls att ha på mig. Det åkte en traktor i 40 km/h framför mig halva vägen till Capio (och det är dubbelsträckad väg). Fröken Pyssling var ledig och Fru Klok var upptagen. Jag tog mod till mig och ringde min handledare, men han var inte där. Någon råglodde på mig vid middagen. Pysslandet blev bara fult och det har krupit av ångest i kroppen hela dagen. Orka!

Ett fint MSN-samtal med min fantastiska Malmökatt peppade mig och efter en jättemysig kväll i stallet är humöret på uppgång igen. Skrittade ut barbacka på Cohiba med J och Miranda som sällskap. Vi fnissade och fantiserade om genmanipulerade majskorn som blev till popcorn i fotbollsstorlek så att man slipper kartongen på bion. (Hur underbart är det inte att kunna lägga sig på en 11-årings nivå efter en pissig dag!?) Såg dubbla regnbågar, utforskade icke-existerande stigar och blev iakttagna av en jättefin rådjursbock.       

The only way out is through..

Veckans bästa!

Fick ett galet roligt kedjebrev:

Och här finns det i annat format.

Beauty of nature

Prästkrage