Ambivalens

Jag undrar hur många gånger jag har fått höra hur modig jag är idag. Första gången jag hörde det slog jag bort det illa kvickt. Tänkte per automatik att hon som yttrade orden säger samma sak till alla. Andra gången läste jag det i ett SMS, som var fyllt med så många fina ord att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna när jag läste det. Tredje gången hörde jag det ifrån en nygammal bekantskap och hon sa det med sådan brutal ärlighet. Modig, det allra sista jag känner mig som.. 

Istället pendlar jag mellan att slå på mig själv för att jag inte avslutar mitt UGSBR-år på det sätt jag planerat. För att jag inte labbade ännu intensivare. För att jag inte kan formulera mig på det sätt jag vill när jag försöker skriva på exjobbsartikeln. För att jag missar redovisningen och kommer att ha den hängande över mig hela sommaren. För att det känns som om jag smiter ifrån mitt sommarjobbande. För att jag borde ha vetat bättre. 

För att jag inte, fortfarande inte, ser mig som sjuk. Jag har aldrig sett mig som sjuk. Och trots att jag vet att det inte fungerar så. Trots att jag vet att det bara skulle göra livet ännu värre. Kan jag inte låta bli att önska bort en sådär 25 kg från min kropp, bara för att få uppleva det. På riktigt. För att få bekräftat att jag är sjuk. En gång för alla. Jag kan inte låta tankarna vara otänkta. Och jag inbillar mig att det skulle vara lättare att slå sig fri om jag fick bekräftat att jag har en sjukdom och inte bara dålig karaktär. Jag skäms för att jag är tillbaka på Capio och jag skäms för att jag inte är smalare än vad jag är. 

Alltid denna ambivalens..

På plats..

Och jag undrar vad tusan jag gör här!? 

Steg ett är avklarat: den fruktade ostmackan till frukosten. Den var faktiskt inte lika hemskt äcklig som jag hade föreställt mig - med tomat på så funkar det mesta! Upptäckte dock att mängden flingor ungefär är 3 gånger så stor som den jag tar hemma. Antar att jag behöver det mer än jag tror..

Nu är det strax dags för steg två: näringsdryck..

Längtar tills ikväll när jag får åka ut till Cohiba!

Galoppserpentiner

Cohiba är så mysig att rida just nu! Idag dressyrade vi lite uppe i ridhuset för att rida igenom några rörelser ur LA:3-programmet. Jag fokuserade på att sitta avslappnat och Cohiba fick hålla bogarna på plats samt vara lite kvickare i reaktionerna. När det fungerade okej fortsatte vi med lite jobb i förvänd galopp. Det har alltid varit en av våra största akilleshälar, men idag gick det bättre än någonsin! Cohiba galopperade på serpentiner utan att varken byta galopp eller bryta av. Hon blev dessutom väldigt mjuk och fin av det. Härligt! 10-metersvolterna i trav kändes också fina och skänkelvikningarna var kalasfina jämfört med förut, då hon bara tappat takten och gått med bakdelen före eller inte tvärat alls. Duktig häst!!

Bröllopet

Gårdagens bröllop var nog det finast bröllop jag någonsin varit på! Vigseln ägde rum i ett litet kapell nere vid vattnet i en liten ort utanför Gävle. Det var precis lagom stort, precis lagom mycket folk och brudparet var såå vackra! Deras löften till varandra var så fina att det nog inte var ett enda öga som var torrt när de lästes upp. 

Bröllopsfesten ägde rum i en missionskyrka, i en annan liten Gävleort. Helt alkoholfritt. Fantastiskt trevliga människor. All mat var hemlagad och otroligt god! Det bjöds på massor av tal, sång och spex. I pausen var det lagtävlingar där Läkerolaskar satsades för fullt. Ingeborg och jag rockade på att plocka arter med kinapinnar! Tänk att sushiberoendet kunde komma till nytta på ett bröllop sådär. ;o) Vårt lag vann dessutom hela tävlingen och jag hävdar bestämt att det beror på mitt sushiätande!

I morse bjöds vi på en underbar frukostbuffé, som vi avnjöt ute i solskenet tillsammans med stora delar av de andra gästerna, innan vi styrde bilen mot Uppsala igen. 

Jag bjuder på den!

Bröllopsdags

Vaknade tidigt som vanligt så jag passade på att sticka till labbet och pyssla om cellerna en sista gång innan det är dags för fokusbyte. Lördagsmorgnar är verkligen bästa tiden på labbet. Jag kommer att sakna det som sjutton! Inte det rutinmässiga labbandet kanske, men att fundera ut vilka metoder man kan använda för att ta reda på olika saker, lägga upp försöken på bästa sätt och testa nya metoder. Tur i oturen att jag kan fortsätta att jobba på mitt skriftliga - för det är nästan lika roligt som labbandet!

Nu är det dags att svida om till klänning och högklackat. Det vankas bröllop minsann! Ett lite speciellt bröllop, då det är det par som Mr J och jag delade stuga med i Åre när vi träffades för allra första gången. Ja, min Ka och jag åkte tillsammans och Mr J åkte tillsammans med paret. Så råkade det bli så att vi alla fem fick dela stuga och på den vägen är det.

Dags att sätta fart!

Det bästa som finns!

Rida iväg på bästaste hästen tillsammans med en underbar vän och hennes pålle. Hamna på en gulgrön äng  precis nere vid vattnet. Rida dressyr med ett stort leende för att hästen jobbar på så bra!

Hur vackert som helst!

Cohiba blev en gulfoting!

Påskkyckling!

Drop the bomb

Måndag 31:a maj. Det är nu eller aldrig. Jag går omkring som på nålar och har en ständig ångestklump i bröstet. Jag försöker låtsas som om det inte finns, att beslutet inte är taget, men det går liksom inte att komma undan. Inte nu. Det här är det enda som gäller, jag vet det. 

Men jag förstår det inte. 

Jag kan inte acceptera att allting jag vet även gäller mig och inte bara alla andra. Det finns inte i min värld att jag skulle se bättre ut om jag vägde några kilo till. Däremot är jag helt ärlig när jag säger att jag tycker att alla andra är så mycket vackrare när de har en hälsosam vikt. Fru Klok säger att det faktiskt inte behöver vara så att min värld är den enda sanna världen. Att jag måste börja vara närvarande och uppmärksamma det som händer runt omkring mig, istället för att bara fokusera på det som sker inuti mitt huvud. Våga se den andra världen och inte bara min egen. 

Hade det inte varit för att jag litar på Fru Klok, till 100%, så hade jag nog aldrig tagit det här beslutet. 7 veckors dagvård på Capio. Jag skulle aldrig hamna där igen, det hade jag ju bestämt mig för.. Men som Fru Klok påpekade så var min kropp inte riktigt i balans när jag slutade i våras. Vikten hade inte varit stabil tillräckligt länge och då är det inte så konstigt att den sjunker när stressen och pressen både inifrån och utifrån ökar. Och när vikten minskar ökar anorexitankarna i styrka. Jag slåss mot dem varje dag. Jag äter alla mina mål, varje dag! Jag har lyckats hålla mig ifrån att tappa massor i vikt, men inte lyckats komma upp i normalvikt igen. Jag vågar inte hoppa själv.

Ja, jag känner mig misslyckad, falsk och värdelös. Jag skulle ju fortsätta att jobba med massor av nya saker inom mitt Bornsvirus-projekt nu i sommar!  Men samtidigt inser jag att det kommer att bli ohållbart och kanske resultera i ännu längre och intensivare åtgärder om jag inte tar tag i det nu. Jag har drömmar och framtidsplaner nu som jag vägrar ge upp! Och som jag läste hos kloka Zsaza:

"Man behöver inte veta om, hur eller när man är på väg, så länge man vet ATT man är på väg!"

Och jag är på väg. 

Jag ska bara ta en liten paus för att ladda batterierna..!

Dressyrträning

Efter att ha skickat iväg ett antal mindre roliga mail flydde jag fältet och spenderade eftermiddagen i stallet. Underbart! Ryckte manen på Cohiba, snackade skit med de andra brudarna och testade nya fläckborttagningsmedlet, som faktiskt fungerade över förväntan!

Bild

Sedan tränade vi dressyr för M i ridhuset. Cohiba blev riktigt fin när hon vaknade till och blev lite alert. Hon är så otroligt positiv den hästen och det gör henne så rolig att jobba med. Nu är det dessutom riktigt längesedan hon ens antydde att kicka under ridpassen. Det går att rida henne även i skritten och galoppen blir bara bättre och bärigare hela tiden. Rooligt!!

Sushikriget

Förra veckan hade UNT gjort ett test för att utse Uppsalas bästa sushiställe. Till min (och många andras) stora förvåning var det Raw Like Sushi som fick högst betyg och inte Yukiko's. Jess och jag åkte därför till vinnarstället idag för att provsmaka deras sushi. Och visst är den vacker, men smakmässigt når den inte upp till Yukiko's sushi - inte på långa vägar! Fint att veta att man kan återgå till sina vanliga rutiner. ;o)

Hoppetossa

Jag tror bestämt att jag ska kräva massage och superliniment innan varje ridpass på banan! Det var stor skillnad på min sits - jag var så mycket mer avslappnad, trots att det var hoppning. Och det märktes på Cohiba att hon tyckte att det var skönt. Hon frustade massor redan från början, till och med i vänstergaloppen. 

Hoppträningen var väldigt bra och nyttig! Vi började med en ganska lång uppvärmning då vi jobbade på att få hästarna uppmärksamma och avslappnade med fokus på en stilla och mjuk hand. En hel del flyttande för skänkeln i både trav och galopp och Cohiba var superfin hela tiden! Sedan galopperade vi över upphöjda bommar på volt för att få in galopprytmen och öva på att hålla hästen på linjen. 

Hoppningen fortsatte i samma tema: raka och böjda linjer med bibehållen galopprytm. Som vanligt tog det en stund för mig att komma in i hoppningen, eftersom jag hoppar så sällan, men när jag fick in känslan så rullade det på finfint. Cohiba är verkligen supergo att hoppa och igår fick jag för första gången hoppa lite högre (för mig) hinder på 1 m - 1,10 m med henne. Tjihoo! 

Det hela slutade med att vi nu är anmälda till 0,90 m-klassen på Nationaldagshoppet. Galet! 

Fick med mig ett par örhängen från stan, att ha på bröllopet! :o)

Ja, men varför inte!?

Klicka här!

Size Hero

Här behövs inga förklarande ord, bara skriv på här!

Handledarmöte

"Jag har läst igenom Introduction, Materials and Methods samt Results och det ser bra ut! Det är några små detaljer i introduktionen som jag har kommenterat på och angående språket har jag i princip ingenting alls att kommentera på. Ordningsföljden i de olika delarna är helt logisk och du har presenterat resultaten på ett sätt som gör att det ser jättebra ut."

Inse, Katarina..! Inse! Gosh, hur stor sannolikhet är det att jag är helt inkompetent och värdelös när jag får kommentarer som den ovan på en text som ska skickas in för publicering i en vetenskaplig tidsskrift? En tidsskrift som dessutom läses av forskare från hela världen. 

Hur kommer det sig att mina egna övertygelser är så förbannat starka?

Sanna ord

"The mind is its own place,

and in itself,

can make heaven of Hell,

and a hell of Heaven"

- John Milton

Även tomater har sin charm

Köksbordet är plaskblött, det ligger en spegel i diskstället och en halv tomat i kylskåpet (den andra halvan smaskade jag i mig). Jag har återfunnit vänskapen med min Nikon och nu finns det ingen hejd på samvaron!

En ananas

är roligare än att skriva exjobb..

Still my guru

"If the rider's position in the saddle isn't correct, the horse can't go. And if a teacher can't explain why, he/she isn't a good teacher. That's logical.

If you ask your horse to do something and you don't get a good result - feel your body. Make the exercises on the ground in front of the mirror and you'll find out what is right and what is wrong. Thereafter you go back to your horse and ask again.

The horse is moving you, not the other way around. You have to follow the horse, and remember that the exercises are for the horse and not for the rider. 

Ask your teachers as much as you possibly can and if they don't have the answers you know how much they know about horse philosophy. ;o)

Be strong and feel. 

Ride logical."

Japp, hon är fortfarande min guru!!

Felfri såklart!

Cohiba och AK har varit ute på sin första fälttävlan för säsongen. De var felfria i både hoppningen och terrängen, något spända i dressyren och knep sista placeringen. Strålande debut! :o)

Kvalitetstid

Lördagseftermiddagen och kvällen med Helena bjöd på kvalitetstid i massor! Först lite dreglande vid kameraprylarna på Elgiganten. Sedan pyssel och fix i stallet som avslutades med lite ridning på Miranda och tom Helena fick testa en liten stund! På hemvägen plockade vi med oss sushi från Yukikos och köpte strawberry cheesecake-glass på Ica. Sushin försvann ner i magarna som ett skott och sedan försvann vi in i fotandets värld. Tiden rann iväg och vad som kändes som 15 min var i själva verket 1,5 timme. Underbart! Dagen avslutades med glass och te framför en fånig komedi på TV. We like!

Testpilot

Klicka här!

Syntetiskt liv

Craig Venters (vem annars?) forskningsinstitut har efter 15 års forskning lyckats syntetisera en självreplikerande bakterie helt från grunden. Genomet, på 1,08 miljoner baspar, är uppbyggt av "DNA-byggstenar på burk" och därefter har det förts in i en cell utan eget genom. Lite Frankenstein över det hela, men förhoppningsvis en smula mer kontrollerat. :o) Forskarnas mål är att använda tekniken för utveckling av mediciner samt för att skapa alger som förvandlar koldioxid till bränsle.

Läs mer här och här.

Bild på miraklet!

Jag är en nörd

Foto: Helena

Och träden har slagit ut

Köksbasilikan blommar

Revansch!

Jajjemensan! Idag tog vi minsann revansch för förra veckans mindre lyckade dressyrpass, Cohiba och jag. Och det med besked! 

Jag fick släpa mig till stallet och hade ingen lust till någonting. Massor av måsten i huvudet, trött som sjutton och helt oinspirerad efter att ridkänslan försvann totalt förra veckan. Tänk vad en liten vit häst kan göra! :o)

Redan när jag gick ut till henne i hagen, där hon mötte mig med sina spetsade öron och självmant stoppade huvudet i grimman, var allt annat som bortblåst. Hon promenerade glatt med mig in från hagen och njöt i fulla drag av att bli kliad och borstad. Sedan stoppade hon självmant huvudet i tränset och skrittade bort mot ridbanan i full fart - glad i hågen med öronen spikrakt framåt!

Dressyrträning för M stod på schemat. Lösgörande arbete hela passet och det gjorde verkligen underverk! Så fin som Cohiba blev idag har hon nog aldrig tidigare varit. Lätt och fin i handen, kort i formen, världens gung i traven och rund och fin i galoppen. Underbart!

Mattes hjärtegryn

Att ta sats

Skrivandet går i slow motion och jag är aptrött, trots att jag går och lägger mig kl 22 varje kväll. Jag vet att jag borde öka portionsstorlekarna och lägga till den där satans näringsdrycken för att ge kroppen och huvudet en chans. Men, ögonen lurar mig - trots att vi inte har någon helkroppsspegel i nya lägenheten. Och jag orkar inte ta den fighten nu. Inte samtidigt som det nästan är dags för att lämna in första utkastet av exjobbet och de sista labbarna för utkastet ska göras. Jag hatar att jag älskar det och jag hatar att jag längtar tillbaka till det. Det är ofattbart hur ett helvete kan bli så rosenskimrande och lockande, trots att man varit i det och upplevt det. 

Och egentligen borde jag bara hålla andan och hoppa rakt ner i det iskalla vattnet nu, för det kommer inte att bli lättare att sätta igång processen om 2 veckor eller om 2 månader. Det är ingen mastodontartad viktuppgång som förväntas, så vad väntar jag på? 

Samtidigt som det är just det som gör det så svårt. 

Den kritiska gränsen. 

Och jag saknar saknar saknar löpningen och undrar om jag någonsin kommer att kunna ge mig ut på riktiga långturer igen utan att väcka liv i gamla spöken..

Eftermiddagsmys

Jag har haft en alldeles utomordentlig tisdagseftermiddag! Den inleddes med årets första kulglass i solen tillsammans med Helena. Glassäsongen inleddes med kombinationen strawberry cheesecake och daim. Mums!

När glassen var slut fortsatte vi till IKEA för lite komplettering till lägenheten. En byrå till sovrummet, några gardinstänger, gardiner, hallmatta, tvättmedelsburkar (äntligen!) osv. Trots alla turer till IKEA måste vi dit snart igen.. Jag kommer att hata den affären! 

Sedan provade vi skor på Skopunkten, irrade omkring på Jysk och avslutade med att känna oss väldigt små inne på enorma City Gross. Vi lokaliserade massor av underbara teer och jag kunde inte lämna affären utan detta kakao, kanel och kardemumma-te. Det doftar himmelskt!

Nu väntar jordgubbar (japp, säsongen är igång!) och lite plugg.

Liten men tuff!

Någon är lite för medveten om sina 9 liv! Tur att det inte är lika långt ner till marken från den här balkongen som i den förra lägenheten.

Riktigt smart!

Nån gång när jag blir rik och kan skaffa mig en iPhone ska jag absolut ladda ned den här applikationen! Läs hela artikeln på UNT.se.

Kärlek!

Fick precis några bilder på Cohiba och mig mailade till mig av en tjej som fotade oss på framridningen till omgång 2 i DIV II på Jällaskolan. Jag älskar den hästen! 

Sol!

Ibland är det rätt fint att vara student. T ex när man kan sitta hemma på balkongen i solskenet och dricka kaffe och äta jordgubbar samtidigt som man knåpar på exjobbet!

Positivt fokus

Idag tränar jag på att fokusera på positiva saker.. Cohibas och min ritt var inget vidare - vi kan mycket bättre båda två! Jag gick in med helt fel inställning; "är inte tillräckligt bra för att rida den här klassen" och var både stressad och nervös innan start. Cohiba anade ugglor i mossen och var spänd som en fiolsträng inne på banan. 

Trots det kändes skritten otroligt mycket bättre än tidigare, vilket tack och lov även visade sig på poängen. Det var stor skillnad på bakdelsvändningarna och mellantraven var bra mycket aktivare och mer taktmässig än förut. Dessutom var hon riktigt fin på framridningen! 

Nu har vi i alla fall gjort vårt för laget och jag hoppas att vi kan komma iväg och rida ett par LB under våren/sommaren för att få tillbaka lite självförtroende. Och trots allt så rider jag i alla fall världens goaste lilla häst! 

Uttrycksfull

Solen skiner och himlen är blå

Jag har varit uppe i 2,5 timme och är galet rastlös! Åt frukost i lugn och ro, läste igenom hela UNT och löste lördagsklurigheterna. Nu har jag suttit med mitt exjobb i någon timme och blir bara med och mer frustrerad och får bara mer och mer panik över hur dåligt det blir - för att jag har alldeles för lite tid på mig att skriva. Som i sin tur beror av att jag är alldeles för dålig på att säga ifrån att jag behöver mer tid till skrivande och mindre tid till labbande. Vilket är ett resultat av att jag inte har någon aning om hur mycket man "ska" labba eller hur många timmar övertid om dagen man förväntas producera. 

Det är underbart med eget ansvar, men det där med att prestera lagom och dra i handbromsen när det blir för mycket är jag alldeles för dålig på. Ännu en anledning till varför jag längtar tillbaka till PFT-sektionen på BVF. P är bra på att säga stopp och predika om vikten av ledighet och semester. Med andra ord önskar jag stenhårt att det blir som vi planerat till hösten! :o)

Kladdkakecravings

Åh, jag är galet sugen på kladdkaka! Och det blir verkligen inte bättre av att jag förgäves sitter och försöker få ordning på mitt skrivande som självklart går segare än segast. Det här projektet kommer att sluta i dygnet runt-skrivande den sista veckan. I know it!

Valborgskladdisen

Lite händer det i alla fall!

Soffan är äntligen på plats! Den första att finna sig tillrätta i den var självklart lilla mysbollen.. Hon hittade genast det bästa liggstället av alla: divandelen!

Dessutom har de groteskt fula furudörrknopparna i köket sett sitt sista ljus och är nu utbytta mot charmiga gjutjärnsknoppar från Indiska. 

Ingen ordning

Det är åska i luften och jag är trött, äckligt mätt och jätteförkyld. Halsen känns som sandpapper och huvudet som en betongklump. Dessutom börjar jag bli galet less på kaoset i lägenheten. Och skrivandet på exjobbet står lika still som SJ-tågen i vintras.

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra!"

Fluorescerande celler

Fluorescence är kul! Speciellt när man har gjort allting alldeles själv helt från grunden: odlat cellerna, klonat plasmiderna som sedan transfekterats in i cellerna och till sist gjort in situ PLAn. 

Den stora tröttheten

Är det inte meningen att man ska bli pigg av vårsolen? Jag är alldeles sanslöst trött - jämt! Förutom de första timmarna på morgonen då jag istället är pigg som en lärka. Sovmorgon är med andra ord ett omöjligt projekt. 

Jag försöker reda ut hur det kommer sig att den stora tröttheten har infunnit sig just precis nu. Varför hjärnan plötsligt känns som möglig potatismos. Varför allting jag tar mig för känns som att bestiga Mount Everst. Och varför minsta lilla krav får mig övertygad om att jag inte kommer att klara av det. 

Egentligen har jag svaren som i en liten ask.. Det är inte optimalt att köra på i 190 km/h med en kropp som är för tunn - tids nog tar bensinen slut. Och när jag tänker förnuftigt vet jag att en för tunn kropp bara förvrider alla tankar ännu mer. Om man dessutom kombinerar detta med massage som frigör flera år gamla spänningar samt skrivande av en examinationspublikation så kan det väl sannolikt inte resultera i någonting annat än det här!?

Tänk så lätt det är att gå vilse bland tankarna , luras av gamla övertygelser och blunda för verkligheten..

Vardagslycka

Äntligen lyckades Maja och jag tajma in en fika i stan! Kaffe och scones på Wayne's i eftermiddagssolen - lovely!

Verklighet?

Hur vet man vad som är värt att lägga tid, energi och pengar på här i livet egentligen? Hur stor vikt ska man lägga vid vad andra tycker och hur mycket ska man våga lita på sig själv? Hur vet man var ens begränsningar går?

Vems verklighet är det som gäller?

När allting bara snurrar, kroppen är matt och allt som ska göras bara hopar sig över en. Då, när man mest av allt behöver det, är det som allra allra svårast att vara starkare än tankarna. Det är då jag undrar om jag någonsin kommer att kunna fungera som en normal människa. Och det är då tvivlen på min egen kompetens är som allra flest. 

Fru Klok talar om för mig att det inte bara är min verklighet som gäller. Att hon minsann är övertygad om att jag presterar alldeles tillräckligt och antagligen ännu mer. Dessutom påstår hon att jag är alldeles för seg. Att det är anmärkningsvärt att jag i mitt tillstånd klarar av att göra så mycket och därtill få så bra resultat som jag får. 

Så vilken verklighet är den sanna? 

My love

Tänk om jag inte hade min vita prinsessa.. Vem skulle då få mig att totalt koppla bort allting annat och vara helt i nuet - både fysiskt och psykiskt? (Bästaste medveten närvaro-träningen) Varifrån skulle jag då få alla dessa ovärderliga energikickar? Och vad skulle då få mig att lämna lägenheten de dagar jag inte vill något annat än att stanna under täcket resten av livet?

Måndagsmassage

Hemma efter ytterligare en massagebehandling och en till i nästa vecka är redan inbokad. Lite stel var det ja..! Men det är fantastiskt skönt och otroligt nyttigt - på flera plan. Jag som ständigt går och spänner mig överallt måste helt plötsligt slappna av i hela kroppen i 30 minuter. Jag tvingas lära mig ett helt nytt sätt att sitta, gå och stå på. Och jag blir bara mjukare och mjukare i axel- och skulderpartiet. 

Idag pratade vi även om hur mycket kropp och själ verkligen sitter ihop. Att psykiska problem ofta resulterar i spänningar i axlar och nacke. Det är t ex inte så ovanligt att personer som går till kiropraktorn och blir knäckta börjar storgråta efteråt, utan att alls veta varför. Då har kiropraktorn lösgjort en psykiskt spänning. Jag tycker att det är ruskigt intressant! Speciellt eftersom jag efter massagen förra veckan för första gången var helt smärtfri i ett par dagar och i samma veva hade ett samtal hos Fru Klok där jag kunde ta in det hon sa på ett helt annat sätt. 

Dessutom får jag lära mig en hel del om både hästar människors skelett och muskler, höra lite skvaller om t ex dressyrdomare, diskutera Cohibas muskling samt fnissa en hel del. 

Och imorgon kommer vår soffa!

Det går..

Men fruktansvärt långsamt! Skrivandet på examinationspublikationen alltså. Det går åt litervis med kaffe och te. Otaliga minuter spenderas på Thesaurus. Och mail, Facebook och Bloglovin' besöks frekvent så fort jag fastnar på någon liten mening. Trots det var jag ganska nöjd över det jag presterat, tills jag insåg att det jag skrivit under så många timmar idag bara är en piss i havet jämfört med allt jag ska skriva. 

Oh well, jag skyller på att det alltid är motigast i början och att det faktiskt är söndag! Nu ska jag kila iväg till stallet. Cohiba och jag ska rida på Sjöängen tillsammans med M och Capricen. Ikväll vankas det sushimiddag med Mr J och Jess. Inte illa!

Missa INTE!

Bild

Vecka 19

Måndag:

• massage
• RNA extraktion
• in situ PLA
• Dressyra med Cohiba?

Tisdag:

• dressyrclinic
• in situ PLA forts.
• PCR på X- och P-transfektioner
• Skrittsväng i skogen med Cohiba?

Onsdag:

• dressyrträning

Torsdag:

• programridning

Fredag:

• kort sväng till labbet
• barbackaskritt med Cohiba

Lördag:

• tömköra Cohiba
• putsa, bada häst, knoppa

Söndag:

• tävling

Finlördag

Det har varit en finfin lördag! Jag vaknade upp, riktigt utsövd, vid kl 7 och tog en lång frukost med UNT. Lördagsknåpet + krysset är grymt underskattad sysselsättning! Sedan cyklade jag bort till jobbet en stund och pysslade om mina celler samt mätte lite genuttryck. Det gav helkonstiga resultat så jag skickade dem till min handledare och hoppas att han kan lösa det. :oP 

Strax före kl 11 ringde mobilen och G meddelade att hon och Esther (vovven) var framme hos mig - tjihoo! Vi har haft en jättemysig dag med sushilunch, prat och skratt, fototittande och stallbesök. Esther var dödsförsälskad i Fnattis, som inte alls var lika road! Men hon satt i alla fall kvar på sin kattmöbel och tittade misstänksamt på det stora vita odjuret som skuttade runt och var alldeles till sig. Stallmissen Baloo var ungefär lika förnärmad som Fnattis, men han fräste dock ifrån ordentligt några gånger innan han gick och la sig under hästbussen.

Cohiba fick jobba lite på töm idag. Hon jobbar bara bättre och bättre på töm och verkar dessutom tycka att det är riktigt roligt. Jag börjar kunna påverka henne mer nu också. Idag flyttade vi ganska mycket sidvärts i traven och i galoppen fick hon korta och länga steget. Dessutom fick hon variera formen och gå låg och rund mellan varje moment. Ett lyckat pass mao!

Nu lite mailande och förhoppningsvis lite skrivande på examinationspublikationen.

Fick bästaste presenten av G! 

Ekvin virusarterit konstaterad i Skåne

Ekvin virusarterit, EVA, har konstaterats hos ett kastat fölfoster i Skåne i april i år. EAV är ett sällsynt virus som gör att de små artärerna i organen blöder och fölen får svår lunginflammation och tarminflammation. Hingstar kan bli kroniska smittbärare och överföra virus i sperma i samband med betäckning resten av livet. Läs mer hos SVA.

Bild

Det ska va' hon!

"Det betyder inte att det är omöjligt - det visar bara hur svårt det faktiskt kan vara. Ibland bara är det så att man måste göra om vissa saker flera, flera gånger för att det ska bli riktigt bra."

Jag är livrädd, för jag vet ju hur fruktansvärt hemskt det är. Men, samtidigt kan jag också känna ett stort lugn - trots att ingenting är klart eller bestämt. För det är nu eller aldrig. Och jag tror att jag är mer redo än någonsin! 

Filosoferande i skogen

Efter 7 timmars labbande, utan en enda rast, följt av 2 timmars analyserande av data släpade jag mig iväg till stallet en sväng. Cohiba och jag skrittade runt i skogen på diverse småstigar och jag tog mig tid att fundera över allt som Fru Klok sa till mig igår. Och över det jag gick med på. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare, men jag har i alla fall fått sortera lite bland tankarna.

Situation Stockholm

Varje gång jag går förbi någon som säljer Situation Stockholm ringer min före detta SO-lärares ord i mina öron: "Jag köper alltid Situation Stockholm. Det är det bästa sättet att hjälpa hemlösa på." 

Jag har grämt mig över att inte ha tid över till att volontära ända sedan jag hjälpte till lite på Ny Gemenskap och nu när jag började fundera över mina livsvärden blev det aktuellt igen. Det är viktigt för mig att hjälpa till på något sätt och när jag gick förbi en man som sålde Situation Stockholm idag slog det mig att det ju är ett perfekt sätt att bidra lite, trots att jag har så mycket annat att göra. Dessutom har de börjat sälja tidningen även här i Uppsala!