Vardagslycka

Finaste torrfodersburken till sötaste Fnattisen!

Vi hittade även massor av fina saker till nya lägenheten. Ingenting köptes, men vi har planerat lite och vi är rörande överens om inredninge. Härligt! Dagen avslutades med hemmagjord pizza och nu vindruvor. Yummie!

Söndag

Myyysig barbackatur på finaste lilla pärlan under förmiddagen. Vi slapp dessutom snöregnet. Man borde rida barbacka oftare - det är så otroligt härligt!

Nu: hästsport från Scandinavium på SVT play!

Sedan: möbelspaning och införskaffning av flyttkartonger med Mr J.

Early morning

Jag vaknade kl 06.15 i morse. Kvart över sex! Det är inte okej när det är söndag. Dessutom var jag vrålhungrig när jag vaknade så jag var tvungen att gå upp och äta frukost. Så, sedan dess har jag och Fnattis halvlegat i sängen med datorn och dåliga söndagsmorgonsprogram på TV. Det var nog i runda slängar ungefär 100 år sedan jag tillät mig att göra någonting sånt. Ja, jag borde ha pluggat.. Vi har examination i cellsignaleringskursen på onsdag! Men, om jag hade sovit längre hade jag ändå inte pluggat så jag bestämde att det var okej att bara slappa.

Snart är det dock dags att kravla sig ur sängen och ge sig ut i det mindre smickrande vädret - grått och blött med snöblandat regn.. AK och jag ska skritta ut barbacka. Näpp, som hästmänniska är man inte riktigt frisk. ;o)

Bara häst

Idag har det varit dubbelt upp med hästeri! På förmiddagen var det dressyrträning med min lilla stjärna Cohiba. Hon var så duktig! Rörde sig jättefint i både traven och galoppen. Gjorde riktigt fina och stadiga öppnor. Samlade sig stundtals jättefint i galoppen. Och traven var helt underbar att sitta i. Hade kunnat sitta där och trava runt hur länge som helst! Fina fina hästen!

Efter ca 30 minuter kändes hon plötsligt jätteloj och var väldigt svettig, så vi avslutade tidigare i tron om att hon var trött pga värmen och för att hon fick jobba så rejält nu jämfört med för några veckor sedan. När jag skrittade mot stallet försökte hon dock lägga sig ner och samma sak när jag stannade på stallplan. Lilla pärlan hade ju ont i magen. :o( Som tur var verkade det inte vara så farligt och efter 15 minuter mådde hon må bra igen. Magen reagerade antagligen på tillskottskraften hon har börjat få, så nu blir det ännu försiktigare ökning av den.. Och en skrittur barbacka imorgon!

På eftermiddagen var jag ute hos mitt "nya projekt" - ett litet 4-årigt russ som är under inridning och utbildning. Är en yngre tjej som rider henne i vanliga fall och jag ska rida lillponnyn när jag har tid, för att utbilda lite och ge nya hemläxor som de ska träna på mellan gångerna. Det är lite skillnad att sitta på en liten B-ponny jämfört med Cohiba som ändå är ca 165 cm, men omväxling förnöjer!

Möbellös

Bokhyllan är såld. Soffan är såld. Och på måndag hämtas även skrivbordet. Det kommer att bli lätt som en plätt att flytta ut! Till dess tjänstgör en madrass, ett överkast och ett ton kuddar som soffa. Riktigt mysigt faktiskt. :o)

Imorgon ska Mr J och jag ge oss ut på spaning efter möbler till nya lägenheten. Wehoo!

Så fint så det är inte klokt

Jag skrev ihop en motivering till varför just jag ska bli antagen till forskarutbildningen, dvs få anställning som doktorand, inom ett projekt som verkligen intresserar mig och bad under eftermiddagen min gode vän att läsa igenom det. När jag loggade in på mailen nu under kvällen hade jag fått svar från honom och det avslutades såhär:

"Jag blir lika imponerad varje gång K, du är grym! Jag ger mig tusan på att du kommer få det!"

Hur fint var inte det!? Och det hade knappast kunnat komma på ett bättre tillfälle. För tillfället råder total förvirring i mitt huvud, men jag har i alla fall haft en rolig labbdag och så har jag lagat kalasgod sojafärssås, så nu är frysen full igen!

Fix i bloggen

Nu är jag less på att man måste klicka på varje inläggs rubrik för att kunna läsa! Jag har försökt lösa det länge, men inte lyckats. Därför tog jag bort hela bloggen och skapade om den. Det är för tillfället inte speciellt vackert, men förhoppningsvis blir det bättre ikväll. Nu ska jag upp på labb och syntetisera lite cDNA.

Liten prinsessa

Lite småsvettig efter dagens dressyrpass i ridhuset.

Trötter

Jag är t r ö t t ! Trots att jag sovit 8 timmar och trots att jag precis både ätit lunch och druckit kaffe. Kanske kanske kanske beror det på att jag alldeles strax ska trampa bort till BMC för att ha ännu en seg föreläsning i cellsignaleringskursen. Jag funderar på att smita i pausen - om samvetet bara tillåter..

I eftermiddag ska jag premiärköra min lilla röda BEB till stallet och traggla lite skolor med Cohiba. Öppnor, slutor och 8-metersvolter i trav fick vi i hemläxa på förra dressyrträningen. Det är lite skillnad på att rida nu när sadel är bytt och alltså dags att höja ribban några hål. Vi utvecklas tillsammans och det är fantastiskt roligt!

Annars går jag mest och gruvar mig inför morgondagens psykologbesök. Fru Klok och psykologen skulle prata ihop sig och diskutera upplägg av behandling tillsammans under den här veckan. Imorgon kommer jag antagligen att få höra vad de har kommit fram till och det är minst sagt nervöst.

Mot BMC!

Fika är underskattat

Jag har fikat alldeles för sällan i mitt liv. Jag har ägnat alldeles för lite tid tillsammans med en vän och en kaffekopp diskuterandes livets alla gåtor. Det är så enkelt och det ger så mycket!

Även denna tisdag blev vi sittandes på Wayne's, Helena och jag. Jag med min obligatoriska mellankaffe med scones och Helena med kaffe och fralla. Varför förnya sig? Men vi testade i alla fall ett annat bord den här gången. ;o)

Efter en väldigt trevlig fikastund tog vi en snabbvända på stan och jag fick äntligen användning för mitt presentkort jag vann på VILA i våras. Shoppa "gratis" är alltid roligt! Det blev ett par supersköna jeansleggings i en jättefin färg. Lycka! Jag älskar leggings och sätter bara på mig tighta jeans om jag verkligen verkligen måste. Dessutom är det fantastiskt att slippa tänka på midjestorleken..

Nu: kvällsmål och House!

Piggare!

En lugn eftermiddag/kväll hemma och 9 timmars sömn gjorde susen. Jag är mycket piggare idag! Insåg dock under morgonen att jag räknat fel på spädningen av väteperoxiden igår. I och för sig inte så konstigt med tanke på den mosstatus min hjärna hade igår. Tur i oturen att det här experimentet bara ska användas som test av western och att det "bara" var en tiogånger-spädning och inte något annat som jag knasade till!

Det hanns med ett kort samtal med Fru Klok under eftermiddagen igår också. Jag beklagade mig över hur absurdt det är - att rent förnuftigt veta precis vad som krävs men samtidigt vara oförmögen att göra det. Och hon svarade mig att det är precis det som är så svårt med den här sortens problem, att känslorna är så fruktansvärt starka och övertygande att de tar över tankarna och förnuftet. Och det är även det som gör det så svårt för andra att förstå. Komplext är vad det är.

Jag gnällde också över hur dålig jag är som aldrig kommer upp för det där sista steget. Herregud, hur svårt kan det vara? Uppenbarligen j*vligt svårt..! Och hon som har svar på allting svarade att det beror på att det är någonting hos mig som man fortfarande inte har kommit åt. Någonting som är essentiellt för att bli helt kvitt det här. Dessvärre vet ingen av oss vad det här någonting egentligen är. Fru Klok vet bara att hon hela tiden har haft en känsla av att det är någonting hon inte kommer åt.

Det gör mig väldigt nyfiken faktiskt..!

Nu är det strax dags för lunch och sedan ytterligare tester av vårt mystiska ELISA-kit från Kina innan det förhoppningsvis bär av in till stan för en fika med söta Helena!

Mysfnattis

Mysboll!

Blytung

Handledaren vabbade idag med, vilket var väldigt tur för mig. Jag är helt slut och har ont i kroppen.  Misstänker att det är ett elakt virus på intåg.. Det är dessutom galet kallt ute och till och med labbutrustningen strejkar! Eller i alla fall ventilationssystemet. Det tjöt konstant i hela byggnaden av alla larm som gick igång. Allmänt kaos med andra ord. När ska det bli vår egentligen?

Cellerna blev i alla fall omskötta och jag inducerade apoptos i några flaskor, sedan flydde både Jting och jag byggnaden. Jag har handlat och hämtat näringsdrycker och nu ska jag placera mig i soffan och hoppas att jag är piggare imorgon.

Kanske är det energibrist som spökar. Jag vet inte.. Jag har varit så övertygad om att jag är i princip frisk. Trots varningslamporna som hela tiden har blinkat i bakhuvudet. Trots att jag hela tiden har vetat om att det inte går att kompromissa om man ska bli helt fri. Än en gång har jag blivit lurad av ätstörningens starka kraft.. men jag har kapitulerat nu. Jag har insett att det faktiskt gäller även mig. 

Frågan är bara hur jag ska lyckas bryta terrorbalansen. Jag vet att jag inte vill falla tillbaka - jag tänker inte falla tillbaka. Jag har ett liv som fungerar okej. Jag kan äta och jag tränar ingenting. Det ser så bra ut, men ändå är det så destruktivt. 

Och jag är fortfarande paniskt rädd för att gå upp i vikt..!

Simon's cat

Det här får mig att skratta lika mycket varje gång jag ser det. Helt underbart! Och jag fick hela boken med Simons katt i födelsedagspresent. Det räddar verkligen vilken dag som helst! :o)

 

Underbara söndag

AK och jag har varit ute på lååång ritt i snön och solskenet idag. Hästarna njöt av solen och var laddade till tusen när de fick sträcka ut i galopp. Det var full rulle som vanligt när AK och jag är ute och rider; vi hoppade naturhinder, skrämde livet ur några fikande människor och skrattade så att vi fick ont i magen. Precis som det ska va! ;o)

Nöjda hästar efter ridturen.

En röd skatt

På parkeringen utanför lägenheten står numera en röd liten bil parkerad - min bil! Jag har suktat och trånat i så många år och nu när jag fick lite pengar över vid lägenhetsförsäljningen slog jag till. En perfekt liten bil för mig - enkel, bensinsnål och billig!

Nu finns inga svepskäl.. Om man har en bil cyklar man inte till och från stallet i -15 grader och snöstorm.. eller..?

Lördagsmorgon

Fnattisen har lärt sig vilken tid min väckarklocka ringer på vardagarna och ringer den inte så jamar hon istället. Tur för henne att jag också är morgonpigg!

Jag sitter och försöker ta igen lite av det arbete/pluggande jag borde ha gjort igår eftermiddag.. Det var så mysigt att vara i stallet och slippa tänka på allting annat att jag helt enkelt hoppade över läsandet och skrivandet. Min söndag kommer med andra ord att bli en pluggdag. Idag står nämligen dressyrträning först på schemat. Sedan ska det inhandlas sushi som ska få följa med ut till Majas lilla hus. Äntligen dags för lite tjejskvaller och bus med gullungen Neo.

Annars är den största nyheten att jag ska skaffa mig en liten liten bil - så om någon har en bil på lager är det bara att hojta!

Duktig häst!

Åh, vad skönt det är när handledaren är ledig och man får härja runt bäst man vill!

Cohiba och jag testade en dressyrsadel som AK letat fram ur gömmorna idag och vilken skillnad det blev! Inte en endaste kick med höger bakben, förvända galopperna satt som en smäck och jag kunde samla hur mycket som helst utan att hon föll isär. Helt fantastiskt roligt!

Imorgon är det dressyrträning för M. Jag ska rida i sadeln även då och se om det känns lika bra imorgon också. Spännande!

Jag tycker dock att det kan sluta snöa nu! Och jag kan verkligen inte rekommendera cykling i det här vädret - huuuu!

Heldag

Idag har jag haft en heldag med plasmider, celler, virus och bakterier. Det var skönt att få labba lite för en gångs skull, men jag kan ändå inte känna samma engagemang i det här projektet som i det förra. Kan hända att det kommer igång under nästa vecka, då jag äntligen borde få mina antikroppar och geler jag tjatat om att få beställa i ett par veckor nu. En fungerande luminometer skulle inte sitta helt fel heller. Utan den kan jag omöjligt undersöka aktiva signalvägar och allting går på halvfart. Det är tråkigt när man aldrig får några resultat att analysera, men jag ser hur som helst fram emot signalvägsundersökningarna som jag ska göra så snart en luminometer finns på plats. Och jag hoppas att få leka lite med in situ PLA också. Fluorescerande molekyler är alltid kul!

UV-dödning av virus!

HOPPträning!

Ikväll har Cohiba och jag varit på hoppträning för Tomas! Totalt oplanerat, men det var riktigt roligt och Cohiba är en pärla!  

Träningen började med att vi red caprilli - alla hästar och ryttare i ett och samma led. Hästarna blev tokbusiga och det var jätteskoj! Sedan fortsatte vi med att hoppa på böjda spår och avslutade med att hoppa bana på 1 m.

Jag var alldeles skakig i benen av all spänning och nervositet. Jisses, jag hoppar ju ungefär 1 gång om året! Men, jag fick till och med beröm för min blick och position i sadeln.

Finfint avslut på dagen! :o)

Dvala

Jag har varit i min egna lilla värld hela dagen. Det är extremt svårt att koncentrera sig. All text jag läser försvinner från huvudet redan innan jag har läst klart hela meningen. Jag vill/kan inte acceptera/förstå/ta in att friskheten är så långt borta. Att jag gång på gång lurat mig själv att jag alldeles strax är där, när jag i själva verket bara letat kryphål och kompromisser. Levt i min terrorbalans.

Jag är inte direkt mager och jag äter. Det är en perfekt fasad på ett katastrofalt inre som drunknar i kompromisser. Som tror sig ha trygghet och kontroll.

Kontroll - det är det sista jag har.. det är ÄS som har kontroll.

Möte

Möte med Fru Klok på eftermiddagen.

Jag fick skäll.

Massor av skäll.

"Du är underviktig, men inte så mycket att vi kan lägga in dig. Du äter, men inte tillräckligt för att bli frisk. Det är en terrorbalans och jag vägrar att låta dig ha det så!"

Och ett ultimatum: 2 kg upp till nästa möte.

Det är konstigt. Och jag känner mig så förbannat misslyckad som inte kan ta det där sista jä*la steget bort från skiten.. Den spelar mig spratt konstant och jag vet inte vad eller vem jag ska lita på. Jag äter och äter och jag blir större och större. Ändå säger vågen tvärt om.

"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.."

Labb-blabb

Värdelös dag på labbet. Ingenting händer och jag blir galen. Jag vill doktorera nu. Jag vill planera mitt eget labbande utan att behöva 18 möten för att diskutera om vi eventuellt kanske skulle kunna försöka att Vad maila ett företag för att fråga om de kan tänka sig ha ditt och datt. Jag vill göra saker. Jag vill skapa förändring och hitta ny kunskap. Eller nåt.. Vad jag vill och vad jag kan är helt olika saker.

I fredags bad jag avdelningsveterinären om ett möte för att få lite mer information om doktorandtjänsten han har utlyst. Vi skulle ta det nu i veckan för att han var upptagen i fredags. Men, jag är fullkomligt övertygad om att han inte vill informera mig för att han anser mig vara totalt inkompetent och oduglig. Därför vågar jag inte heller fråga honom om eller när vi ska ha detta möte.

Jag har dessutom hittat två intressanta doktorandtjänster jag skulle vilja söka, men med dessa tankar närvarande känns det som en smärre omöjlighet att få ihop en ansökan som någon ens skulle slänga en glimt på.

Än en gång är jag övertygad om att jag valt fel bransch. Att jag inte kommer att fixa det här. Och att min framtid kommer att spenderas i kassan på ICA.

 

Bah!

Kväll

Superkväll!

Åh, det blev en superfin kväll igår! Trots att vi började med att irra omkring som skållade råttor för att hitta restaurangen, som jag var övertygad om låg på ett visst torg - så var icke fallet om man säger så. ;o) 10 minuter försenad anländer jag, Mr J och M till resten av skaran som tålmodigt satt och väntade, på rätt plats. De fick sig ett gott skratt i alla fall!

Tacobuffén var hur som helst jättegod och restaurangen var perfekt för att hänga med ett gäng vänner en lördagskväll. Och ja, jag är så lyckligt lottad som har alla dessa underbara människor i min omgivning! Världens bästa man på min högra sida och goa M på min vänstra sida. Bästaste Ka och hennes J mitt emot mig och härliga härliga ME snett över till höger. Saknade H med ett äkta leende (äntligen!) och hennes älskade M. Och så söta K med hennes alltid lika trevliga och snälla S längst ut på högerkanten. Min underbara vän och klippa J och hennes J (vi gillar killar med J-namn i mitt kompisgäng) satt på vänsterkanten. Mitt emot dem satt fina ML och JL. Tip top helt enkelt!

Nu är det stallet som gäller. Programridning och dressyrmöte!

Full fart!

Det är full rulle hemma hos Katt och Fnatt! Storstädning pågår - första visningen av lägenheten imorgon - och Fnattisen hoppar omkring och hittar på hyss.

När städningen är något sånär klar är det lunch och sedan dressyrträning med Cohiba. Sadel och träns måste putsas och Cohiba måste tvättas med torrschampo, för imorgon är det programridning minsann! Det är både Cohibas och min debut i LA:4 - läskigt! Och egentligen är vi inte redo för det, men någon gång måste vara den första..

Efter stallet är det tacobuffé med nästan alla av mina bästaste vänner - fantastiskt! Och superpirrigt och läskigt.. Tänk att alla dessa människor kommer hit för att äta middag med mig..  

Dags att sätta fart!

Ångestladdade måsten

Idag har jag avverkat ett antal av alla ångestladdade måsten som tar upp alldeles för stor del av tankeverksamheten. Såna där ondödiga måsten som egentligen är så lätta att ta tag i, men som trots det känns som ett enormt berg som ska bestigas. Och berget blir bara högre och högre och brantare och brantare för varje dag man skjuter upp det jobbiga..

Under förmiddagen idag fick jag dock äntligen ändan ur vagnen och vågade mig på att fråga min handledare vad han visste om den utlysta doktorandtjänsten på institutionen. Sedan gick det av bara farten att även fråga hur hans fru trivs hos professorn som erbjudit mig en tjänst. När det var över och jag dessutom hade fått tag på märklaren och överlämnat nyckeln gick allt annat av sig självt. Jag ringde och bekräftade att allting var klart inför morgondagens restaurangbesök och jag vågade mig till och med på att knacka på hos forskaren som är ansvarig för den utlysta doktorandtjänsten. Vips så hade vi bestämt ett möte i nästa vecka. Nu ska jag bara maila professorn på BMC och höra närmare om eventuella projekt och skriva ihop ett CV att skicka till den tveksamma forskargruppen, bara för att inte sumpa några valmöjligheter.

Jag åkte hem från jobbet redan vid lunch och stack direkt ut till stallet. Cohiba fick behandling av en equiterapeut igår så det blev en barbackatur i snön tillsammans med AK och Amaretto + Miranda som handhäst. Riktigt mysigt var det! Efter ridturen trimmade jag man och svans på Cohiba och tvättade henne med mitt torrschampo jag inhandlade förra helgen. En riktig välgörande eftermiddag i stallet!

Nu ska jag slänga mig i soffan med en godispåse och några artiklar - jag har ju trots allt 3,5 timmes arbete att ta igen..

Ännu fler kloka ord

Jag läste precis ett fantastiskt bra blogginlägg: "Småsugen - vad ska jag äta?" - läs och begrunda!

Kloka ord

"Det finns frihet på alla områden

-man måste bara börja gå!"

Jag har en väldigt klok vän!

My star

Cohiba är en liten stjärna!

Hon gjorde härliga travlängingar och på slutet trampade hon till och med något steg. Fina fina hästen! Och världens goaste mule.

Framtid?

Framtidsångest..

Ett projekt som är superintressant och som jag velat jobba i länge, men där stämningen är oklar. Extremt resultatinriktat och effektivt. En grupp som säkerligen är finemang för karriären.. men what about livskvaliteten? Betyder det 12 timmars arbete, 6 dagar i veckan? Vill jag det? Fixar jag det?

Ett projekt där professorn VILL ha mig i sin grupp, för att min mini-review var den bästa han hade läst. Han är trevlig och jag trivs och jag kände mig hemma hos honom. Jag är erbjuden en projektanställning på 6 mån som sedan övergår i doktorandanställning om vi trivs ihop. Ett projekt som involverar mastceller, men exakt vad det ska handla om skulle vi diskutera..

Ett projekt som låter hur intressant som helst, men som med största sannnolikhet är avsett för någon som redan är involverad i projektet. Och jag vet inte hur jag ska kunna ta mod till mig att prata med forskaren som som är ansvarig för projektet. Han sitter i rummet bredvid mig och jag är livrädd för hans svar. Jag måste dessutom möta honom i korridoren varje dag, resten av terminen. Tänk om han tycker att jag är en idiot som tror att jag är kompetent nog att jobba i gruppen?

Det gäller 4 år av mitt liv och påverkar även de efterföljande åren..

Ångest.

Vardagsmys

Jag var på jobbet kl 07.15. Skrev ut några riktigt bra artiklar. Transfekterade celler. Läste en artikel. Planerade morgondagens labbande. Diskuterade hur nära släkt tigrar och katter är med min kontorsgranne. Skrev labanteckningar. Och pratade planering med min handledare.

7 timmar och 45 minuter senare, klockan 15.00, lämnade jag byggnade för att bege mig in till stan. Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag lämnade jobbet först av alla. Trots att jag var på plats först av alla, har jobbat 7 timmar och 15 min och tagit med mig artiklar hem. Men det vet ju ingen av de andra om..

Eftermiddagen på stan med Helena var hur som helst jättemysig! Vi fikade på Wayne's - scones och kaffe för mig såklart! Sedan strosade vi omkring på stan ett par timmar. Jag hittade både födelsedagspresent till lilla Neo och lite småplock till mig själv. Helena visade sig dessutom vara en riktigt härlig prick och det kändes absolut inte som om det var första gången vi träffade varandra. För att göra det hela ännu lite bättre så bor vi nästan grannar och gemensamt storkok är redan inplanerat.

Nu ska jag döva mitt dåliga samvete med att läsa lite artiklar..

Kan man bli annat än glad?

När man kommer hem och hittar det här i brevlådan - från världens finaste Ängel!

Mer födelsedag

Jag hade verkligen en finfin födelsedag! Solen strålade hela dagen och bara ljuset gör att man känner sig lite lättare i steget. M och jag hade en skojsig shoppingtur till Hööks och sedan red Cohiba och jag dressyrlektion för henne. Ridningen gick så bra och det var så roligt! Jag hade kunna trava omkring i ridhuset hela dagen. Förvända galoppen gick kalas och vi fick till och med till några hyfsade bakdelsvändningar. Jag älskar verkligen den där hästen! 

Efter stallet kom mamms och papps och jag fick rosa tulpaner och mitt efterlängtade kandar! Sedan åkte vi till Mammas Meze och åt fantastiskt god middag. 10 olika meze-rätter och hur gott pitabröd som helst! Det hela avslutades med en stor och alldeles lagom kladdig kladdkaka. Mums!

Ja, det skreks och bråkades i huvudet. Mycket mat till middagen och onyttig kladdkaka till efterrätt. Men är det verkligen värt det? Att aldrig äta någonting gott och träna sig sönder och samman, bara för att vågen ska visa några bestämda siffror? Man blir inte lycklig. Man blir inte vacker. Och man blir inte gladare.

Ändå fortsätter kriget.

Och jag undrar hur länge det ska behöva pågå.

Härlig start!

En finfin rosa blomma från Mr J's mor, en perfekt bok + biobiljetter + middag på Koh Phangan från Mr J och massor av gratulationer på ansiktsboken + mobilen. En inte helt fel start på dagen! Dessutom skiner solen, strax kommer M och hämtar mig för en sväng till Hööks och sen ska vi vidare till stallet där jag ska rida dressyrlektion för henne. Ikväll kommer mamms och papps och då vankas middag på Mammas Meze!  

Jag har..

inte mailat programansvarige och jag har inte pratat med min handledare. Jag orkar inte. Jag vill inte tänka på det. Jag vill inte prata om det. Och jag är trött på att vara så begränsad och svag. Fortfarande!

Däremot har jag bokat bord på en restaurang till nästa helg. Jag har tittat närmare på LA:4-programmet och bokat in en dressyrträning imorgon. Jag har skrivit labbprotokoll och hämtat ut mitt paket på posten. Dessutom har jag lyckats genomföra hela 2 yogapass den här veckan och orbajsat i ett mail som är skickat till Fru Klok. Nu känner jag mig lite lättare.

Cohiba var superfin i dressyren igår och idag har vi varit ute och busgalopperat och skuttat stockar i skogen tillsammans med AK och K. Härligt!

"Att vara stark är inte att aldrig falla.."

Nu är det på riktigt

Åh, jag kommer att sakna den.. mitt hem, min borg!

Cellmamma

Jag har varit på labbet sedan 7.15 i morse. Det är underbart att få styra sina dagar själv. En av de absolut största fördelarna med att jobba med det här och absolut värt några tusenlappar mindre i lön. Absolut!

ELISAn är igång och det återstår att se om den fungerar den här gången eller inte. Det är illa när inte ens företagets egen standard ger okej resultat! Annars leker jag cellmamma och pysslar om mina cellodlingar. Idag är det tvättning och sedan nytt, fräscht tillväxtmedium som står på schemat. Jag fastnar i mikroskopet varje gång. Det är så fascinerande! Jag älskar det! Kan sitta och studera varje liten cell hur länge som helst. Nörd - javisst!

Vero-celler

Bild

Jag gillar't!

Det är konstigt, att det jag var mest rädd för förut är det jag tycker är allra roligast nu. Jag tänker på att planera och lägga upp försök. Första gången jag skulle lägga upp ett försök själv, när jag sommarjobbade på mikrobiologen, var jag livrädd. Jag vet inte hur lång tid jag ägnade åt att leta information för hur jag skulle göra, trots att det bara var ett simpelt försök. Nu är det bland det roligaste i hela labbjobbet! Att fundera ut hur man ska kunna detektera något protein, vad man ska använda för att kvantifiera det, vilket system som passar bäst för just det här försöket, vad som är smidigast och snabbast osv. Oh, jag gillar't!

Idag hade jag möte med min handledare angående hans mystiska ELISA-kit han beställt från ett suspekt företag i Kina. Det finns inga referenser till kitet någonstans och jag behöver väl inte ens nämna att resultaten jag fick när jag testade det var helt åt skogen? I alla fall gillade min handledare mitt förslag på hur jag ska lägga upp testandet av det imorgon, för att ge det en andra chans. Dessutom tyckte han att mitt förslag på att köra Western innan vi går vidare med ELISA var väldigt bra. Tjoho! Och allt detta bara ploppade ut ur min mun under vårt möte, helt utan att han ens bett mig att fundera över sakerna.

Japp, jag har utvecklats under UGSBR-året!

Jag borde..

Jag rusar ifrån jobbet klockan 12.15, trots att jag egentligen hade behövt åka redan 11.45. Åker därifrån med extremt dåligt samvete för att min handledare får städa bort det sista ur dragskåpet. Att jag varit på jobbet från klockan 07.00 och min handledare inte kom förrän 9.30 spelar ingen roll..

Jag hinner inte äta någon lunch utan tar min eftermiddagsnäringsdryck under föreläsningen och äter lunch när jag kommer hem. Tankarna slåss på liv och död i huvudet. "Fan vad dålig du är! Du hade väl i alla fall kunnat ta ett mellanmål istället för en hel lunch när du kom hem!"

Jag pratar med en av tjejerna från behandlingen och får höra hur bra hon mår. Det gör mig så glad och varm i hjärtat. Samtidigt undrar jag varför inte jag också är där? Vad är det som gör att jag står kvar här och stampar? Kommer jag aldrig att komma längre?

Jag smyger in i föreläsningssalen. Möts av ett leende hej från L. Får förklarat av E vad föreläsaren hann säga minuten innan jag kom in. Ändå åker hem fullkomligt övertygad om att allting är tillbaka till hur det var i grundskolan. Jag ser framför mig hur jag kommer att bli utan grupp att arbeta med under grupparbetet i cellsignaleringskursen. Händelsen i måndags kastade mig tillbaka till dåtiden och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka.

Jag hör någon som ska träna aerobics, någon som åker skidor och någon som blir stark av yoga. Men själv är jag bara lat, slapp och otränad. Ångesten äter upp mig. Samtidigt som jag inte har ett uns av energi kvar att använda för träning. Och dessutom är beordrad att inte träna. Men yoga då? Jag borde orka yoga. Jag borde träna yoga, i alla fall minst 3 gånger i veckan. Jag borde..

Jag borde rycka upp mig. Skriva labbprotokoll. Läsa artikeln till torsdagens journal club. Renskriva dagens föreläsningsanteckningar. Packa. Hämta ett paket på posten. Hämta ett annat paket på apoteket. Beställa bord på en restaurang. Prata med min handledare. Maila referee-professorn. Lära mig LA:4-programmet. Boka dressyrträningstid. Vika tvätt. Sluta läsa vissa bloggar.

Jag borde vara glad.

Om rollkür

Det här inlägget är bland de bästa jag läst på länge! Inlägget nedanför är också väldigt läsvärt. Skriv på listan också, för allt i världen!

Bild

Brighter day

Det blev en ganska tisdag ändå. Trots att jag varken hade mod att prata med min handledare eller tid att köra min test-ELISA. Jag spenderade förmiddagen på labb och eftermiddagen ägnade jag åt att planera morgondagens försök. Det är så skönt att få arbeta självständigt!

Eftermiddagen tillbringade jag í stallet. Lika mysigt som alltid! Cohiba och jag red lite dressyr idag igen och hon var mjuk som en liten gummiboll. Idag klarade vi av att vända över ridbanan i förvänd galopp i båda varven! Det tar sig. Jag testade även att trava längs medellinjen, göra halt vid X, rygga 4 steg och sedan fatta vänster galopp. Det klarade hon galant! Skänkelvikningarna kändes också bättre idag. Jag läser en bok av Mary Wanless som är riktigt riktigt bra och idag testade jag lite av det jag lärt mig ur den.

Nu ska jag krypa upp i soffan med en kopp te och 3 artiklar som ska läsas innan morgondagens föreläsning. Sedan väntar kvällsmål och House!

Dagen D

Jag sitter på jobbet med min egna laptop. Blir galen av att dela dator med någon annan och det är dessutom skönt att ha allting sparat på ett och samma ställe. Däremot verkar de inte ha något trådlöst internet här, så jag har för tillfället stulit granndatorns internetkabel. Hoppas att jag inte blir halshuggen när han dyker upp (sådär kring kl 11-12 när alla andra indier börjar sin arbetsdag).

Idag är dagen med stort D. Jag ska testa om ELISAn fungerar.. och jag ska säga till min handledare att jag inte tänker göra exjobbet för en masterexamen här. Det känns som ett extremt misslyckande. Verkligen extremt. Jag hatar att backa. Att inte klara av det jag tar mig för.. Men säger jag inte ifrån nu kommer jag att behöva backa ännu mer längre fram. Och det är faktiskt inte helt realistiskt för mig i min livssituation att klara av att vara 100% på labb och samtidigt läsa kurs en halvdag i veckan. Plus att utöver det försöka gå i behandling för att få någon sorts ordning på livet. Programansvarige har även erbjudit sig att skicka ett mail till min handledare med instruktioner för hur UGSBR fungerar och vad som förväntas av oss som studenter.

Och om jag mot förmodan skulle behöva ett examensarbete på masternivå utöver min UGSBR-examen får jag fixa det i höst. Jag är ju praktiskt taget lovad ett arbete hos min referee-professor och det arbetet kan lätt konverteras till en masterexamen.

Så varför känner jag mig så förbannat misslyckad???

Att faktiskt vara starkare

Jag försöker att fortsätta andas. Istället för att fastna i någonting jag trodde var över nu. Jag hade nästan förträngt vilken stark smärta den kommer med. Den där känslan av att bara vara fel. Att lamslås av tankar. Och att ifrågasätta rätten till sin egen existens.

Men jag är starkare nu.

Istället för att skära, kräkas, träna och svälta har jag lyft telefonen och pratat med min älskade Mr J. Jag har låtit tårarna rinna och jag har tänkt på det jag fick höra på Capio i fredags. Jag har ätit lagad mat två gånger och jag har druckit min näringsdryck. Löparskorna och skidpjäxorna har fått håna mig bäst de har velat i skostället och istället har jag promenerat 50 m ner till ICA för att handla mer mat. Jag har köpt ett bröd som är gott. Inte ett bröd som innehåller lägst antal kalorier. Jag har mailat programansvarige och berättat hur vingligt det är just nu. Trots att det känns som ett extremt misslyckande.

Jag har fått ett SMS från E, där det stod att hon vill höra min presentation. Jag har fått SMS efter SMS från vänner som vill vara med och fira min födelsedag. Jag har suttít i soffan med min underbara lilla myskatt och ännu en gång förundrats över hur mycket kärlek det får plats i en liten mjuk hårboll. Jag har provat mina nya ridbyxor och upptäckt att de sitter som en smäck. Jag har köpt en bukett tulpaner i olika färger och ställt i köksfönstret. Och jag har förberett morgondagens ELISA-körning.

För jag är starkare nu.

Och mitt i allt så ska man räcka till

Jag var aldrig speciellt nervös. Det gick ju bra förra gången och åhörarna var jag bekant med. Egentligen var det bara ena kursledaren som sände kalla kårar längs ryggraden på mig, men vad är en av 15?

Jag klev upp. Satte i min sticka och såg min presentation öppnas på skärmen. Designen var fin. Det var den faktiskt!

Jag klickade fram titeln på presentationen, så att alla kunde se. Började prata. Log lite. Tittar på åhörarna till vänster. Fortsätter prata. Tittar på åhörarna till höger och sedan på åhörarna i högerhörnet.

Jag ser hur de fnissar. Det hugger till. Ändå försöker jag vara stark. Jag säger att jag inte tänker prata om de ska skratta åt mig. 

Jag får ett fnissande 'förlåt'. Vänsterhanden drar ut USB-stickan ur datorn. Fötterna styr tillbaka till min plats bredvid E. Och tårarna envisas med att falla ner för kinderna. En efter en. Jag föll handlöst.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött

Försökt att vara allt på samma gång

Så mycket man kan göra och borde och vill

Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom

Och försökt att hitta spår som leder rätt

Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan

Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler

Och samlat damm på min gitarr

För allting jag skriver blir ändå för kort

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst

Och försökt att känna efter hur det känns

Ja man gör som alla andra och försöker att bli van

Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag

Och försökt att vara nån till lags

Ja man kämpar för en plats som passar både här och där

Och snart har man glömt vem man är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder

Och samlat damm på min gitarr

Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler

Och samlat damm på min gitarr

För allting jag skriver det blir ändå för kort

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Har jag förmågan att glömma bort..

- Melissa Horn

Underbart!

No comments.

Dressyrdag

Igår var det heldag med dressyr som gällde! Dagen började med en dressyrclinic med Birgitta Bergsten. Hon dömde högt tre olika ekipage som red varsitt program på LB, LA och MSV nivå. Efter varje ekipage fick vi höra hur Birgitta resonerade kring koefficienterna längst ner och sedan fick vi lite tips på vad man ska tänka på när man rider de olika programmen. Riktigt intressant, lärorikt och roligt!

Efter clinicen och en god lunch i cafeterian promenerade jag ner till stallet med AK och red ett dressyrpass med Cohiba. Hon var riktigt mjuk och fin redan från början, vilket känns extra roligt eftersom det var jag som red henne dagen innan. Efter mycket om och men fick vi till och med till en hörnpassering i förvänd galopp i vänster varv, utan varken byte eller avbrott. Wey!

Tillbaka i stallet var det allmänt kaos! Nu är alla boxar fulla igen och igår eftermiddag var nästan varenda människa där. Har nog aldrig sett så många människor där på samma gång tidigare, men alla verkar jättegulliga så det blir nog toppen!