Smittande livslust

Min förmiddag var ett kaos av tårar. Ångest över fredagkvällens firande av lägenhetskontrakt med sushi och godis. Ångest över min krossade världsbild. Ångest över allt jag är för svag för att klara av. Ångest över faktumet att jag aldrig är värd någonting. Ångest över att jag slår så hårt på mig själv utan att tycka att det är ett dugg konstigt. Ångest över att jag på riktigt känner att mitt liv är så fel. Ångest över rädslan att aldrig klara av att leva ett liv 100% ut.

Jag fick ta i med varenda cell i min kropp för att komma upp på cykeln och trampa iväg till stallet. Och jag fick kämpa för varje greptag i Cohibas box. Världen snurrade och konturerna suddades ut av tårar. Hallå, det räcker nu! 

Och jag insåg idag igen, hur mycket tiden i stallet med hästarna ger mig. När jag trampade ner till hagen för att hämta Cohiba och hon på en gång kom mot mig med spetsade öron när jag sa hennes namn, då vinner vi lite över det onda. Och när tittar in i hennes kloka, mörka ögon blir vi ännu lite starkare. När jag sitter på hennes rygg och känner hur hon arbetar under mig, med sådan glädje och ambition, dras jag med i hennes livsglädje och för en stund försvinner allting annat..

Det är bara Cohiba och jag - i totalt samspel.

Kartong efter kartong

Igår skrev vi kontrakt på lägenheten. Senast 16/3 får vi tillträde. Jag längtar, samtidigt som jag har separationsångest. Min lägenhet är mitt slott! Men jag längtar efter golvvärmen i badrummet, speciellt när man kommer hem alldeles frusen efter några timmar i stallet. Och jag längtar efter att få dela lägenhet med min finaste Mr J. Jag längtar efter att få göra en egen dörr till Fnattisen. Och jag längtar efter att få hjälp att slåss när jag känner mig för svag för att klara det helt själv!

Flyttpackandet har redan börjat - på onsdag är det dags för fotografering! Och någon ville vara säker på att inte bli kvarglömd:

Vilken röra!

Hon kan det här. Jisses, vad hon kan det! Hon får mig att berätta de mest smärtsamma saker och lova saker jag aldrig trodde att jag skulle kunna lova. Hon får mig att skratta mitt bland alla tårar. Och framför allt får hon mig att p r a t a. 

Jag kommer inte att bli lycklig av att bli perfekt. Mitt liv kommer inte att bli en dans på rosor, för det går inte att bli perfekt. Att ständigt sträva efter ett ouppnåeligt mål och anse att allt annat är ett misslyckande är att konstant såra sig själv. För nej, jag skulle inte behandla någon annan så som jag behandlar mig själv. Varför är det okej att jag behandlar mig själv på det viset? Vad är det som gör att jag är så värdelös att jag förtjänar en sådan behandling? Livet är inte bara svart eller vitt. Man kan inte veta allt eller kunna allt. Och man kan definitivt inte kunna saker som man inte har lärt sig. Inte fördömer jag någon annan på grund av att de inte tidigare har trypsinerat celler? Inte säger väl jag till någon annan att de är fula, men att det är okej bara för att de är smala?

Det sas så mycket klokt i det där lilla rummet, som alltid är fyllt med 100 % trygghet.. Och min hemuppgift till nästa gång är:

1. prata med programansvarige

2. ta hand om mig: äta regelbundet och tillräckligt mycket, inte träna what so ever, vila vila vila, rida, träffa vänner, gosa med Fnattis, mysa med Mr J och allt annat som sätter guldkant på tillvaron 

För övrigt är det är visst vetenskapligt bevisat att om man fokuserar på en sak blir den saken större. Det är även bevisat att personer som lider av ätstörningar tittar på sig själva i spegeln på ett helt annat sätt än friska människor. Istället för att se hela bilden fokuserar man på vissa detaljer. Summan av kardemumman blir alltså att man upplever sig större för att man tittar på enstaka delar av sig själv och inte helheten. 

Mer is

Det bisarrt oundvikliga

Capio imorgon och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.. Jag ser i spegeln att jag har gått upp i vikt. Och det är inte lite.. All träning som tagits bort har resulterat i ridlår och sladdermage. Jag hatar det! Och samtidigt som jag hatar det så innerligt, så hatar jag även det faktum att jag fortfarande bryr mig om det. Nästan ännu mer! För jag vill inget hellre än att bara förinta alla dessa tankar. Jag vill inget hellre än att känna mig okej, oavsett om jag väger 42, 52 eller 62 kg. För jag inser ju hur bisarrt det är, att lägga hela sitt värde - hela livets värde - i några siffror som visas på en våg.

Jag dömer inte mina vänner efter hur mycket de väger. Det finns ingen BMI-gräns för att vara en lyckad forskarstudent. Cohiba kommer inte att gå av på mitten, även om jag så skulle gå upp 30 kg till. Fnattisen skiter i vilket! Bara hon får uppmärksamhet och närhet är hon nöjd. Mr J bedyrar gång på gång att han inte är tillsammans med mig på grund av min vikt. Så vad är det egentligen som gör att det är så förbannat svårt att bara släppa kontrollen och L E V A fullt ut, alltid?

Vad är det som gör att hela jag förvrids av äckel när jag tänker på min kropp med X antal kg till? Vad är det som gör att jag föraktar mig själv och allting jag gör så fruktansvärt intensivt? Vad är det som gör att jag då och då längtar tillbaka till svälten och känslan av ben under huden, trots att jag uppskattar det liv jag har idag så ofantligt mycket mer än livet jag hade då? Vad är det som gör att jag ständigt har dåligt samvete gnagandes i bakhuvudet för att jag inte svettas på gymmet?

Jag blir inte klok på det.. Ändå fortsätter jag att äta enligt Fröken Kloks schema och jag lyder uppmaningarna om mängden träning. För någonstans hoppas jag fortfarande att jag genom envist stretande tillslut ska komma fram.

Klappat och klart!

I alla fall nästan.. På fredag skriver vi kontrakt och sedan flyttar vi in någon gång i mars. 68 kvm med härlig planlösning. Sutterängläge med ingång på markplan och vardagsrum och kök en våning upp. Nyrenoverat badrum där handfatet sattes in förra veckan. Jättestor klädkammare. Balkong som sitter i sådan höjd att Fnattis kan få en trappa upp. Jättebillig garageplats. Yogakurs i gemensamhetslokalen i källaren. 100 m till hågadalen. 300 m till ICA.

Och, vi blir inte ruinerade av varken inköp eller månadsavgift så vi kan lägga lite pengar på renovering och inredning istället. Fint!

På hörnet, bakom första träder på höger sida, är vår balkong!

Ingen rast, ingen ro!

Dagen har gått i ett och alldeles strax ska jag slänga mig i en ledlös hög i soffan tillsammans med lite kvällsmål och Fnattis.

Morgonen ägnades åt att få ordning på en PowerPoint-presentation till litteraturuppgiften. Både presentationen och det skriftliga känns hur dåligt som helst. Jag hatar, verkligen hatar, att göra saker som jag inte har en chans att göra så bra som jag vill att de ska bli. Ångest på hög nivå! Och jag bävar inför responsen på litteraturuppgiften..

Sista timmarna innan lunch hade jag möte med min handledare på SVA. Nu har jag en miljon artiklar att läsa, jag har ställt arton tusen frågor, tittat på vingelsjuka katter på film och en liten aning om vad jag ska pyssla med resten av terminen.. Efter lunch läste jag artikeln till veckans journal club, kikade på proteininteraktioner i mikroskop och körde igång lite cellodling.

Det blev en sen dag på lab och jag längtar tills jag kommer igång ordentligt så att jag kan börja jobba mina egna tider. Finns det något mer värdelöst än att börja jobba klockan 10?

Nu: soffan!

SVA-start

Första dagen på Virologen på SVA.. Jag höll på att bli galen på min handledare som pratar så långsamt och om helt självklara saker. Punkten om inneskor blev milslång och jag höll bokstavligt talat på att krypa ur skinnet. Jisses människa, jag har ett par tofflor! Det blev inget labbande utan mest en rundvandring i labyrinterna på SVA. Om man tycker att BMC är förvirrande bör man inte sätta sin fot på SVA.

Jag känner mig lite tveksam till projektet.. Det är mycket folk, konstiga utrymmen utan logik och jag har ingen egen skrivplats eller dator. Om det är så trångt, hur ska jag då kunna arbeta? Kan det här verkligen bli bra?

Ångesten i kryper i kroppen och jag vill helst av allt bara byta labb på en gång. Men jag vet att jag alltid känner såhär på nya ställen, med främmande människor och nya arbetsuppgifter. Jag måste ge det en chans. Virus är grymt spännande och jag har aldrig jobbat med "riktiga celler" i projekt så jag kommer att lära mig massor. Och om man inte testar får man ingenting veta, så jag försöker bita ihop och stå ut. Att fly är inget alternativ som håller i längden och jag behöver faktiskt bara stå ut tills i juni...

Nej, litteraturuppgiften är inte klar och jag vet inte hur jag ska klara av att skicka in den utan att få tid på mig att jobba igenom den ordentligt. Det är helt fruktansvärt svårt. Ångest bara jag tänker på det och det finns inte en chans att jag dyker upp på seminariet i eftermiddag. Och det spär på ångesten ytterligare. Jag är dålig som inte har skrivit klart. Jag är dålig som inte har varit 100 % effektiv i helgen. Jag är dålig som inte går på seminariet. Jag är dålig som inte är kvar på SVA och labbar i eftermiddag (nej, det spelar ingen roll att min handledare inte hade planerat in något labbarbete).

Min hjärna är förvirrad och jag påverkas alldeles för mycket av andra. Nu ska jag fortsätta att skriva på litteraturuppgiften och jag ska dricka en näringsdryck. Punkt.

Uppsatsskrivning

Jag har en härlig natt av skrivande på min uppsats framför mig. Det är helt sanslöst vad oengagerad och ineffektiv jag varit med skrivandet den här gången. Antagligen beror det på att jag tycker att det är en trist uppgift som inte ger mig speciellt mycket. Det är ingenting som jag måste klura på för att förstå. Jag kan inte dra några spännande slutsatser. Inget detektivarbete alls med andra ord.

För övrigt är det ungefär första gången i hela mitt liv som jag är såpass sent ut med att färdigställa en uppgift. Det känns inte bra. Men min psykolog kommer att vara nöjd.

Dags att sluta hitta på undanflykter och skriva så att tangenterna glöder.

Eller nåt.

Dressyrträning!

Idag var det äntligen dags för dressyrträning för Hanchen Ressle och jisses vad roligt det var!! Cohiba var superduktig och jag satt väldigt stadigt och bra i sadeln. Vi red lite sidvärts och tränade förvänd galopp - perfekta övningar för Cohiba. Hon blev ännu mer bogfri och kom upp lite till i formen. Traven blev riktigt luftig och fin och alla som tittade på tyckte att vi var ett så harmoniskt par. Behöver jag ens nämna att jag läääängtar till nästa träning!? :o)

Fina fina hästen!

Is

Hästdag

Heldag i stallet och det har varit så underbart! Cohiba red jag dressyr på uppe på hoppbanan tillsammans med AK på Miranda och K på Amaretto. Det var ganska mycket snö även där så hästarna fick verkligen ta i med hela kroppen. Cohiba var dock jättefin och fixade till och med en hel kortsida, inklusive hörnen, i förvänd galopp!

När vi kom tillbaka hade sadelmakaren dykt upp så det blev lite putsning av träns och babbel med honom innan jag stack ut i snön och galopperade med Capricen. Han var så lycklig över att få busa lite i snön!

Att rida på en häst som verkligen tycker att det är roligt och sedan sitta av och mötas av en blick som är helt lugn och tillfreds - det är lycka! Och idag har jag varit med om det två gånger.

Cohiba

Klok-kommentar

Jag fick en väldigt klok och sann kommentar av Sonja här om dagen:

"Livets tävling är en tävling där men inte kan jämföra sig med någon annan. Den enda måttstocken man har är sig själv och sina egna steg och resultat.

En av de allra mest stärkande och bra saker man kan göra för sig själv, är liksom du just gjort, att se de positiva händelser som faktiskt har ägt rum i ens liv under dagen som gått. Det finns alltid något och minsta lilla sak är någonting som ger ringar på vattnet och sprider positiv och nyskapande energi omkring sig!"

Snöritt

Idag blev det en ritt i snön och alla hästarna fick följa med!

Blogg-award!

Annmi gav mig den här söta awarden med tillhörande fina och peppande ord! :o)

Med awarden följer följande uppgifter:

• Kopiera awarden från min blogg
• Länka till personen som gav dig awarden
• Berätta 7 saker om dig själv
• Välj 7 bloggar som du vill ge awarden till
• Länka till dem
• Kommentera i bloggarna att du har givit dem en award

7 saker om Katt:

1. Jag är halvfinne
2. Min största idol är min farmor
3. Folk tror nästan alltid att jag är 5-10 år yngre än vad jag i själva verket är
4. Jag filurar på en företagsidé
5. Min navel är "skönhetsopererad"
6. Jag har spelat fiol i 8 år
7. Mina dagar har alldeles för få timmar

7 bloggar som får awarden av mig:

• Kajsabet - för att hon är min klippa i vått och torrt
• Maja - för att hon är en så söt och bra vän
• Ingela - för att hon är min ängel
• Åsa - för att jag hittat så mycket mod hos henne
• Katarina - för alla kloka kommentarer och den smittande kämparglöden
• Mia - för att hon alltid har något fint att säga
• Åsa - för att jag aldrig kommer att glömma: "jag har en bag in box hemma!"

Att tänka till

Ibland känns det som om jag inte har kommit någonstans alls. Att jag fortfarande är kvar i det sjuka ekorrhjulet som bara fortsätter att snurra i samma hastighet, dag efter dag efter dag. Och jag tappar hoppet om att jag någonsin ska kunna äta vad jag vill utan att behöva ha tusen diskussioner i huvudet innan.

Så finns det tillfällen då jag liksom vaknar till och inser hur enormt stor skillnad det är nu jämfört med förut. Som idag, när jag gjorde i ordning mitt kvällsmål..

• Idag öser jag på med smörgåsgurka och äter till och med några extra skivor bara för att det är så otroligt gott. Förut skar jag gurkskivorna så att de blev 1/3 - 1/2 av tjockleken för att jag var livrädd för de extrakalorier de skulle ge mig.
• Idag vågar jag för det mesta testa nya brödsorter, även om kaloriantalet inte är detsamma. Förut köpte jag bara en viss sort som jag visste innehöll minst antal kalorier.
• Idag fyller jag upp skålen med Valios vanilj/sommarbär-yoghurt för att det är min favorityoghurt. Förut tog jag 2 msk fruktyoghurt och fyllde på med fil för att jag var övertygad om att jag skulle bli en elefant om jag åt fruktyoghurt.

Småsten för någon, branta berg för mig..

Keep your fingers crossed

Nu börjar det hända grejer! En 2:a på 67,5 kvm i sutteräng med ingång på markplan och balkong en bit upp. Dessutom nyrenoverat badrum, okej avgift och finfint utgångspris.

Förhandsvisning nästa vecka - håll tummarna!

Ännu mer tankar

I morse var det dags för psykologen igen. Jag tror att det börjar lossna lite i kommunikationen nu. Det är tankar på tapeten. Tankefällor. Mina tankar. Om mig själv. Om andra. Om vad andra tänker och tycker.Vad vinner jag på det? Vad förlorar jag? Är det verkligen ett så bra skydd som jag försöker intala mig själv?

Med plus och minus i rutor blir ambivalensen tydlig. 

Jag vet vad jag går miste om. Jag har ett hum om vad jag kanske kan uppnå. Men rädslan för vad som skulle kunna gå fel är så fruktansvärt mycket starkare!

"Det går inte att bara trycka på stopp och få tankarna att försvinna. Den knappen finns inte. Istället får vi försöka hitta sätt att minska uppmärksamheten på tankarna. Försöka flytta dem från att alltid sitta precis framför ögonen till att till exempel sitta under armen."

Ingenting om att börja tänka "jag är skitsnygg" eller "jag är jättebra på det här". Ingenting om att tankarna inte stämmer. Bara låta dem finnas där, men försöka att flytta uppmärksamheten till någonting annat istället. Det låter i alla fall klokt.

Kaffemjölk

100120

Lycka!

Tankar

Jag klarar inte av att folk tycker synd om mig. Och ännu värre är det när jag märker att mitt mående påverkar andra människor. Det får mig att öka på pressen på mig själv ännu lite mer. Bara för att visa att jag visst både kan och orkar. Att jag är stark.

Och kontrollbehovet blir ännu lite starkare. Det behövs ännu lite mer kraft för att inte ge efter för de ettriga tankar som ständigt håller igång.

För tankar är precis vad det är. Det är dessutom mina tankar som jag tänker. Ingenting går att skylla på demoner. De kommer inte bara att försvinna och de går inte att lämna över på någon annans ansvar. Det är jag som måste lära om mina tankar. Så länge jag är kvar i alla gamla tankar. Så länge jag fortsätter att ge dem lika mycket uppmärksamhet kommer de att finnas där. Så länge jag agerar på mitt gamla vanliga invanda sätt kommer jag att bevisa för mig själv att tankarna är sanna. Och de kommer att bli lite lite starkare för varje gång jag tror på dem.

Jag gör många saker annorlunda nu. Men tankarna är fortfarande desamma. De positiva upplevelserna når inte riktigt ända in. Det yttre skalet är alldeles för härdat och det enda sättet att bryta ner det är att våga tänka nya tankar. Att våga tro på dem. Och att våga låta dem slå rot.

Men hur bär man sig åt för att våga tänka någonting som man inte vet är helt sant?

Uppgift

Att på 9 timmar skriva ett PM på 2000 ord (exklusive titelsida, tabeller, figurer, bilder, tabell- och figurtexter samt referenser) med max 10 referenser varav max 5 får utgöras av vetenskapliga artiklar.

Hur gör man det?

Vad ska man skriva om?

Läste otroligt nog en väldigt passande artikel i Ridsport när jag åt middag igår: "Hästflock lär chefer ledarskap". En tanke dök upp om att skriva om hästars sociala beteende och hur det kan användas så som det beskrivs i artikeln. Återstår bara att höra kursledarnas åsikt.

The Long Horse Ride

Megan Wales rider 15 000 km, från Kina till England. En välgörenhetsritt med flera mål, t ex att uppmärksamma historia, geografi och kultur i de länder hon rider igenom, samla in pengar till barn och ungdomar i Kina och för att promota de inhemska hästraserna i de länder hon passerar. Läs mer här och läs hennes blogg här.

Bild

Ord.

En ny vecka med en ny kurs och ännu ett PM-skrivarmaraton. Med ny klänning och nyklippt hår som belöning för förra veckans prestationer försöker jag lita på att det verkligen hände. Att det faktiskt var jag som åstadkom det. Ändå ser jag det bara på håll, som en illusion. Jag vet inte vem det var som gjorde vad, för det går inte att känna det inuti. Och jag känner mig malplacerad i föreläsningssalen. Nivån är hög och det är inte där jag hör hemma. I huvudet pågår hysterisk förvirring och alldeles för mycket fokus på ben och näringsdrycker. Vem är det som säger vad och varför? Vad är sant och vad är rena lögner? Hur bär man sig åt för att sålla bland alla intryck? Och hur kan man inte låta sig påverkas av allt som är fel?

Temavecka

Alldeles för strax är det dags att slänga på sig lite kläder och trampa bort till BMC. Den här veckan har vi en temavecka i "behavioural sciences" med inriktning på djurs beteende. Det ska bli riktigt intressant! Idag är det två föreläsningar om hundars beteende och sedan en labb i fiskars beteende. Spännande!

Dagen ska sedan avslutas på Koh Phangan tillsammans med mitt goa tjejgäng!

Bild

Don't go there

Helgens intag av Ben&Jerry's-glass, naturgodis och falafelburgare på Max får mig att känna mig extremt fettig och äcklig. Och ännu äckligare känner jag mig när jag påminns om att jag har hällt i mig näringsdrycker utöver all annan skit. Det känns som om det väller ut fett ur alla porer på kroppen och jag visualiserar mig själv som en gulvit, dallrande fettklump med ben. Bisarrt och äckligt - I know!

Dessutom stör jag mig fruktansvärt mycket på hur vissa basunerar ut över hela världen om hur mycket godis, mat och onyttigheter de äter, trots att de har berättat att maten inte stannar kvar i magen. Why? Det gör mig arg. Och mest arg blir jag på hur man gång på gång kan fortsätta att förstöra sitt liv.

Men jag vet inte.

Jag kanske bara är övertrött.

Myskatt

Ungefär lika pigga båda två.

Programridning

LB:3 med Cohiba på 63,5 %.

Ett klart godkänt resultat med tanke på att jag 1) inte orkade korrigera ena diagonalgaloppen, 2) lärde mig programmet klockan 23.58 igår kväll. Plus att Cohiba har varit halvkonvalescent i veckan.

Nästa söndag är det dressyrträning för Hanchen Ressle.

Tjejhelg

När man drar ut så länge som möjligt på att gå och lägga sig, och sedan ligger och pratar ända tills ögonlocken ofrivilligt faller ner då har man roligt!

Jag har haft en riktig tjejhelg med min underbara vän M. Vi var som Humle och Dumle under gymnasietiden och gjorde allting tillsammans. Utan M är jag väldigt tveksam till om jag över huvud taget skulle ha klarat av gymnasiet. De senaste åren har vi varit på olika stadier i livet, på grund av diverse orsaker, men nu har vi äntligen hittat tillbaka till varandra!

Igår hjälpte jag henne att designa ett utskick om hennes företag. Vi åt världens bästa sushi. Drack vin och smaskade naturgodis. Idag har vi varit i stallet och på Hööks och sedan lunchat alldeles för länge - bara för att vi inte ville sluta prata.

Jag märker nu hur mycket jag faktiskt har saknat M och det är härligt att märka hur lite som har förändrats trots att så mycket har hänt. :o)

Fredagsmys

T R Ö T T

Spänningarna är borta och jag är mer död än levande.

Godnatt!

Tur-scarf?

Igår kväll virkade jag klart min ljusrosa bomullsscarf med spindelmönster. Idag använde jag den för första gången och nu kommer jag aldrig mer våga hålla presentationer utan den. ;o)

Det firar vi med en KANELbulle!

Presentationen hölls först av alla kl 09.15 i morse och det gick faktiskt riktigt bra! Jag tyckte till och med att det var ganska roligt. :o)

Efter presentationen smet jag bort till min referee för att hämta min review med de kommentarer han hade på den. Jag blev kvar där i 30 minuter och gick därifrån med ett erbjudande om att jobba i hans forskargrupp på stipendiebasis under hösten för att sedan få en doktorandtjänst om allting fungerar bra. Galet!

Väl tillbaka i föreläsningssalen serverades det kaffe och kanelbulle. Jag slog på stort och tog både och - trots att det gav ångest och hemska tankar. Men jag var baske mig värd en bulle, så det så!

Och nu är jag ledig i 3 hela dagar!

Te, hästar och hus

Dricker te med smak av irish-cream och lyssnar på Elin Ruth Sigvardsson. Väntar på att Mr J ska dyka upp med sushi till middag och känner mig rätt så tillfreds med livet just nu.

Jag har spenderat hela eftermiddagen i stallet. AK och jag skulle rida igenom programmet inför söndagens programridning, men Cohiba har lyckats skada hornhinnan i hagen så det blev lite ändrade planer. Vi tog med Amaretto och Miranda upp till ridhuset istället och red lite dressyr. Jag började med att rida på Miranda och red även en stund på Amaretto på slutet. Både roligt och nyttigt att rida lite andra hästar! När jag testar andra hästar märker jag extra tydligt hur mycket dressyrlektionerna i Portugal fick mig att utvecklas.

Veterinären var på väg ut till Cohiba när jag lämnade stallet så nu är det bara att hålla tummarna att det bara är en liten, liten rispa på hornhinnan och inte ett hål!

Mr J och jag har även fått ett lovande besked från vår mäklare idag.. spännande!

"Det var ta mig tusan det bästa jag har läst!"

Nyp mig - drömmer jag!?!?

Professorn som är referee på min mini-review gav mig följande kommentar:

"Ja, jag har ju läst väldigt många artiklar och publikationer av både forskare och studenter och det här var ta mig tusan det bästa jag har läst!"

Och så ville han att jag skulle komma och göra mitt långa projekt hos honom, synd att jag redan är uppbokad.. Jag ska dock upp och träffa honom imorgon, så jag kanske kan snacka till mig lite sommarprojekt eller något liknande. :o)

Wehoooo!!

Cookatoo Friends

Hur lätt är det att träna på en presentationen när Elin Ruth Sigvardssons senaste skivaCookatoo Friends äntligen har kommit ut på Spotify? Det är mycket, mycket svårt ska jag tala om!! (Kan man skylla på det imorgon?)

Bild

Ett gott skratt

Detta fick mig att skratta i morse - Nemi är underbar!

Med fokus på det positiva

1. Min review är äntligen ivägskickad till min referee på UU
2. Jag slog ätstörningen på näsan när den ville tvinga ut mig i motionsspåret
3. Mina handledare på BVF var imponerade av min PowerPoint-presentation
4. Jag fick en grymt fin kommentar på ett blogginlägg
5. Mitt förfrusna öra har nu flagnat klart och är som nytt igen

Smaskens med salmiak

Ni som inte har smakat den här chokladen har verkligen missat något - den är himmelskt god!

Dessutom är den "fair trade"-märkt!

Uppslukad

Hela dagen har gått åt till min presentation. Jisses, det är inte bra för mig att sitta och designa saker själv - jag kan pilla i en hel evighet! Dessutom fullkomligt hatar jag att hålla presentationer, så om jag ändå måste göra det ska det vara en bra, pedagogisk och snygg presentation som visas upp. Och ja, det tar sin lilla tid.

Jag läääängtar tills på fredag! Eller ja, det räcker med torsdag eftermiddag. Då har jag mailat in min review till refereen på BMC, jag har haft min presentation och dessutom har jag en helt ledig helg framför mig! Jag ska rida ut och busa med Cohiba, trimma dressyr i ridhuset, hjälpa min goa vän med designen på ett utskick, bli bjuden på middag, rida programridning och inte ägna en endaste tanke åt något som helst skolarbete! Jag anar en ljusning - oh yes!

Pirr pirr

Mäklaren har precis varit här och värderat min lägenhet. Jag anade att den gått upp lite i värde, men inte att den gått upp såå mycket! Det här är spännande!

På onsdag är det visning på en annan kanonfin lägenhet och eventuellt hade mäklaren en i bakfickan också. Tjiho!

7:e februari

Önskar jag mig ett paket som innehåller detta, i stl F:

Hööks

Söndag

Idag har jag:

• pillat med min presentation
• varit på lägenhetsvisning
• snyggat till Cohiba = ryckt manen
• ridit dressyr på världens finast häst (Cohiba, om någon inte fattade det)
• fått höra hur fin Cohiba har blivit i dressyren
• stannat kvar i stallet alldeles för länge bara för att stå och snacka skit
• druckit näringsdryck trots att jag varit proppmätt

Och nu väntar en varm dusch, middagslagning med Mr J och en kväll i soffan med Mr J och min presentation..

Andas är överskattat

Jag vaknade klockan 7 och var vrålhungrig! Lyckades somna om och vakna en timme senare. Då var jag tvungen att gå upp och äta frukost. Mr J snarkade dock gott kvar i sängen. Hann plugga några timmar innan vi for iväg för inköp av lite smått och gott för att sedan, med andan i halsen, skutta in genom dörren till en lägenhetsvisning i sista minuten. Lägenheten gav inte alls samma wow-känsla som den vi förlorade budgivningen på. Trist!

Sedan full fart hemåt för att slänga i mig ett lass quornpytt, svida om till stallkläder och rulla iväg med cykeln till stallet. AK och jag red ner till Sjöängen för att busa lite med Cohiba och Amaretto. Snön var jättedjup och det var dessutom lite skare så hästarna lyfte tokmycket på benen och gick i någon sorts blandning av trav och passage. Otroligt häftig känsla!

Nu har jag med hjälp av en stor kopp te och en varm dusch ganska precis lyckats tina upp. Ibland undrar jag vad jag är för en idiot som trots att termometern visar under -15 grader slänger på mig 7 lager kläder, cyklar till stallet och tillbringar 3 timmar i kylan.. För att sedan cykla hem igen och ägna den kommande halvtimmen åt att tina upp.. ;oP

Nu är det plugg som gäller.. och jag är så less på skiten nu!

Dessutom:

Jag blir galen av alla totalt och fullständigt obefogade kommentarer på min engelska grammatik! Och nej, jag tänker inte ändra min text till Svengelska - just deal with it!

Röda rackare med stark gravitation

Dessa röda och enerverande rackare har äckligt stark gravitationskraft. Dessutom har de en förmåga att aldrig sluta ploppa upp på min datorskärm.. Jag dras ner till botten, gång på gång på gång. Och skrivlusten försvinner totalt. "Du måste skriva mer ingående om detta." och jag lägger ner en hel dags arbete på det. Två dagar senare får jag höra: "Det blev för mycket om detta." Och resultatet blir en text som är identisk med den text jag fick första kommentaren på.

Jag orkar inte. Allvarligt.

Dressyrsatsning

17/1 - programrining för Inger Sandahl, LB:3

30/1 - dressyrträning för Hanchen Ressle, A-tränare i dressyr

31/1 - clinic med Birgitta Bergsten

Summa summarum: en inte alltför dålig start på året!

C, som i Cohiba

En supergosig och glad häst, gnistrande snö, fantastiskt vacker snöskog, en underbar vän, långa härliga galopper, solsken, en toppenbra hästägare, prat och skratt, busponny med sötryttare = en härlig eftermiddag i stallet! :o)

My love.

P som P

Plugg eller Parlamentet? P som P säger jag och bara älskar den här sortens humor! ;oP

Fnatt i fokus

Hon är bra go den där missen!

På skidor i Håga

Nähäpp, inget sällskap på skidturen idag heller! Jess är sjuk och tvillingarnas bil vägrade att starta. Än en gång är jag tacksam över min lägenhets placering - 50 m till ett längdspår och därefter ca 300 m till Hågadalen. :o)

Jag försöker att insupa så mycket ljus och frisk luft som jag bara kan nu när jag har chansen. Det gör gott i själen - och se bara hur fantastiskt vackert det är ute i Hågadalen just nu:

När jag åkt ungefär halva sträckan mötte jag en man som frågade om det inte var kallt att åka skidor (det är -24 grader här idag). Jag svarade glatt att det gick hur bra som helst, varpå mannen ser lite finurlig ut och påpekar att jag har frost i hela ansiktet.. Och mycket riktigt, jag hade till och med frost i de minimala fjun som sitter på kinderna. ;oP Men jag frös faktiskt inte!

Observera även att flickan som tidigare aldrig kunde tänka sig att lämna lägenheten utan smink nu går osminkad oftare än sminkad och till och med är med på kort osminkad!

Skidfeber

Det går skidfeber i min bekantskapskrets - underbart! Plötsligt kryllar det av folk att leka med ute i det vackra vintervädret. :o)

Idag har jag dock åkt lite skidor ensam, som avbrott i skrivandet. Det var underbart glid i spåret och jag lyckades med konsten att klä mig för varmt, hur man nu kan göra det när termometern visar -21 grader!?

Ma och Pa kom hit med min älskade lilla Fnatt på eftermiddagen så nu är allt som vanligt igen. Jag har med andra ord en hårboll som klättrar omkring på skrivbordet och trycker ner tangenter på datorn. ;o)

I övrigt har jag bara skrivit skrivit och skrivit. Det går fruktansvärt långsamt och jag börjar bli redigt less, men nu kan jag i alla fall börja ana slutet! Imorgon vankas det i alla fall lite skidåkning med tvillingar & co.

Liten men saknad

Imorgon kommer min knasiga lilla skatt hem igen!

Funäsdalen 09/10

Nu är jag hemma igen och tillbaka i verkligheten. Resan till Funäsdalen var verkligen toppen! Vi var ett helskönt gäng på 8 personer som for upp till fjälls tillsammans. Det åktes skidor tills liftarna stängde varje dag och det kändes lite som i Sällskapsresan när alla åtta personer susade nedför backarna tillsammans. I pauserna satt vi i värmestugan och åt medhavd matsäck och väntade spänt på vilket bus som skulle uppdagas just den dagen. På kvällarna hängde vi i stugan med god mat, spel och avslappnat umgänge. En kalasbra resa med andra ord!

På väg till Gävle för att hämta upp de andra i gänget.

Det blev kallare och kallare ju längre norrut vi kom!

Färdigdukat för nyårssupé.

Lite alkoholfritt bubbel :o)

Vi ratade raketer och smällare, men några små pytonväsare fyrade vi av.

Långfärdsskidor runt Anåfjället.

Fin utsikt på långfärdsturen.

Pizzatillverkning!

-26 grader

Idag har det varit -26 grader och trots det har vi åkt utför från det att liftarna öppnade tills att de stängde. Det var faktiskt inte så kallt som man trodde att det skulle vara. Med underställ, 2 polotröjor, en ylletröja, en tjock T-shirt och jacka ovanpå + yllestrumpbyxor, 2 par löparbyxor och termobyxor klarade man sig fint. :o)

Bild

Däremot tog vi två fikapauser istället för en.. och Mr J hittade ett rått ägg i sin matlåda, istället för ett kokt. Det kokta dök senare upp i G's nyponsoppa - något upplöst. Och till råga på allt drack J upp nyponsoppan med det upplösta ägget i. Underhållning till max!

Jag kände mig säkrare på skidorna idag och vi har åkt säkert halva dagen i backen full med alla möjliga sorters olika hopp. Tjiho!

Nu är det pizzabak på gång - igår blev det tacos. Sedan ska packet iväg och bowla medan jag ska försöka plugga lite. Imorgon eftermiddag bär det av mot sydligare breddgrader igen..

Skidor skidor skidor!

Sitter i soffan i stugan och ska strax ta tag i lite pluggande. Mr J och jag har varit ute på en riktig långtur med långfärdsskidorna idag. Det är -16 grader och sol - härligt!

Igår åkte vi utför nästan hela dagen. Snacka om att jag var ringrostig..! Dessutom har hälften av gänget jobbat i alperna och åker med andra ord som gudar och gudinnor. Ingen bra känsla.. Det ska verkligen bli bra med lite skidskola i alperna!

På kvällen vankades det nyårssupé: avokado med räkröra till förrätt, parmesanostgratinerad lax med vitvinssås och potatis till varmrätt och till efterrätt en galen glassbuffé. Fint som snus!

Snart dyker resten av gänget upp och då vankas det hemmagjord pizza. Jisses, jag får verkligen kämpa med maten här. Det är utmaning efter utmaning, men jag testar.. Det är nyttigt att vara i en stuga tillsammans med ett gäng icke-ätstörda människor och äta som de äter. Tror jag i alla fall..

Dags för lite plugg!