"No one I'll rather be with than you
Away with the bothers and saddest of news
You see me like no one saw me before
No one makes me free like you make me
I speak my mind, I'm honest and I'm cruel
I lay out my cards, I'm a joke, I'm a fool
But the beast in me sleeps oh so peacefully"
"You see me like no one saw me before
and this part terrifies me so"
Tack för din kommentar!
SvaraRaderaJag har en tendens att lägga hela världen på en grund som består av: stabil vikt, stabilt tyckande om utseendet.
När något ändras så rämnar allt och jag förlorar allt intresse för annat. Mitt liv blir meningslöst och så vidare. Nu var jag så övertygad om att det skulle gå bra, jag åt efter mina hunger och mättnadssignaler, regelbundet, varierat, järnrikt och genomtuggat. Vill så gärna att det ska ge utdelning och inte kvitton som ytterligare spär på min osäkerhet på om det verkligen kan fungera. Nu känner jag mig helt övertygad om att jag kommer fortsätta uppåt - liksom alltid annars när jag släpper på kontrollen ens minilitet (dvs slutar kämpa för att äta så litet som möjligt). Och jag har egentligen inte ens ätit som jag skulle vilja våga äta. Det enda jag ser att jag kan göra nu är att förtränga och fortsätta på samma spår. Men det gör ont :(
.... hjärtat...
SvaraRaderaJag tror jag förstår...
Kramar i mängder <3<3<3
Jag har väl inte direkt vågat äta precis som jag vill men jag har ätit efter hunger och mättnad (vilket blivit typ som capio, litet mindre ibland, lite mer ibland) och fikat 1 eller två gånger. Innan dess åt jag ju också regelbundet bara litet mer sallad och mindre mat. Bara vägt mig 1 gång i veckan, samma tidpunkt. Men att börja dra ner på mat är inte ett alternativ för jag ORKAR inte detta längre. Vill stänga av bruset men är jättekänslig för andras matvanor och andras tyck och tänk. Hur i hela fridens namn ska man fjärma sig?! Ska träffa Gisela den 4 okt, vilket är snart!
SvaraRaderaHoppas att det är bra med dig. Kramar