- Psykologen jag ska träffa 1 gång i veckan har jag inte träffat på över 6 veckor
- Läkaren jag var hos för 3 veckor sedan skrev ut medicin med viktuppgång och ökad aptit som en av de vanligaste biverkningarna utan att informera mig om det.
- Uppföljningssamtalet om medicineringen som skulle ske 2 veckor efter läkarbesöket är fortfarande inte ens inbokat
- Jag har inte fått några pengar sedan i maj
- CSN betalar inte ut några pengar förrän de fått läkarintyget från Försäkringskassan, som är omöjliga att få tag på
- Det ösregnar ute
Ska man skratta eller gråta?
Etiketter:
allmänt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland undrar man vad vården håller på med, ofta undrar man vad fan CSN pysslar med och alltid undrar man varför vi egentligen har en såpass byråkratisk försäkringskassa.
SvaraRaderaJag vill så gärna ge dig massa styrka att orka lite till! jag hoppas att du förmår att uthärda tills allt detta löser sig - för det kommer det att göra. Men ibland tar det lång tid innan man ser något ljus över huvudtaget. Jag vet att du vet detta, men man måste bli påmind ibland om att det BLIR BÄTTRE! det tror jag verkligen, på riktigt!
Jag tycker om regn, det blir så mycket mysigare att komma in igen då :) Dricka te och mysa in sig under en filt med ett värmeelement (en katt). KRAMAR!
Ja du säger som Kajsbet här att man kan allt undra ibland vad vården håller på med och CSN och denna försäkringskassa.
SvaraRaderaMan får verkligen vara på och tjata och tjata men visst tar det kraft från en.
Du har kommit så långt Katt och det kommer bara att bli bättre och bättre men ibland kan det vara svårt att se det själv.
Ta hand om dig! Kram!