Press SEND

Äntligen!! Nu är sista versionen av artikeln inskickad till UGSBR! "Bara" redovisningen kvar nu, sedan är det över. Finito! Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig mer ska behöva avbryta någonting så som jag var tvungen att göra under vårterminen. 

Jag ångrar verkligen inte mina veckor på Capio, men hade jag vetat hur jobbigt allting skulle bli efteråt hade jag nog försökt skjuta på starten av behandlingen. Och jag vågar inte ens tänka på hur jobbigt det hade varit om jag inte haft min Mr J och pengar från lägenhetsförsäljningen i vintras. Nej, jag har fortfarande inte fått något vettigt svar från Försäkringskassan och CSN har fortfarande inte hört av sig till mig. 

Den här veckan har allting gått på 200%. Jag har haft så mycket att göra och varit så slutkörd att jag inte ens orkat reflektera över vad jag stoppat i mig. När tillfälle har funnits har jag stoppat i mig det som erbjudits utan att orka bry mig. Jag har blivit mer lättad än ångestfylld när jag kommit hem till en läskig paj i ugnen efter en lång dag på studiebesök samt kväll i stallet. Och jag har tacksamt goffat i mig en kanelbulle på nästa studiebesök för att blodsockret sjunkit ner i fotknölarna. Jag ser hur jag växer, men jag orkar inte ägna någon tankeverksamhet åt att panika över det, trots att jag vet att jag kommer att få ett helvete på onsdag när det är dags för vägning. 

Hur som helst, imorgon är det fredag!!