Jag är dunderförkyld och megatrött. Alltså borde jag vara ganska så nöjd med vad jag åstadkommit idag och igår.. Och rent förnutmässigt kan jag se att jag gjort många bra saker, men ändå känns det så fruktansvärt fel!
Jag har socialiserat helt galet mycket med fyra av kursarna. En av dem har jag till och med släpat med mig till stallet och eventuellt ordnat medyttarhäst åt. Jag har pratat med andra kursare utan att tänka över vad jag ska säga i ca hundra år. Jag har öppnat munnen på föreläsningar och svarat på frågor. Jag har redovisat studiebesöket inför hela kursen samt professorer. Och jag har ignorerat känslan av att vara uttittad och ratad av en av föreläsarna och trots känslorna i alla fall försökt säga någonting vettigt - även om det slutade i någonting som alldeles säkert lät helt urbota korkat.
Jag har ridit dressyrträning på Cohiba som kändes riktigt bra, trots mattheten av förkylningen. Jag har tömkört en helt fantastisk Cohiba idag. Och jag har kläckt ur mig kommentarer och förslag på ett stallmöte med massor av folk.
Jag är övertygad om att de kursare jag inte har pratat med tycker att jag är en idiot. Jag är helt säker på att föreläsarna undrar vad en sån som jag gör på den här kursen. Och jag önskar att jag hade haft vett att hålla truten stängd på stallmötet.
Nu ska jag försöka sova bort min förkylning. Att ta det lugnt har liksom aldrig riktigt varit min grej..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar