Glad - ledsen, ledsen - glad. Vill - vill inte. I total panik - lugn över att det kommer ordna sig. Jag är ambivalensen personifierad.
Ena sekunden är jag övertygad om att det är kört. Helt kört. Att jag aldrig kommer att få jobba med det jag verkligen vill göra. Att jag lika gärna kan söka jobb i kassan på ICA. Att jag aldrig kommer att bli frisk och orka fungera som en normal människa. Att jag verkligen tagit mig vatten över huvudet. Och att jag kommer att sluta som en deprimerad hemmafru med mjukiskläder och fett hår.
Jag vill ju vara den där pigga, glada och nyfikna tjejen. Hon som blir fascinerad av molekylärbiologiska problem och gräver ner sig i dem totalt. Hon som faktiskt vet att hon kan en hel del. Hon som är ganska tillfreds med att ha de närmaste veckorna klart för sig och till och med tycker att det är ganska skönt att ha framtiden som ett oskrivet blad. Hon som ser livet i annat än svart eller vitt.
Just nu är jag fullkomligt övertygad om att alla sjukskrivningar har förstört mitt liv för all framtid. För vem skulle någonsin välja att anställa mig framför en hel drös kompetenta och kärnfriska människor?
vad ledsen och arg jag blir att du får kassan på ica yrket satt låta så illa, lågt och inte vårt ett sk*t...Jag träningsjobbade där väldigt länge och trivs fortfarande som fiske i vattnet, är man inte lika mycket värd om man inte har ett glassigt yrke med bättre betalt? vissa nöjer sig faktiskt med mindre...bara en tanke!
SvaraRaderaAnonym: Jag föraktar på inget sätt varken jobbet i matvarubutik eller människor som väljer att jobba där. Jag har själv jobbat i matvarubutik i flera år och trivts väldigt bra. MEN, det är inte vad JAG vill göra i framtiden. Och speciellt inte efter att ha läst nästan 5 år på universitetet inom ett helt annat ämne!
SvaraRadera