haha, jaa jag kommer bli tokig om jag måste vara här länge till ;P var du på psyk i uppis? där ute i ulleråker? huuuh, har hört mkt hemskheter om det ;o
Oh, jag funderar på att börja rida på amatörnivå - nu när jag ser hur mycket glädje det verkar finnas att hämta i den världen!
Tack för din kommentar hos mig - Ja, alltså jag vet inte om det är så att jag är en ovanligt glupsk person som seriöst blir avundsjuk på folk som har större matscheman än jag och ändå verkar bli stabila i vikt när jag -inte- blir det på mindre mat. Jag har ju inte det problemet att jag är hungrig egentligen - jag var aldrig hungrig under mina "svältperioder" heller eftersom jag tryckte i mig så mycket sallad och cola light till måltiderna. Jag var verkligen stoppmätt efter måltiderna även då! Så jag kan inte lita på att "är jag mätt så har jag fått i mig tillräckligt" och det är därför jag inte vet när jag fått i mig tillräckligt, för litet eller för mycket. Det blir som ett lotterispel att ställa sig på vågen - den visar liksom inget samband med mitt matintag utan anklagar mig bara och fyller mig med skam och skuld! Och nu är jag så jäkla rädd för att kliva upp på den efter sommaren då jag ibland ätit -mer- än capioschemat.. som till frukost exempelvis fast att jag kanske inte är så hungrig utan mera sugen på en macka utöver gröten också. Ibland har jag även fallit tillbaka i gamla vanor och börjat ta alldeles för mycket sallad samt mindre mat - och även överätit många kvällar i form av pinsamt mkt frukt eller annat dylikt. Så jag känner mig bara helt virrig av allt och vet varken ut eller in.
Utöver detta har jag ingen aning om hur ofta jag ska få äta sötsaker/efterrätt eller dricka vin (jag gör det ju ändå - men med kanske onödigt mycket ångest och kompensationsplaner). Det enda jag vill är att vara stabil i vikt och trygg med hur mycket jag kan äta för att ha kvar den stabila vikten! Detta var ju andledningen till att jag åkte till capio från början.. och nu är jag tillbaka på ruta ett (även om jag är äldre och klokare och tänker göra aktiva handlingar så som att boka tid hos Gisela och ringa den där anorexilinan. Jag är egentligen rädd för att ringa - det är så mycket enklare att maila folk!) Kramar, tack för att du är så snäll och lugnar mig med din kommentar!!
haha, jaa jag kommer bli tokig om jag måste vara här länge till ;P var du på psyk i uppis? där ute i ulleråker? huuuh, har hört mkt hemskheter om det ;o
SvaraRaderakram!
Oh, jag funderar på att börja rida på amatörnivå - nu när jag ser hur mycket glädje det verkar finnas att hämta i den världen!
SvaraRaderaTack för din kommentar hos mig
- Ja, alltså jag vet inte om det är så att jag är en ovanligt glupsk person som seriöst blir avundsjuk på folk som har större matscheman än jag och ändå verkar bli stabila i vikt när jag -inte- blir det på mindre mat. Jag har ju inte det problemet att jag är hungrig egentligen - jag var aldrig hungrig under mina "svältperioder" heller eftersom jag tryckte i mig så mycket sallad och cola light till måltiderna. Jag var verkligen stoppmätt efter måltiderna även då! Så jag kan inte lita på att "är jag mätt så har jag fått i mig tillräckligt" och det är därför jag inte vet när jag fått i mig tillräckligt, för litet eller för mycket. Det blir som ett lotterispel att ställa sig på vågen - den visar liksom inget samband med mitt matintag utan anklagar mig bara och fyller mig med skam och skuld! Och nu är jag så jäkla rädd för att kliva upp på den efter sommaren då jag ibland ätit -mer- än capioschemat.. som till frukost exempelvis fast att jag kanske inte är så hungrig utan mera sugen på en macka utöver gröten också. Ibland har jag även fallit tillbaka i gamla vanor och börjat ta alldeles för mycket sallad samt mindre mat - och även överätit många kvällar i form av pinsamt mkt frukt eller annat dylikt. Så jag känner mig bara helt virrig av allt och vet varken ut eller in.
Utöver detta har jag ingen aning om hur ofta jag ska få äta sötsaker/efterrätt eller dricka vin (jag gör det ju ändå - men med kanske onödigt mycket ångest och kompensationsplaner). Det enda jag vill är att vara stabil i vikt och trygg med hur mycket jag kan äta för att ha kvar den stabila vikten! Detta var ju andledningen till att jag åkte till capio från början.. och nu är jag tillbaka på ruta ett (även om jag är äldre och klokare och tänker göra aktiva handlingar så som att boka tid hos Gisela och ringa den där anorexilinan. Jag är egentligen rädd för att ringa - det är så mycket enklare att maila folk!) Kramar, tack för att du är så snäll och lugnar mig med din kommentar!!
Ah tack för tipset, ska beskära den direkt! Ha en fin mådag! Stora kramar!
SvaraRadera