Middag hemma hos Mr Js mor tillsammans med Mr Js barndomsbästs + flickvän + familj igår kväll. Jag var verkligen totalt opepp på att åka dit. Lika förbannad som jag var över att vi inte har någon helkroppsspegel hemma, lika tacksam var jag samtidigt över detsamma. Argument som "jag vill ju bara kolla hur kläderna passar ihop" känner jag igen alltför väl och jag vet precis vart de vill ta mig. Det är inte tillåtet nu. Den här gången testar jag de nya vägarna fullt ut.
Därför åkte jag till Heby utan att titta i någon spegel. Jag åt av allt som serverades, flera gånger. Inklusive läskiga röror och sockriga efterrätter. Och nu har jag hällt i mig dagens näringsdryck. Trots att jag vet att jag har gått upp i vikt, till normalvikt till och med. Men den här gången tänker jag inte stanna halvvägs. Hur pissigt det än känns. Och hur fruktansvärt kämpigt det än är att träffa folk och vänner som är sådär smala som jag egentligen skulle vilja vara.
Jag försöker intala mig själv att det är jag som gör rätt. Därför tänker jag hålla min ordination från Fru Klok ända tills vi ses nästa gång, efter hennes alldeles för långa semester. Det kan vara det svåraste jag någonsin gjort - att släppa kontrollen sådär totalt. Och just nu saknar jag min Fru Klok mest av allt.
"jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här"
Du är helt best, o jag e såååå fantastisk STOLT över dig!!!
SvaraRaderaKÖR hårt!!!!
Du o jag e så sjukt lika på många särr; den kommentaren av melissa horn har jag verkligen tagit till mig..
det är som att beskriva vad jag känner..
läskigt att vi fastnar för samma saker;) hehe..
Jag tycker att så fort jag vet hur min augusti kommer se ut, så planerar vi en tjej tripp till eran stuga.. vad tror du om det?
Love you-nu ska jag lyssna på Melissa:)
Du, varför är det så viktigt att vara smal? Varför värdera människor, och framförallt dig själv, utefter ngt så absurt som kilogram. Att normalvikten känns pissig är inget som behövs reflekteras över, det är tydligen ngt så basalt som krävs för att leva fullt ut.
SvaraRaderaÖppna ögonen Katarina, och ta in andra verklighetsuppfattningar. Berika livet med sådant som betyder mer än två siffror. Lyssna på andra och inspireras, istället för att ta den enkelspåriga genvägen rakt mot anorexin.
GO GIRL!!
Håller helt och fullt med ovanstående (och försöker ta till mig lite jag med, när det nu går)! Du är helt fantastisk och det är så bra att läsa att du klarar av det du företar dig - i matväg! Fokusera på det du gjort, du har umgåtts och haft en bra kväll - det är det som betyder någonting. Inte det ni käkade.
SvaraRaderaPuss och kram!
du är underbar! fan vad du är bra.. min idol katten <3
SvaraRaderavad du kämpar! vi kan inte veta vad som ligger framför oss, vad framtiden erbjuder. det enda vi vet är vad vi har bakom oss, och om det var så bra att vi hellre vill stanna kvar i det och få "mer av samma"...
SvaraRaderastor kram (och vilka fantastiska fotografier du tar!)