Vi kallar den lycka - den är svår att fånga och vill slita och rycka

Eftermiddagen/kvällen igår var super, trots att den inte blev riktigt som planerat. Jess och jag hade spanat in ridbyxor respektive ridstövlar i en secondhandbutik för hästprylar och tog bilen till Järfälla för att kunna kika på dem i verkligheten. Men, självklart hade affären stängt just precis och bara den här veckan! Jag håller tummarna att mina ridstövlar håller ihop tills nästa vecka.. Det är dock osäkert, mycket osäkert! Lädret är så tunt att det snart går hål rakt igenom, sulan håller på att lossna och dragkedjan på båda stövlarna är någon nanometer ifrån att kajka ihop totalt. Illa! Extra illa är det att det känns väldigt dumt att köpa nya stövlar när jag inte vet hur mycket mina ben kommer att svälla. Och ännu mer illa är det att ekonomin den här sommaren inte är splended direkt. 

Hur som helst, Jess och jag irrade omkring lite med bilen och lyckades på något sätt hamna vid Barkarby Outlet och besvikelsen över den stängda hästaffären la sig illa kvickt! Vi sprang omkring där någon timme och jag hittade ett par supersköna strandshorts för 100 kr. 

Innan vi begav oss mot Uppsala igen stoppade vi i oss middag på Max. Vi kom fram till stallet ganska så mycket försenade, men det blev en finfin kväll i stallet ändå. Jess lånade Miranda och så red vi en riktigt lång tur tillsammans med AK och lilla J. Vi lät hästarna sträcka ut ordentligt på en lång gräs-/grusväg i skogen och både vi och hästarna njöt! På hemvägen kortade jag upp mina läder till jockey-längd och testade att stå upp i både trav och galopp. Superkul, men grymt jobbigt för låren! 

Kvällen avslutades med lite fika på stallplan och jag lyckades återigen komma hem från stallet vid kl 22.30, men det var det värt!