Det har varit en riktigt låååång måndag idag och det känns som om jag gjort hur mycket som helst! Skuttade upp ur sängen vid kl 7 för att stoppa i mig lite frukost innan det bar av till stallet. Började med att rida ut och galoppera i Hågadalen med Capricen. Det var perfekt underlag ute och Capricen verkade väldigt nöjd över att få sträcka ut lite! Sedan red jag lillponnyn, Fandango, uppe på hoppbanan en stund. Vilken kanonponny han är! Bussig, glad och riktigt välutbildad. Har nog aldrig tidigare ridit någon häst som gjort så fina öppnor med så små hjälper som jag kunde rida med idag. Kul!
Efter stallet gasade jag hem för att duscha och slänga i mig lite lunch, för att sedan hoppa in i bilen och rulla bort till Capio. Hade samtal med Fru Klok och det hade nog inte kunnat börja på ett bättre sätt. Att börja samtalet med att få höra: "Du ser ju helt bedårande ut!" från en människa som man beundrar och tycker så mycket om kan väl locka fram ett leende hos vem som helst..! Det var ett bra samtal och nu kan jag äntligen förstå vad Fru Klok menar när hon predikar om att det är nödvändigt att nå en frisk vikt för att kunna må bra. I alla fall för mig. Det är så tydligt nu, att så fort jag hamnar under en viss vikt så dippar måendet extremt mycket och hela livet känns meningslöst. Ännu ett skäl till att fortsätta att hålla kvar i de rutiner jag har idag!
Resten av dagen/kvällen spenderade jag tillsammans med finaste AnnIren. Vi fikade Ben&Jerry-glass vid vattnet. Strosade omkring på Kreativ Insikt. Drack latte och pratade om livet på Espresso House. Åt kalasgod middag på Hurry Curry och pratade ännu lite mer. Hur mysigt som helst och ett perfekt avslut på en bra dag!
Åh! Vilket sprudlande inlägg! Blev helt varm i hela hjärtat! Dit vill jag också nå! Du är så stark och duktig! Kul att du även är tokig i hästar, jag har själv en häst. Hade den i början på Stall surmulen! Vad har du din häst?
SvaraRaderaKram
Vad glad jag blev! Precis som Tuva där ovanför så blir jag helt varm i hjärtat och så inspirerad att följa på samma väg. Jag har själv förstått det igen nu, efter att ha börjat äta och brottas med vikten: Det går inte att vara glad, lycklig och må bra när man väger så lite. Omöjligt! Och priset för att må bra är faktiskt ett pris jag är beredd att betala. För varför skulle alla kloka människor ljuga för oss när de säger att vi ser bättre ut som lite större? I mina ögon är du förbaskat vacker, och i mina öron låter det som att du gör precis rätt, precis just nu och att dina rutiner är din medicin och att det just nu funkar så bra! Tack för att du orkar vara den du är!
SvaraRadera