Middag med tjejerna igår, på Messob. Maten kan nog bäst beskrivas som intressant. Ingenting jag kommer att äta igen, men det var roligt att testa något nytt. Grytorna var goda, men det "pannkaksliknande brödet" som det serverades med var mest obehagligt och skumt. Nästa gång blir det persiskt som ska utvärderas!
Det var roligt att träffa vännerna igen - det blir alltför sällan nu när vi inte längre pluggar tillsammans. Samtidigt som jag inte kan låta bli att känna mig misslyckad och oduglig i deras sällskap. En doktorerar, en har precis fått fast jobb som labbingenjör, den tredje har en projektanställning och jag, jag är sjukskriven. Det är så förödmjukande.
Jag kommer på mig själv med att sitta på helspänn hela kvällen för att slippa prata om mig och mitt liv. När det kommer på tal undviker jag det så gott jag kan genom någon svävande utläggning om att jag har lite ledigt för att fundera över vad jag vill göra i livet. Och när jag kommer hem är jag så vilse i tankarna att jag kompenserar för första gången på över en månad.
Idag är dock en ny dag, fullspäckad med planer. Först näringsdryck och lite pluggande. Sedan en sväng till stallet för lite dressyr med fina Cohiba och efter det bär det av till M och J i Vattholma tillsammans med Mr J.
Det är ju svårt att inte jämföra sig. Alla måsten och borden vid den här tiden i sitt liv osvosvosv. Om det vore en kompis i samma situation hade man aldrig dömt honom eller henne, aldrig! Fast jag förstår precis hur du känner - man har misslyckats totalt med allt. Men. Det har vi inte!! Varken du eller jag!! Egentligen är det kanske vi som är bäst - för att vi gör det som är bäst för oss själva!! ;-)
SvaraRaderaMassa kramar!
Love you vännen min:):)
SvaraRadera