Tisdag 100720

Det blåser helt galet mycket i Uppsala idag, men det omtalade ovädret som skulle dyka upp har ännu inte visat sig. Hur härligt det än är med sol så skulle det faktiskt behövas några rejäla regnskurar här nu. Det börjar bli lite väl gult och torrt ute.

Alldeles strax ska jag bege min in mot stan för att träffa en sjuksköterska på psykiatrimottagningen, eftersom min psykolog har semester. Vet inte vad som ska avhandlas, men det är fint att de bryr sig och ser till att man inte lämnas helt ensam under sommarveckorna. 

För tillfället klarar jag mig riktigt bra. Enligt den friska och förnuftiga sidan. Anorexin skriker och gormar på mig, men jag har blivit allt bättre på att slå dövörat till. Jag äter alla mina måltider precis som jag ska och jag sörplar i mig min näringsdryck, trots att det tar emot något fruktansvärt. I spegeln ser jag hur jag blir större och större och jag skrattar fortfarande förvånat och oförstående när jag tänker på Ankans och AKs kommentarer om att lilla J och jag är så små och att vi tillsammans är mer som en person. 

Själv ser jag mig själv som lite småmullig nu. Magen är mjuk och degig, armmusklernas konturer är i princip osynliga och lårmusklerna likaså. Jag försöker acceptera att det är så. Att det måste få vara så. För mitt i all degighet känner jag hur mycket lugnare jag är i huvudet och hur mycket mer jag orkar. Samtidigt som jag är medveten om hur skört det är. Terminsstarten skrämmer mig lite grann och jag är glad att jag valde min hästkurs istället för labbjobbet!

Hågadalen 19/7