Nedräkning

Om 4 timmar sitter jag äntligen i bilen på väg till stallet! Jess ska låna Amaretto, Lill-J ska rida på Labbe och jag på min Cohiba. Det står kvällsdressyr på schemat och jag längtar!

Jag har ätit ett berg av gravad lax till lunch och känner mig fortfarande alldeles slemmig både utanpå och inuti. På måndag har jag 2,5 vecka kvar på Capio och jag vet inte riktigt hur det känns. Jag har stressat ner en sådär 300%, äter gigantiskt mycket mer och har åter igen kommit på hur viktigt det är att ta hand om sig själv. Men viktmålet är långt ifrån uppnått och det gör förbannat ont att höra att folk är besvikna när jag kämpar som en gnu med ätandet. Mån - fre har varit prickfria. Lör och sön har gått sämre, men ätit har jag gjort och det har helt klart gått framåt. Jag kan inte göra mer än så. Och om vågen inte visar mer upp kanske det snarare beror på att min ordination är för liten? Eller..?

Läkaren säger en sak. Fru Klok säger en annan sak. Och psykologen ska ringa mig på måndag. Hur som helst äter jag tillräckligt för att inte gå ner i vikt med den aktivitetsnivå jag har och även om det är en kompromiss mellan anorexin och mig så är det kanske så det får vara just nu. 

Tills dess tar jag helg och hänger i stallet, firar midsommar på Ingarö med härliga vänner, mgås med bästa Mr J, äter jordgubbar, dricker rosé och försöker koncentrera mig på att det är underbar sommar!