Fru Klok och jag hade vårt samtal på en trätrapp i kvällssolen. Inte fel alls! Och hon vet vilka knappar hon ska trycka på. Vi värmde upp med lite hästprat och efter en stunds pratande och en blick från mig brast Fru Klok ut i ett sånt där skratt som bara hon kan skratta. Hon påstod att jag hade tittat på henne som om hon vore ett UFO och tillade att det var tur att hon känner mig så bra. Jag satt mest som ett frågetecken, men när det där skrattet kommer kan man inte göra annat än att dra lite på smilbanden.
Sedan blev det allvar. Långa monologer av Fru Klok. Många kloka frågor från densamme. Min förvirrade hjärna. Tårar. Hopplöshet och uppgivenhet som tystades ner. Pusselbitar som läggs på plats. Raka och ärliga ord. Hårda ord som jag inte vill höra, men som likförbannat måste sägas och tas in. Känslan av att trampa i kvicksand. Och alldeles för många fina ord!
Som hemuppgift ska jag skriva en lista på vad jag åstadkommit i livet. Huh?
<3
SvaraRaderaDet är underbart att du hittat dig en fru Klok och en bra psykolog dessutom.....undrar var man kan hitta en till mig:) under en sten kanske?
SvaraRaderaSaknar dig som tusan....nu börjar solen vara framme såkanske kan jag ta mig i kragen å komma in till stan. Ska in i helgen iaf:)
Kraaaaaaaaaamar i massor
Hm, den är en underbar historia. Den känslan finns alltid inom min kropp, det var något speciellt !
SvaraRadera