De persistent infekterade cellerna bara fortsätter att dö. Vi har inga VeroBDV-celler kvar i frysen och måste infektera om. Det stinker ruttna ägg i hela viruslabbet pga någon bright-head som har haft en hel platta ruttna och trasiga ägg i kylen. PCR-reningskitet är spårlöst försvunnet. Och nu är det dessutom strömavbrott!
Till och med min handledare verkar stressad nu. ;o) Själv har jag ägnat stora delar av dagen åt att fota de celler som fortfarande lever. Ett smakprov:
Nu kom strömmen tillbaka så jag ska försöka få liv i 2 nya rör celler innan jag lämnar byggnaden och åker till Cohiba för en barbackatur tillsammans med AK och Amaretto.
Vet inte om kommentaren kom fram så skriver igen..
SvaraRaderaSv: Tack du fina! Nää det intellektuella lär vi fixa galant och självklart det andra också. Vi talar ju om två ljusa ljushuvuden!
Och man får inte glömma hur långt man ändå har kommit. Kan hända att det finns en liten bit kvar till målet, men resan till dit man är nu är faktiskt gjord. En resa som man blir stärkt av och ett jobb man gjort själv. Nyttigt är nog att ta ett steg tillbaka och se alla framsteg som gjorts, och då känns inte heller den lilla ynka vägen som är kvar omöjlig att vandra.
En släkting till mig är övertygad om att en del i denna kategori är för smart för sina behandlare och lyckas slingra sig undan för jämnan. Känns kanske igen!?
Well, ditt labbande är något, (läs mycket), flashigare än min mäta-väga-späda labb... Finns några bright-head i min grupp med som man undrar vad de gör där..