Löpning

Jag har haft extremt sug efter att ge mig ut och springa den senaste tiden. När solen och våren kommer säger kroppen åt mig att ge mig ut i skogen och andas in luften och solljuset. Njuta av grus under skorna och se blommor leta sig upp genom marken. Känna friheten! Och idag kunde jag inte hålla mig längre. Jag gav mig ut på en kort springtur i solen och det var så fantastiskt skönt! Löpningen är så underbar och så lömsk.. Löpturer som idag är rena medicinen, men rätt vad det är blir passen längre och längre, intensivare och intensivare och fler och fler.

Jag älskar det och jag hatar det. 

Tänk att någonting som ger så mycket lycka, frihet och glädje samtidigt kan skapa så mycket ångest, självdestruktivitet och tårar. Det så svenska ordet lagom existerar inte i min värld. Eller, det kanske snarare är så att min definition av lagom inte riktigt stämmer överens med ordlistans definition: "varken för mycket eller för litet, utan överdrift". Och det gäller i så många fler avseenden än bara löpningen. 


Men i år blir det i alla fall inte någon löparsatsning. Hur mycket jag än skulle vilja.. Jag är inte redo och jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna bli det. Tills jag vet ska jag träna på att kunna ta sporadiska turer. Såna som blir av bara för att benen spritter av löparsug!