Nej. Jag vill inte gå upp i vikt.
Men, jag vet att jag måste gå upp i vikt. Och jag önskar att de kilon jag tappat aldrig skulle ha försvunnit från min kropp. Samtidigt som jag njuter av att se revbenen lite lite tydligare och känna hur byxorna sitter lite lite lösare än förut.
Och hur mycket tjat det än är om vikt, kilon och utseende så är allting egentligen bara en mask. Ett kamouflage. För under mina långa samtal med Fru Klok börjar verkligheten äntligen att uppdagas. Vi börjar kunna nysta ut orsakerna till min livslånga maskerad. Det är en process som är absolut nödvändig för att jag en gång för alla ska kunna lämna detta bakom mig.
Och det är en resa jag måste få göra själv.
Nalle Puh:
SvaraRaderaOm det är ett surr så måste det vara någon som surrar, och den enda meningen med att surra, som jag kan tänka mig är för att man är ett bi, och den enda meningen med att vara ett bi, som jag vet, är att göra honung, och den enda meningen med att göra honung är att jag ska äta den.
A.A. Milne
love you
SvaraRadera...nej, det är ju det som är själva problemet.
SvaraRaderaDet är bra att ni nystar, för man kan nog aldrig bara ta bort själva ätstörningen om man inte först tar bort orsakerna bakom den.
SvaraRaderaKramar!