På ostadiga ben

Snart dags att åka till Capio och jag har noll koncentration eller fokus på jobbandet. För första gången på riktigt riktigt länge har jag riktig ångest över vägningen. Jag har stoppat i mig sjuka mängder onyttiga saker den senaste tiden och trots att jag vet att jag måste upp lite till är det så fruktansvärt jobbigt. Skammen och skuldkänslorna över att gå emot anorexin är fasansfullt starka - och absurda. För egentligen borde det vara tvärt om. Jag strävar ju mot friskheten, inte det sjuka. Och det är just denna komplexitet som gör att det är så förbannat svårt. Både att leva med och försöka få andra att förstå.

Tack och lov är allt labbandet för dagen klart och jag kan strax lämna byggnaden. Ikväll väntar clinic i Upplands Bro tillsammans med M och AK och har jag tur kommer jag även att få träffa Ankan!

3 kommentarer:

  1. Vännen-jag vet att du kommer komma igenom!!
    Hoppas du haft en rolig kväll (eftersom att du förmodligen är på väg ut genom dörren nu,o kommer läsa det här först när du kommit hem igen)
    Du är värd bara det bästa!

    Tack för en underbar helg!

    Love you 2:)

    SvaraRadera
  2. är min allra bästa vän som fått för sig saker. Saker som nu antagligen kommer förstöra hans och min vänskap. Och det gör så ont, för jag behöver honom :(

    SvaraRadera
  3. Hoppas allting gick bra igår!
    Sätt siktet mot stjärnorna och du kommer ta dig milslångt!

    Ta hand om dig och ha en riktigt fin dag!
    kram

    SvaraRadera