Jag tog mig en lugn dag idag och det var mer välbehövligt än någonsin. Inget stallande (även om jag bra gärna skulle åka och pussa på min skatt), ingen cykeltur till Granngården för att köpa läderbalsam, inget mottagande av målare för att diskutera målarpriser och ingen Western Blot. Jag måste erkänna att det är ganska skönt.
Inledde dagen med ett psykologbesök som faktiskt kändes ganska bra, trots totalmosig hjärna. När jag väl börjar våga släppa lite på murarna är hon bra. Jag vet det, egentligen. Men just det är samtidigt en av de saker jag är så rädd för. Att släppa på murarna. Att ge någon det förtroendet. Och allra mest rädd är jag för att få förståelse och trygghet tillbaka. Ärlighet.
På jobbet fick jag nog av att inte hitta någonting i proteinlabbet så jag bestämde mig för att joina en doktorand i nästa vecka så att felkällorna minimeras lite grann i alla fall. Ägnade mig åt luciferasmätningar, databearbetning och lysering av celler istället. Hann dessurom med en trevlig lunch på Gallan tillsammans med Jess.
Under eftermiddagen har jag hunnit handla och packa ner alla kläder från garderoben. Det är nära nu! I natt är näst sista natten i min fina fina lägenhet. På lördag går stora flyttlasset och jag tar ännu ett steg närmare vuxenlivet (nej, jag är inte vuxen än ;o)).
Och varför finns det en miljon kurser jag vill läsa i höst???
Skönt! Det var säkert välbehövlig vila;o)
SvaraRaderaJag kommer sakna din fina fina lägenhet.
Heja på! Du kommer fixa att släppa på murarna mer. Jag har sagt det innan, men det tål att upprepas - Du är stark och med din kämparglöd kommer detta fixas, precis som du fixar allt annat.
Kram på dig