Möte

Möte med Fru Klok på eftermiddagen.

Jag fick skäll.
Massor av skäll.

"Du är underviktig, men inte så mycket att vi kan lägga in dig. Du äter, men inte tillräckligt för att bli frisk. Det är en terrorbalans och jag vägrar att låta dig ha det så!"

Och ett ultimatum: 2 kg upp till nästa möte.

Det är konstigt. Och jag känner mig så förbannat misslyckad som inte kan ta det där sista jä*la steget bort från skiten.. Den spelar mig spratt konstant och jag vet inte vad eller vem jag ska lita på. Jag äter och äter och jag blir större och större. Ändå säger vågen tvärt om.

"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.."

10 kommentarer:

  1. går du kvar hos anna på capio, eller är hon mammaledig nu?
    du är en fighter, och har all insikt och styrka som krävs för att ta dig ur detta! du är på väg, men den är inte spikrak.
    stor kram

    SvaraRadera
  2. Jag vet precis vad du menar sötnos.. Man är fast i någon form av ingen-mans-land. Mitt i mellan. Varken eller. Inte frisk. Inte dödssjuk. Bara inte frisk, med betoning på inte.

    Blä!

    SvaraRadera
  3. Det låter inte som ett roligt läge. Men tänk på hur mycket du faktiskt försöker. Det kommer löna sig i längden så småningom, även om det kanske har stannat av just nu. Keep up!

    Sv: Jo, det är nog en god idé att ha någon utomstående att bolla tankarna med. Jag går hos en kurator, vilket känns skönt. Får ur mig ganska mycket där. Men känns inte som man kan prata för mkt.... tar aldrig slut. Hehe.
    Ta hand om dig! kram

    SvaraRadera
  4. vad bra att du får behålla kontakten där iaf! fick anna en pojke eller flicka?
    hela hösten har varit en väldigt tung period för mig, och backade en hel del. nu har jag lyckats vända det hela själv, och väntar på en samtalskontakt på scä. det känns positivare och jag är på väg åt rätt håll, men det är en förjävligt tuff och lång väg. att ha tålamod är svårt, jag vill vara fri(sk) nu och kunna göra allt jag drömmer om.
    det är så härligt att läsa om hur du faktiskt lever, trots hjärnspökena som ibland sätter käppar i hjulen. du ger mig hopp och är en god förebild!

    stor kram

    SvaraRadera
  5. Hon verkar bra den där "Fru Klok" även om det är jobbigt och du nu fick skäll..men du är en fighter och fixar detta men jag vet vad svårt det är jag ser på min dotter här och denna vikt som inte alls visar upp trots matintag och drinkar..nu börjar även hon fundera på varför.

    Ta hand om dig!
    Kram!

    SvaraRadera
  6. jag tolkar det som bra att du känner dig misslyckad som inte vågar ta det sista steget. det visar ju på att du verkligen vill, men att du bara inte har fått rumpan ur vagnen så att säga. det kommer, det händer när du är redo. jag tror att man måste komma till en punkt där man är mottaglig för de där orden som ger en den sista knuffen. hade jag flyttat till behandlingshemmet sex månader tidigare tror jag inte att jag hade varit lika mottaglig för behandlingen som jag nu har varit. det kommer, det kommer. även vad gäller det där sista steget. en stor kram till dig!

    SvaraRadera
  7. Oj, men 2 kg är inte så lite att gå upp bara så där på beställning. Hur mkt tid har du på dig till nästa möte?
    Måste kännas oerhört jobbigt att ställas så mot väggen, öga mot öga med sanningen, men ibland är det precis det som behövs för att komma vidare. Du kommer att klara det här! Jag tror faktiskt att det är den sista biten som kan vara den svåraste, när man redan kämpat länge och är trött och dessutom tror att det är bra för att det är så mkt bättre redan. Men även fast det är tungt och motigt så kommer du att komma i mål!
    KRAM

    SvaraRadera
  8. Jag hejar på dig kattis, o kommer heja ända tills du kommer i mål-för det kommer du att göra!!!!!

    Största kramen!

    SvaraRadera
  9. Jag är i samma båt som du ! Jag vet precis, det är en del av duktighetssyndromet och viljan att göra rätt och bli frisk som krockar med anorexin och ångest demoner.

    Fan. Vi ska ta oss ur det här right? Vi vet vilken väg som är den rätta, Kram - och tack för att du påminde mig om att jag inte är ensam !

    SvaraRadera
  10. SV:Tack för att du tittade in på min blogg, är på väg ut ur det här helvetet nu, å hade diagnos som kroniker, så det GÅR!Du kan alltid komma å ställa frågor eller bolla tankar med mig om du vill:)
    Fortsätt Kämpa!!;)

    SvaraRadera