Värdelös dag på labbet. Ingenting händer och jag blir galen. Jag vill doktorera nu. Jag vill planera mitt eget labbande utan att behöva 18 möten för att diskutera om vi eventuellt kanske skulle kunna försöka att Vad maila ett företag för att fråga om de kan tänka sig ha ditt och datt. Jag vill göra saker. Jag vill skapa förändring och hitta ny kunskap. Eller nåt.. Vad jag vill och vad jag kan är helt olika saker.
I fredags bad jag avdelningsveterinären om ett möte för att få lite mer information om doktorandtjänsten han har utlyst. Vi skulle ta det nu i veckan för att han var upptagen i fredags. Men, jag är fullkomligt övertygad om att han inte vill informera mig för att han anser mig vara totalt inkompetent och oduglig. Därför vågar jag inte heller fråga honom om eller när vi ska ha detta möte.
Jag har dessutom hittat två intressanta doktorandtjänster jag skulle vilja söka, men med dessa tankar närvarande känns det som en smärre omöjlighet att få ihop en ansökan som någon ens skulle slänga en glimt på.
Än en gång är jag övertygad om att jag valt fel bransch. Att jag inte kommer att fixa det här. Och att min framtid kommer att spenderas i kassan på ICA.
Bah!
ICA,-då kommer iaf jag handla av dig! ;)
SvaraRaderaÄrligt talat, det är inte troligt.
Vet inte hur jag ska skriva detta så det ska bli bra och inte misstolkas. Men du verkar så intresserad och engagerad i det du gör. Nyfiken på att lära sig nya saker. Det var så härligt att höra!
Sen vi sågs förra veckan har jag många gånger tänkt att det skulle vara kul att ses igen. Jag hoppas verkligen att det blir så!
Kämpa på, tänk inte kilon. Det du brinner för är mer värt än två siffror, och det viktigaste - Katt sitter inte i X antal kilon. Är övertygad om att alla som känner dig gör det för den du är, det som finns inne i dig, det som är Katt. Då spelar inte det där andra inte någon roll.
Ta hand om dej - lova det!
STORA KRAMEN