Ångestladdade måsten

Idag har jag avverkat ett antal av alla ångestladdade måsten som tar upp alldeles för stor del av tankeverksamheten. Såna där ondödiga måsten som egentligen är så lätta att ta tag i, men som trots det känns som ett enormt berg som ska bestigas. Och berget blir bara högre och högre och brantare och brantare för varje dag man skjuter upp det jobbiga..

Under förmiddagen idag fick jag dock äntligen ändan ur vagnen och vågade mig på att fråga min handledare vad han visste om den utlysta doktorandtjänsten på institutionen. Sedan gick det av bara farten att även fråga hur hans fru trivs hos professorn som erbjudit mig en tjänst. När det var över och jag dessutom hade fått tag på märklaren och överlämnat nyckeln gick allt annat av sig självt. Jag ringde och bekräftade att allting var klart inför morgondagens restaurangbesök och jag vågade mig till och med på att knacka på hos forskaren som är ansvarig för den utlysta doktorandtjänsten. Vips så hade vi bestämt ett möte i nästa vecka. Nu ska jag bara maila professorn på BMC och höra närmare om eventuella projekt och skriva ihop ett CV att skicka till den tveksamma forskargruppen, bara för att inte sumpa några valmöjligheter.

Jag åkte hem från jobbet redan vid lunch och stack direkt ut till stallet. Cohiba fick behandling av en equiterapeut igår så det blev en barbackatur i snön tillsammans med AK och Amaretto + Miranda som handhäst. Riktigt mysigt var det! Efter ridturen trimmade jag man och svans på Cohiba och tvättade henne med mitt torrschampo jag inhandlade förra helgen. En riktig välgörande eftermiddag i stallet!

Nu ska jag slänga mig i soffan med en godispåse och några artiklar - jag har ju trots allt 3,5 timmes arbete att ta igen..

1 kommentarer:

  1. Bra jobbat! När första steget är taget är det lättare att ta nästa. Oftast iaf;)

    Tack för din kommentar! Jag blev glad:o)

    Kramisar

    SvaraRadera