Hon kan det här. Jisses, vad hon kan det! Hon får mig att berätta de mest smärtsamma saker och lova saker jag aldrig trodde att jag skulle kunna lova. Hon får mig att skratta mitt bland alla tårar. Och framför allt får hon mig att p r a t a.
Jag kommer inte att bli lycklig av att bli perfekt. Mitt liv kommer inte att bli en dans på rosor, för det går inte att bli perfekt. Att ständigt sträva efter ett ouppnåeligt mål och anse att allt annat är ett misslyckande är att konstant såra sig själv. För nej, jag skulle inte behandla någon annan så som jag behandlar mig själv. Varför är det okej att jag behandlar mig själv på det viset? Vad är det som gör att jag är så värdelös att jag förtjänar en sådan behandling? Livet är inte bara svart eller vitt. Man kan inte veta allt eller kunna allt. Och man kan definitivt inte kunna saker som man inte har lärt sig. Inte fördömer jag någon annan på grund av att de inte tidigare har trypsinerat celler? Inte säger väl jag till någon annan att de är fula, men att det är okej bara för att de är smala?
Det sas så mycket klokt i det där lilla rummet, som alltid är fyllt med 100 % trygghet.. Och min hemuppgift till nästa gång är:
1. prata med programansvarige
2. ta hand om mig: äta regelbundet och tillräckligt mycket, inte träna what so ever, vila vila vila, rida, träffa vänner, gosa med Fnattis, mysa med Mr J och allt annat som sätter guldkant på tillvaron
För övrigt är det är visst vetenskapligt bevisat att om man fokuserar på en sak blir den saken större. Det är även bevisat att personer som lider av ätstörningar tittar på sig själva i spegeln på ett helt annat sätt än friska människor. Istället för att se hela bilden fokuserar man på vissa detaljer. Summan av kardemumman blir alltså att man upplever sig större för att man tittar på enstaka delar av sig själv och inte helheten.
Det är så lätt att rent intellektuellt förstå allt det där, och man vet det egentligen, man kan inte - och behöver heller inte - vara perfekt. Man vet att man aldrig skulle tycka att det var okej om en vän hade samma tankegångar (dvs. man skulle såklart tycka om vännen lika mycket, men man skulle tycka att den var alltför hård mot sig själv, eftersom vännen är vän för att den är just den). Att omsätta det i praktiken är verkligen - knepigt.
SvaraRaderaVad roligt att ni har fått tag på en lägenhet! Jag tycker det ska bli roligt när man får se bilder... :-) Här är det fortfarande mest en kartongvärld, men, tids nog ska vi väl få upp sakerna - det andra huset är iaf borta nu (förutom tv-plattan som vi inte lär få ner förrän det blir vår) och det är så himla skönt! I helgen ska vi försöka införskaffa ett par bokhyllor, vilket såklart underlättar vårt uppackande av böcker.
Ta hand om dig! Jag tycker du är fantastisk!
Buss och kräm!
Vad härligt att du hade ett så inspirerande och givande möte idag!
SvaraRaderaRid på den positiva vågen och använd energin till att fortsätta framåt i samma anda! (:
Ha en riktigt fin helg!
Kram
Åh, precis det där pratade jag och min psykolog om! Eftersom jag anser att jag ser mycket större ut än alla andra i yogaspeglarna. Speciellt låren också såklart.
SvaraRaderaUnderbart att du har någon så vettig att prata med och underbara slutsatser! Det är ju precis så det är, och innerst inne vet man väl det... egentligen... och ändå står man där och förbannar att man inte är exemplarisk. Suck och pust. Men K, tänk vilka lärdomar du drar så tidigt i livet och tänk så bra du kommer kunna leva sen!
Du är min Stjärna!
Visst är det skönt med en sådan person, som får en att verkligen öppna sig och berätta det som gör allra mest ont, det som man aldrig trodde att man skulle kunna få ur sig!
SvaraRaderaKRAM