Min förmiddag var ett kaos av tårar. Ångest över fredagkvällens firande av lägenhetskontrakt med sushi och godis. Ångest över min krossade världsbild. Ångest över allt jag är för svag för att klara av. Ångest över faktumet att jag aldrig är värd någonting. Ångest över att jag slår så hårt på mig själv utan att tycka att det är ett dugg konstigt. Ångest över att jag på riktigt känner att mitt liv är så fel. Ångest över rädslan att aldrig klara av att leva ett liv 100% ut.
Jag fick ta i med varenda cell i min kropp för att komma upp på cykeln och trampa iväg till stallet. Och jag fick kämpa för varje greptag i Cohibas box. Världen snurrade och konturerna suddades ut av tårar. Hallå, det räcker nu!
Och jag insåg idag igen, hur mycket tiden i stallet med hästarna ger mig. När jag trampade ner till hagen för att hämta Cohiba och hon på en gång kom mot mig med spetsade öron när jag sa hennes namn, då vinner vi lite över det onda. Och när tittar in i hennes kloka, mörka ögon blir vi ännu lite starkare. När jag sitter på hennes rygg och känner hur hon arbetar under mig, med sådan glädje och ambition, dras jag med i hennes livsglädje och för en stund försvinner allting annat..
Det är bara Cohiba och jag - i totalt samspel.
Känslokaos de luxe? Brukar bli så ibland när man får se så tydligt vad man håller på med. Men det är bra att det händer, det är ofta då man kommer till skott med förändringar.
SvaraRaderaOch den där magin på hästryggen, jag älskar det! Nu rider jag ju knappt längre, och gud vad jag saknar det.
Stor kram till dig!
Hoppas det känns bättre idag! Jag känner igen mig alltför väl och vet hur mkt energi det tar.
SvaraRaderaBtw, tis em skulle funka bra:o)
KRAM!
Men OJ, vilken tabbe isf!
SvaraRaderaBer så hemskt mycket om ursäkt för alla eventuella konstigheter jag skrivit/ställt till med! Tydligen har jag varit väldigt förvirrad och inte riktigt med...
Hoppas du haft en riktigt fin söndag iaf!
Kram
Jag är SÅ glad att du har din ridning och "dina" hästar:)
SvaraRaderaJag är Så glad att du kämpar vidare trots att det är så jäkla jobbigt.
Jag är SÅ glad att du och Mr J kommer få ett gemensamt hem snart....
Men mest av allt är jag SÅ GLAD att JAG fått träffa dig och får ha dig som en vän och att vi snart ses:)
Puss på dig söt!