Dagen har gått i ett och alldeles strax ska jag slänga mig i en ledlös hög i soffan tillsammans med lite kvällsmål och Fnattis.
Morgonen ägnades åt att få ordning på en PowerPoint-presentation till litteraturuppgiften. Både presentationen och det skriftliga känns hur dåligt som helst. Jag hatar, verkligen hatar, att göra saker som jag inte har en chans att göra så bra som jag vill att de ska bli. Ångest på hög nivå! Och jag bävar inför responsen på litteraturuppgiften..
Sista timmarna innan lunch hade jag möte med min handledare på SVA. Nu har jag en miljon artiklar att läsa, jag har ställt arton tusen frågor, tittat på vingelsjuka katter på film och en liten aning om vad jag ska pyssla med resten av terminen.. Efter lunch läste jag artikeln till veckans journal club, kikade på proteininteraktioner i mikroskop och körde igång lite cellodling.
Det blev en sen dag på lab och jag längtar tills jag kommer igång ordentligt så att jag kan börja jobba mina egna tider. Finns det något mer värdelöst än att börja jobba klockan 10?
Nu: soffan!
Oj vad jag kännerigen mig i det där med prestatonen. Känna att man inte duger om man inte presterar topp.
SvaraRaderaMen vem är det som sätter de kraven? Bara vi själva.
Det har blivit lite lättare sen jag träffade Daniel. Men fortfarande finn de höga kraven kvar.
KRAM
Tack, tack, tack! Är så himla glad! Och det bästa är att hela dagen känns bra och demonerna har flytt i ren panik över att jag kanske kommer att glömma dem snart:)
SvaraRaderahur mår du själv? Kram o ha en bra kväll