I morse var det dags för psykologen igen. Jag tror att det börjar lossna lite i kommunikationen nu. Det är tankar på tapeten. Tankefällor. Mina tankar. Om mig själv. Om andra. Om vad andra tänker och tycker.Vad vinner jag på det? Vad förlorar jag? Är det verkligen ett så bra skydd som jag försöker intala mig själv?
Med plus och minus i rutor blir ambivalensen tydlig.
Jag vet vad jag går miste om. Jag har ett hum om vad jag kanske kan uppnå. Men rädslan för vad som skulle kunna gå fel är så fruktansvärt mycket starkare!
"Det går inte att bara trycka på stopp och få tankarna att försvinna. Den knappen finns inte. Istället får vi försöka hitta sätt att minska uppmärksamheten på tankarna. Försöka flytta dem från att alltid sitta precis framför ögonen till att till exempel sitta under armen."
Ingenting om att börja tänka "jag är skitsnygg" eller "jag är jättebra på det här". Ingenting om att tankarna inte stämmer. Bara låta dem finnas där, men försöka att flytta uppmärksamheten till någonting annat istället. Det låter i alla fall klokt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar