Bakläxa

Samtal med Fru Klok på Capio under förmiddagen. Det blev ett långt samtal - över 1 timme istället för 45 min. Vågen trilskades (jag är övertygad om att de mixtrat med den) och det resulterade i bakläxa och ännu mer minskning av träningen. Jag förstår inte vad min kropp håller på med för jag äter precis som förut och tränar mindre, ändå gör den såhär!?

Fru Klok sa att hon såg på mina ögon och märkte på min koncentrationsförmåga att min kropp behöver mer vila och energitillförsel. Och när hon sa det så kände jag det också, att min koncentrationsförmåga under samtalet var hundra gånger sämre än under förra samtalet. Det gjorde mig livrädd: sämre koncentrationsförmåga = sämre resultat under mina projekt. Dags att lägga på ett kol!

Vi analyserade kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser av händelser under uppväxten och beteenden idag. Vi diskuterade vem man egentligen ska lyssna på - om det är person A, B, C, D, eller E. Eller om det kan vara så enkelt att det faktiskt är sig själv man ska lyssna på!? Vi hittade roten till min starkaste övertygelse och kunde förstå varför den är så förbannat stark.

"För att vara krass Katt, så påverkar faktiskt hur du äter din middag ikväll din chans att disputera om 5 år.."

Åh, jag skulle behöva hennes klokord oftare! Hon får mig att bli lite mindre rädd och lite mer övertygad om att jag faktiskt är okej, även om jag bara är jag..

Daniel Mattsson Charity Race

Bild: Skandinavisk Galopp

"Jockeylärlingen Daniel Mattsson, 26 år, har drabbats av cancer och genomgår nu flera cellgiftsbehandlingar. Den 13 december planeras det ett ”charity race” på Täby Galopp för att visa support för Daniel och för att samla ihop så mycket pengar som möjligt att donera till Karolinska Universitetssjukhusets cancerforskning."

Läs Daniels egen berättelse på Skandinavisk Galopps hemsida..

En riktig kalldusch.. Jag hade ingen aning! Har inte pratat med honom på ett bra tag. Inte träffat honom sedan förra sommaren, då han följde med mig till sommarbetet och tittade på hästen jag red då. Inte sett honom rida sedan våren samma år, då jag hängde med till Täby Galopp och tittade på loppen han red och blev presenterad för alla hästar i hans stall. Overkligt..

K Ä R !!

Jag är helt såld på den där hästen - det är klart den roligaste häst jag ridit någonsin! Hon är helt fantastisk att rida just nu och jag skulle kunna rida dygnet runt. Om hon var som en buss att rida när jag började rida henne är hon som en ferrari nu. :o)

I morse red vi dressyr i ridhuset och det var det bästa passet vi ridit hittills. Cohiba var pigg, glad och verkade tycka att det var lika roligt som jag. Vi gjorde superfina galoppombyten, en jättefin sluta på diagonalen, härliga travlängningar och bättre öppnor än någonsin! Jag hade lagom mycket stöd i handen och Cohiba var rund och lagom hög i formen. Jess var med och tittade på och sa att man inte såg alls när

jag gav Cohiba olika hjälper. Idag dansade vi verkligen!

Höjdpunkten var mot slutet när jag red på volten och växlade mellan några steg (4-6) i skritt, samlad trav, mellantrav, galopp och halt i en salig blandning. Cohiba var med på noterna från första början och det var inga problem alls att fatta galopp från halt eller att gå ner från galopp direkt till skritt. En fantastisk känsla!

Jag vill ha henne - hon är min lyckodrog!

Alla som känner att de har lite för mycket pengar kan gärna skänka dem till det välgörande ändamålet: "Cohiba till Katt"!

Lördag med flaggan i topp!

Dagen började med en lång, härlig uteritt i Hågadalen. Pappsen följde med på Miranda och jag red min vita prinsessa Cohiba. Det var jättebra underlag i skogen så det blev en hel del galopp och Cohiba njöööt (och jag med)! I sista galoppen låg hon på rejält och hoppade över varenda vattenpöl. :o)

Nu sitter jag och dricker kaffe och pillar lite med min review, men snart ska jag möta upp Jess och hennes syster för sushi på Yukikos och sedan bio, New Moon, inne i stan. Det ska bli riktigt roligt!

Jag skriver inte så mycket om ätstörningen längre, men det betyder inte att den är borta - tyvärr! Den finns med mig hela tiden och jag är så förbannat less på den, men jag vill helt enkelt inte ge den mer uppmärksamhet än jag redan ger den idag. Genom att skriva om den påminns jag om det igen och igen och igen.. Med andra ord inget vidare smart drag om man vill bli av med den!

På måndag är det dags för samtal med Fru Klok på Capio igen. Det ska bli väldans skönt! Jag har så mycket funderingar och jag vet inte om jag gör framsteg, baksteg eller står still just nu.. Sedan förra samtalet har jag tagit ett gigantiskt steg framåt; ett helt träningspass/vecka är borttaget. Jag var i mitt livs form i löpningen, så det svider som satan! Och Fröken Duktig inne i huvudet ylar om hur förbannat lat jag är. Jag hör henne, lyssnar på henne och tror på henne - 99% av tiden.. men den där sista procenten, den vet att det är just för att Fröken Duktig ylar så förbannat högt som det här steget måste tas.

"That I would be good.."

Wey!

Resultatet från min första kurs på UGSBR är äntligen registrerat och det blev full pott! :o)

Snabb-update

Jag är numera ständigt på språng eller i färd med att göra någonting så att jag ska kunna börja med nästa sak jag har att göra. Roligt, men frustrerande att inte hinna det man så gärna vill!

Igår var jag ute och sprang med tre kollegor efter lunchen. Innan vi stack iväg var jag lite rädd att jag inte skulle hänga med i deras tempo, men det visade sig bli helt tvärt om. Jag fick hela tiden se till att inte springa för fort och nu har de bestämt att jag måste hänga med varje vecka så att de får upp lite fart, haha!

På kvällen var det middag för en professor som går i pension. Väldigt god mat och trevligt sällskap vid bordet, men det tog såååå lång tid - med allt! Gubbarna höll tal i evigheter - inte konstigt när man börjar prata om 1952 och ska gå igenom varje årtal fram till dagens. Jisses! Det var en lättnad att få cykla hem efteråt. Klockan var då 23.30 och vi hade precis ätit upp efterrätten. Middagen började kl 18.30..!

Idag har jag labbat, labbat och labbat och hälften har blivit koko - tror jag i alla fall. Men jag har inte tid att fundera över det under helgen så det blev full fart mot stallet så fort jag laddat över dagens labbresultat till USB-minnet.

Cohiba är sååå fin att rida just nu! Hon bär sig på ett helt annat sätt och blir bara rundare och rundare. Det är så roligt så roligt! :o)

Söööötis!

Mr J står just nu i köket och lagar middag åt oss och jag ska ta itu med dagens labbresultat. Sedan är det middag och Idol som gäller! Kanske hinna andas lite för en gångs skull.. ;o)

Föredrag

Nobelpristagarna kommer till Uppsala och håller föredrag i december! :o)

UNT

Tidsbrist x 1000

Min tid räcker inte till!

Rena RNA, köra geler, mäta RNA-koncentration, köra RT-qPCR, köra Western och mäta SOD-aktivitet. Grupparbete i bioetik, PM i bioetik, föredrag till temadagen. Rida, virka, springa, yoga, städa, mysa med Fnattis, fota, äta, psykologen, hemuppgifter, Capio, sova, laga mat, handla, Winnerbäck-konsert, bio, pussa på Mr J, träffa vänner, blogga, forskardagar, middag med kollegorna, planera nästa labrotation, skriva review, läsa artiklar, serva cykeln, svara på mail.. osv osv!

Nu har jag i alla fall lunchat med Jess och ska strax ut och springa en sväng med kollegorna. Sedan är det dags att rena det sista RNA:t för att ikväll gå på middag med kollegorna. Puh!

I väntan på..

Sitter på BVF, trots att klockan nästan är 18.00. Vi har varit på hästforskarmöte; lyssnat på tre presentationer om aktuell hästforskning och ätit middag. Inte helt fel! :o) Alldeles snart ska jag bege mig ut i regnet och cykla bort till stallet för att lära mig ännu lite mer om häst. Det kommer ut en massör/akupunktör dit och hon ska bl a titta på Cohiba. Spännande!

Annars har jag hunnit läsa och anteckna från ett antal artiklar, varit på ett seminarium om bioetik kring potentiellt farlig forskning samt testkört mina nya primrar, som fungerade finfint!

Peaken för SOD2 kommer först och sedan kommer peaken för GSTP1..

Nu ska jag passa på att läsa igenom någon artikel innan det är dags att bege sig iväg i regnet!

Fina ord och massor av RNA

Har haft en riktig labbdag idag och renat fram RNA från hästen vi hämtade vävnadsprover från igår samt två andra hästar. Jag har tre friska hästar till att rena fram RNA ifrån och hoppas att jag kan få i alla fall en till RAO-häst nästa gång vi åker till slakteriet. Åh, jag vill inte lämna det här projektet i januari!

Efter labbandet cyklade jag bort till gymmet; pilates och lite löpning på löpbandet. Jag har inte tränat annat än ridning på en vecka och har på något sätt, helt utan logik, hunnit bygga upp en mur av ångest för att ta mig till träningsanläggningen eller ge mig ut i spåret. Det var hur som helst väldigt skönt att röra lite på sig! :o)

När jag kom hem hade jag fått ett mail med bl a dessa fina ord:

"Så här är det, din väg är knölig, har varit, och är svår att trampa på men att du fortfarande kämpar visar att du är en fighter utan dess like! Nånting är det som gör att du fortsätter och när det blir tungt så tänk på det. Och jag vet att jag har sagt det förr men vill säga det igen; du är värd allt det bästa i ditt liv! Du skriver om stark och svag, jag skriver, att vara stark är inte att aldrig falla, att vara stark är att resa sig igen.

Och systrar är vi."

Så mycket värme! Och just nu står världens bästa Mr J i köket och fixar tacos till mig. :o)

Ofantligt trött!

Min måndag började redan kl 04.50 med påpälsning av x antal lager kläder, matsäckspackning och snabbfrukost. Kl 05.45 var det samling på BVF för att sedan infinna oss på Faringe Slakteri kl 07.00.

När vi kom fram stod det redan flera hästtransporter med hästar som väntade på att slaktas utanför slakteriet. Jag tittade stint ner i marken och vägrade titta på både hästar och människor när jag gick över gårdsplanen in till slakteriet. Försökte tänka bort vad hästarna upplevde där de stod i sina transporter i gryningen och kände lukten av död..

Sånt där som gör alldeles för ont i hjärtat att tänka på. Och som skulle medföra att både lägenheten och förrådet skulle vara fulla av hästar jag blivit tvungen att "rädda". Istället försökte jag fokusera på tanken att det faktiskt många gånger är bättre att hästarna går till slakt här i Sverige, på ett vettigt slakteri, än att de säljs billigt till okunniga människor eller transporteras med hemska transporter till andra länder.

När vi väl började arbeta fokuserade jag dock till 100% på det och blev som vanligt tokigt fascinerad och insnöad på alla organ vi hämtade vävnad ifrån. Det är helt otroligt hur mycket tarm en häst har! Man förstår verkligen inte hur allt det där får plats i en häst och diametern på tarmen där den är som tjockast är gigantisk. Det är inte svårt att förstå varför hästar lätt får tarmproblem!

Jag passade dessutom på att inspektera ett hästhjärta på lite närmare håll och det vägde ungefär fem kilo! Aortas vägg, precis vid utloppet från hjärtat, är lika tjock som mitt lillfinger. Galet! :o)

Resultatet av utflykten blev hur som helst att jag nu har ytterligare luftvägsvävnad från en häst med luftvägsproblem - snacka om tur!

Nu är det hög tid för middag och sedan soffläge resten av kvällen..

Cohiba

Duktig pålle!

"Jättefint ridet på en lite spänd, men trevlig häst!"

8:a på hästens form och 7:or på ryttarens inverkan, sits och korrekthet i uppvisningen. Jag kan inte vara annat än nöjd! :o)

That I Would Be Good

Det är mitt liv och det är jag som bestämmer. Att andra "måste" träna hur mycket som helst och hoppa över måltider är deras business. Jag blir inte lyckligare av ett sexpack på magen och trådsmala lår. Jag blir lycklig av att rida, virka, fota, göra smycken, springa när jag känner för det, umgås med mina vänner, kramas med Mr J, gå på yoga för att uppleva nuet, plugga utan stress och gå på träningspass när det spritter i kroppen.

That I would be good even if I did nothing

That I would be good even if I got the thumbs down

That I would be good if I got and stayed sick

That I would be good even if I gained ten pounds

- Alanis Morissette

Helgmorgon

Jag älskar att tidigt vakna av mig själv på helgmorgnar, speciellt lördagar när man vet att man har hela helgen framför sig!

Fnattisen ligger bredvid mig, i skrivbordslådan såklart!

Och jag ska passa på att pula lite med mina artiklar..

Efter min lunch ska jag trampa bort till hästarna och ge dem lunch. Sedan ska jag trimma man och klippa Cohiba och rida ett dressyrpass i ridhuset. Innan jag åker hem igen är det putsning av sadel och träns som står på schemat - en fullspäckad stalleftermiddag med andra ord!

Frihet

Den grå molnmattan på himlen klarnar upp samtidigt som solen börjar gå ner och färgar himlen svagt rosa. Träden droppar av de senaste dagarnas regnande. Sandvägen är alldeles perfekt mjuk och på sina ställen full med stora, breda vattenpölar.

Framför mig har jag två långa, vita och lurviga öron, som är konstant spetsade. Den kortryckta grå manen virvlar i vinddraget och avslöjar musklernas spelande under den gråvita hårremmen.

Ivrigt och villigt flyger hon fram i galopp längs sandvägen och jag kan känna hur de starka och smidiga musklerna jobbar och tar för sig. Lyckligt tar hon sats och hoppar över de mindre vattenpölarna, galopperar igenom de större så att vi blir alldeles prickiga av lervatten och vi njuter!

När jag kryper ihop lite och ger henne ännu mer tygel blir stegen genast bara längre och längre. Och där, just då, när vi tillsammans flyger fram genom skogen, är jag helt fri..!

Jag är en busschaufför

I morse var det dags för psykologsamtal igen. Ett riktigt bra samtal och jag gillar henne mer och mer, "K2". En mörklila sjal från Indiska och intressanta symboler på väggen. Teckningar på white boarden och några välkända ord som fick mig att haja till. Tisdagens mail, onsdagens telefonsamtal och sedan dagens psykologmöte - en röd tråd och jag bara måste tro på ödet!

Jag fick en fantastiskt bra bild av mitt liv under dagens samtal. K2 beskrev, ritade och agerade - och för mig säger en bild mer än tusen ord!

K2 beskrev mig som en busschaufför med en hel drös av otrevliga passagerare ombord. Varje gång i livet jag har kört över en sten har de här passagerarna skrikit elaka saker till mig. Och varje gång de skriker släpper jag gasen, trampar ner bromsen och vänder mig om för att lyssna till vad de har att säga. Nu har jag hört dem gorma så många gånger att jag hör dem automatiskt varje gång jag råkar köra över en sten. Och varje gång jag kör över en sten stannar jag automatiskt upp för att lyssna på dem. När det dyker upp en vänlig passagerare så dränks det den säger i kören av alla otrevliga passagerare och de snälla orden försvinner.

Allt detta gör självklart att resan framåt på vägen går oändligt trögt! Och både har hindrat mig och hindrar mig nu från att köra dit jag verkligen vill.

K2 vill hjälpa mig att ta makten över både gas- och bromspedal. Hon poängterade också att hon är imponerad över att jag över huvud taget tar mig framåt på vägen med tanke på hur många elaka passagerare jag har i min buss.

Jag gillar liknelsen!

Surprise!

En fungerande Western Blot av SOD3 från lunga och lever från friska och sjuka hästar!

Konstigt

A ringde idag.. Jag var mitt i Stadsskogen på väg till cykelreparatören för att hämta hem min oumbärliga kompis. Visste inte vad jag skulle säga. Hade ju precis förlikat mig med att det kapitlet var passé. Att jag inte är så viktig och att det var därför hon inte hört av sig.

Nu vände hon upp och ner på allting.

En fullt godtagbar anledning för utebliven kontakt och nu ett sista samtal "bara för att få säga hej då". Ett segstartat samtal där hjärnan gick på högvarv - vad skulle jag tro, säga, tänka, tycka?

Uppgivenhet över den ständiga kommentaren från folk: "Det kommer att bli något stort av dig!". Nej, det kommer det inte. Och jag vill inte behöva försöka leva upp till någonting jag ändå inte kommer att kunna uppfylla.

Efter några minuter rasade murarna och plötsligt stod jag där, med tårarna rinnande och mobilen i handen i en höstblöt skog. Och avslöjade min största svaghet.. Saknaden överröste mig och alla förträngda känslor väcktes till liv.

Det är konstigt.

Nu ska min gos- och busfnatt och jag sova!

Höst

Upplysning

Det är härligt när:

1. huvudet plötsligt producerar en intressant teori
2. man tar mod till sig att presentera den för sina handledare
3. handledare 1 säger: "mja, det låter ju som om det skulle vara möjligt"
4. handledare 2 hummar lite och säger: "ja, jo.. du menar så.. ja, kanske det!"
5. man lusläser PubMed och hittar starka belägg för teorin! :o)

Disciplin

1 timmes artikelläsning innan House, kvällsmål och virkning!

Jag har för övrigt världens bästa cykelreparatör! Cykeln lämnades in klockan 15.42 och klockan 17.14 får jag ett sms där det står att den är klar. Fantastiskt!

Aktiverad skrattnerv

Dagen började med punka på cykeln och en regnig promenad bort till SVA.. Uäck! Inte direkt någon drömstart på dagen med andra ord.

Men, när jag väl var framme, startade datorn och kollade mailen hade jag fått ett mail från en fantastisk människa. Jag skrattade så att jag grät när jag läste det och dagen blev genast några nyanser ljusare. Utöver de meningar som kittlade skrattnerven innehöll mailet även väldigt många fina och varma ord:

Och resten av dagen på BVF fortsatte i samma positiva anda. M och jag slabbade tillsammans i labbet idag och av erfarenhet vet vi ju att det alltid slutar i hysteriskt fnissande. :o)

Var är solen?

Jag vill ha sol - NU!!

Annars är jag tillbaka på BVF nu. Det är roligt. Åh, vad jag gillar det stället! (Och åh, vad jag hatar att jag vet att jag inte kommer att få vara kvar..)

I morgon börjar labbandet igen. E och jag ska äntligen försöka få ordning på Western blottarna av proteinrackarna - det som gick helt åt skogen sist vi försökte. Nu har vi dock nya geler och jag har rotat igenom PubMed efter referenser så vi får hoppas på bättre lycka den här gången.

I dag har jag ägnat mig åt att skriva ut alla en miljon artiklar jag hittat, läsa några av dem och sedan lyckats övertyga både E och P om att få göra och beställa primrar till ytterligare ett intressant protein. Ego-kick! Att först våga fråga varför inte det proteinet är med i studien. Sedan våga påstå att det nog är ett viktigt protein att ha med. För att till sist våga erbjuda mig att designa primrar till det. Och lyckas med allt!

På eftermiddagen var jag på yoga igen. Den här gången var det med den ordinarie instruktören och hon var grymt bra! :o)

Söndag

Okejrå, middagen igår blev riktigt trevlig! Mr J och M diskuterade folk från deras tid på universitetet medan L och jag mest försökte smida planer för hur vi ska få med en av grabbarnas kompisar i nästa säsong av Bonde söker fru. ;o)

Det åts massor av onyttigt under kvällen och jag försökte tänka att jag faktiskt inte åt mer än någon annan och att det är okej att äta onyttigt. Bah - hur länge ska man plågas!? Och fånigt nog tänkte jag "Hur ska jag berätta det här för Fru Klok? Hon kommer ju tycka att jag äter helt abnormt mycket snask!". Idag har jag hur som helst fokuserat på att ignorera allting som har med gårdagens ätande att göra. Skjuter problemen på framtiden, eller nåt sånt!

I förmiddags var vi på IKEA och jag har nu äntligen en fungerande skrivbordslampa igen! Dessutom har jag en till kudde till sängen så att Mr J och jag slipper slåss om vem som ska få ha två kuddar eller bara en.

Eftermiddagen blev en långdag i stallet. Underbart! Jag tog hand om alla AKs tre stora pållar, men red bara på Cohiba - min prinsessa! Stod och lyssnade på P3 och mockade och tog det superlugnt. Så himla skönt! Cohiba fick sig en dusch av benen, massage och en rejäl rykt innan vi tog ett dressyrpass i ridhuset. Hon var fantastiskt duktig idag - en helt annan häst än första gången jag satt på henne. Åh, vad det är roligt!!

Nöjd efter dagens pass!

Nu luktar det mat från köket - Mr J steker pannkakor. Mums!

Hästnörden

Strax bär det av till L och M tillsammans med Mr J för middag och spelkväll. Jag är totalt ickeladdad och skulle mycket hellre cykla bort till stallet och rida lite på skruttponnyn.. Ja, jag är en asocial hästnörd!

Dessutom är jag trött i huvudet efter att ha studerat artiklar om genprofiler relaterade till astma och tittat på den hemska dokumentären på 4:an, om den 8-åriga lilla flickan med anorexi..

Imorgon blir det i alla fall en riktig hästdag! AK ställde in tävlingen så jag ska rida Cohiba och så ska jag leka ponnyryttare igen och ta en sväng med lilla ponnyskrutten Laban. Om jag inte segar allt för länge i stallet ska jag dessutom ta mig hem till M på eftermiddagen och titta på en tömkörningsfilm tillsammans med lite annat hästfolk.

Och nu är det verkligen hög tid att sätta på sig något annat än en gammal Öknehults-T-shirt och mjukisar..

Pysseltips

Från dagens UNT.

Ordning & reda

27 st artiklar är nu organiserade och insatta i pärmen.

5 st är helt olästa.

3 st nya är beställda.

18 st ska skrivas ut på måndag.

Älskade lugn

En varm dusch + en Stesolid och jag kunde lägga mig i soffan tillsammans med Fnattis, godispåsen och mina artiklar. Underbar känsla när all oro bara försvinner, koncentrationsförmågan kommer tillbaka och godiset smakar gott!

Nu har jag dessutom intagit kvällsmackor och ska bara undersöka lite intressant fakta jag hittade i en av artiklarna innan jag kryper till kojs.

Att hoppa

Jag sitter och läser artiklar med en påse godis bredvid mig. Inuti mig är det en salig blandning av känslor. Jag är stolt, för att jag vågar.. Godis helt själv, trots att jag ätit alla dagens måltider precis som jag ska. Det är fruktansvärt läskigt! Och jag är arg. För att jag äter onyttiga saker utan att jag måste. För att jag är arg för att att jag äter onyttiga saker utan att jag måste. Och jag har ångest. Det kryper i kroppen och jag vill bara kräkas (jag vill bara njuta).

"För att tysta den där rösten med alla elaka kommentarer måste du trotsa den och göra tvärt emot det den säger. Inte förrän du har motbevisat tankarna och rösterna kommer de att minska i styrka. Och du kommer att behöva motbevisa dem gång på gång på gång, men till slut kommer de att bli svagare. Du måste bara våga prova!"

Och jag försöker övertyga mig om att hon har rätt...

Solig fredag

Det är galet vad mycket piggare man blir bara solen visar sig! Jag har dessutom fått vistas utomhus i solen några timmar under förmiddagen. Härligt!

Jag var uppe med tuppen i morse och dubbelcheckade de resterande primrarna, som är aktuella för mitt projekt, och mailade iväg listan på artiklar som min handledare ska beställa åt mig. Sedan susade jag bort till stallet för att rida lite dressyr på Cohiba tillsammans med AK och Amaretto. Det blev en lång stund i stallet, egentligen alldeles för lång, men det är så underbart att vara utomhus när det är ljust ute och solen skiner!

Cohiba var fin att rida. Det märks att hon blir rörligare och rörligare i kroppen och hon börjar kunna knöckla in sina bakben lite mer. Dessutom har hon musklat sig på både halsen och ländryggen! Det är lååång väg kvar, men det är så roligt att se att jobbet man gör ger resultat. Nästa helg ska vi upp till ridklubben och rida clear round-dressyr, Cohiba och jag. AK åker på hopptävling med Miranda och Amaretto istället. :o)

Resten av dagen och kvällen ska ägnas åt min mini-review..

Moments

Maja är bland det sötaste som finns!

En sten från axlarna!

Äntligen är bioinformatikskursen SLUT!! Vi har presenterat våra projekt, skickat in det skriftliga och läraren har meddelat att han godkänt oss alla. Wehooo!

Bild från teacher.bmc.uu.se/UGSBR09

Svinflunsan

Följande text kan man läsa både i Österbottens tidning och Uppsala nya tidning:

Onsdag

"Men flickan hon springer för livet,

med en skadskjuten fågel i famn

Hon springer mot trygghet och värme,

för det som är riktigt och sant

Och hon springer med tindrande ögon,

och hon springer på taniga ben

För hon vet att det är sant att det som pappa har sagt,

finns det liv är det aldrig försent"

Frukost - Packning av matlåda - Onödigt surfande - Beröm för primerdesignen - Påklädning - Introduktion i bioetikskursen - Lunch med planering av morgondagens redovisning - Plugga in redovisningsprat - Artikelsök - "Get together"- fika med information - Core-träning? - Middag med Mr J - TV-kväll med Mr J och artiklarna..

...

Jag vill börja doktorera nu!

Jag vill slippa trista och icke självvalda teorikurser som stjäl för mycket tid.

Jag vill slippa gå runt och ständigt ha ångest och oroa mig över att inte få en doktorandtjänst jag vill ha.

Jag önskar att P aldrig skulle ha sagt det där om doktorandtjänsten, så att jag sluppit gruva mig över det.

Till råga på allt ska jag strax iväg på födelsedagsfika.

Huka eller stå..?

Nya numret av Equipage damp ner genom brevinkastet idag och där tipsades det om denna.. intressanta produkt; GoGirl. I Aterras webshop beskrivs den såhär: "En kvinnlig urineringsenhet som tillåter dig att kissa stående". Vem vet, det kanske blir en megahit! ;o)

Den är i alla fall rosa!

Nu är det dax!

Om två timmar ska jag vara klar med det jag kan göra på bioinformatiksprojektet, så att jag kan släppa det ett tag (you wish - jag pillar bara mer och mer och meeeer). Då ska jag cykla bort till BMC för att gå på seminarium: "Muscle protein turnover in intensive care unit patients during sepsis". Inte direkt mitt område, men man får i alla fall kaffe!

Sedan ska jag äntligen ta tag i det jag tjatat om i en evighet nu: jag ska gå på yoga! Sträcka ut kroppen och träna sinnesnärvaro - extremt nyttigt för mig. Dessutom får jag träna tålamodet och det kan behövas det med, i alla fall enligt de som känner mig. ;o)

Kvällen ska jag spendera i soffan tillsammans med mina en miljon vetenskapliga artiklar.. Men jag är på ganska gott humör!

Söndagsmys

Söndagen började med en tur ut till stallet. Jag mockade alla AKs boxar och lyssnade på P3. Vilken otrolig skillnad det är på morgonpasset på söndagar och vardagar. På vardagarna blir jag skogstokig av det och måste stänga av, men idag var det riktigt riktigt bra!

Efter mockningen pysslade jag lääänge med Cohiba innan vi red bort till ridhuset en sväng. Hon var riktigt fin idag med och det är så roligt att känna hur hon orkar mer och mer!

Eftermiddagen spenderade jag med min bästaste Ka! Vi åt falafellunch, som i och för sig blev allt annat än falafel, men smakade lika gott för det. ;oP Och så pysslade vi såklart med pärlor och virkningar. En supermysig eftermiddag!

Helg!

Det är helg och jag har haft en härlig start på den! Fredagskvällen spenderades i soffan tillsammans med Mr J och en påse naturgodis. Vi tittade på Idol och Donnie Brasco och bara slappade. Skönt! Även Fnattisen tyckte att det var supermysigt - hon trampade omkring i soffan och spann hela kvällen.

I morse sov vi ända till klockan 9 - helt underbart! Sedan vankades frukost; mackor med smör och pålägg.

Ja, jag missbrukar smörgåsgurka. ;o)

Efter frukost trampade jag bort till träningsanläggningen jag i princip bodde på under en period. En pirrande känsla i magen och enbart längtan efter att få skutta omkring till hög musik igen. Inte ens när jag klev in genom dörren kunde jag känna någon som helst jobbig känsla kopplad till dåtidens överaktivitet. Mannen i receptionen hälsade glatt och kände igen mig - trots att det var nästan 2 år sedan jag senast satte min fot där. Och passet var så roligt! En fantastisk ledare och rolig koordination utan bli för krånglig. Det var härligt att känna hur kroppen kände igen alla steg och rörelser och framför allt att känna sån glädje i träningen!

Stallet!

Nu är lunchen uppäten och jag laddar för att orka ta tag i lite städning här hemma. Dammsugaren gick dock sönder förra helgen så det får bli golvmoppning för hela slanten! I kväll ska Mr J laga maten och jag får inte lägga mig i för fem öre.. Att det kunde kännas så jobbigt!?!

Poster session

Första posterutställningen är nu avklarad och min klass är så underbar!

Artikeln för MIG!

I morgonens UNT hittade jag artikeln för mig! Det står att hästens arvsmassa nu är kartlagd och att hästen och människan har över 17 000 (av 20 000) gener som är gemensamma för de båda arterna. Med andra ord är hästen sannolikt en optimal modell för att undersöka genetiska sjukdomar hos människa och forskningen kan leda till utveckling av bättre behandlingar för både sjuka hästar och människor. Precis det vi skulle rikta in vår RAO-forskning på!

Läs hela artikeln här.

Argh!

Jag är inte vän med bioinformatiksprojektet! Det går inte att använda varken Tucan eller RSAT och jag kan inte hitta något annat program där man kan visa SNPs, ESTs, repeats och GC-innehåll i samma bild. Bah! Hur som helst är det i alla fall lite mer klart än innan jag började pyssla med de så nu ger jag upp för ikväll. E och jag får försöka konsultera våra klasskamrater imorgon helt enkelt. Snart snart snart är det över!

Fick mail från mina handledare på BVF att de kommer och kikar på vår postersession imorgon. Roligt att de kommer, läskigt att träffa dem. Logiken är fantastisk - precis som faktumet att man kan vara så övertygad om att någonting som är så fel är så rätt..

Nu blir det soffa, TV och kvällsmål!

Idag blev det potatis till middagen. Har inte ätit det på jättelänge!

Min vän bioinformatiken

Det blev varken löpning eller BVF idag. BVF lyckades jag smita undan genom att sitta kvar med bioinformatiken och min projektpartner alldeles för länge. Löpningen har jag helt enkelt dissat; det blåser och snöar gigantiska flingor blötsnö ute och jag är mer död än levande.. Vet inte vad det är för likblekt ansikte som stirrar tillbaka på mig i spegeln. Dessutom sa jag till mig själv, när den här terminen började, att studierna skulle gå före saker som t ex träning.

Istället har jag handlat lite mat, tagit en varm dusch och kladdat in hårinpackning i håret. Näringsdrycken är uppdrucken och nu är det kaffet, jag och bioinformatiken som ska umgås i ett par timmar. Suck!

Grådaskslask

Grått grått grått.. och äckliga små blöta snöflingor som virvlar omkring. November har börjat och månaden jag fasar mest för varje år, och speciellt i år, har börjat med besked. Gårdagens mail från Petra fick till följd att natten spenderades i Portugal och åh, vad jag helst av allt skulle vilja krypa ner i sängen igen och fortsätta drömma.

Istället måste jag ut i allt det gråa och trampa bort till BMC för att jobba med bioinformatiken. Något som just nu bara genererar en massa hopplöst tänkande. Jag tycker inte om grupparbeten och jag hatar att resultatet inte blir så bra som jag vill!

Efter lunch ska jag bege mig till BVF för att kopiera lite handouts inför morgondagens postersession. Jag är livrädd. Inte för postersession utan för att sätta min fot på BVF igen. Jag är fullständigt övertygad om att mina handledare har ångrat sig totalt om allting nu när M har börjat exjobba där. Att den där vetenskapliga artikeln jag ska skriva inte längre kommer att skickas in för publicering och att ansökan för pengar för en doktorandtjänst kommer att skrivas för M.

Jag vill inte ge upp, men när det gråa är så förbannat grått då undrar jag!

Morgonritt

Dagens bioinformatik börjar inte förrän kl 12.30, så i morse var jag uppe med tuppen för att rida en sväng i skogen när det är ljust.

Jess och Denya mötte upp vid vårt stall och även AK och Amaretto gjorde oss sällskap. Det blev en lugn ritt med massor av prat om allt mellan himmel och jord. :o) Kallt som sjutton var det och på hemvägen började det till och med snöa. Huuu!

Nu sitter jag och pillar i mig fiskpinnar och massor av kolhydrater. Är så otroligt osugen, men rädslan för att backa och åter behöva dagvård är tillräckligt stark för att jag ska peta i mig de där sista riskornen.

Näringsdrycken är packad och det är dags att bege sig till BMC.

Off we go

Uppgifter från Fru Klok:

1. 2 x mängden pålägg på mackorna eller smör + pålägg.
2. Mr J lagar mat 1 gång per vecka och jag får inte veta vad han ska laga eller vad maten innehåller.
3. Öka kolhydratsmängden vid lunch och middag.
4. Näringsdryck som mellanmål varje dag.
5. Fota ett urval av mina måltider och ta med till nästa gång.

Foto 1 - ser galet mycket ut!?

Fulltankad

Trött i huvudet, men nöjd efter en hel förmiddag på Capio.

Bland det första jag möttes av var två patienter som avslutade sin behandling på långdagvården ungefär när jag började den. Det fick tankarna om att jag är värdelös, som ännu inte är helt fri, att mildras rejält. Jag har ju trots allt lyckats hålla mig flytande och är inte i behov av långdagvård längre.. Och även om det skulle vara fantastiskt skönt att vara där och bara få släppa på allt kämpande för ett tag - att bara göra utan att tänka - är jag så otroligt glad över att jag slagits med tankarna och inte låtit vikten skena iväg nedåt. Den resan jag gjorde med viktuppgången och allt därtill vill jag aldrig mer gå igenom!

Hur som helst, först var det dags 1-års Stepwise. Något som tog extremt mycket längre tid att göra med Fru Klok än någon annan jag gjort det med tidigare, men jag klagar inte! Idag fick jag alla frågor ordentligt förklarade för mig och vi resonerade oss fram till passande svar tillsammans. Ingen stress över huvud taget och jag fick till och med höra att det var bra att jag tänkte efter så länge vid vissa frågor.

När jag gjort klart självskattningen fick jag en ordentlig genomgång av resultatet och Fru Klok utbrast: "Vad bra det är att du också forskar för då kan jag använda alla fina ord!". Det var roligt att jämföra dagens resultat med resultaten från de 2 tidigare Stepwise jag har gjort. Min profil närmar sig steg för steg "normalprofilen" och poängen för självhatsdelen har minskat! Jag har kvar en ätstörningsdiagnos, eller två: UNS typ 2 och 4. ;oP (Vad det nu gör för skillnad..? I mitt huvud har min ätstörning varit samma sak ända sedan jag för första gången började reducera matintaget.)

Efter Stepwise var det dags för samtal, som även det var med Fru Klok, och jag pratade som aldrig förr. Alla spärrar blåstes bort när jag satte mig i en av de svarta snurrfåtöljerna. Den stängda dörren hindrade resten av världen från att komma in. De välkända tavlorna på väggarna fick tiden att stå still. Och den där lugna, trygga rösten - helt utan några som helst värderingar - lät mig släppa kontrollen och bara vara. Jag.

Det blev ett långt och intensivt samtal. Jag fick utmaningar, beröm, motfrågor och svar. Och det var obeskrivligt skönt att slippa berätta all sjukdomshistoria igen! Att bara kunna dyka rakt ner, utan att behöva gå igenom "lära-känna-fasen". Att få känna sig förstådd i allt man säger och att uppleva känslan av 100 % tillit.

Fru Klok kan, vet och åstadkommer!

Jag, andas ut och tar sikte framåt igen!

Detta sitter från och med nu på fröken Katts kylskåp!

Love letter

Det här tangentbordet mötte mig när jag kom hem efter min förmiddag på Capio! <3

Urflippat

Imorgon är det så dags för Stepwise och samtal på Capio.. Jag är ett nervvrak och har inte fått någonting vettigt gjort på hela dagen. Natten till idag var dessutom helkonstig med alldeles för lite sömn. Inte bra.

Det är myrkrypningar i kroppen och ångesttankar i huvudet. Jag nojjar över att de ska säga att jag äter för mycket. Att de ska tvinga mig att följa deras "icke-tränings-policy". Att jag kommer behöva ställa mig på min värsta fiende vågen. Att de tycker att jag är hopplös som inte är helt fri än osv osv..

När jag ändå är igång passar jag dessutom på att panika över att jag måste maila och tacka nej till ett exjobb jag har blivit erbjuden. Att jag har så obscent höga matkostnader att jag knappt vågar titta på kontosaldot. Att M har börjat exjobba nu och jag är övertygad om att de mycket hellre kommer att vilja ha henne som doktorand än mig. Att jag inte vet om jag ska koka ris eller makaroner till middagen.

Nej, det är för väl att Mr J dyker upp snart!

"det är tomma ord som fastnar

för att jag låter dem va kvar

men jag har lovat den här gången

att jag ska ge allting jag säger att jag har"

- Melissa Horn

Min lilla spexare

Vem sa att hunden är människans bästa vän!?!? Såhär ser det ut när det pluggas/jobbas hemma hos oss - om man har tur. För allra helst vill hon ligga i knäet, på tangentbordet eller på böckerna. ;o)

Spex-Fnatt!

Söndagsgalopp

Jag är sådär skönt trött i både kropp och huvud, så som man bara blir efter en dag med massor av frisk luft. Innan lunch var jag ute på en lugn och lite längre löprunda. Det är så härligt att sätta på något bra podradio-program på MP3-spelaren och sedan ge sig ut och bara "finspringa"!

Efter lunch bar det av till stallet igen. Cohiba och jag var ute på en lång och härlig tur i skogen. Massor av galopp och en mycket nöjd och glad pålle!

Sötnos!