Det var fullt till bristningsgränsen i salen där föreläsningen hölls och Ata Ghaderi fängslade verkligen alla i publiken. Föreläsningen var upplagd som en sammanfattning av hans senaste bok "
Lev med din kropp" med lite utveckling av vissa avsnitt och några "levande" exempel på tankefällor.
Ata Ghaderi sa alldeles för många vettiga saker för att jag ska kunna sammanfatta dem här, men såhär spontant är det följande fakta som dyker upp i minnet:
0,5 % av befolkningen drabbas av Anorexia nervosa. Detta gäller även för länder som t ex Kina, men man har däremot inte funnit några fall av ätstörningar i länder där mat är en bristvara.
Anorexi har en hög ärftlighetsfaktor - hos 60-65 % av de drabbade kan man finna fall av sjukdomen längre bak i släkten. "Alla kan drabbas av Bulimi och BED, men bara vissa kan drabbas av Anorexi." Man tror att de människor som drabbas/kan drabbas av Anorexi bär på en viss gen som gör dem mer sårbara.
För de flesta människor som börjar att banta ser viktkurvan ut som på den övre, rosa linjen; man går ner lite i vikt och trivs med det, men sedan blir det jobbigt att hålla den snåla dieten och man lägger på sig några kilo igen och tillslut är man tillbaka på startvikten + ett par kilo extra.
För en människa med anlag för anorexi ser kurvan däremot ut som den undre, svarta. Den första viktnedgången får en att känna sig stark och oövervinnerlig - man får en riktig kick! Känslan försvinner dock efter ett tag och man pressar sig ner i vikt ytterligare lite till för att nå samma härliga känsla och så håller det på. Ata Ghaderi menade på att det egentligen inte är siffror på vågen man jagar utan den där kicken och känslan av att vara oövervinnerlig man fick i början av viktnedgången.
Flickor börjar redan i 5-års åldern att prata om bantning och att gå ner i vikt och pojkar börjar i 7-års åldern att vilja ha stora och synliga muskler.
Bantningsindustrin omsätter idag lika mycket pengar som vapenindustrin!
Ata Ghaderi nämnde även att man nu börjar förstå att de olika ätstörningsdiagnoserna har väldigt mycket gemensamt och att det egentligen är galet att dela in dem så som det görs idag. "Varför är det så viktigt att ha en diagnos?" Som exempel belyste han hur galet det är att man bara för att man kräks lite mer sällan än för några veckor sedan plötsligt ska byta diagnos från Bulimi till UNS. Eller att man för att man gått upp några kilo går från en Anorexidiagnos till en UNS-diagnos.
En sista sak som jag verkligen tog till mig under föreläsningen är det Ata Ghaderi sa om de elaka tankar man ofta tänker om sig själv och vikten av att avdramatisera dem. Det går inte att tvinga sig själv att inte tänka på en speciell sak, men man kan lägga till tankar eller formulera om dem. Istället för att tänka "åh, vad tjock och äcklig jag är" kan man förändra tanken och istället tänka "okej, nu kommer den där tanken om att jag är tjock och äcklig". På så sätt får man lite distans från tanken och den blir inte riktigt lika kraftfull.
Som jag redan skrivit sa Ata Ghaderi otroligt mycket bra saker! I den här
artikeln kan man läsa lite mer om honom och medförfattaren till "
Lev med din kropp", Tomas Parling.
