Snurr snurr

Idag har jag verkligen haft en dag i total förvirring. Jag måste ha glömt hjärnan kvar i sängen och dagen var bara en hårsmån ifrån att sluta i ren katastrof. Jisses!

Morgonen ägnade jag åt gelkörning av mina PCR-produkter. Det flöt på bra ända tills jag skulle blanda prov + loading dye innan laddning av gelen. E sa att jag skulle ta 3 µl dye till varje prov, jag skrev upp att jag skulle ta 3 µl och det stod i protokollet att man skulle använda 3 µl. Trots det tillsätter jag 5 µl till varje prov!?!? Och jag kan för allt i världen inte förstår hur den där 5:an kom in i min hjärna. Jag får vara glad att det bara var loading dye som jag snurrade till i hjärnan och att det "bara" var 2 µl som skiljde på mängderna - slutresultatet påverkas inte i någon större bemärkelse. Dessutom blev slutresultatet helt enligt planerna:

Under tiden gelen gick tänkte jag passa på att göra tutorialen till eftermiddagens bioinformatik-pass. Den var superlätt, men tog extremt lång tid att göra tack vare frånvaron av min hjärna. Stön! Jag förstår inte hur man kan lyckas snurra ihop någonting så enkelt så mycket som jag kan.

Bioinformatiken var fruktansvärt tråkig! Det är ett ämne som kan vara otroligt spännande och fascinerande - när man undersöker något man är intresserad av. Att sitta och lyssna på en galen indian som rabblar upp en miljon olika databaser och deras innehåll i över 2 timmar är däremot outhärdligt! Dessutom kläckte han ur sig att vi ska göra ett projekt även i bioinformatikskursen. Vi ska jobba två och två och redovisa det samma dag som våra stora labbprojekt ska redovisas. Åh, vad jag uppskattar sån planering..

Projektet i bioinformatiken gör mig hemskt stressad. Jag vet att det är ett simpelt projekt och att det antagligen inte kommer att ta jättelång tid att göra, men bara tanken på att ha ännu en sak att prestera i blir liksom lite grädde på moset. Det blir för mycket och jag vill inte..!

På eftermiddagen cyklade jag upp till stallet och red lite i ridhuset på Cohiba. Det är lyx att rida AK's hästar - hon mockar och fixar allting och det enda jag behöver göra är att borsta och rida. Jag brukar erbjuda mig att fixa höpåsar för att i alla fall hjälpa till med någonting!

Just nu försöker jag bara se ridningen som avkoppling. Jag kräver inte att det ska gå superbra varje gång jag rider på banan utan ser ridningen på banan lite mer som undersökande av den teori jag läser i böckerna Petra rekommenderat. Idag la jag fokus på min sits:

• inte vika mig i sidan utan tynga ner med hela sidan, tänka höften ner först
• spänna core-muskulaturen utan att bli stel och spänd i axlarna
• ha stabiliteten i magen och bäckenet - inte hålla i med knäna
• använda bålen så mycket som möjligt och minska på aktiviteten med tyglarna

Jag red hela passet, utom uppvärmning och avtravning, utan stigbyglar för att slappna av i benen och inte fuska genom att hitta balansen i stigbyglarna istället för i bålen. Dessutom försökte jag tänka på hur jag placerade mig själv (och alltså vikten) i sadeln när jag red de olika övningarna. Det kändes ganska bra, som att jag faktiskt kom ihåg lite av det Petra lärde mig och jag sitter fortfarande grymt mycket bättre i sadeln i galoppen nu!

När jag stod i duschen efter stallet slog det mig att mitt USB-minne med hela mitt pågående labbprojekt satt kvar i datorn på BMC. Paaanik!! Jag duschade klart på 30 sekunder, slängde på mig mjukiskläder och trampade bort till BMC i rekordfart. Tack och lov fungerade mitt passerkort både i huvudentrén och i dörren till datorsalen och jag andades ut i världens största suck av lättnad när jag hittade USB-minnet.

Nu är jag helt slut, men måste ta tag i förberedandet av morgondagens labbande..

Effektivitet efterlyses!

Under eftermiddagen ringde en psykolog från allmänpsyk för att meddela att min öppenvårdskontakt på Capio är godkänd av Capio och alla människor i Uppsala, så nu ska "bara" specialistremissen skrivas för att få betalningen godkänd. Jag räknar med att jag har tagit nästa examen innan den här processen är avklarad.

Jag har haft en väldigt oproduktiv dag idag, i alla fall om man ser till rapportskrivande. På kontoret var det temperaturer liknande istiden och jag fick knappt ner någonting på skärmen. Läste i och för sig en hel del vettiga artiklar. Strax innan lunch bestämde jag mig för att fortsätta hemma i lägenheten där det i alla fall är varmt. Jag hade extrema koncentrationssvårigheter och när jag äntligen kom in i skrivandet så ringde telefonen, gång på gång!

Till slut gav jag upp och stack till stallet istället. Snackade skit med AK en stund och red sedan ut i skogen och busade lite med Cohiba. :o)

Söt tjej!

"Barn som är populära i klassen blir friskare vuxna"

"– Ju lägre status ett barn har i sin klass i skolan, desto större är risken att han eller hon drabbas av hälsoproblem som vuxen, säger Ylva Almquist, doktorand vid Centrum för forskning kring ojämlikhet i hälsa vid Stockholms universitet och Karolinska institutet.

Den som står längst ner i hierarkin i sin klass har litet inflytande i gruppen och får minst stöd av de andra barnen.
– De får ofta lägre förväntningar på livet och det påverkar deras ambitioner. Det ökar också risken för att de får en ohälsosam livsstil, säger Ylva Almquist."

"– De minst populära barnen hade fem till nio gånger högre risk att få hjärtsjukdom och tre fyra gånger högre risk att drabbas av diabetes när de blev äldre än de populäraste barnen. Det är sjukdomar som ofta är relaterade till livsstil.

De hade också en dubbelt så stor risk att drabbas av psykisk ohälsa i form av depression och ångest. Självmordsförsök var också vanligare längre ner på statusskalan visar studien, som publiceras i tidskriften Journal of epidemiology and community health."

Läs hela artikeln här!

Nähäpp!

Inte blev jag klokare alls av läkarbesöket. Hennes första kommentar "Jag vet inte ens varför du är här" tillsammans med kommentaren om min vikt "Oj, ja du har verkligen gått upp mycket" sammanfattar väl hela samtalet ganska bra. Och jag undrar bara: varför läser de inte journalen innan de tar emot en ny patient!?!?!

Sushilunchen med Jess var i alla fall toppen! Vi planerade fredagens sushitillverkning och det ska bli så roligt! :o)

Eftermiddagens seminarium drog ut något helt ofantligt på tiden. Ämnet hade varit riktigt intressant om bara föreläsaren inte hade antagit att alla i salen hade doktorerat fyra år på utvecklingen av CNS. Hur som helst presenterade han i alla fall en intressant metod att injicera fluorescens-taggat pseudorabies-virus i muskler för att ta reda på vilken del av ryggmärgen som är aktiv vid anvädning av olika muskler.

Jag hade planerat in en joggingsväng med lite efterföljande styrkeövningar efter föreläsningen, men eftersom den drog ut så fruktansvärt mycket på tiden beslutade jag mig för att skippa det. Mr J kommer om mindre än en timme och innan dess ska jag ha avslutat analysen av genuttrycken jag har mätt de senaste veckorna. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns jobbigt att skippa träningen, men jag känner faktiskt samtidigt att det är någonting bra!

Nu åter till gen-datan.

Monday morning

I morse när jag vaknade fick jag flashbacks från tiden på Capio. Jag vaknade av mig själv precis den tiden jag brukade gå upp när jag pendlade till långdagvården. Det var alldeles mörkt utanför fönstret och lägenheten doftade av gårdagens nag champa-rökelser. Insikten om att då inte är nu kom som en lättnad!

I dag ska jag jobba hemma - vad vuxet det låter! Jag färdigställde alla diagram i går och i dag är det dags att försöka dra lite kloka slutsatser om dem för att sedan maila in det för granskning hos min handledare. Klockan 11 är det dags för besök på allmänpsyk - jag ska träffa ännu en ny läkare. Det betyder att jag ännu en gång måste rabbla hela min livshistoria och redogöra för min nuvarande situation etc etc. Jag hoppas verkligen att den här läkaren är ordinarie och att hon tänker ta emot mig även nästa gång jag blir kallad till läkare. Förhoppningsvis har hon även lite koll på vad som ska hända framöver. Det vore verkligen på tiden att få veta..!

Efter läkarbesöket ska jag möta upp Jess för att äta sushilunch på Yukikos. Bästa sushin och dessutom till kanonpris på lunchen! Sedan står det seminarium på schemat: ”Developmental Perspective on Corticospinal Control of Voluntary Movement”. Kan nog bli intressant. :o)

I kväll dyker mr J upp hos mig och jag borde pyssla klart mitt påbörjade pyssel. Fullspäckat schema för måndagen med andra ord!

Att låta sig luras

Det är alldeles för lätt att bli lurad och alldeles för svårt att inse att man har blivit lurad - av anorexin..

Jag påmindes om det senast idag när jag hällde mjölk i kaffet och såg fil- och yoghurtpaketen i kylen. Inte en enda gång sedan jag skrevs ut från långdagvården på Capio har jag köpt hem fil, yoghurt eller mjölk med en lägre fettprocent än vad som serverades på Capio. Nu har det blivit så naturligt för mig att jag nästan inte ens reflekterar över det när jag handlar. Visst händer det att jag smygtittar på 0,01%-yoghurten då och då, men samtidigt vet jag att det inte är värt det. Jag vet hur förbaskat svårt det kommer att vara att köpa standardprodukten vid nästa tillfälle om jag fuskar en gång. En endaste gång!

Sedan insåg jag att jag gång på gång under den senaste tiden har gått rakt i anorexins fällor. Många gånger ser jag klart och tydligt att anorexin vill lura mig. Och en stor del av gångerna är jag tillräckligt stark för att välja den friska vägen, som när mjölk och fil ska inhandlas. Andra gånger orkar jag helt enkelt inte kämpa emot, inte ta diskussionerna i huvudet och ångesten som följer med utan ger helt enkelt upp. Som när jag gång på gång tackar nej till fika på jobbet, för femtioelfte gången utesluter matlagningsgrädden ur middagsgrytan eller helt enkelt bara måste få tömma kroppen. Dessutom finns de där tillfällena då jag inte kan avgöra om det är jag eller anorexin som talar. När jag beställer in mineralvatten istället för vin på klassmiddagen eller när jag inte är sugen på kvällsmål. Och det finns säkert tusen och en miljard fler tillfällen då jag inte ens reflekterar över vad som händer, utan bara agerar på ren gammal vana.

Jag vet att jag måste måste måste samla den där kraften och styrkan som behövs för att bli kvitt de där sista spåren av anorexin som fortfarande hänger kvar, alldeles för starka och tydliga. Jag vet att det är en förutsättning för att livet ska bli så bra som det ska vara.. Men jag vet också att jag inte vet hur ett liv utan ätstörningar ser ut - det var 12 år sedan jag levde ett sådant liv och jag var bara ett barn.

Så bra som livet är just nu har det inte varit på så otroligt länge.. Jag vet att jag balanserar på en skör tråd. Att det inte behövs mycket för att jag ska falla. Och att jag har långt kvar till ett helt friskt liv.

Men hur samlar man kraft för att kämpa mot någonting som man inte vet vad det är..?

090927

Efter gårdagens löppass blev det sopplunch med nybakat bröd tillsammans med min mr J innan vi åkte ner på stan för lite shopping. Mr J köpte en så snygg kostym med tillhörande skjorta och en slips som jag valde så att den passar ihop med klänningen jag ska ha. ;o) Tjusigt!

Jag hittade efter mycket om och men en väska till min outfit och passade även på att köpa brett, svart sidenband att ha i midjan. Nu känns outfiten mycket mer lovande än förut!

Innan vi lämnade stan blev det en fika på Wayne's tillsammans med Maja, Neo och mr A. Scones och kaffe för damerna och någon gigantisk baguette för herrarna. Åh, det är så härligt att spontanträffa vänner! :o)

Kvällen spenderade jag halvdäckad i soffan tillsammans med mr J och en film, Frozen River. Min hals gjorde ont och jag var övertygad om att jag skulle vakna upp med influensa eller något liknande idag, men än så länge har jag bara känningar i halsen.

Dagen idag skulle ha spenderats tillsammans med min ängel och två andra underbaringar, men eftersom vi alla fyra lyckats bli sjuka/krassliga samtidigt så fick dejten skjutas upp. Istället har jag tvättat och snabbstädat, pysslat lite och nu ska jag hoja bort till "Grottsunda" för att hämta medikament och köpa torrfoder till lillfnatten!

Långpass i Håga

Det blev ett långt och härligt löppass i lugnt och behagligt tempo. Jag kan verkligen skratta mig lycklig som har dessa underbara omgivningar att vara ute och springa i!

Morgonstund har..

Gårdagens meze-middag var minst lika god som sist! Faktiskt ännu godare när jag tänker efter, för den här gången åt jag av allting och tillät mig att njuta av smakerna istället för att frenetiskt räkna kalorier och antal teskedar jag tog av allting. Jag beställde in ett glas jättegott vin och drack tills jag inte ville ha mer, inte tills anorexin sa att jag inte fick dricka mer. När jag kom hem åt jag kvällsmål precis som vanligt och spädde på med några salta pingviner. Nog för att jag hade ångest, men jag klarade det utan att göra något dumt!

Morgonen har ägnats åt pyssel av diverse slag med Winnerbäcks senaste skiva snurrandes i CD-spelaren. Jag älskar att vakna tidigt på helgen. Äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro för att sedan få helt egen tid med pyssel och fix. Det är något speciellt med stämningen på morgonen.

Nu ska jag ge mig ut i höstsolen för att springa lite innan det är dags för lunch och shopping med fina mr J.

Jobba jobba jobba

Nu förstår jag varför människor som sysslar med forskning kan jobba i princip dygnet runt. Det är sååå svårt att lämna någonting innan det är helt klart och nu när jag har kommit fram till analys av genuttrycket är det så spännande att se om det är någon skillnad att jag bara måste måste måste göra lite lite lite till. :oP

Idag har jag fått ett galet intressant erbjudande om projekt under andra delen av hösten. Det pirrar i magen av upprymdhet och jag vill vill vill! Ingenting alls är bestämt än och det är en hel del frågor kring utförandet, men jag hoppas verkligen att det går vägen!

Nu ska jag slänga mig på cykeln igen för att träffa ML på en turkisk restaurang - vi ska äta deras fantastiskt goda Meze och snacka skit!

Bättre sent än aldrig!

När jag kom hem från labbet hittade jag ett tjockt kuvert innehållandes mitt kandidatarbete i tryckt form i brevlådan. Äntligen har jag ett konkret bevis, förutom examensbeviset, på vad jag har åstadkommit. :o)

Me 'n my bike

Vissa dagar känns det som om jag bor på min cykel. Jag skulle verkligen inte klara mig utan den. Det är vi två, i ur och skur!

Jag fick fina ord av E idag: "Du är väldigt duktig!" och J erbjöd mig två olika projekt att göra. Det lutar åt att jag tackar ja till det andra erbjudandet. Ett längre projekt som behandlar resistens mot avmaskningsmedel hos häst. I så fall blir det inget anorexiforskningsprojekt, men efter att ha diskuterat doktorandtillvaron med E tror jag att SLU är ett bra alternativ. Jag har fortfarande inget projekt att göra under andra perioden i höst och det börjar verkligen bli dags att bestämma sig. Det ligger en hel del erbjudanden i min inbox, men jag har alldeles för mycket beslutsångest.

Under eftermiddagen red jag Cohiba - en riktig pärla! Liten och nätt och känslig, precis min typ av häst. :o)

Folk frågar hur det är och jag vet inte hur jag ska svara. Vad jag ska svara. För trots att det är kaos är det ändå bra. Och trots att jag ständigt balanserar på en smal smal tråd känns det ändå ganska stabilt. Hur förklarar man det?

Hästbyten

"ljus stanna kvar

kom och va' min vän

ljusna mig igen igen igen.."

Idag red jag en av AK's hästar, Miranda. En söt liten fux! Red lite uppe på dressyrbanan och skrittade ut med Tabascos medryttare, en väldigt gullig tjej för övrigt. :o) Imorgon ska jag testa nästa pålle, Cohiba. Ska bli spännande!

Från och med nu blir det AK's hästar för hela slanten. Väldigt tråkigt på ett sätt och väldigt skönt på ett annat. Jag kommer självklart att sakna ridningen på Capricen - han är en fantastisk häst! Men när jag rider är jag ständigt rädd för att göra något fel och förstöra något som M jobbar med. De är i en utvecklingsfas, Capricen är en känslig pålle och jag är helt enkelt inte erfaren/duktig nog. Att jag dessutom blev frälst i Petras ridsätt i Portugal gör det hela bara ännu mer förvirrande!

Nu kan jag stoppa näsan i böckerna Petra har rekommenderat mig och sedan testa mig fram utan att vara rädd för att göra Capricen förvirrad och hindra hans och M's utveckling tillsammans. Tids nog är det min tur.

Jag försöker i alla fall intala mig det.

Stormar från höger och vänster

Livet tar verkligen sina vändningar - varje dag! Det är tufft att inte låta sig falla. Att alltid orka ställa sig upp när man ramlat i den djupaste leran. Att envist fortsätta kämpa och äta den förbannade middagen trots att matlusten är obefintlig och allting runt omkring spottar ut kommentarer om hur värdelös jag är. Jag är inte den som får göra misstag. Andra människor kan göra fel, men det betyder inte att de är fel. Det är jag helt med på, men för mig är det annorlunda. Jag får inte göra fel. Jag får inte vara fel!

"utbränd förvirring

och kortslutning

i hjärnans synapser när

speglar och skärp

talar olika språk

och skräcken

inför vågens sanning

är för stor"

Tisdagsmiddag

Tisdagens middag var enkel, men väldans god! Ugnsgratineradycklingfilé med creme fraiche- och fetaoströra, bulgur med vitlöksstekt paprika och zucchini och så en grönsallad till. Mums!

Success!

Innan jag gick hem från labbet igår startade jag en test-qRT-PCR för primerparet som jag konstruerade förra veckan. De har gjort två försök att amplifiera upp den här genen tidigare, men inget av primerparen har fungerat. Alltså hyste vi inte alltför stora förhoppningar om att detta par skulle fungera heller, men JOOO!!

Titta titta, smältpunkterna är identiska!

Imorgon ska det köras gel på proverna och sedan ska de skickas in på sekvensering för att konfirmera att det är den gen vi vill ha, men tydligen är sannolikheten att man amplifierat upp rätt gen rätt hög när man har en smältpunktsanalys som ser ut som den ovan. :o)

Ord som inte får tid

Jag har så många ord som jag vill ha ur mig. Få ner på papper och få publicerat här i bloggen, men tiden räcker inte till. Återigen hävdar jag att dygnet har alldeles för få timmar. Samtidigt som jag ändå kan acceptera faktumet på ett annat sätt nu, för det som tar upp min tid är vänner, pojkvän, djur och annat som jag verkligen vill göra.

Idag testade jag Abbas små laxbollar till lunch. Åt dem tillsammans med pasta precis som de rekommenderar på burken och det var faktiskt helt okej. Perfekt om man inte har tid att laga mat, om man är lat eller om man på morgonen kommer på att man måste ha lunchlåda med sig. :o)

Dagen på labbet har till 100% ägnats åt qRT-PCR. Analys av data, en reaktion med alla hästar och en reaktion för att testa vårt nydesignade primerpar. Jag började dagen med att sätta upp den stora reaktionen och det kändes som en total katastrof. Minimala PCR-rör med egen vilja, labhandskar med alldeles för långa fingrar och luftbubblor - dessa satans luftbubblor! Det var en uppgiven jag som startade PCR-maskinen när allt var klart. "Det är nog inte meningen att jag ska hålla på med det här.", "E kommer att tycka att jag är helt hopplös!" osv.. När jag snabbtittade på reslutat efter lunch såg det dock helt okej ut. Otroligt nog! E's kommentar var bara: "Ja. det var väl det jag misstänkte.".

Snygg smältpunktsanalys!

Efter att kontrollreaktionen startats och morgondagens reaktion räknats ut flydde jag fältet, en timme tidigare än vanligt. Jag hade huvudvärk och kunde omöjligt koncentrera mig på de artiklar jag har att läsa. Istället stack jag ut i Hågadalen och sprang ett kombinerat back- och intervallpass. Det var precis vad jag behövde!

Nu sitter jag med en kopp kaffe och ska börja läsa en av artiklarna innan mr J kommer och det är dags att laga middag.

Många timmar måndag

Jisses, vad många timmar måndag det har varit idag - jag är alldeles slut!

Eftermiddagen på labbet ägnades åt att plöja igenom ett antal artiklar om RAO och IAD hos häst. Intressant, men rätt sövande sådär på eftermiddagen.. Måste dock komma igång med lite skrivande inför posterskapandet som snart sätter igång.

Seneftermiddagen och kvällen spenderade jag hos Maja och sötnöten Neo, som för övrigt har blivit sååå stor! Vi virkade, åt bakad potatis med räkor, crabsticks och matyoghurt, drack kaffe och tittade på Simon&Thomas. Var såå mysigt att ses igen! :o)

Gullunge!

Nu är det hög tid för sängen!

Pipette-woman

Veckans första qRT-PCR är klar, reagenserna inför morgondagens körning är uträknade och fredagens körning har snabbanalyserats: "Du har verkligen pipetterat jättefint!" - haha! Känns som en lite rolig sak att få beröm för, fast å andra sidan verkar det ju vara viktigt. :o)

Bild lånad från Eppendorf.

Nu blir det artikelläsning i ett par timmar innan jag slänger mig på cykeln för virkdejt med Maja!

"Tänk om jag ångrar mig o sen ångrar mig igen"

Så har han gjort det igen, Winnerbäck.. Han lyckas, gång på gång, bygga ihop de allra enklaste ord till meningar som går rakt in i hjärtat. Det enkla är oftast det vackra:

"Ljus stanna kvar

Kom och var min vän

Ljusna mig igen, igen igen

Kom och var min vän för en sekund

när kvällens första frusna stjärnor vaknar

Bli mitt sista halmstrå för en stund

Vi som har allt, vi som saknar"

Eller:

"Se mig, sa jag

Hör mig, sa jag

Känn mig

Det måste ut för att hitta in

Jag tror det svajar i min själ

Det måste ut för att hitta in

Du som reser mig

Se mig, hör mig

känn mig

Det måste ut för att hitta in"

3:e december är det dags - livespelning på Fyrishov. Det är verkligen något speciellt att se honom live!

Middag

Dagens middag blev ett riktigt hopkok av resterna som fanns i kylskåpet: tacofärs, majs, gul lök och potatis som jag stekte upp tillsammans med ett ägg, en sallad med tomat, avokado och resterna av gårdagens dipgrönsaker och som sås/dressing en klick av dipsåsen från igår. Överraskande nog smakade det riktigt gott! :o)

En lördag av glädje

Det är solig söndagsmorgon och Winnerbäcks nya skiva snurrar i CD-spelaren. Världens finaste mr J och jag har precis ätit frukost: fil med svarta vinbär från landstället i Gagnef och mammas hemmagjorda müsli och frukostfrallor.

Jag tänker tillbaka på min gårdag med ett leende, som faktiskt finns där trots att ångesten försöker tränga sig fram och förbi. För trots att jag åt massor av naturgodis med mr J i fredags kväll åt jag frukost precis som vanligt igår morse. Sedan cyklade jag iväg till stallet i den soliga morgonkylan för att rida ut en sväng i skogen med Capricen. Vi lyckades precis tajma in AK (stallägaren) och hennes Miranda som också skulle ut i skogen så vi fick en riktigt mysig ridtur tillsammans.

Två pigga och glada hästar i skogen en solig och kylig morgon med sådär riktigt krispig och klar höstluft - då kan livet nästan inte bli bättre!

Innan jag cyklade hem från stallet igen bestämde AK och jag att jag ska rida hennes hästar en gång i veckan!!! Hon har tre, ganska små, halvblod som hon tävlar fälttävlan med och jag ska prova alla tre för att sedan bestämma om jag vill rida bara en av dem eller alternera mellan alla tre. Perfekt!! På onsdag är det dags för första ridturen. :o)

Efter stallet begav vi (mr J och jag) oss mot Stockholm med ett stopp i Gränby Centrum på vägen för att köpa varsin skiva - Winnerbäck för mig, såklart, och någon finsk hårdrocksgrupp för mr J.

Med Winnerbäck i högtalarna fortsatte vi mot Stockholm där det vankades kalasgod kantarellsoppa, hembakad baguette och plättar med rårörda hallon hemma hos mamma, pappa och bror. Vi satt ute på den inglasade altanen i höstsolen och åt och pratade i några timmar innan vi for tillbaka mot Uppsala med en kasse med plommon, svarta vinbär, frukostfrallor och müsli.

Dagen avslutades med tacomiddag och morötter, gurka och blomkål med dip i soffan framför TVn.

Fredagsmusik

Fredag och ännu en vecka på labbet är avklarad. Det är intensivt som sjutton, men oj vad jag hinner lära mig mycket! Idag satte jag mitt livs första realtids-RT-PCR på darriga händer. Allting är så petigt när man pysslar med RNA - det degraderar jättelätt och kontamineras av ingenting. PCR:en sätts i ett avskiljt rum där mastermixen blandas på ena sidan av rummet och templatet tillsätts på andra sidan av rummet. Jisses, känns som om det är ett livsfarligt virus man håller på med eller nåt!

Min handledare gick hem vid lunch idag och innan hon gick sa hon: "Du har jobbat på jättebra!". Det kändes verkligen fint att höra! Jag har vågat ta lite egna initiativ den här veckan och klarat av alla beräkningar galant - en revansch från vårens misslyckade labbstart. Underbart!

Nästa vecka blir det PCR:er för hela slanten, besök på parasitologen för att kolla upp vad deras projekt går ut på och förhoppningsvis ett mail från SVA med ännu fler projektförslag.

Nu sitter jag och väntar på att mr J ska dyka upp så att vi kan ge oss ut på en liten springtur innan det är dags för middag och fredagsmys! Hittade lite ny musik att lyssna på igår, bl a Jennie Abrahamson - lyssna och njut! :o)

Morgonstund

En solig fredagsmorgon i Norby:

En låååång torsdag

Det har varit en låååång labbdag idag. Jag började med att mäta om de prover som inte blev bra igår och de blev, tack och lov, väldigt fina idag. Sedan ägnade jag ett par timmar åt att räkna på resultaten, göra standardkurvor och sedan beräkna spädningsfaktorer på proverna till morgondagens PCR.

Efter lunch spädde jag de prover som gick att spädas till morgondagens PCR. När jag var klar snurrade hela huvudet av µl vatten, µl prov, provrör med blå text, provrör med svart text och alla olika namn på proverna. Om jag hade varit smart hade jag tagit en kort paus efter detta moment istället för att fortsätta med nästa RiboGreen-körning på en gång. Det blev något för många siffror för hjärnan att hålla koll på samtidigt som folket omkring mig hade storstädning av labbet. Mindre kaos med andra ord! ;oP

High range-delen av plattan såg bra ut, trots omständigheterna, men low range-delen såg mest ut som ett slumpvist hopkok av prover och reagens. Förhoppningsvis blir resultaten från high range-delen bra när jag räknar på dem, så får E och jag trixa lite med low range-delen när labbet är färdigstädat. Sedan är det dags för realtids-PCR - spännande!

Labbdagen avslutades med gemensam sushimiddag i lunchrummet på labbet. Jättetrevligt (och gott)! Dessutom meddelade E att en professor på en granninstitution på SVA, Swepar, gärna ville att jag skulle göra mitt andra projekt hos dem. Det måste ju betyda att E tycker att jag jobbar på ganska bra trots allt! :o)

På väg hem från labbet svängde jag förbi Willys och sprang på en av mina allra första bekanta här i Uppsala. Riktigt roligt att uppdatera sig lite om läget!

Det blev en fin dag idag, trots att det sticker till lite i hjärtat varje gång jag tänker på M och Capricen.. Igår kväll, när jag skulle sova, gjorde ledsenheten fysiskt ont i hela bröstkorgen. Jag hatar att vara medryttare, men som kära mamsen sa så kan jag snart satsa på en egen pålle!

Fnattpost

Idag var det Fnattis som fick post! :o) Ett paket från Agria, i samarbete med Whiskas, innehållandes en liten påse kattgodis och en enportionsförpackning med katt mat. Det tackar varken Fnattis eller jag nej till!

Världens bästa mamma!

Japp, det har jag - alla gånger!!

Igår efter dressyrlektionen sa M att hon vill rida mer själv på Capricen, vilket betyder att jag bara får en riddag per vecka. Självklart kopplade jag det genast till att jag inte rider honom tillräckligt bra och bröt ihop totalt, trots att M sa att det helt och hållet beror på hennes egen träning och ridning.. Men jag tycker ju verkligen verkligen om Capricen. Och stallet och hästarna ger mig så mycket - jag behöver det!

Mr J hjälpte mig att nysta i alla tankar på kvällen och till slut kom vi fram till att det nog kanske är lika bra att det blir såhär eftersom jag ändå vill rida klassisk dressyr. I Portugal insåg jag att det verkligen är min grej! Jag har i flera år velat fram och tillbaka angående ridningen, just för att jag inte har trivts med den "vanliga" formen av ridning. Både western och islandshästar har varit alternativ jag övervägt, men nu har jag verkligen hittat rätt! Det är precis så som ridningen var i Portugal som jag vill att det ska kännas när jag rider.

Jag vill inte slita och dra i tyglarna för att bryta av från galopp till trav. Jag vill inte fatta galopp på ett sätt som är helt bak och fram i mitt huvud. Jag vill inte tvinga! Petra sa något om att det är bättre att göra en övning 100 gånger och få ett bra och hållbart resultat, än att forcera fram något:

"Sometimes it is much more important to know why things work or not to understand more - and to have passions for the horse."

Igår kväll googlade jag lite på klassisk dressyr här i Uppsala och hittade ett ställe i Enköping som erbjuder privatlektioner på deras hästar. Det verkar toppen, men något dyrt med studentekonomi. Därför blev jag verkligen eld och lågor när världens bästa mamma erbjöd sig att hjälpa mig så att jag kan få rida lite lektioner där. JIPPIIIIEEEE!!

Saknade Janota

En onsdag i livet

Kom till labbet med ganska så gott humör idag. Oversizade T-shirts och tröjor är verkligen en skänk från ovan! Att blunda varje gång man passerar en spegel är också rätt befriande. Och att komma igång på labbet gör att varenda liten tankecell är stenfokuserad på molekylärbiologi istället för mat och utseende.

Min RNA-rening och gel från igår fick klart godkänt så idag ägnade jag förmiddagen åt att försöka mäta RNA-koncentrationen i mina prover. Detta med mindre godkänt resultat, eller snarare mer godkänt kanske - för proverna visade sig innehålla såpass mycket RNA att jag fick späda dem och göra en andra mätning. Inte heller denna gång gick det att använda alla mätresultat så imorgon väntar ännu en spädning.

Handledaren hade nog helst sett att jag gjort även den spädningen idag, det lät i alla fall så på henne, och jag kände mig som världens sämsta människa som försiktigt klämde fram: "Jag behöver nog hinna äta lunch innan föreläsningen..". Fan! Jag skulle ha hunnit göra mätningen..

Bioinformatiken var löjligt simpel och jag ångrade nästan att jag ens åkt dit. Ännu surare känns det eftersom jag har en miljon saker att göra på labbet. Fast å andra sidan behöver jag ju närvaron. Och vi planerade ju faktiskt in en klassmiddag nästa vecka!

Nu ska iag i alla fall försöka läsa på protokollet till morgondagens RT-PCR. Sedan är det dags för dressyrlektion och på kvällen kommer mr J hit och myser med mig!

Mumintrollet och jag

M skickade några bilder hon tog med mobilen senaste gången Capricen och jag tränade dressyr för henne. Han är fin vårt lilla mumintroll! Imorgon är det dags för dressyrträning igen - roooligt! :o)

Yes indeed!

Tiden bara rinner iväg på labbet och jag trivs! Dagens första gel visade fina resultat på alla prover utom två - excellent!

Fråga mig inte varifrån de röda blafforna kom, varken min handledare eller jag lyckades få bort dem.

Jag behövde alltså bara göra två RNA-reningar under eftermiddagen och de såg helt okej ut på gelen sedan, i alla fall ett av proven. Hoppas att min handledare håller med mig om det bara. ;o) Jag gjorde även klart det sista arbetet med primrarna till SOD3 så nu är beställningen ivägskickad och det är bara att hålla tummarna för att det lyckas!

Imorse slängde jag iväg ett mail angående nästa periods projekt till en forskningsavdelning på själva SVA (nu är jag i deras lokaler, men institutionen tillhör SLU) som sysslar med bioteknologibaserad diagnostik av veterinärmedicinska infektionssjukdomar. Redan ett par timmar senare fick jag ett svar där det stod att jag i början av nästa vecka skulle få en lista med aktuella projekt att göra. Tjiho!

Nu ska jag ta itu med alla glasflaskor, konservburkar och tidningar som väntar på att hamna i återvinningen..

Lite mer som tisdag

I alla fall än så länge. Hittills har inga gigantiska misstag skett. Gelen kirrades på första försöket. Proverna stämde med mina beräkningar och det fanns loading buffer till alla prover. Det gick fint att ladda, dvs proverna fick plats, även i de små brunnarna och banden vandrar i rätt riktning på gelen! Nästan för bra för att vara sant.. :oP

Nu sitter jag dock här med orosfjärilar i magen - för jag har fortfarande ingen aning om hur gelen kommer att se ut. Om jag får band från några prover över huvud taget. Om banden är intakta, tillräckligt starka osv.. Jag fasar för hur många RNA-reningar jag kommer att få göra om i eftermiddag!

Idag känner jag mig hur som helst lite starkare igen. Dessutom tog jag ett eget initiativ imorse, något som min handledare uppenbarligen aldrig tänkt på. Det känns fint! För hur mycket jag än inte ska tänka på betygsutvärderingen som handledarna ska fylla i så ligger det ändå alltid där i bakhuvudet..

Dags att läsa lite artiklar under tiden gelen blir klar att tittas på.

Life as it is

Nu är livet igång på 100 % igen och det märks. Jag är labilare. Perfektionistgenerna står under konstant uttryck. Jag trycker ner mig själv. Känner mig ensammast i världen. Inbillar mig att ingen av mina vänner tycker om mig - eller att jag inte har några vänner. Är livrädd för att mr J ska tröttna på mig och lämna mig osv..

Helgens bakslag tog hårdare än jag någonsin kunnat ana. I mitt naiva "jag är oslagbar"-tillstånd trodde jag att de tiderna var passé nu. Att jag hade tagit mig över det där och att vissa tankar aldrig aldrig skulle komma tillbaka, men jag antar att jag har får bråttom. Som vanligt!

Trots det tänker jag ändå inte ge upp. Inte än. Jag vill inte, för allt i världen, byta bort allt jag har i livet nu mot ännu fler dagar och nätter på sjukhus. Dagar där fokus endast ligger på hur många potatisar man ska ta till lunchen eller hur många cm från kanten på yoghurtskålen innehållet ska vara. Det är över nu.

I höst och vinter ska jag inte stänga in mig. Inte isolera mig från vännerna. Inte ägna hela dagarna och kvällarna åt träning och plugg. Inte sluta äta. Inte falla tillbaka!

Jag ska fortsätta att umgås med mina vänner. Jag ska rida på Capricen. Jag ska försöka lämna mitt labbarbete just på labbet och inte gräva ner mig i det även hemma. Jag ska fortsätta att äta. Jag ska försöka få ut så mycket som möjligt av den kommande behandlingen. Jag ska springa lagom mycket. Jag ska gå på konserter.

Och jag ska andas!

Fintotton idag

Snacka om måndag!

Gelförsök 1: Min handledare missar att MESA inte ska tillsättas förrän efter att Agarosen kokat upp.

Gelförsök 2: Vi glömmer att titta så att banden vandrar åt rätt håll..

Gelförsök 3: Jag tappar gelen!

Gelförsök 4: Success!

Summan av kardemumman: Det tog en hel dag att köra en liten RNA-gel med endast 8 prover. Det är riktigt illa när både student och handledare fortfarande har helg trots att veckan börjat! Resultatet av försök 4 blev i alla fall toppenbra så dagen slutade med glada miner - tur nog! :o)

Nu ska jag bege mig ut på en springtur och sedan agera fotograf åt M som ska träna dressyr med Capricen.

Stalleftermiddag

En eftermiddag i stallet gör verkligen underverk för själen! Frisk luft. En überkelig misse som följer en vart man än går. Pyssla och greja utan att använda hjärnan. Mys och gos med en häst som alltid alltid är glad! Känna friheten när man galopperar längs sandvägarna i Hågadalen..

Göra i ordning påsar med hösilage som doftar underbart..

Ströa boxen med rent, nytt spån!

Mötas av en grå skönhet, som blir överlycklig av att se en!

Släppa in sagohästen som rullar sig i det rena spånet det första han gör!

Plocka fram grejer till en ivrigt väntande häst.

Fläta upp manen innan ridningen..

och rida ut på en underbar ritt i skogen tillsammans med Jess och Denya!

Let it be for real

Over the pathless sky

over the pathless land

That's how we travel

but I’ve got you to hold my hand

Now I don't mind

How could I mind

You say when we know that we're lost

There's the chance we'll be found

I don't Mind, I don't mind

You say that beyond limitation

I feel we could fly

I don't mind, I don't mind

You say when we knock there's the chance

That the door opens wide

I don't mind, I don't mind

You say that beyond limitation

I feel we could fly

- Lisa Ekdahl

Utslagen jägare

Min gosfnatt har tydligen haft en hård natt...

Höstluft

Dagens planerade halvmaraton ändrades till en promenad i solig höstluft tillsammans med min finaste mr J:

Solskenet på hösten är speciellt..

och BMC ser ganska trist ut..

Allt blir vackert mot en blå himmel!

En bänk vid Svandammen

Oxå vid Svanammen.

Fullt av änder vid Svandammen och en av dem var extra kaxig. Dessutom var han mycket större än de andra - anabola!?

Fyrisån vid Västra Ågatan

Någon hade fiskat upp en rostig cykel ifrån Fyris!

Fyrisån igen

Räksalladslunch från Unico