I morse var det dags att sätta in den.. spiralen! Det kunde gjort mindre ont, men det kunde definitivt ha gjort ännu ondare. Förutom att jag var på väg att svimma vid ett tillfälle så var inte alls så farligt som jag hade föreställt mig. Nu är den i alla fall på plats och jag har klarat mig på endast en Ipren under hela dagen. Klart godkänt!
Sedan var det heldag i skolan. Före lunch hade vi en föreläsning om skillanderna mellan vetenskap och pseudovetenskap. Det var riktigt intressant! Vi fick göra lite experiment som "lurar" hjärnan och lära oss hur man kan avgöra om en studie är vetenskapligt utförd eller inte. Föreläsaren var dessutom rikigt bra och engagerad och det kan verkligen få nästan vad som helst att bli intressant att lyssna på.
Lunchen var utdragen till 1 h och 45 min så jag och tre tjejer i klassen cyklade ner till stan för att inta lunchen på Norrlands nation. Det var tillräckligt varmt för att sitta utomhus och vi pladdrade och planerade allt möjligt vi måste hitta på tillsammans under terminen. För första gången under mina år som student känner jag mig verkligen som en student, på riktigt. Jag känner mig accepterad av alla mina klasskamrater och är för första gången i hela mitt liv en i gänget. Och jag är livrädd att allting bara är en illusion..
Innan vi cyklade tillbaka till BMC för eftermiddagens föreläsningar gick vi bort till Uplands nation där jag återaktiverade mitt medlemsskap, så att jag kan hänga med mina nya klasskamrater på alla jippon framöver.

Jag har även hunnit med en liten sväng bort till stallet. M red för sin instruktör på Capricen så jag passade på att tjyvkika lite grann. Efter Portugalresan har jag blivit väldigt observant på ryttarens sits, vilket är både positivt och negativt. Idag ville jag bara skrika rakt ut när instruktören kommenterade en öppna undan vänster skänkel såhär: "Han välter åt vänster, böj honom mer åt vänster." I själva verket var det ryttaren som hade lagt vikten åt vänster och alltså talade om för hästen att den skulle gå åt vänster. Det behövs en Petra i varje hörn och jag är livrädd för att rida för någon annan nu. :oP
Energin tog slut nu på kvällen och jag känner mig trött och låg och tjock. Alltid samma sak, när energin tryter blir jag ännu tjockare. Jag vet, intellektuellt, att det inte kan vara så men ändå är jag så förbaskat övertygad om att det är så det är när jag väl är i situationen. Dessutom gör det lite lagom ont i äggstockarna/livmodern. Lika bra att ge upp och slänga sig i sängen!





