Gelkaos de luxe

Gaaah! Idag är jag inte kompis med varken gelen eller tejpen. Samma geltråg läckte två gånger och jag höll på att förlora fattningen totalt. Arrghh! Nu går gelerna i alla fall och jag har till och med fått igång en PCR, trots min klantighet. Idag borde jag verkligen inte vara på labbet! Dessutom misstänker jag att gelerna kommer att vara helknasiga för jag kände mig ungefär lika smidig som en flodhäst när jag satte upp PCR-reaktionerna igår. Stön!

I eftermiddag är det i alla fall dags för veckans pysseldag med Maja. :o) Virkning och sushi ute i solen - inte helt fel.

Nya Yalla-smaken är nog värd att testa förresten..!

Keep on fighting

Medelhavsvärme utanför och det blev glass till mellanmål. Ensam. Jag mådde helt fruktansvärt illa efteråt och fick gång på gång hålla mig från att gå in på toan och tvinga ut illamåendet. Till slut fick jag nog och la mig i sängen och halvslumrade någon timme.

När jag vaknade till liv igen var det middagstid och matlusten var helt obefintlig, även om illamåendet hade gett med sig. En tallrik yoghurt och branflakes till middag var extremt lockande, men där sa förnuftet ifrån och jag slängde ihop en tonfiskgryta med krossade tomater, sweet chili-sås, lök och färska örter istället. Åt den tillsammans med pasta och som tur var smakade den riktigt riktigt bra!

Kriga kriga.. och nu är det dags för kvällsmål.

En sanning

Hittade detta i Aftonbladet idag:

Och ja, tyvärr ligger det tonvis av sanning i det..

Måndagsmorgon

Strålande sol idag igen och det är strax dags att trampa iväg till jobbet. Geler och eventuellt också lite korsningar väntar. Lite tungt känns det allt att pallra sig iväg till ett labb när det är så fantastiskt väder ute, men det är ju trots allt bara halvdag så jag hinner njuta av vädret ändå.

I morse vaknade jag klockan 6 av att jag var vrålhungrig. En normal sak som alldeles för lätt blir kaos i huvudet. Anorexin tänker: "yes, jag måste ha ätit för lite igår!" samtidigt som den hindrar mig från att gå upp och äta någonting för att kunna somna om en stund innan det är dags att gå upp. Inte heller får jag äta en smula mer än den vanliga frukosten, även om jag inte skulle vara helt mätt efteråt. Jag är lika förbannad och less på att anorexin fortfarande har ett så stort finger med i spelet som jag är lättad över att jag ännu styrs så mycket av den..

Nu väntar cykeln..

Galopp i kvällssolen

Capricen och jag har farit fram över ängen i full galopp ikväll. Han verkligen älskar det - och jag med! Det är bland det mest underbara som finns.. Att Capricen dessutom är så pigg och energisk utan att bocka, sticka eller göra annat bus gör det hela bara ännu bättre!

Fick dessutom veta att favoritpållen, så snart det finns plats, kommer att flyttas till ett annat stall - yes!!

Testade ett nytt kvällsmål efter stallandet: keso, frukt och kanel. Mums!

Färgförgiftad

Jag har stått på balkongen och målat utemöbler hela eftermiddagen. En sopkvast och en korg blev också målade av bara farten och tillslut var jag nog mer vit än det jag skulle måla. Självklart hade jag ingen lacknafta hemma heller så jag fick använda nagellacksremover och nu doftar det såklart peck i hela lägenheten. Oh well, möblerna och det andra är i alla fall vitt och fint. Ett lager färg till och lite torktid så är det klart. Dynor till stolarna är fixat och nästa projekt är införskaffande av konstgräs, sedan kan man vistas på balkongen utan att bli äcklig om fötterna eller få stickor i baken. :o)

Vi kom iväg på vår inlines-/rullskidetur igår, trots att vi spenderade alldeles för lång tid på stan (jag fick bestämma jättefina kläder till mr J - tjoho!). Det var superkul att åka, även om jag inledde med att graciöst ta ett megaskutt rakt ut i en veteåker - jag landade i alla fall mjukt! Hade varit fantastiskt roligt att ha ett foto av mig där jag låg på mage i en enorm veteåker och det enda som syntes var mitt hjälmprydda huvud och en skidstav. ;o) Resten av turen gick i alla fall fint! Nästa gång ska vi ta en längre tur och stanna för glasspaus på mitten.

När vi kom hem igen var det bara att skutta rakt in i duschen och sedan slänga oss iväg mot Åkersberga för 25-årsfest. Resan dit tog mycket längre tid än vi förväntat oss och jag som hade räknat med mellis när vi kommit fram hann i princip hungra ihjäl under resan dit. Väl framme bjöds vi på enorm maräng- och jordgubbstårta. Jag nojjade och tänkte nästan fråga om jag kunde få lite mackor istället, men efter en stunds övervägande fick det bli tårta ändå. Och det blev ingen liten bit! Med stor hjälp av min fantastiska Stocksholms-M så lyckades jag tränga bort ångesten och istället försöka njuta av tårtan.

Det var en jätterolig kväll! Jag visste inte att M var bjuden så det var en härlig överraskning att hitta henne där. Vi satt och pratade med E och mr J hela kvällen och minnen från gymnasietiden radades upp på löpande band - det ena värre än det andra..

Nu är det middagsdags och sedan kommer M och hämtar upp mig. Capricen och jag ska ut och galoppera lite på ängen!

Cykeljakt

Efter att ha trampat ihjäl ännu en cykel sitter jag nu på alla begagnat-sidor på internet och försöker hitta en tålig och rejäl begagnad cykel som tål hög fart och starka ben. Nu är jag less på skitcyklar från de vanliga "svensson-cykelkedjorna" vars trögaste växel går att cykla på uppför de flesta backar. Det ska gå fort när man cyklar!

Annars väntar jag på att mannen ska vakna till liv och få i sig frukost så att vi kan bege oss in till stan för att shoppa shorts till honom - jag älskar när jag får bestämma! ;o) Sedan ska vi ta en liten tur på inlines och rullskidor (mr J) innan vi beger oss mot 25-årsfesten i Sthlm.

Jag njuter av solen, värmen och den positiva känsla jag har just nu!

Solpyssel

Jag har precis kommit in efter att ha spenderat över 4 timmar utomhus - häääärligt! Efter lunch fortsatte jag några varv på virkningen jag började med hos Maja igår. Ett rosavitt kuddfodral i mormorsrutor av olika storlek är det tänkt att det ska bli. Det är mycket roligare att virka än jag trodde från början och det är perfekt att sitta ute i solen och pilla.

När lunchen hade lagt sig till rätta i magen stack jag ut i Hågadalen för en löptur. Det var ett tag sedan nu.. Förra veckan var det Capricen för hela slanten. Egentligen har jag inga problem alls med att rida och springa samma dag, men jag vet att det ogillas av folk i min närhet så jag höll mig i skinnet och lät löpningen vila. Veckan innan det var en grå vecka med energinivå noll och ingenting kändes roligt, vilket medförde att löpningen fick vila även den veckan. Det var krig i mitt huvud. Jag visste inte om jag bara var lat eller om jag faktiskt lyssnade på kroppen - hur vet man det? Hur som helst kom jag, efter överläggande med mr J, fram till att det var ett perfekt övningstillfälle.. så det fick det bli. Och jag lever än. Hur som helst var det underbart att komma ut och sträcka på benen lite grann. Jag älskar att springa när det är soligt och såhär varmt!

Min kropp skulle nog må bra av lite styrketräning, men jag tycker att det är så förbaskat tråkigt! Vara instängd i en illaluktande lokal full med människor som jämför storleken på sina biceps när man kan vara ute i naturen i strålande solsken och titta på får, kor och hästar istället. ;o) Jag tror i och för sig att min inställning till gym hör ihop med min fördom om att de som tränar på gym endast tränar för att få en snygg kropp. Och jag är så extremt trött på att överallt läsa om träning för att minska i vikt, få platt mage, slankare armar osv. Vart har glädjen i träningen tagit vägen?

Löpningen är frihet för mig. Min alldeles egna stund. Om jag är arg när jag ger mig iväg är jag lugn när jag kommer tillbaka. Är jag ledsen när jag sticker iväg mår jag hundra gånger bättre efter en löptur och är jag glad när jag börjar springa är jag ännu gladare när jag kommer hem. Jag håller till 100% med triathleten Jonas Colting i följande uttalande, från hans bok "Jag vill ju bara se bra ut naken":

"Har man möjlighet att bara ägna två timmar i veckan på sin träning, så ska man i största möjliga mån ägna dem åt träning som stärker den viktigaste muskeln, hjärtat!"

Träna ska man göra för att det är roligt och för att få ett långt och friskt liv!

Efter löprundan satte jag mig på balkongen och pysslade ihop ett armband och ett par örhängen till min söta vän som fyller 25 år idag. I morgon är det fest hos henne - tjoho!

Måla fan på väggen..

Jag vaknade med en fin känsla i kroppen. Fredag och strålande sol med jobb på förmiddagen, inplanerad löprunda på eftermiddagen och besök av mr J på kvällen! Ångesten över gårdagens kvällsmål var som bortblåst och jag hade ett leende på läpparna när jag trampade bort mot GC.

När jag som bäst stod och laddade dagens första gel kom min handledare och bad mig komma till hennes kontor när jag laddat klart gelen. Hon hade "en del frågor och oklarheter" att prata med mig om. Gulp! Ungefär där rasade morgonens fina känsla till botten. Övertygelsen att jag hade gjort tusen allvarliga fel och att jag inte skulle få jobba kvar där i sommar sköljde över mig. Uppgivet laddade jag klart mina geler för att sedan ta emot min dom inne på kontoret. Min "dom" visade sig vara att visa vilka gelbilder som hörde till vilket templat, få ett par nya PCR:er att sätta upp och prata lite om arbetsuppgifter under nästa vecka.. Jag ska få vara med och köra korsningar - spännande!

Nu har jag ätit lunch, läst ett mycket glädjande blogginlägg och gosat med lillfnatten.. så det är väl dags att sätta sig i solen och smälta maten innan löprundan.

Torsdag

Dagen idag har bestått av:

PCR, gruppmöte, reafynd, Maja och Neo, sol, virkning på uteplatsen, kaffe, Ben&Jerrys-glass och frukt, sushi i kvällssolen, prat i kvadrat, ännu mer kaffe, cykeltur i kvällssvalkan..

En levande dag!

Solig dag

Nu är jag där igen - jag vågar inte skriva ett inlägg i bloggen förrän M har ringt och berättat hur allt gått i stallet idag. Jag vågar inte skriva att jag har haft en fin dag, av rädsla för att M ska ringa och förtvivlat berätta att Capricen är halt och att allt är mitt fel.. eller att han är helt hemsk att rida nu när jag ridit honom i en vecka. Mobilen har varit under konstant bevakning hela kvällen och jag kommer inte kunna slappna av förrän hon har ringt.

Labbandet under förmiddagen gick bra. Det var en väldigt lugn dag på labbet och jag blev nästan frustrerad över bristen på saker att göra. Jag är så kunskapstörstande just nu och vill bara lära mig mer mer mer! Nu har jag testat primrarna och de tre som gav bra resultat ska jag köra PCR med imorgon.. Helst vill jag veta varför tre primrar gav dåliga resultat. Kolla sekvenserna, göra om PCR:en och få lära mig hur de på labbet gör för att undersöka primrar som inte fungerar. Men jag försöker intala mig själv att det är helt perfekt som det är nu.. och det är det. Labberfarenhet och uppladdning inför hösten - precis vad jag önskat!

J och jag en långlunch i solen och efter det trampade jag bort till SVA för projektmötet. Det gick jättebra och mina handledare är fantastiskt trevliga! Jag ska jämföra uttrycket av olika enzymer och transportproteiner, av betydelse för omsättning av läkemedel samt uppkomst av skador hos häst, mellan friska hästar och hästar med luftvägsproblem. Spännande! Dessutom ska jag få lära mig en metod jag inte tidigare använt: immunohistokemi.

Eftermiddagen/kvällen har jag spenderat med sushi, från Yukiko's såklart, och Jess i en park i Sommarro. Underbart!

Och nu är det dags för kvällsmål..

Nalleaward

Denna söta fick jag av A!

Jag skickar den vidare till:

A
Kajsabet
Karin
Min ängel
Emelia
Zsaza
Maja
Katarina
Lorena
Åsa
Mia

Jossan o Krissan

Sommartankar

Sitter på kontoret och väntar på att mitt DNA ska vandra klart på gelen. Förhoppningsvis får jag lite fina skillnader så att jag har några PCR:er att sätta upp innan det är lunchdags. Efter lunch vankas det möte, angående mitt första projekt i höst, på SVA.

Jag ser fram emot hösten - dock med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så spännande att få göra egna forskningsprojekt, roligt att få skriva igen och stimulerande att få lära sig nya och aktuella saker. Men, det kommer att bli tufft! Långa dagar och intensivt arbete.. Jag kommer att få kämpa för att klara av studierna och samtidigt hålla ätandet i schack. Vara envis som synden när det kommer till att hantera misslyckanden - inte ta ut det på maten och inte ta ut det på löpbandet i gymmet. Det kommer att bli en hård kamp, men jag vet vad jag vill..!

Vid den här tiden förra året kände jag mest ångest. Ångest över om valet av utbildning till hösten verkligen var rätt. Ångest över att jag hade fullt ansvar för en häst hela sommaren. Ångest över att jag inte hade ork att träna tillräckligt mycket. Ångest över att vara ansvarig för redovisningen på jobbet, samtidigt som det varje dag var differenser på flera tusen i kassorna. Ångest över att exjobbet inte blev så perfekt som jag ville att det skulle bli. Ångest över att jag åt, trots att jag var så stor. Ångest över att jag inte hade några vänner. Ångest över att jag sommarjobbade på Coop och inte på något labb. Ångest över att jag var tvungen att låna mammas eller pappas bil varje gång jag skulle ut till hästen. En sommar av ångest.

I år vet jag vad jag vill. Jag vet vad jag måste jobba på. Det ångestfyllda extrajobbet är uppsagt. Utredning av behandling på psykiatrin är under utredning. Hästeriet är begränsat och utan krav. Jag vet att jag har vänner, familj, Fnattis och mr J. Det kan bli bra!

Slut på det roliga

Nu är hästveckan slut.. Lite blandade känslor är det allt. Det är riktigt skönt att slippa ha det fulla ansvaret för det där underbara och fantastiskt vackra djuret. När M inte är hemma går jag omkring med en ständig klump i magen - tänk om det händer honom någonting! Samtidigt som det har varit urmysigt att ha honom helt för mig själv i en hel vecka.. Han är så go!!

Lite bilder från i söndags. Anni (som det för övrigt var fantastiskt roligt att träffa) var söt och snäll och sprang omkring med kameran runt halsen hela tiden. :o)

Sjukhushistorier med soppåsodör

Jag är trött som en gnu och har öronskav efter att, i nästan en halvtimme, ha lyssnat på diverse sjukhushistorier från 1959 och framåt i soprummet..

Note to self:

Gå inte in i soprummet om sjukskötersketanten är där inne och nämn för allt i världen inte att du jobbar på labb!

Det var inte första gången..!

Midsommardagsfärden

Slut och god natt!

Överkokt måndag

Min hjärna känns rejält överkokt. Det har verkligen inte varit någon "vila upp sig"-helg den här helgen. Jag har varit igång konstant och flängt hit och dit och träffat hur mycket folk som helst. Det har varit några väldigt fina dagar, men kanske lite väl intensiva för min lätt missanpassade hjärna. Dessutom har magen tagit stryk och magkatarrskänningarna är påtagliga. Miniapoteket i mitt badrumsskåp ekar tomt på magpiller så jag befarar att det får bli en sväng till Apoteket i morgon..

Hjärnmoset var tydligt på jobbet under förmiddagen. Jag irrade runt som en yr höna och det kändes som om allt jag gjorde blev fel. Det var inte långt till panik och tårar, men jag lyckades trots det slutföra det jag påbörjat och när jag sedan tittade på gelerna i UV-ljus så visade det sig att det hade gått hur bra som helst. Så kan det gå.. Och det är helt fantastiskt skönt att min vän J jobbar på samma institution och alltid kommer och plockar upp mig när det är dags för lunch.

Nu ska jag ta lilla bilen och fara iväg till Granngården för att köpa mat till hästen - det här med att vara förberedd och förutseende är inte hans mattes starka sida. :oP Hovis har fortfarande inte hört av sig så pålle får helt enkelt vila och beta lite gräs idag.

Midsommarhelgen

Slutsatsen av midsommarhelgen är: lyckad! Jag har varit igång precis hela dagen och nu ska jag dimpa i säng för att vara pigg och alert när det vankas gelkörning i morgon bitti.

Anni agerade mästerfotograf idag! :o)

A mess

Fullspäckad dag igår. 100+ nya inlägg på Blogkoll nu på morgonen. SMS från Anni att hon strax tar tåget hit. Lös sko på Capricen. Fett- och tjockångest efter midsommarhelgen. En ullgullig och sällskapssjuk misse på soffan. Fullvärdig frukost trots starka, elaka tankemonster. Småkaos i lägenheten. Kameran proppfull med bilder. Vakna upp med världens finaste mr J bredvid i sängen. Inga kläder som ser bra ut på. Solen skiner (och himlen är blå..). Lerig hästutrustning. Granne som spelar idiotmusik på högsta volym. Blunda för magen. Gå ut med sopor och bädda sängen - ta tag i dagen.

Och måndag imorgon..

Midsommarafton

Nu bär det av mot Heby, Gagnef och Vänge..

Hästkrafter

En paus mellan stallandet och snabbstädning av lägenhet innan kvällsaktiviteterna tar vid. Jag känner mig grymt mekanisk som fixade oljepåfyllningen på M's bil alldeles själv, nästan i alla fall. Mötte en gulllig mack-anställd precis när jag kommit in på bensinmacken och hasplade snabbt ur mig att jag behövde motorolja. Han verkade dock rätt van vid blonda, förvirrade tjejer som ställer självklara frågor och plockade snabbt fram rätt olja åt mig. Men, jag lyckades klura ut hur man öppnar motorhuven och hitta rätt tank att fylla på oljan i alldeles själv. ;o)

Capricen och jag tog ett pass på utebanan idag igen - underlaget är perfekt där nu när det har regnat så mycket. Han var rätt energisk och studsig när jag tog in honom och när jag skrittade fram, vilket i och för sig var rätt väntat eftersom han fick sig en vilodag igår. Jag såg framför mig ett pass med bara en miljon övergångar för att få honom lugn, men när jag kortade upp tyglarna och började jobba med honom var han superduktig! Skrittade avslappnat redan från början och knep inte alls i rygg och bakben när vi började trava. Dessutom frustade han som en tok redan efter ett par minuters trav. Härligt!

De förvända slutorna gick lättare idag och han gjorde en kanonfin skänkelvikning med riktigt långa steg på en diagonal. När han lossat lite mer till både höger och vänster testade vi lite travlängningar, som även de var riktigt riktigt fina! I ena längningen föll han in i galopp, men eftersom han kändes så lugn och fin så lät jag honom rulla på något varv i galoppen innan jag bröt av. Första gången vi galopperade på banan och det gick super! Jag fick lite blodad tand och gjorde några fattningar i båda varven och lät honom galoppera korta bitar där emellan. Fattningarna gick helt okej och i galoppen lät jag honom bara rulla på utan att inverka på något sätt, men utan att han fick springa ifrån mig.

Det känns som om jag börjar hitta lite knappar och spakar nu. Jag vågar inverka mycket mer, sitsen och handställningen är mycket bättre och jag känner att jag verkligen rider. Tjiho!

Nu tittar solen fram lite då och då och jag måste verkligen städa upp lite här innan det dyker upp folk..

GLAD MIDSOMMAR!

Svensk midsommar

Grått, fuktigt och kallt - riktig svensk midsommar med andra ord. Och jag är rätt tillfreds med beslutet att stanna kvar i Uppsala.

Jag ska alldeles strax hoppa i ridkläderna, bre mig några mellismackor och sedan bege mig mot stallet. På vägen dit måste jag stanna till på bensinmacken och köpa motorolja och fylla på. *host host* Visst är det väl nu man utnyttjar att man är en blond, oteknisk och relativt ung tjej?

Kvällen kommer att spenderas hemma hos mig tillsammans med mr J och M. Vi ska äta sill, lax och färskpotatis med alla möjliga tillbehör och spela spel och snacka skit. Det blir nog mys!

Give me!

bild: www.junkyard.se

Converse All Star Acoustic Hi - geee mig!!

Kvicksand

Det är förbannat tungt. Som att trampa i kvicksand. En evighetslång kamp. Att försöka hålla näsan ovanför ytan. Utan att veta om man någonsin kommer att komma upp. Helt och hållet. Bara fortsätta att trampa, trampa. Trotsa mattheten. Envist hålla sig kvar. Inte ge upp.

Inte ge upp..

Tider, rutiner och mängder.. Det enda som existerar just nu. Inte rucka på någonting. Då rasar allt. Blunda varje gång jag passerar en spegel. Titta bort när kroppen speglas i skyltfönster. Bara sätta på mig kläder som inte sitter åt. Låta bli att jämföra.

Enorma summor slösas på portionerade färdigrätter. För att slippa tänka. Bara göra. Skapar ångest över min slösaktighet. Min svaghet. Som att slänga pengar i sjön.

Men, jag trampar..

Små små ord

Jag hittade några små, men ack så betydelsefulla, ord fyllda av styrka och tro i min inbox i morse:

Ord från min ständiga räddare. Gång på gång fångar hon mig i kramar fulla med värme.. och gång på gång drar hon upp mig till ytan igen med sina kloka kloka ord. Och jag vill så gärna visa henne att hon har rätt! För jag vet att hon bara säger sanningar.. Kloka, hårda, trygga, varma, knasiga och underbara K.

Vilse i tankarna

Hur gör man för att våga?

Ta det där sista steget utför kanten och bara låta sig falla

rakt ut i ovissheten

utan några som helst skyddsnät

när det är ens allra största skräck.

Varifrån får man mod?

Att stanna kvar i rutiner av klockslag och mängder

större än någonsin

med en kropp som bara växer

när ångest är det enda som existerar.

Jag har gått vilse och jag hittar inte ut..

Maten tillagas, tuggas och sväljs och jag tvingar den att stanna kvar. Trots att ångesten river. Gång på gång undrar jag av vilken anledning jag plågar mig med det här. Ångesten som kommer efter måltiderna. Ångesten som hägrar innan varje måltid som inte är planerad i detalj. Ångesten som river under måltiderna när jag krigar om hur mycket jag får äta. Ångesten som ständigt är närvarande - den över min kropp. Vore det inte bara lättare att låta bli? Att ge efter för ångesten och slippa tröttheten och kampen..

Jag vet inte längre vad jag kämpar för. Varför jag så stenhårt håller på mina rutiner och tvingar i mig den giftiga maten. Min kropp äcklar mig och målet att bli tillfreds med den känns så oändligt långt borta. Det blir svårare och svårare att urskilja vem som säger vad - om det är förnuftet eller anorexin som talar och jag vet inte vem jag ska tro på.

Hur hittar man ut..?

Det sa klick!

Jag sladdade stressad och ångestfylld in på parkeringen vid stallet under eftermiddagen - i en vecka har jag själv ansvaret för en häst värd ett sexsiffrigt belopp.. Tänk om det händer honom någonting! Gårdagens lösa sko hade hunnit skapa ett gigantiskt ångestberg i mitt huvud och lättnaden när jag såg hovslagarens bil stå parkerad utanför stalldörren var enorm..! Han satte fast skon igen och så var det problemet ur världen. Pjuh!

Nästa stora orosmoment i mitt huvud var huruvida Capricen var halt eller inte. Nej, det fanns egentligen ingen anledning till att han skulle vara det - så lös var skon inte och han var varken varm eller tjock i något ben, men "man vet ju aldrig"..

Vi gjorde oss hur som helst i ordning för ett dressyrpass i solskenet på utebanan. Capricen var ovanligt lugn, både när jag skrittade fram och när jag började trava. Jag fick genast panik och tänkte att han var halt överallt, men L red förbi och utbrast "gu' vad fin han ser ut" så mina hjärnspöken fick raskt fly sin kos.

Det kändes lite sådär i början av passet. Capricen var nästan lite framtung och ville inte gärna lossa mer än korta stunder åt varken höger eller vänster. Vi red lite serpentiner och åttvolter med övergångar och halvhalter för att sedan övergå till förvända slutor och öppnor längs långsidorna. Efter en skrittpaus mitt i passet sa det bara "klick" och så dansade han! Jag har aldrig känt det förut - inte på någon häst jag ridit tidigare. Jag kände hur ryggen kom upp flera decimeter, traven blev helt taktfast, han var helt loss åt både höger och vänster och liksom svävade fram över ridbanan. Travlängningarna som vi gjorde ur denna form var helt fantastiska.

Det var magiskt!

Projektsångest

Jag måste bestämma mig - NU!!

1. Studies of enzymes and transport proteins of importance for the disposition of xenobiotics in horse
2. Karies hos häst – studier av immunsvaret mot Streptococcus devriesei
3. Resistance to the antibiotic fusidic acid
4. The cells behind osteoporosis - osteoblasts and osteoclasts
5. Proteins involved in nervous system ontogeny and synaptic signalling: Molecular and functional characterization
6. New antibiotics based on small ligands interacting with RNA and RNA metabolising enzymes
7. Functional studies of microRNAs and small interfering RNAs
8. How do influensaviruses, like avian influensa virus, evade the immune system?
9. Molecular mechanisms of endocrine disruption – analysis of the effect of toxicants on steroid synthesis pathways in human adrenal cells
10. Development of non-invasive methods for evaluation of animal welfare

Jag vill göra nummer 10, men får ingen kontakt med den ansvarige för projektet. I morgon ska jag försöka ringa och får jag inget svar då måste jag börja väga för- och nackdelar med de andra potentiella projekten - igen..

Bus på ängen

Både pålle och jag var i behov av lite lättsamt bus idag så vi red bort till ängen och galopperade. Jess följde med och fotade lite, men det verkar som om vi var för snabba för att hon skulle hinna med för det blev inte så många bilder. ;o)

Trava fram..

Galoppa!

Lite rejsing!

Klapp klapp - duktig häst!

Hästvakt

I morse vaknade jag av väckarklockan klockan 03.30. 10 minuter senare dök M och E upp utanför lägenheten och vi begav oss bort mot Arlanda. Nu sitter de på planet mot Zakynthos och jag är häst- och bilvakt i en vecka. När jag kom hem från flygplatsen slängde jag mig i sängen igen och lyckades sova ett par timmar till. Skönt!

Nu är det gelkörning och en miljon PCR-reaktioner som gäller. Sedan lunch med J och efter det bär det av till stallet tillsammans med Jess. Om jag har tur har hon inget emot att ta en liten promenad så att Capricen kan få galoppera av sig lite på ängen nu när det äntligen är uppehåll här. Dessutom har jag planer på att utrusta henne med min kamera.

Dags för labbet..

Kontroll

Med pipetten i handen och den isfyllda frigolitlådan med mängder av PCR-rör och DNA-prover framför mig går jag in i en annan värld. En värld utan anorexi, ångest, depression, misslyckanden och vardagsoroligheter. Metodiskt sätter jag upp reaktion efter reaktion. Handen pipetterar vant: 0,5 µl DNA, 20 µl magnesiumklorid, 120,8 µl ddH2O, 1,6 µl Taq-polymeras, 9,6 µl primer osv.. Jag trivs med lugnet och självständigheten. Är tacksam över förtroendet de har för mig. För ansvaret jag får ta. Och jag andas lättad ut av känslan av att för en gångs skull ha kontroll.

Ännu en regnig dag

Trots min skönhetssömn i natt är jag dödstrött nu. Kroppen har fått totalvila hela helgen. Det är tungt att inte röra sig som planerat, men överraskande nog är jag mest förbannad för att jag inte fått något skönt långlöppass och inte för att jag inte fått röra mig för att förbränna kalorier. Det känns stort! Jag har ju till och med ätit "farliga" saker flera gånger i helgen. Istället för att gräma mig för att jag inte lyft ett finger i onödan i helgen försöker jag inse att kroppen uppenbarligen behövde en paus, en chans att återhämta sig lite och landa i allt det nya som händer just nu. Det är under vila som kroppen bygger upp sig och den här helgen har både kropp och hjärna fått tillfälle att bygga.

Eftermiddagen har spenderats med Maja inne i stan. Jag hittade ett par byxor jag trånat efter länge, men varit för snål för att köpa. Nu var de dock nedsatta till halva priset och jag tyckte faktiskt att jag förtjänade dem. När allt kommer omkring har jag faktiskt jobbat en hel vecka, skött maten jättebra och lyssnat på kroppen när den har behövt vila!

Det hanns även med en lång fikastund med scones och kaffe/chailatte på Wayne's. Vi planerade in kommande pyssel- och sushikvällar. Det ska bli såå mys!!

I morgon är det då dags för samtal med A. Jag bävar och fasar - främst för vägningen. Det är ett faktum att jag har gått upp i vikt sedan sist. Nej, jag har ingen våg och jag har inte vägt mig sedan förra gången jag var hos A, men jag märker det på andra sätt. Så länge jag inte behöver gå upp på vågen och se de där ilsket blängande siffrorna som hånande bara stiger och stiger mitt framför mina ögon så kan jag hantera det. "Det man inte vet mår man inte dåligt av" stämmer väldigt bra i detta avseende. Vågar skapar bara problem!

Innan jag får krypa ner i sängen ska jag vara duktig patient och slutföra uppgiften till morgondagens samtal..

Prinsessömn

Äntligen har jag fått sova ordentligt en natt!!! Jag var en grå zombie i ett ångestmoln hela dagen igår. Tyckte inte ens att det var roligt att vara på IKEA och inköpen blev inte speciellt roliga de heller. En rejäl papperskorg med lock till köket och superbilliga matskålar till Fnattis var väl det som kom med hem.

Eftermiddagen spenderade jag i liggande läge i J's soffa med hans laptop i knäet och tittade på när han skruvade ihop det han köpte på IKEA. Jag bestämde mig rätt kvickt för att skippa kvällens förfest med stalltjejerna vilket jag är väldigt glad för idag!

Kvällen blev istället en riktig TV-kväll tillsamans med J och Fnattis. Vi åt färskpasta med kräftstjärtssås och vitlöksbröd till middag. Tittade på Babel på TV4 och åt Häegen-Dazs till efterrätt. Ångesten bankade på rätt ordentligt över både middagen och efterrätten + min extremt stillasittande dag, men det gick det med och kroppen behövde uppenbarligen precis en sådan dag med tanke på hur skönt jag sov i natt!

Nu har J lämnat mig för pyssel på föräldrargården och jag ska bege mig in till stan (med buss) i regnet för att fika på Wayne's med sötaste Maja.

Regn egnr gnre nreg

Det regnar. Konstant. Det är fuktigt överallt och man hör hur vattnet skvätter när bilarna åker förbi. Min granne spelar musik med basen uppskruvad på högsta volym. Och jag är förbannad på min svaghet. 

En dålig start på helgen. 

Nu bär det dock av mot IKEA med mr J. Kanske kan jag hitta något supermegabilligt skräp som kan lätta mitt sinne något. Hur som helst blir det i alla fall lunch på restaurangen..

Blött och negativt

Det regnar ute och jag vill inte vara med. 

Labbandet har gått fint i alla fall. Gelerna visade massor av band i olika storlekar och jag satte upp 52 PCR-reaktioner utan att blanda ihop allting. Lyssnade på p3 och småpratade lite med en av kollegorna. Trevligt. 

Red dressyrlektion på eftermiddagen. Jag känner mig usel, fast om jag tänker förnuftigt gick det inte så dåligt som jag intalar mig själv. Fokus låg på att våga driva trots att han är het och sedan red vi förvända slutor i båda varven. Min handställning var mycket bättre idag och jag vågade hålla om mer med skänklarna. Nu måste jag kombinera detta med att våga "se stolt ut" när jag rider. Tänka: "här kommer jag" och "jag har rätt att rida". Det som är ungefär det svåraste i hela livet.. Pålle är grymt söt i alla fall. En riktig Mulle! Det blir lika mycket bus och lek som rykt innan ridningen och han hittar på hyss heeela tiden!

På måndag är det dags för samtal hos A. Det känns meningslöst och onödigt.

- Nej, jag känner mig fortfarande inte bekväm med min kropp. 

- Ja, jag tycker att min kropp är oproportionerlig och fet. 

- Jo, jag trycker i mig mat som jag ska ändå. 

Så sällan som dessa samtal sker och med den konstiga respons jag fått på telefonsamtal så känner jag bara att jag tar upp deras tid och förpestar korridorerna med min existens. Jag ber om ursäkt för att ni inte kunde göra mig frisk, eller nåt.. Icke-responsen från läkaren gör sitt till och dessutom fasar jag för det obligatoriska vågmomentet. Jag vägrar.

Nu kommer strax mr J i alla fall. Det vankas falafel med olika röror och färskt bröd. Med största sannolikhet blir det även något onyttigt till efterätt.. 

Sommarkväll

Kvällen förde med sig strålande sol och varmt väder - en riktig sommarkväll! Vi åt tacos och skvallrade i kvällssolen på M's bakgård.  Det var hur mysigt som helst och jag känner hur bra jag mår av att umgås med mina vänner. En typisk samling vita biologer som fascinerat hamnade i en djup diskussion om den nya maskinen i J's labb - snacka om insnöade idioter..  

Nu är det dags för sängen. Jag är heeeelt slut! I morgon väntar labb, dressyrträning och kärt återseende av mr J.

En glimt av solen!

I dag har solen visat sig några korta stunder under eftermiddagen - härligt!

Jag var i labbet på förmiddagen - i dag fanns det lite mer att göra. Jag körde först en gel på produkterna från gårdagens PCR och sedan startade jag upp lite nya PCR-reaktioner på DNA:t vi extraherade här om dagen. Ny labbplats fick jag också så nu har jag äntligen pipetter som fungerar! Det känns inte riktigt okej att ha knasiga pipetter när man jobbar med volymer som 0,5 µl. 

Nu har jag jobbat i en vecka och det känns bra. Jag känner mig inte riktigt lika fumlig längre och börjar kunna jobba lite mer systematiskt igen. Min handledare låter mig jobba helt i min takt, utan någon som helst stress. Jag får aldrig några snäsiga svar på mina frågor och alla andra i labbet hälsar glatt och pratar med mig när jag är där. Det kunde inte ha blivit bättre och jag är så glad över att jag sa ifrån och stod upp för mig själv på andra stället!

Dessutom känner jag mig lite stolt över mina lunchrutiner. Jag jobbar ju halvdagar och slutar vid lunch, men i stället för att vänta med att äta tills jag kommit hem har jag tagit med mig lunchlåda varje dag. Den har avnjutits med sällskap av J och lite skvaller innan jag har farit hem för dagen. Genom att ta med mig lunchlåda får jag också bort stressmomentet med att behöva hinna klart precis allting innan lunch, för att inte rucka för mycket på tiderna. Nu vet jag att lunchen finns i kylskåpet och att det bara är att gå ifrån och äta om tiden börjar rinna iväg. 

Jag sitter fortfarande och bläddrar i projektkatalogen för UGSBR. Det finns så många roliga projekt och nu när jag äntligen bestämt mig för två som verkar intressanta så går det inte att varken  maila eller ringa det ena och det andra får jag inget svar ifrån. Bara att fortsätta bläddra i katalogen med andra ord..

I kväll är det tacomiddag hemma hos M tillsammans med några före detta kursare. Det ska bli riktigt roligt! 

Sommar eller höst?

Insikter

Idag hade jag en ytterst kort labbdag. Lite tråkigt faktiskt, men imorgon blir det mer labbande. När jag startat igång mina PCR-reaktioner passade jag på att leta upp lite läsvärda artiklar om ämnet och när jag kom hem dök jag ner i min gamla bioteknikbok för att läsa lite mer om genmappning. Jag blir galen om jag inte får reda på precis varför jag gör det jag gör i labbet!

Jag har alltid sagt att jag är totalt ointresserad av växter. Att det är extremt tråkigt och att jag absolut inte kan tänka mig att jobba med det. Delvis stämmer det fortfarande. Jag skulle t ex aldrig ge mig på att doktorera på växter, men det går mer och mer upp för mig att det verkligen är de små molekylära processerna som intresserar mig. Ge mig ett molekylärbiologisk problem och jag dyker direkt in i det med fullt intresse - så länge det inkluderar DNA, proteiner, gener osv så blir jag nyfiken. 

Under eftermiddagen var jag ute och sprang en sväng. Det var väldigt motigt att ta sig ut i regnet, men när jag väl hade kommit ut var det jätteskönt! Efter lite uppvärmningsjogg körde jag fartlek i det backiga motionsspåret i Hågadalen. Förut har jag alltid tyckt att intervaller och fartlek har varit döden - tråkigt och framförallt apjobbigt. Nu tycker jag att det är bland det roligaste som finns! De där extremlånga distanspassen i ett och samma tempo som var mitt mantra förut har lagts åt sidan. Såhär i efterhand förstår jag ju varför jag ägnade mig åt lugna långpass - utan mat har man ingen energi och hur ska man orka springa intervaller då? Tänk att någonting så solklart kan vara så svårt att förstå.. 

Innan middagen, stuvade makaroner med vegetariska bullar, fick jag ett efterlängtat telefonsamtal från mr J. Det är minst sagt trist att hans jobb är så hektiskt just nu att vi bara hinner ses på helgerna. Tur att det bara är några veckor kvar innan han har semester! 

Nu sitter jag med en kopp Yogi-te och ska strax kika på "Halv åtta hos mig". 

Lycka!

Såhär såg vi ut när vi rejsade omkring på ängen igår! :o) Bilderna är tagna från en film filmad med mobil - därav den dåliga kvaliteten. 

Tisdagsmiddag

Jag var och handlade på Willys efter labbandet och hittade bakpotatis för 1 kr styck. Eftersom jag hade idétorka till dagens middag passade det perfekt! Jag slängde ihop en röra av tonfisk, majs och smaksatt keso (grillad paprika), tillagade en potatis i micron och hackade en grönsallad till. Lätt, snabbt och gott!