Grillmiddag

Igår kväll var det grillning på en gård utanför Uppsala med J's arbetskompisar. Helt främmande människor för mig, eller en av tjejerna har jag träffat lite förut, men annars var det helt nytt. Förut har jag varit bokstavligen livrädd för sådana situationer. Jag har suttit ensam och tyst i ett hörn och bara önskat mig bort, så långt som möjligt därifrån. Med tanke på det tycker jag att jag klarade kvällen helt okej. 

Vi fick jordgubbsdaquiri som välkomstdrink. Dagsfärsk sparris, från gården, med vitt vin till förrätt. Grillad rådjursstek med potatissallad till varmrätt. F a s a ! Som tur var hade J och jag släpat med oss lax eftersom vi inte hade blivit informerade om hur kvällen skulle vara upplagd, så J fick smyga dit en bit lax åt mig på grillen. Till efterrätt serverades det vaniljglass med hallonsås. 

Jag kämpade på. Åt och drack av allting som serverades. Smakade till och med några chips. Med Fröken Pysslings ord, om att jag ä r socialt kompetent och har bra saker att säga, i öronen vågade jag ge mig in i några av samtalen och stundtals hade jag riktigt roligt och trevligt! Värdinnan hade dessutom en fantastiskt snäll och social hund, en Vorsteh, som jag kom väldigt bra överens med. Tacka vet jag djur!

Ångesten höll sig på en hanterbar nivå största delen av kvällen. Några gånger kände jag hur paniken började växa och jag kunde bara tänka "ut, jag måste u t !", men som tur var satt jag inklämd ganska långt in och hunden satt allt som oftast med sitt stora huvud i mitt knä så jag satt kvar där jag satt. 

Den friska jag är nöjd över hur jag hanterade kvällen. Jag kan se att det var ett friskt sätt att äta och bete sig på. Den sjuka jag har p a n i k över hur jag åt, vad jag drack, att jag inte kräktes och framför allt att jag gick upp i tid för att få i mig frukost idag. Jag kompenserade inte ens genom att äta mindre till frukost. Det ringer i mina öron - dålig, dålig, dålig och svag, svag, svag.. Kriget tar musten ur mig. Jag balanserar på en skör tråd. Ett felsteg och jag faller. Det ligger så nära till hands att ge upp. Slippa all planering - släppa allt och följa med i anorexins lockelser igen. Vandra rakt in i dimman. Bli omedveten om omvärlden. Slippa allt ansvar. Bara dras med och låta någon annan styra..

Nu är det picknick och tjatter i en park i stan med J och vänner till oss båda.

SOOOL!

Det är helt fantastiskt vackert väder här idag! :o) Jag inledde dagen med att krypa ur sängen och kila ner till ICA för att handla frukost medan J fick ligga kvar och snusa en liten stund till. 

Nu har vi ätit frukost i lugn och ro och ska strax bege oss till Team Sportia för att köpa nya löparskor till J. Är det inte typiskt killar att vänta med att köpa nya saker (läs: kläder och skor) tills de bokstavligen har trasat sönder till småbitar? 

Jag såg på mobilen igår att min läkare försökt nå mig under dagen, men hon hade varken pratat in något meddelande eller försökt ringa igen. Först gjorde det mig lite lättad och hoppfull att hon faktiskt försökt ringa och jag kände att de nog inte gett upp mig helt trots allt. Strax efteråt, när jag insåg att hon bara försökt ringa en gång och inte ens talat in något meddelande, försvann dock känslan och det känns lika värdelöst som tidigare. Jag slängs hit och dit utan någon struktur alls och jag är l e s s !

Nu är det i alla fall helg och jag ska försöka fokusera på solen, J och dressyrträningen med Capricen imorgon. 

Suuushi

Ikväll var det sushimiddag på Dragon's Deli med Jess och hennes sis. Jess är min klippa! Vi hade en jättetrevlig, mysig och rolig kväll. Det dracks vin och fnissades och fotades. :o)

Nu väntar jag på att J ska dyka upp här så att vi hinner ses lite grann trots att vi lekt med vänner på var sitt håll ikväll..

Fnattis

Världens finaste!

Fredagseftermiddag

Det är alltid lika roligt att träffa Maja och Neo!

Först hämtade vi ut mitt presentkort på VILA:

Sedan bänkade vi oss på Wayne's Coffee..

och drack kaffe såklart!

Efter en pyttestunds strosande i några affärer köpte vi glass och satte oss vid åkanten:

Neo fick komma upp och pussas lite med mamma innan lämnade stan.. :o)

Nu ska jag fota min söta, trötta och håriga lilla misse och sedan bege mig till Yukiko's Sushi för att möta upp Jess och hennes sister.

En gul, glad lapp

Fick hem min uppsägningsblankett idag. Det var H som hade skickat den till mig, min ständiga klippa där och antagligen den enda som jag verkligen kommer att sakna. Han är grym!

Nu äre stan!

Snurrigt värre..

Om det är rörigt nu? Oh yes!

Psykologen härifrån stan ringde mig nu under morgonen. Ett möte med jag vet inte hur många människor (A, läkaren, psykologen, S från Vuxät och ev en läkare härifrån) är inplanerat om två veckor. Jag kommer att känna mig s å liten. Alla dessa människor på samma ställe endast på grund av mig. Jisses, de borde väl ha viktigare saker för sig.. :-S

Jag passade även på att ta upp frågan om fortsatt sjukskrivning. Hon frågar mig om jag v i l l vara fortsatt sjukskriven över sommaren. N E J jag vill inte vara sjukskriven! Jag vill jobba och plugga och vara en helt normal och frisk människa. Kunna stå upp för mig själv, inte braka ihop till en blöt hög så fort någonting negativt händer och hantera mat och matsituationer som den simpla sak som det egentligen är. S t ö n ! Jag har precis accepterat faktumet att vara sjuskriven över sommaren och så börjar det strula med det ändå.

Hur som helst skulle psykologen återkomma under dagen eller i början av nästa vecka när hon pratat med avdelningschefen i Uppsala om läkartid . Jag hatar detta krångel! Det skapar oro och stress och får mig att bara vilja skita i hela grejen och ge upp! Ja, det är mycket möjligt att jag gör en höna av en fjäder.. Jag skulle behöva lite lugn och ro i tillvaron. Tid att landa i mig själv, i den nya kroppen och det nya tankesättet. 

Efter lunch blir det i alla fall en sväng på stan med Maja och Neo. Jag ska hämta ut mitt presentkort på VILA och vi ska fika i solen. I kväll blir det sushimiddag med Jess och hennes syster och efter det antagligen ett besök på en fest hemma hos några vänner till J.

Hästar och vänner

M messade mig på MSN under eftermiddagen och frågade om jag ville hänga med upp till ridcentret för att kika när hon hade hopplektion för Jess. Jag var på väg att säga nej. Humöret var fortfarande rätt så mycket i botten efter förmiddagens trassel, men sedan kom jag ganska snabbt fram till att jag knappast skulle bli gladare av att häcka hemma så jag slängde på mig stallkläder och skuttade in i bilen när M dök upp här utanför. 

Kameran fick hänga med så det blev lite fotande och det var riktigt roligt att se hur mycket Jess har utvecklats sedan jag såg henne sitta på Denya för första gången - kul! 

När träningen var klar stegade M och jag upp till Hilton för att checka läget om potentiella boxplatser. Det såg inte becksvart ut och lite senare ringde M upp mig och kom på att hon hittat ytterligare ett alternativ som ska undersökas. Det är bara att hålla tummarna - för det med! 

I kväll har jag provat ytterligare en yoghurt från Valio's sortiment - Fruktfröjd ananas, banan och kokos. Den smakar också lite glassaktigt och har en härligt krämig konsistens. Helt godkänt betyg. Undrar om man kan få bli utvärderare av deras smaker nu när jag testar mig igenom hela sortimentet. ;oP

Nu har jag precis tittat på Supersize vs Superskinny på 3:an. Jag är lika lång som den magra tjejen och jag kommer ihåg, i detalj, vilken fruktansvärd ångest jag hade den dagen vågen visade den vikt tjejen i programmet hade i början. Jag tyckte inte att jag fick plats att gå i korridoren på sjukhuset för att jag hade svällt så ofantligt mycket. I mina ögon hade jag redan nått långt över maxgränsen som jag hade satt innan jag börhade behandlingen, men ändå fortsatte de att öka min ordination. Det var ständig ångest.

Idag är jag normalviktig och väger b e t y d l i g t mycket mer än då. Jag känner mig fortfarande helt enorm, men ångesten över det är oftast inte lika stark som tidigare. Nu letar jag istället efter viktigare saker att fylla livet med. Flytta fokus till sånt som gör livet värt att leva och på så sätt försöka minimera viktens och figurens betydelse.

K ä m p a .

Wieee!

Fick alldeles precis ett telefonsamtal från VILA här i Uppsala. Var på deras VIP-kväll igår och var med och tävlade om ett presentkort och jag VANN!! :o)

Skräp

Det bokstavligen ö s e r ner utanför mitt fönster.. 

och jag känner mig som s k r ä p. 

A mailar mig i d a g att läkaren hälsar att det är psykiatrin i Uppsala som ska sköta min sjukskrivning från och med nu. Min sjukskrivning går ut på söndag, vilket jag meddelade dem för över 2 veckor sedan. Tack för den framförhållningen och för det underbara stressmoment det för med sig! 

A n d a s .

Jag har talat in ett meddelande på telefonsvararen hos psykologen som jag var på bedömningssamtal hos här i Uppsala. 

Jag har skickat ett mail till butikschefen och meddelat att jag inte kommer att komma tillbaka. 

Jag har tagit mod till mig och kollat upp detaljer med professorn på VBSG. 

F i x a . D o n a . O r d n a .

Min kropp har fått tuppjuck och jag har den längsta mensen n å g o n s i n ! Jag undrar om den någonsin kommer att ta slut och magontet försvinna.. Dessutom har J apmycket jobb och jättesena kvällar hela veckan.

Nu tänker jag trots alla vädergudar, behandlare, läkare, idioter och övrigt pack och snöra på mig mina löpardojor och sticka ut i Håga!

Vilken hästägare!

Var som sagt med M ut till Capricen en sväng på eftermiddagen. Vi hjälptes åt med allt pyssel och sedan red hon en stund i ridhuset och jag passade på att studera och suga åt mig kunskap! Han är s å vacker att titta på!! :o) Betade honom en stund efter ridningen och han är som en dammsugare med multieffekt. Förstår inte hur han kan få i sig så mycket gräs på så kort tid!

Dessutom har han världens bästa ägare! M har inte vikit från min sida trots mina vistelser på psyk och anorexibehandling. Har alltid stöttat mig och hört av sig till mig trots att jag inte orkat eller vågat höra av mig själv. Nu har pållen, förhoppningsvis tillfälligt, flyttat ut en bra bit utanför stan och för att jag ska slippa ta mig dit med buss (ganska bökig resväg) får jag åka ut med henne när jag ska rida så mockar hon och jag rider. "Jag vill så gärna att du ska kunna fortsätta rida honom" Lycka! Dessutom ska jag vara hästvakt i en vecka när M åker utomlands och då får jag låna hennes bil under hela den tiden. Jag är l y c k l i g t lottad! En fantastisk häst med en fantastisk ägare!! 

My beauty!

Ang donatorbarn

Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska ställa mig i frågan om donatorbarn. Tittade precis på dokumentären på TV4 för att få lite mer kött på benen, men är fortfarande osäker. Jag är både för och emot, men mest emot tror jag. Det är läskigt att människan börjar laborera med att "skräddarsy" människor. Hur ska det sluta? Var ska man dra gränsen? Kommer man i framtiden att kunna fylla i en lista med egenskaper man vill att barnet ska ha och så fixar man det i labbet? 

Min förhoppning är att detta ämne kommer att belysas mer i olika medier framöver. Det är en fruktansvärt svår fråga. Självklart vill man göra allt för att rädda sitt barn, men hur moraliskt riktigt är det egentligen att "skräddarsy" ett barn för att rädda ett annat? Kan man garantera att detta barn kommer att bli lika älskat som det barn som räddas? Och varför tillåter man inte provrörsbefruktning av ensamstående mödrar? Det är bevisat att barn som har många vuxna i sin närhet under uppväxten mår minst lika bra som barn med tillgång till båda föräldrarna. 

Många frågor med få svar.. VAR ska gränsen dras?

Beslutsångest - som vanligt!

På måndag är det dags för intervjun på UGSBR och inför den ska man ha kikat i projektkatalogen för att se om man hittar något projekt som intresserar en. Mitt problem är att jag hittar alldeles för många projekt som intresserar mig. Det känns nästintill omöjligt att bestämma sig för endast ett! Jag har suttit med detta hela förmiddagen och lyckats gå från ca 200 projekt i hela katalogen till följande 3:

• "Central regulation of food intake" - undersöka de molekylära mekanismerna bakom den centrala regleringen av födointag för att finna botemedel mot fetma och/eller anorexi
•  "Molecular pharmacology of G protein-coupled receptors" - undersöka neuropeptiden Y's receptorer, vilka är intressanta för behandling av metaboliska sjukdomar, högt blodtryck och psykiska sjukdomar, t ex ångest
• "Studies of enzymes and transport proteins of importance for the disposition of xenobiotics in horse" - undersöka hur främmande ämnen transporteras i hästkroppen

Men nu då - hur ska jag lyckas välja ut det mest intressanta av dessa? Antar att jag måste läsa in mig på alla tre..

Nu är det lunchdags. Jag är inte sugen på mat för fem öre. Ser ingen mening alls med att äta lagad mat. Vet inte vad jag ska laga för något. Skulle behöva en s t o r spark i baken! 

Snart kommer M och plockar upp mig. Vi ska åka ut till Capricen tillsammans. Vet inte om det blir någon ridning nu när det blåser halv storm här, men lite hästgos blir det i alla fall! I kväll är det VIP-kväll på VILA och självklart ska jag dit med sötaste Maja! :o)

Goaste missen!

Här finns en enkät för alla kattägare. Det är en veterinärstudent på SLU som gör sitt examensarbete om beteende hos katt - fyll gärna i!

Nu ä r det lunchdags..!

Soliga bilder

I morse, när jag skulle släppa in missen, var det ett helt gäng fågelskådare med kikare och stativ och hela faderullan på min bakgård. Jag undrar vad det är för fantastiskt ovanlig fågel som har skådats här? Om jag ser någon som irrar runt med en kikare bakom mitt hus i morgon måste jag fråga!

Idag var det dags för 6-månaders-Stepwise och ett kortare samtal med A. Vädret var helt fantastiskt vackert och varmt var det! Eftersom bussen kom fram i väldigt god tid passade jag på att ta en liten promenad runt sjukhuset och fota lite. :o) 

Nog ligger det naturskönt i alla fall!

A och jag började med ett kortare samtal för att sedan dyka in i Stepwise:n, som börjar med det fasansfulla momentet vägning. Det gick dock okej. Jag fick beröm och ja, det ger ju blandade känslor som alltid. Egentligen vet jag ju så väl att det är bra, men det svider i anorexiögonen ändå.. 

Det totala resultatet från Stepwise:n visade lite förbättring i flera områden, även om profilen fortfarande befinner sig väl inom anorexiområdet. Det som inte förändrat sig någonting sedan jag började behandlingen var självacceptansen och kroppsuppfattningen. Ett resultat som var väntat och som kommer att föras vidare till den fortsatta behandlingen här i Uppsala för att jobbas vidare med. Det var riktigt intressant att se resultatsprofilen och roligt att få bekräftat att det har hänt saker!

Innan jag gick hem kilade jag förbi receptionen för att betala för mig. V visste inte hur det skulle vara, om jag skulle betala eller inte, så hon slog en pling till M som svarade att eftersom jag är en gammal goding så behöver jag inte betala, haha! Dessutom knatade underbara K förbi receptionen när jag var där och gav mig en dunderkram. Kalasbra avslut med andra ord!

På vägen hem från stationen i Uppsala köpte jag en liter jordgubbar så nu ska jag frossa i jordgubbar och banan med nya yoghurten från Valio: vanilj/jordgubb/citronmeliss - yummie! Det gäller att passa på med både jordgubbar och banan när inte J är med. Det övergår mitt förstånd att i n t e tycka om varken jordgubbar eller banan..!

Sinnessjukt!!

"Sveriges import av griskött från Danmark har fyrfaldigats sedan mitten av 90-talet. Men Ekots granskning visar att grisarna plågas på danska gårdar. Allt fler djur misshandlas av bönderna på väg till slakten för att snabbare få in dem i lastbilarna och pressa priserna."

SR nyheter

En dag i stan

Jag har haft en jättemysig eftermiddag/kväll med fina Mia! Vi började med en glassfika vid ån - strawberry cheesecake och mintchoklad för min del. Mums! Sedan tog vi en lååång sväng inne på Myrorna och jag lyckades springa på min före detta kombo som jag inte träffat på år och da'r! Var verkligen superkul att träffa henne igen och vi bokade in en dejt senare i sommar. 

Det blev en hel del strosande på stan under eftermiddagen och det var gudaskönt att sätta sig ner på en gräsplätt vid ån för att inta sushi till middag. Återigen har det dock bevisats att Yukiko's är oslagbara!

Mias och min dejt avslutades med ABK's årsmöte. Uppslutningen var katastrofal, men de som var där var supergulliga! Vi lovade att göra lite reklam för föreningen så nu skriver jag här att a l l a i Uppsala måste gå med i föreningen och gärna engagera er i någonting inom den. ;o)

Jag h a t a r att känna mig som en valross.  Att se en enorm och oproportionerlig människa i varenda skyltfönster och spegel och trots det äta äta äta. Jag skäms.

Klokord

Nu är det dags att fara in till stan och möta upp Mia! :o)

Ny vecka

Nya tag idag! Ångesten ligger och molar i magen över förra veckans oplanerade och, i mina ögon, konstiga ätande. Jag försöker intala mig att det är nyttigt för mig. Att det är ett slag mot anorexin. Att man inte går upp 100 kg av att äta lite annorlunda ibland. Herregud, vad det är svårt!! Imorgon är det dessutom samtal med A och med största sannolikhet även vägning, vilket inte gör hela saken lättare. Urk!

I eftermiddag ska jag i alla fall fika och leka med Mia inne i stan. Kameran ska med och på kvällen ska vi på ABK's årsmöte. Det ska bli riktigt mysigt och roligt!

Nu under morgonen har jag dessutom pratat med en mycket trevlig professor på VBSG. Hon började med att fråga hur jag mår nu och om det känns som om det går åt rätt håll! Något förvirrad är hon ju förstås, men det visste jag sedan innan. ;o) Hur som helst har hon en doktorand som behöver lite hjälp under sommaren så jag kommer att få vara där på 50% i ungefär 8 veckor - professorn tyckte att jag skulle ha lite ledigt i augusti för att få krafter att plugga ordentligt till hösten. Behöver jag ens skriva att det känns bättre här? Det är, som jag tidigare nämnt, inte inom mitt största intresseområde, men i och med att metoderna man använder inom forskningen liknar varandra så är det i vilket fall bra erfarenhet.

M ska reka stallplats i vårt hemmaområde i eftermiddag så nu är det bara att hålla tummarna!!

Söndagsmiddag

Räkwok, gult ris, avokadosås och körsbärstomater:

Tung dag

Idag är en tung dag. Jag orkar ingenting. Vill ingenting. Tycker att hela livet är pest. Ser ut som en flodhäst. Och skulle helst ligga under täcket resten av dagen. 

Jag hade planerat in en springtur med J, men när hans dojjor inte var på rätt ställe började vi diskutera om vi skulle strunta i springadet. Demonerna började jävlas för fulla muggar och jag visste varken ut eller in. Ångesten bara ökade och ökade och tillslut sa J att då ska vi absolut inte ge oss ut och springa, whatsoever! Jag vet att det var det rätta beslutet och jag är trots allt nöjd över att jag kunde säga vad som hände i mig. Det finns inte en chans att jag tänker bli en såndär "måstetränare" igen - som jag vet att många andra är. Så länge man är det kommer anorexin aldrig att släppa greppet - det är en sak som är säker! Istället drogade jag mig med Stesolid och så drog vi oss ner på stan för lunch och jeansshopping åt J. A p a vad pissigt det känns, men jag antar att det bara är att stå ut och i n t e låta det gå ut över maten.. Imorgon är en annan dag.

Snart dags att laga middag och sedan hög tid för att avsluta uppgifterna inför samtalet med A på tisdag.. Morgondagen ska ägnas åt att leka med söta Mia.

Fnattis är i alla fall mycket nöjd över sin nyrenoverade sovplats!! :o)

Tröttmössa

Idag blev en lång och oplanerad hästdag. M hämtade upp mig vid 9 i morse och vi åkte direkt ut till Capricen i temporära stallet. Han var inte jätteglad över att stå ensam kvar i gästboxarna när de andra pållarna var ute i sina hagar, men blev ganska nöjd när jag proppade i honom knäckebröd och kliade lite på honom.

Vi tittade mest till honom lite och kikade runt lite på anläggningen för att sedan åka hem till M och sortera lite hästgrejor. När vi var klara åkte vi bort till M's mamma för att fika lite. Detta ständiga och oplanderade fikandet! Jag velade länge och väl om jag skulle ta en bulle till fikat, precis som M och hennes mamma, eller inte. Det var trots allt över 3 timmar sedan frukost och jag kände mig lite hungrig. Tillslut fick jag nog och tog en bulle i alla fall. Jag blir så less på dessa ständiga diskussioner i huvudet. Att alltid behöva tänka om det är okej för anorexin att ta en bulle istället för att fundera på om jag är sugen på en bulle eller inte.

Efter fikat blev det en tur bort till Granngården för att köpa hästmat och fodertunnor innan vi körde bort mot stallet igen. På vägen ut sa M att hon var vrålhungrig och att vi måste stanna och köpa mat. Jag var också hungrig, men eftersom vi fikat bara 1,5 timme tidigare så ville jag helst inte erkänna det (varför??). Hur som helst stannade vi i alla fall till på McDonalds.. Jag försökte hävda att jag hade plånboken hemma och att jag ju hade fikat osv osv, men M's mamma hävdade bestämt att pengar var till för att förbrukas och att hon skulle köpa mat åt mig. Fika o c h McDonalds inom loppet av 2 timmar - hälften hade räckt för att reta anorexin, men McDonaldslunch blev det.. 

När vi kom tillbaka till stallet hade Capricen fått komma ut i en hage så han var nöjd och glad. Vi pysslade och strukturerade upp tillvaron lite i nya stallet. Gosade med ena stallmissen och klappade på Capricen uppe i hagen innan vi åkte hem igen. 

Nu har jag smällt i mig mellanmål, trots dagens enorma matintag.. Jag borde verkligen städa min lägenhet, men jag är jättetrött och har så förbannat ont i huvudet att jag tror att jag ska ta en dusch och slänga mig i soffan med katten en stund.

Igår kväll blev förresten kattkorgen klar: 

Konstig dag

Det har legat en konstig stämning över den här dagen ända sedan lunchtid. Jag fick ett hemskt otrevligt mail från handledaren där hon bl a skrev att hon inte är ett dugg intresserad av hur jag mår och att hon förväntade sig mer av en kandidatstudent. Först blev jag jätteledsen, men sedan skickade jag iväg ett kort svarsmail och fick någon timme senare ett svar där hon skrev att vi skulle glömma allt som hänt. 

Jag försöker intala mig att jag var stark som skrev det första mailet och att jag var mogen och förståndig som svarade det jag gjorde idag. Ändå ligger hennes första mail längst fram i huvudet och trycker ner mig. Ner ner ner. Får inte tro att jag är något! Det spelar ingen roll - hur mycket jag än försöker ignorera bultandet i huvudet så finns det där ändå. 

På eftermiddagen cyklade jag in till stan och fikade med M på Wayne's Coffee. Vi drack kaffe och åt varma scones med cream cheese och marmelad medan regnet strilade utanför. Det var en sådär riktigt fin stund där fokus verkligen låg på där och då och man kände sig helt avskärmad från verkligheten som pågick i regnet utanför. En mycket märklig känsla. 

Efter fikat strosade vi omkring i lite inredningsbutiker, bl a Household - en av favoritbutikerna. Innan vi cyklade hem igen kunde vi inte motstå frestelsen att köpa varsin liter jordgubbar. jag ångrar mig i n t e för de var fantastiskt goda!

Under kvällen ringde andra M och berättade, lite halvt hysterisk, att hon var på väg upp till ridcentrat för att lasta Capricen och köra honom till ett annat stall. Nuvarande, eller före detta blir det väl nu, stallägarens alkis till man hade tydligen kommit ner till stallet, aspackad, och förföljt M och skrikit och gormat helt bisarra saker åt henne. Han slutade inte trots att stallägaren skrek på honom och tillslut sa han till M att hon inte skulle komma tillbaka. Den gubben är inte klok någonstans! Jag vill bara kräkas när jag tänker på honom och all skit som har kommit ur munnen på både honom och stallägaren den senaste tiden. Men som M sa så kanske det var lika bra att det hände så att vi båda två kommer därifrån. 

I morgon bitti kommer M och hämtar mig här och så åker vi ut till nya, tillfälliga stallet och tittar till Capricen, så nu är det nästan dags att sussa..

Fragile Heart

If you want my heart

You have to promise not to tear it apart

'Cause my heart

Has been hurt a lot

And it always seems

Love is not sweet, like in dreams

Something falls through

But I don't want that to happen to me and you

So be

Careful, warning

Fragile heart

- Jewel

Det är fint..

att få ett mail innehållandes dessa ord:

"Du är hjärtligt välkommen att kontakta oss på nytt när du känner dig redo. Sköt om dig!"

från handledarens chef, som jag bara träffat en gång. Handledaren har jag däremot inte hört ett ljud ifrån. Det är skillnad på människor och människor.

Nu lunch, sedan måla lite och efter det fika i stan med två fina tjejer! 

Sushi

Igår kväll slog jag på stort - jag åt en s t o r sushi till middag. Alltså hela 12 bitar! Dessutom var sushin från Yukiko's och där är bitarna inte direkt små. Under tiden jag åt övervägde jag att låta bli att äta några av bitarna, men magen var hungrig efter ridandet och så kom jag att tänka på att min goda vän och inspirationskälla J minsann äter 15 bitar när hon är hungrig. Magen fick som den ville och demonerna fick sig en rejäl käftsmäll!

Trots massor av sushi och kvällsmål igår var jag vrålhungrig i morse och var uppe med tuppen för att äta frukost. Idag väntar inköp av vit sprayfärg, målning av diverse prylar (kattkorg, garnkorg, lampa osv) och det ständiga handlandet av mat. 

Dessutom ser jag med spänning fram emot samtalet från underbara M efter att hon konfronterat stallägaren som, milt uttryckt, har en hel del åsikter om Capricen och oss. Däremot vågar hon inte säga någonting direkt till M utan slänger ur sig grodor till mig och alla andra istället. Det är svårt att tro att hon är så gammal som hon faktiskt är och ännu svårare är det att förstå hur hon i n t e kan lära sig av sina misstag. M är tuff och bra!

Myshäst

Eftermiddagen har spenderats hos Capricen - sagohästen, mysgubben, knasbollen. :o) Vi red ett pass uppe på banan för att försöka befästa det vi tränade på i måndags. Han var lite på tårna i början och ville till och med galoppera upp till ridcentrat från stallet - kul med en arbetsvillig och positiv häst! ;oP Uppe på banan gick det lite väl fort i början, men efter en stund blev han jättefin och vi fick till en hel del övningar från i måndags. Det roligaste var den fantastiska steglängningen i traven i ena varvet då han verkligen tog för sig, sträckte ut hela överlinjen och frustade i flera steg. 

Efter ridningen fick han beta lite grönt gräs som belöning och sedan ta en dusch. Han älskar vatten och man kan stå och spruta det rakt in i munnen på honom. Det dricks och leks med tungan och ruskas på huvudet i strålen. Han är som en hund i jätteformat. :o)

Mobilkamerabilder.. 

Kämpa kämpa..

Usch, gårdagen blev en konstig matdag. Jag är övertygad om att jag har skenat upp i vikt under natten och att ämnesomsättningen har gått ner till noll igen på grund av det oregelbundna ätandet igår. Samtidigt som jag vet att det är så fel - att en konstig matdag inte raserar hela livet, så får jag kämpa tusen gånger hårdare än vanligt idag. Tvinga mig själv att ta två mackor till filen på morgonen och inte bara en för att kompensera. Äta hela matlådan till lunch, utan att smuggla bort kolhydrater "för att det nog ändå är för mycket i lådan". 

Jag gillar't inte, men jag vet innerst inne att det är det enda sättet att hålla sig på banan..! 

Nu ska jag bege mig bort till stallet och se om Capricen och jag kommer ihåg någonting från Nina-träningen i måndags. 

Målardille

Jag har stått med penseln i högsta hugg hela förmiddagen. Väggcitatet är numera övermålat för att nästa projekt ska upp på den väggen. Mina tavelramar till bokhyllan är vita och kattkorgen som hittills huserat i förrådet ska också bli vit. Nu har jag extreeeem IKEA-abstinens. Jag måste dit N U och inhandla alla ramar som ska utgöra nästa projekt!!

Handledaren har fortfarande inte svarat på mitt mail och det rör mig inte i ryggen, inte mer än att jag är väldigt nyfiken på vad hon skulle svara i alla fall. Jag satsar på måndagens telefonsamtal istället. 

Solen skiner och jag är extremt springsugen, men eftersom jag har planer på att locka med J ut på en runda imorgon får jag hålla mig till min dejt med Maja nere på stan, så nu ska jag byta ut målaroutfiten till något mer klädsamt och bege mig.. 

Ljusning?

När jag klickade upp mailen nu på morgonen hade jag fått svar på ett av de två mail jag skickade iväg som en vild chansning igår. En professor på VBSG, som jag hade som examinator i genteknikkursen, har en doktorand som behöver hjälp med sitt labbande under sommaren. På måndag ska vi höras på telefon och prata lite mer om saken. :o) Det är inte lika lockande som hästmelanom, men jag känner professorn, har jobbat på institutionen förut, känner till flera av de som jobbar där och dessutom ska JL, en i tjejgänget, jobba på samma institution i sommar! 

Senare idag väntar en dejt med Maja och Neo istället för att vara inlåst med en galen handledare i ett klaustrofobiskt litet cellabb. Inte helt fel! :o) Nu är det dock frukostdags och sedan ska jag fortsätta klura med hemuppgifterna till samtalet med A. 

Vänta och se..

Först måste jag säga: T A C K för alla fina kommentarer!!! :o)

Jag slits mellan hopp och förtvivlan, men allra mest känner jag bara enorm l ä t t n a d över att inte behöva gå tillbaka till IMBIM och handledaren. Det skapade olustig stress och gick ut över måendet. Jag har inte känt någon hunger varken igår eller på dagen idag - varningsklockorna ringer! Nu får det helt enkelt lösa sig på något annat sätt. Den här gången ska jag fortsätta att fokusera på mig själv och mitt tillfrisknande. Jag ska inte, som förra gången, sluta lyssna på vad som är bra för mig och på det sättet stoppa tillfrisknandet. Nu ska det kämpas och det ska göras ordentligt för jag ska l e v a !

Under eftermiddagen fick jag tillslut iväg ett mail till handledaren (som hon för övrigt inte svarat på än), där jag helt ogenerat skrev att jag tycker att jag blivit otrevligt bemött, att jag mår dåligt av det och att det gör mig ledsen eftersom jag valde hennes projekt framför ungefär sex andra erbjudanden. Dessutom klämde jag i med att jag vet att jag kan - att jag inte skulle ha så fina referenser om jag inte vore bra på det jag gör. Totalt olikt mig!!

När mailet äntligen var skickat tog jag en tur inne på ICA och kom ut med dessa söta flingor! Jag hade helt glömt bort att de existerar. Goda är de i alla fall! Dock inte lika goda som de med äpple- och kanelsmak, men den sorten fanns inte.. 

Jag köpte även årets första, svenska f ä r s k p o t a t i s som fick bli min middag tillsammans med laxfilé, min specialarsås och sallad. Mums! Få saker smakar så gott och somrigt som just färskpotatis - och jordgubbar såklart! 

Lite lek med kameran har också hunnits med. Resten av bilderna finns här. 

Nu: H o u s e och kvällsmål..

Virrvarr

Gaah, klockan är 13.30 och jag har fortfarande inte formulerat något vettigt mail till handledaren. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva och jag har ingen lust alls att gå dit igen. Allting har blivit helt fel. Det var meningen att jag skulle få börja vara där i april för att komma in i arbetet försiktigt - jag fick vara där en gång. I maj skulle jag börja på 50 % - inte förrän i mitten av maj hörde jag någonting från henne. Hon var medveten om min situation och jag skulle få handledning hela tiden i början - trots det ställer hon orimliga krav på mig efter en gång där. 

Jag vill inte behöva bevisa för någon annan att jag duger och kan - det har jag gjort tillräckligt här i livet. Nu behöver jag landa i mig själv. Hitta min egen styrka. Och få möjlighet att vara bara jag. 

Jag vill inte behöva äta sömntabletter varje kväll för att jag har sån ångest inför morgondagens jobbdag - det är bannemig inte hållbart. Och det kommer absolut inte hjälpa mig att fortsätta resan mot ett friskt liv. 

Jag v e t att jag skulle vara till stor nytta för dem på labbet. Så mycket goda referenser som jag har skulle jag aldrig ha om jag inte var duktig på det jag gör. Det kan i n g e n snäsig handledare ta ifrån mig!

Nu är sommaren en enda stor fråga igen. Ett mail till handledaren ska slängas iväg och ett annat mail till en fd kursledare har skickats. Jag har blivit antagen till en sommarkurs på distans - juridisk översiktskurs. Sannolikt en väldigt nyttig kurs att ha läst, oavsett vad man läser annars. Samtidigt som läkaren egentligen vill att jag ska vara sjukskriven på 100 % över sommaren. Det är ett virrigt virrvarr och jag kan inte låta bli att oroa mig..

Hur som helst har jag fått både vänners och föräldrars fulla stöd vilket känns väldigt skönt. Flera gånger har jag fått höra: "Det viktigaste är att må bra."

Motvind

En eftermiddag i totalt kaos. Jag väntade och väntade och väntade på att handledaren skulle ringa. Tillslut ringer hon. Vi bestämmer när jag ska dyka upp och jag befinner mig på plats i tid. Det gör däremot inte handledaren. 35 minuter för sent kommer hon, mumlar ett hej och stormar iväg till cellabbet med mig småspringades efter. 

Med militärisk röst beordrar hon mig att titta på cellinjerna i mikroskopet under tiden hon hämtar läkemedelssubstansen som ska testas och när hon kommer tillbaka frågar hon om jag sett skillnanden. Jag svarar tveksamt ja, för självklart ser jag att cellinjerna har olika morfologi och jag ser även att vissa har växt snabbare än andra, men jag är osäker på vilken skillnad det är hon vill att jag ska se. Därför frågar jag försiktigt om hon kan förklara exakt vad det är jag ska titta på - hellre fråga och göra rätt än att inte fråga och göra fel, eller hur är det nu? För som svar får jag snäsigt höra att cellerna ju har växt olika fort och att jag minsann borde veta vad "proliferation" innebär. Jag v e t vad det innebär och jag kan allt det där som hon började predika om, men h u r ska jag kunna läsa hennes tankar och förstå exakt vad det är jag ska titta på när jag aldrig tidigare har gjort precis det vi gör nu?

Jag tog ett djupt andetag och gjorde mig redo för nästa uppgift, trots att jag kände mig totalt värdelös och obildad. Handledaren börjar rabbla koncentrationer på läkemedelssubstansen och frågar mig om jag kan göra beräkningarna för stocklösningen. När jag svarar att jag gärna försöker snäser hon åt mig (igen!) att jag minsann borde kunna det. Då brast det totalt och ångesten kom upp till ytan. Samtidigt som jag rafsade med mig mitt block sa jag åt henne att jag inte fixade det här, rusade ut från labbet och tog skydd inne på en toalett. Någon liter tårar senare och med en mer hanterbar ångest smög jag ut för att hämta min väska och sedan cyklade jag hem i ett rasande tempo. Ö v e r t y g a d om att det inte är meningen att jag ska leva det här livet.

Kvällens dressyrträning kändes övermäktig och jag var sekunder ifrån att ringa M och ställa in, men något har jag lärt mig i alla fall. Det är att måendet a l d r i g blir bättre av att bara gräva ner sig i sin ensamhet. Därför drog jag på mig mina ridbyxor och trampade bort till stallet trots allt. Väl där möttes jag av M som var i full färd med att fläta Capricen och J som stod och höll henne sällskap. Jag redogjorde eftermiddagens händelser för J under tiden jag klädde på Capricen och fick hennes fulla stöd. Tack!!

Dressyrträningen för Nina gick f a n t a s t i s k t bra! Jag fick massor av hjälp och tips på hur Capricen, aka "ferarrin", ska ridas och även mycket beröm för min känsla i ridningen. Till M sa Nina: "Jag tänkte väl att det var en bra tjej som du hittat som medryttare, men att hon var såhär duktig trodde jag inte!". L y c k a ! Det var en mycket nöjd häst och ryttare som vandrade tillbaka till stallet efteråt - med en sagohäst och fantastiska vänner kan man vända den allra vidrigaste motgång! :o) 

Capricen och jag på träningen idag

Ny vecka

Ny vecka - jobbvecka! Ska vara på labbet varje dag den här veckan, till och med på torsdag. Idag och imorgon är det några timmars eftermiddagsjobb, onsdag är en låååång dag och på torsdag är det några timmars jobb mitt på dagen. Det ska nog blir bra hoppas jag. 

Nästa vecka blir lite rörigare eftersom jag har tid hos A på tisdagen och på torsdagen börjar hela institutionen flyttas till andra änden av BMC. Under flyttningsperioden, ca 1 vecka, blir det nog ganska lugnt med labbandet. Med tanke på att min intervju på UGSBR är inplanerad under den perioden så känns det ganska skönt! 

Förutom labbande är det inplanerat dressyrträning med Capricen för mattes tränare ikväll - läskigt och spännande! Ska strax skutta upp på cykeln och trampa bort till stallet för att mocka och göra i ordning hö och kraftfoder så att jag slipper stå med det kvar efter träningen. På radio fortsätter de att tjata om att det ska regna idag.. Eftersom ridhusbotten är under renovering just nu så måste vi hålla till på utebanan - inte roligt alls om det ska regna! SMHI påstår dock att det ska sluta regna efter kl 18 och jag har träningstid kl 19, så det är bara att hålla tummarna!

Nu stall, sen lunch och lite hemuppgifter från A.

Svaren

Här kommer svaren på frågorna! Jag hoppas att ni blir nöjda med dem, annars får ni fråga igen. :o)

• Hur länge var du sjuk? 

Jag insjuknade för 10 år sedan. Gick min första behandling för 5 år sedan och hade efter det en barg- och dalbana av bättre och dåliga perioder. För lite mer än 1 år sedan rasade jag igen och började min andra behandling hösten 2009.

• Kan du säga varför det började, eller är det svårt? Hur kommer det sig att just du blev sjuk? 

Det första fröet såddes redan på lågstadiet. Jag utvecklades mycket snabbare än resten av tjejerna i klassen och blev/var utfryst och mobbad, vilket jag kopplade ihop med att jag var annorlunda och fel på något sätt. På mellanstadiet började jag rida. Jag fick vänner i stallet och kände gemenskap för första gången. Det var massor av viktprat bland folket där pga att det fanns många små hästar. Flera av de jag umgicks med var väldigt smala och sent utvecklade och jag ville inte vara annorlunda så jag började trixa med maten när jag var ca 13 år. Där någonstans började det gå upp för mig att smal = lycklig och sedan blev jag fast.

• Hur ser du på framtiden? 
  

Jag ser positivt på framtiden. jag har planer och drömmar. :o)

• Vad ville du jobba med när du var riktigt liten? 
  

Som fröken i skolan.

• Är du förälskad i någon?
  

Jag tror det. ;o)

• Vilken är din favoritmusik, och har du någon musik du brukar lyssna på för att bli glad?
  

Favoritmusiken är singer songwriters som t ex lars winnerbäck, lisa ekdahl och för att bli glad lyssnar jag på Miss Li. 

• Hur gammal är du? 
  

25 år

• Var bor du? 
  

Uppsala

• Vad har du för ÄS? 
  

Anorexi

• Vilken är din favoritglass?
  

Strawberry cheesecake och lion (kulglass)

• Har du haft något förhållande? 
  

Japp

• Hur står du politiskt? 
  

Mitten mot höger

• Vad gick du för gymnasielinje? 
  

Natur med miljöinriktning

• Vad i matväg skrämmer dig i särklass mest? 
  

Pommes frites från snabbkök (friterat överlag), pizza och gräddbakelser tror jag.

• Vill du bli ihop med mig?
  

Självklart, bara du står ut med mina andra fruar och de godkänner dig. ;o)

• Vilken är din favoritbok?
  

Jag har läst så otroligt många bra, men "A Place Called Here" av Cecilia Ahern är en helt fantastisk bok!

• Har du några syskon?
  

En 3 år yngre bror. :o)

• Vad är din största styrka/svaghet?
  

Envishet är både min största styrka och min största svaghet tror jag.

• Kan vi få se bilder på dig?
  

Kanske i framtiden, fastnar sällan på kort. ;o)

• Vad hade du för betyg i gymnasiet?
  

Snittade 16,8 tror jag, la inte ner alltför mkt energi på skolan i gymnasiet. Måendet förstörde rätt mycket där.

• Vad heter du?

Katarina

• Har du haft sex?
  

Haha, yes!

• Hur valde du bland vännerna? 
  

Det var nog snarare vännerna som valde mig. Jag orkade inte höra av mig till någon utan det var de som hörde av sig till mig som blev kvar. 

• Hur pass öppen är du med din sjukdom med nya bekanta och människor du möter? 
  

Jag försöker att vara väldigt öppen. det underlättar så otroligt mycket att ha det klargjort för alla, men det beror självklart på vad det är för relation man ska skapa också.  

• Vad fick dig att vilja vända när du var på botten? Och hur kändes din vändpunkt, för du har ju faktistk grävt dig ut. Smög det sig på? Eller vaknade du en dag och insåg: nu vill jag inte vara sjuk längre, nu räcker det? 
  

En dag i höstas bröt jag ihop psykiskt och fick en extrem panikångestattack. Blev körd till psyk och inlagd där. Hela livet raserades då: ingen ridning, inget plugg, inget jobb. Ingentingkunde jag fortsätta med. Jag orkade knappt gå uppför en trappa för att jag var så svag. All ork var helt borta - livet var ingenting annat än svält och ben som stack ut och då insåg jag att det var dags att ta itu med det en gång för alla. När jag så började i behandlingen så var jag ännu inte helt övertygad om att jag verkligen ville släppa taget och bli frisk. Det tog förbannat lång tid innan jag verkligen gav mig fan på att bli fri. Viktfobin var så fruktansvärt stark och den är fortfarande stark, men har blivit mycket mindre sedan jag kom upp i normalvikt. Att gå i behandlingen och se de fantastiska människor som jobbar där, som är normalviktiga och så nöjda med att vara bara som de är gjorde att jag på något sätt vaknade upp och insåg att det faktiskt går att vara nöjd med livet och trivas med sig själv utan att vara ett skelett eller behöva se ut precis som normen.

• Hur ser en matdag ut för dig nu?
  

Frukost: 2 mjuka mackor med pålägg, 1/2 frukt, en tallrik standardfil/yoghurt med flingor,

kaffe

Lunch: normal portion varm mat, enl tallriksmodellen

Mellis: 2 mjuka mackor med pålägg, en skål standardyoghurt, kaffe

Middag: som lunchen

Kvällsmål: 1-2 mjuka mackor med pålägg, 1 skål standardyoghurt, te

• Vad är det roligaste du vet?

Åh, jag kan inte välja! Rida ut i naturen med en vän, när det går fantastiskt bra när man tränar dressyr, springa när man känner att man kan springa hur långt som helst, skratta och fantisera vilt med lika galna vänner, vara helt inne i ett kreativt projekt, shoppa - listan kan göras lång! :o)

• Hur mår du idag, fysiskt och psykiskt?
  

Fysiskt mår jag bra. Psykiskt går det väldigt mycket upp och ner. Är extremt lättpåverkad av stress och rasar totalt om någonting negativt händer. 

• Var gick du på behandling?
  

Capio Anorexicenter på Löwenströmska sjukhuset.

• Vem hade du som behandlare?
  

En helt fantastisk människa som jag fortfarande går hos, vill inte nämna namn.

• Har du hetsätit?
  

Enligt min egen definition: ja. Enligt personal på äs-enheten: nej.

• Vad är det pinsamaste du gjort?
  

Oj.. jag vet faktiskt inte. Det var rätt pinsamt en gång för ett par år sedan när jag och en kompis var på ett äventyrsbad och åkte rutschkana. precis när jag kom dit rutschkanan planade ut och man saktade ner så gick min bikiniöverdel sönder och hela härligheten blottades inför de som stod nedanför. ;oP

• Vad vill du döpa dina (eventuella) barn till?
  

Jonathan om det blir en kille. Tjejnamn är svårare Tilda, Ida och Minna tycker jag är fina namn.

SLUT

Det som göms i snö..

Löparglädjen försvann med det allt mer minskande matintaget. Det var ett strängt m å s t e att ge sig ut och springa. Varje varje dag. Längre och längre. Jag förstod inte varför jag inte orkade mer än jag gjorde. Varför benen var så stela och tröga eller varför det bara blev jobbigare och jobbigare att springa uppför samma backe ju fler gånger jag sprang i den. 

När jag varit ute och sprungit nu, när matintaget är normaliserat, prestationen i löpningen är borttagen och stressnivån i livet är på en mer lagom nivå, känner jag bara glädje när jag springer. Det är en sån f r i h e t ! Jag springer med ett leende på läpparna och känner mig oövervinnerlig! Det är den känslan jag saknat och letat efter. L y c k a !!

Nu är det balkongen och nya Ridsport Special som väntar!

Reminder: Frågelåda

Stalleftermiddag

Idag har jag haft en sån där lugn och mysig eftermiddag med massor av pyssel i stallet. Capricen fick en rejäl rykt som avslutades med en tjusig fläta i den långa manen. Sedan begav vi oss upp till ridhuset och jobbade lite med det grundläggande för att lära känna varandra lite bättre. Det var lite dåligt med bärigheten i början, men efter att jag petat lite försiktigt på ena bakbenet med pisken så kom det fram och jag kunde rida runt i den där härliga traven!

Efter ridningen svampade jag av honom och jag fick fylla på vatten i min hink flera gånger för han envisades med att dricka upp just det vattnet och inte det fräscha som finns i vattenkoppen. Knasboll! Putsade tränset och snackade lite goja med T innan jag begav mig hemåt igen.

Nu har jag precis skuttat ut ur duschen och inväntar mitt sällskap för taco- och schlagerkvällen! :o)

Frågelåda

Har fått önskningar om frågestund här i bloggen, så nu startar jag en sådan! 

(Dock med hjärtat i halsgropen, för tänk om ingen har någonting att fråga..)

IMBIM-dagen

Jag borde verkligen inte sitta här och skriva nu. Lägenheten är i stort behov av att få sig en snabbstädning och jag måste äta lunch och sedan åka och rida innan det vankas Tacoskväll och schlageryra. Bloggandet har blivit en för stor del av mitt liv tror jag. ;o) Fast samtidigt ger det mig så otroligt mycket att läsa om andra som kämpar och gör framsteg och alla kommentarer som droppar in stärker massor!

Igår jobbade jag alltså första dagen på IMBIM. Nervös som sjutton och undrandes vad jag egentligen givit mig in på vandrade jag uppför de evighetslånga trapporna till institutionen. Väl där möttes jag av min handledare och vi drack kaffe och gick igenom de närmaste veckornas arbete. När vi var klara kom resten av institutionen in och bjöd på morotskaka och blåbärspaj - klockan HALV TIO på morgonen. Anorexin skrek helt hysteriskt och jag försökte fundera på vad jag egentligen vill. Tillslut kom jag dock fram till att kakor klockan halv tio på morgonen, 1,5 timme efter frukost och fortfarande mätt, faktiskt är helt okej att strunta i. 

När de andra gottegrisarna proppat i sig ett antal bitar kakor och hur mycket vaniljvisp som helst begav vi oss bort till cellabbet för att sätta igång med dagens jobb. Det kändes extremt ovant och darrigt att labba igen. Alla cellinjer, medium och läkemedelsnamn som ska hållas isär samtidigt som sterilitet och noggrannhet ska vara 100%. Fredagens mission var att byta medium till några av cellinjerna, frysa celler och starta upp proliferationstest och Western Blot. Det gick i alla fall bättre och bättre ju längre dagen gick. :o) 

Dagen blev längre än vi hade planerat och klockan gick snabbare än snabbast. Helt plötsligt var den 12.30 och vi hade ännu inte ätit lunch. Jag kände mig så förbannat svag, psykiskt, som inte sa någonting om lunch. Anorexin tog övertaget och jag var väldigt nöjd över att det inte åts någonting, samtidigt som jag förbannade mig själv lite grann också. Efter några minuter sa dock handledaren ifrån, att det faktiskt var lunchdags, och vi gick gemensamt bort till restaurangen för att köpa med oss mat upp till institutionen. Bakad potatis med bönröra och sallad fick det bli. Jag andades ut - anorexin fick i n t e vinna ändå! Och det är fantastiskt skönt att ha en handledare som dricker dubbel Wiener Melange och äter en stor bit blåbärspaj som förmiddagsfika för att sedan äta en gigantisk portion mat till lunch några timmar senare - helt utan en tillstymmelse till övervikt!

När dagen var slut och jag kom hem var hjärnan full till bristningsgränsen med alla dagens händelser så jag snörade på mig löpardojorna och tog en kort joggingtur i solen i Hågadalen. Varje gång jag är där ute blir jag så glad över att jag har min lägenhet just här! Det är balsam för själen att vistas i den vackra naturen där ute. Igår hade de dessutom släppt ut någar kor med kalvar i en av sommarhagarna - lycka! 

Kvällen spenderades på stan med middag på Amazing Thai, där jag utmanade som bara den och beställde en fantastiskt god wokad nudelrätt. I vanliga fall beställer jag alltid något där kolhydraterna serveras vid sidan om så att jag kan välja hur mycket jag vill ta av dem, men igår gav jag mig fasen på att jag skulle ha wokade nudlar - och det gick! Efter middagen inhandlades smågodis på favvogodisaffären här och sedan såg vi "Män som hatar kvinnor på" bio. Ett mycket bra avslut på en intensiv dag!

Nu är det dags att dra fram  det blå monstret - dammsugaren!

D-day

Idag gäller det.. Om 15 minuter ska jag bege mig iväg till IMBIM och 1. planera arbetet för de närmaste veckorna och 2. börja testa olika behandlingar på celler. L ä s k i g t ! ! 

Kikade in i mailen på ansiktsboken nyss och hittade detta:

"Fan alltså Katt, du är faktiskt min idol, 

jag sa det där borta och jag menar varje ord, 

du vågar möta rädslor och bli arg eller ledsen 

och det är modigt!"

Jag önskar att jag kunde känna mig lika modig..

Solskensritt

Telefonsamtal med A på eftermiddagen. Pepp pepp pepp inför imorgon och gnäll gnäll gnäll över ökad matmängd. Det var ett bra samtal. A är bra. 

Stallet på sena eftermiddagen/kvällen. J och jag plockade in pållarna i vårt intagslag och sedan gav vi oss iväg på en härlig tur i Hågadalen. Det var ett tag sedan vi sågs nu och ännu längre sedan som vi red tillsammans, så det blev en lugn tur med massor av prat. Mys!

Imorgon gäller det. Första dagen på IMBIM. Jag är toknervös. Målar upp skräckscenarion och vill inget hellre än att stanna kvar i sängen hela dagen..