Yes - I'm a nerd!

Jag har under de senaste månaderna åter kommit i kontakt med min flummiga konstnärssida. Idag blev det bevisat en gång för alla när jag missade min busshållplats på grund av att jag satt och pillade med bilderna i min kamera. Detta trots att hållplatsnamnen både ropas ut och visas på en skärm. Koncentrationsförmågan verkar i alla fall ha kommit tillbaka.. ;oP

Halva helgen har redan passerat och jag som knappt ens märkt att den börjat. Dagarna är så korta och jag har så mycket jag vill hinna göra, samtidigt som jag har insett hur viktigt det är att också ta det lugnt. Därför köpte jag igår en CD-skiva med lugn klassisk musik och idag la jag mig på sängen efter mellanmålet och bara lyssnade på musiken. Någonting jag aldrig skulle ha haft ro att göra förut!

Idag har jag också börjat jobba med min första etapp i boken "Från självsvält till ett fullvärdigt liv". Den ljudövning som hör till första etappen liknar kroppsscanningen vi gör på kroppskännedomen på avdelningen, men är lite kortare. Jag tycker om rösten som berättar vad man ska göra och det är jättebra att ha en sådan övning nära till hands. Egentligen en övning som jag borde försöka göra varje dag. Utöver ljudövningen har jag fyra (eller fem ?) skriftliga övningar att göra, varav tre klarades av idag. En av dem har jag gjort tidigare i behandlingen - den handlar om lång- och kortsiktiga positiva respektive negativa konsekvenser av anorexi - men det tål att upprepas. Och ju längre i behandlingen jag kommer desto lättare är det att se hur saker och ting faktiskt är och har varit.

Upprepning och medvetenhet är två nyckelord i min behandling - och även det som skiljer den här behandlingen från den förra. Den här gången har jag fått jobba mycket mer med att bli medveten om hur mitt liv har sett ut med och utan anorexin, hur jag hanterar olika situationer, vad jag vill med livet och vad som påverkat mig mest. Ett annat viktigt moment har varit allt arbete med grundantaganden, livsregler och övertygelser. Tack vare detta förstår jag mig själv och mitt agerande på ett helt annat sätt. Genom att göra samma övningar flera gånger, i olika skeden i behandlingen, har jag blivit medveten om utvecklingen på ett helt annat sätt. Jag har fått tid att hitta rätt i min egen takt.

Idag kände jag för första gången, på riktigt, att jag inte vill tillbaka till skelettiden..

Gårdagen var en omvälvande dag på många sätt. Torsdagsångesten ville inte släppa taget och jag blev bara mer och mer frustrerad. Trots det gick "inför anhörigsamtalsmötet" med A och läkaren över förväntan. Jag blev lovad att inom en inte alltför lång framtid få börja träna lite försiktigt - typ ett gruppass per vecka + någon promenad. Inte mycket att tala om, men härligt att äntligen få börja aktivera sig! Även i köttfrågan fick jag ett positivt svar. Läkaren är rak och tydlig och jag diggar henne stenhårt!

Lunchen blev en smärre katastrof, som dock ledde till ett fantastiskt peppande samtal med A inför helgen. Hopplöshet och uppgivenhet varvat med frustration och skratt. Glädje och sorg, ilska och envishet. En solig glimt ur A's liv och en äkta kram gjorde att jag trots allt lämnade avdelningen med ett leende på läpparna.

Jag mötte upp min älskade, saknade Anna inne i Sthlm. Det var så underbart att ses igen! Vi började med en fika på Sergelbageriet och eftersom jag lovat A att utmana lite valde jag en macka med jätteläskigt bröd - fullt med fikon och aprikoser - och cheescakeyoghurt. Det smakade himmelskt! Djävularna levde rövare i huvudet, men jag byggde upp en sköld av räserfartsprat med Annavännen. Efter fikat irrade vi omkring i Kulturhuset. Tittade på lite fotoutställningar - de få vi hittade i det otroligt underligt konstruerade huset. Tillslut gav vi upp och spenderade nästan lika lång tid inne på Designtorget istället. :o)

Väl hemma igen fick jag ännu en Annados genom flera timmars diskuterande på msn. Det behövde vi! Vi har tappat alldeles för mycket tid, men nästa dejt är redan inbokad och det känns fantastiskt bra!

Nu säger Fnattis att det är sovdags..

Ett fall för språkpolisen

Plantagen har ett intressant koncept.. Om man endast köper en orkidé får man 30% rabatt och får alltså punga ut med t ex 69 kr istället för 98 kr, vill man däremot ha en orkidé med kruka och fat behöver man bara punga ut med 49,50 kronor. I det senare fallet verkar typ av orkidé inte spela någon roll. Dessutom framgår det inte om det är krukan eller orkidén som finns i färgerna vit och rosa - eller om de är både vita och rosa?

Ja, jag fattar att de menar att det är krukan som kostar 49,50 kr, men jag är extremt sugen på att åka till Plantagen och kräva att få både kruka och blomma för 49,50 kr - det är ju faktiskt så det står i annonsen!

Nassepepp

En trött och hittills ganska mörk fredag. Halvdag på avdelningen och mys med finaste Anna i Sthlm resten av dagen. Jag laddar med Nassestrumpor..

Nemifrälst

Egentligen skulle jag ha legat i sängen för minst 1 timme sedan, men jag fastnade i att läsa Nemi-strippar. När jag väl börjar kan jag inte slita mig - jag är Nemifrälst!

God natt!

Fokus krossa anorexin

Hade ett fantastiskt bra samtal med A i morse. Jag var förbaskat nervös innan, men hon värmde upp mig lite redan vid frukosten - precis som om någon (läs: Fröken Pyssling) hade skvallrat om mina tankar och funderingar..

Vi började med att A läste igenom mina hemuppgifter. Hon sa att hon inte fann ord för att kommentera dem. Att hon var så tacksam över att jag delade detta med henne. Att hon nu verkligen förstår vad som händer i mig. Mina allra största rädslor. Svart på vitt - strukturerade i kolumner och härledda till röda rutor med automatiska tankar, livsregler och övertygelser. Jag hörde bara ärlighet i hennes röst när hon sa dessa ord. Och jag såg bara uppriktighet och omtanke i hennes ögon.

Det sades många fina ord idag.. Ord som både smärtar och värmer. Som väcker både saknad och sorg - redan nu. Och ord som jag för alltid ska försöka bära med mig: "Även om vi inte kommer att finnas kvar fysiskt i ditt liv så betyder det inte att vi glömmer dig eller slutar att tro på dig. Det vi har gjort här kommer alltid att finnas kvar hos dig och följa dig genom livet - så på sätt och vis kommer vi alltid att finnas hos dig ändå."

I slutet av samtalet gick vi igenom vårt fokus för det sista 6 veckorna i behandlingen. Vi ska prova på att jobba oss igenom boken "Från självsvält till ett fullvärdigt liv" av Ata Ghaderi och Thomas Parling. Den är indelad i 6 steg och tanken är att vi ska ta oss igenom 1 steg per vecka fram tills att jag slutar. Boken kan även användas som självhjälpsbok och innehåller därför mycket skrivövningar och det finns även ljudövningar här. Det var bland annat skrivövningarna som A föll för - "eftersom jag vet att du tycker om att skriva och dessutom är fantastiskt duktig på det". Det känns enormt skönt att veta vad vi ska fokusera på och jag har dessutom hört mycket gott om boken.

Nu är det full fokus mot anorexin de sista veckorna..!

Morotscravings

Fröken Pyssling var tillbaka idag och det blev massor av bra prat. Redan efter frukost satt vi kvar i matsalen och språkade lite och en sten föll från mitt hjärta. Jag har sedan tidigare lovat att säga till henne när jag har ångest, men att våga det är hemskt svårt - jag vet ju aldrig om jag kommer att kunna prata om det ändå... Idag gjorde vi en överenskommelse: jag lovar att säga till när jag har ångest och hon lovar att sköta samtalet. Underbara människa!

Stunden innan mellis var en sån där riktigt härlig tjejstund. 4 tjejer som pysslade med olika
projekt och äkta tjejsnack med mycket skratt. Precis som det ska vara. Inför framtiden planerades även pysselträffar med efterföljande middagslagning och pyjamasparty. Det är dags att börja leva!

Även senare delen av eftermiddagen innefattade braprat med Fröken Pyssling. Prat under pysslande är verkligen det optimala för mig. Bara att få sitta och vrida och vända på en mosaikbit under tiden jag funderar ut svaren underlättar något enormt. Och Fröken Pysslings förmåga att engagera sig i samtalet till 100% och inte stressa fram någonting gör att tankarna inte gömmer sig lika djupt som annars. Vi hittade många bra funderingar, orsaker och anledningar. Alldeles för snart var det dock hemgång för henne och jag fick en kram och pepp om att våga prova imorgon..

Nu ska jag äta en morot - ja, jag har fått extrema morotscravings (någon som vet vad det kan bero på?). Sedan är det dags för skönhetssömnen..

Virrvarrsdag

Tisdag tisdag tisdag.. Tisdagsmorgon betyder vägning. Vägning betyder ångest. Frukost direkt efter vägning med skenande vågar är ett ont måste och blir till ett helvete när andra spottar ännu fler anorexidemoner på en.

Dubbla näringsdrycker en timme senare fyller magen till bristningsgränsen och att böja sig framåt direkt efteråt kan få oönskade (?) konsekvenser. Lunchen börjar med kycklingskvätt i måltidsdrycken och fortsätter med kväljningar och elaka tankar.

Vilan avbryts av en tripp till Stesolidlagret i skåpet och en A som mest irriterar sig över att jag inte störde alla på vilan genom att berätta om min skåpsutflykt. Vaknar av att någon ropar att det är dags för mellanmål. Stapplar bort till matsalen och pressar långsamt långsamt ner yoghurt och mackor. Hittar min ängel och får spy lite galla.

Kort samtal med underbara läkaren lyser upp eftermiddagen. Alltid dessa raka och ärliga svar utan problemskapande.

Dagen avslutas med frågesport i lag. Hjärndemonerna tar paus och vårt lag är outstanding!

"det fanns en spricka
där vinden tog sig in

det fanns en längtan
till andra sidan ån
vi skulle andas nånting nytt
vart än vi kom ifrån

vi tar oss aldrig mera dit igen

det har varit en lång dag
vid den döda sidan stan
där anfall är försvar
och där allting växt igen

och tala tydligt om du vet nånting

det har varit en lång dag

jag letar mönster i gatan
ibland så ser jag nåt system
ibland så ser jag vart jag skulle
ibland så ser jag bara sten

Det har varit en lång dag"

Lars Winnerbäck

Dagens musik..

"jag vill inte tänka framåt

men är livrädd att fastna här"

"på andra sidan jorden,

på andra sidan stan

finns ingenting att göra,

jag har sovit hela dan

för mycket tid att tänka

på allt jag ser hos dig

jag vet att det går över

men det är lika svårt för mig

här finns så mycket vackert

som jag inte kan se

jag drar mig sakta undan

och solen följer med

jag vet vad jag behöver

och jag stannar där jag är.."

-
Melissa Horn

Tankescheman

Allra första gången jag fick ett tankeschema stoppat i händerna var jag skeptisk. Mycket

skeptisk. Att fylla i det var helt obegripligt och att få ut någonting av det gav ungefär samma resultat som att koka pasta utan pasta. Slutsatsen blev att tankescheman är ett värdelöst sätt att fylla ut hemuppgiftslistan på.

När jag, alldeles i början av den här behandlingen, än en gång fick ett tankeschema i händerna började jag så smått förstå syftet med det. Det var fortfarande klurigt att fylla i det och det gav inga omvälvande resultat eller förändringar. Dock kunde jag börja se vad det faktiskt skulle kunna leda till.

Nu, när jag har klarat av 3/4 av min behandling och fyllt i ett antal tankescheman, har jag fått in snitsen när det gäller själva ifyllandet. Syftet med dem är kristallklart och jag har till och med börjat känna skillnad i styrkan hos ångesten och oron när jag gör dem. Min nya slutsats är att tankescheman är ett fenomenalt verktyg för att få fart på de rationella tankarna!


Detta är alltså vad jag ägnade min förmiddag åt. Många tankar kunde jag hitta alternativa tankar och motbevis till, medan en del av dem är helt omöjliga att motbevisa. Förhoppningsvis kan någon klok själ hjälpa mig att trolla lite längre fram i veckan.

Förmiddagens tragglande med tankeschemana kom till nytta redan strax efter lunch, då jag fick en avsnäsning som tog där den skulle. En sån där lömsk en som sticker till som en kaktustagg som är så liten att man inte ser den, men som likförbannat sitter där och gör ont. Dock kunde jag för en gångs skull tänka att jag faktiskt inte gjort någonting fel. Istället för att elda upp mig över någonting jag (eller någon annan av oss) ändå inte kan påverka valde jag att gilla läget och tänka att det antagligen fanns någon vettig anledning bakom förändringen. Och i mina ögon (vilka ju i mitt liv är de viktigaste) är det knas att få en avsnäsning som svar på ett försök att även få andra att tänka utanför lådan.

Ett litet framsteg på en håglös måndag, som dock glittrade till av ett helt fantastiskt SMS!

Vattenlek

Min gyttjepöl till hjärna

Min söndag har bara försvunnit. Jag gick ju upp alldeles nyss, men tydligen inte eftersom klockan faktiskt är 18.30. Varför springer alltid söndagarna iväg i världens räsertempo?

Jag drömde oerhört underliga och sjuka drömmar i natt - och har förresten gjort större delen av veckan. Det är så att man börjar undra hur det står till där uppe egentligen. Tidigare i veckan drömde jag att A plötsligt var tandläkare och i full färd med att dra ut mina tänder. I natt drömde jag bland annat att jag hade en shetlandsponny som husdjur i lägenheten. Den kunde tricket att klättra upp på hyllorna i garderoben och därifrån hoppa över klädkammaren för att kunna lägga sig och sova på hyllan på väggen mittemot. Jag var även med om ett indiskt bröllop i Dalarna, åkte ett monsterterrängfordon som var 5 gånger bredare än stigen vi färdades på och betalade 1500 kronor för att åka taxi i 5 minuter. Logiken i drömmar är verkligen fantastisk och med denna drömkapacitet är det inte förvånande att min hjärna är full av så mycket knepiga tankar även på dagarna.

Appropå tankar så gick hjärnan på högvarv hela eftermiddagen och kvällen igår. A's ord från samtalet i torsdags analyserades in i minsta detalj. Jag är inte kapabel att tänka rationellt under samtalen, vilket medför att i princip allting A säger tolkas helt åt skogen av min hjärna. De automatiska tankarna öser ner över mig, pepprar min kropp som hagelkorn och pressar talförmågan ännu djupare ner i hjärnans gyttjepöl. När talförmågan hakar upp sig är ångesten snabb att stjäla ännu lite mer plats och så är den onda cirkeln igång - igen! A ställer frågor och väntar på svar. Ställer andra frågor och väntar på andra svar. Tillslut ber hon mig att hjälpa henne - att jag ska tala om vad jag behöver. Det är då den brukar få in en riktig fullträff - ångesten. Det är också då samtalstiden brukar lida mot sitt slut och jag än en gång förbannar min oförmåga att åstadkomma någonting vettigt.

Under mina tågresor igår väcktes dock tankar om att samtalen trots allt faktiskt inte är helt förgäves - mitt, för tillfället, mest intensiva bekymmer och misslyckande. Det A säger under samtalen försvaras först av regnet av automatiska tankar, för att efter ett par dagar, i lugn och ro, vidareanalyseras i sällskap av en gnutta förnuft. I och med detta har jag fått insikter om mig själv och mitt beteende som jag inte tidigare har kunnat reda ut. Jag löser inga problem, men jag ser i alla fall var problemen finns och hur de yttrar sig - vilket ju är en förutsättning för att i framtiden kunna lösa dem.

Hur som helst betyder gårdagens tankeorgie att uppsatsskrivning innan nästa veckas samtal är ett måste..

Gårdagens besök i hufvudstaden var, förutom växelfel som medförde 30 min försening, en mycket lyckad tillställning! Jag hamstrade rökelser på Zapata innan jag mötte upp min söta lilla Ka på Hurry Curry. En synnerligen smaklig middag bestående av böngryta, yoghurtsås, bulgursallad, bröd och någon spännande vegetarisk biff intogs under konstant tjatter varefter vi styrde stegen mot godisaffären. Innan biobesöket snurrade vi runt kring bankomaten och tobaksaffären och var i vägen för precis alla människor - en alldeles vanlig "Ka och Ka" - stund med andra ord.

Biofilmen vi såg var Mammut - en helt fantastisk film! Trots att den var 2 timmar och 5 minuter lång satt jag som fastnaglad hela tiden. Jag var till och med besviken när den var slut och hade utan problem kunnat sitta kvar och titta en timme till! Humor blandat med sorg, lysande skådespeleri och en fantastisk story som verkligen berör. Me like!

Dagen idag har ägnats åt vattenfotografering, onödigt surfande, städning, enormt näringsintag, handling och telefonprat med Mutti. Jag har endast lämnat lägenheten för att promenera de få meter över torget det är till ICA. Snön har vräkt ner hela dagen och jag skulle inte ha något emot att bli insnöad ett par dagar.

Mattes hjärta..

Pysselprojekt

Lördag - strålande sol och inte för kallt ute. Egentligen en perfekt dag för fotografering, men jag har istället ägnat förmiddagen åt att lösa korsord, måla och pimpla näringsdrycker.

Avslutningspresenten till A är nu förhoppningsvis klar. Mosaikramen står färdig på avdelningen och målningen gjorde jag nu på förmiddagen. Om de ser okej ut tillsammans kan jag alltså lämna detta projekt. I alla fall i praktiken - i tankarna kommer det gnaga ända tills jag har lämnat ifrån mig det, i april.. Nästa projekt är att komma på någonting fint och värdigt till Fröken Pyssling. Det är trots allt faktiskt hon som har hjälpt mig mest de senaste veckorna. Sett mig, förstått mig och peppat mig...

Nu bär det av till hufvudstaden för middag och bio med bästaste Ka!

The world's spinnin' around

Mina älsklingsjeans passar igen..


Och jag äter pasta innan det är dags för massage.

Är detta jag..?

Morgontrassel

Orospirrets styrka intensifierades ju närmare målet jag kom. Jag blickade längtansfullt efter det rödgrå tåget som lätt skulle ta mig tillbaka på bara 25 futtiga minuter. Tillbaka hem - till tryggheten och friheten. Det är vad jag intalar mig – vad anorexin försöker övertyga mig om. Innerst inne vet jag att det rödgrå tåget bara skulle ha tagit mig tillbaka till helvetet – anorexin. Därför vänder jag bort blicken. Jag vrider upp volymen på mp3-spelaren, tar det sista klivet in på bussen och förlorar mig i musiken.

När bussen tar den sista svängen in i sjukhusrondellen och den bruna byggnaden tornar upp sig slår jag upp ögonlocken. Inuti är det krig. Anorexin hånar mig för min svaghet och från ett annat håll försöker den förnuftiga sidan göra sig hörd. Med motvilliga steg tar jag mig trots allt upp och in på avdelningen. Försöker i ett desperat ögonblick att intala mig själv att jag i alla fall måste ta hem alla mina saker.

Hittar min ängel, och ensamheten och utsattheten känns inte längre lika absoluta. När frukostvagnarna rullas förbi håller jag mig krampaktigt fast i bordskanten, paralyserad. Framför mig hämtas glas efter glas med juice. Äpplen delas och skärs i oregelbundna bitar. Gröt slevas upp på tallrik efter tallrik. Men jag är inte där - hör inte dit. Det rödgrå tåget irrar omkring i mitt huvud och jag kommer inte loss. Jag vet inte längre om jag vill släppas fri. Ångesten har överläge i tankekriget, alla rationella tankar har satts i gisslan.

En hand på min rygg. Ett blont huvud med allvarliga ögon. En röst som frågar hur det är. Jag hör mitt namn, känner en värme på ryggen och dras tvivelaktigt tillbaka mot verkligheten. Bygger hastigt upp min mur av tystnad – mitt skydd. Bakom min fasad gör jag mig redo för att med stenansikte ta emot raset av hårda ord. Händerna fortfarande krampaktigt om bordskanten. Jag väntar – är redo, men de hårda orden uteblir. Bit för bit plockas muren ner och när endast grunden återstår befinner vi oss slutligen vid juicevagnen med varsitt, fyllt juiceglas i händerna – redo för nästa steg i att döda anorexin: frukost.

Bebisinvasion

I natt drömde jag att jag tog ett graviditetstest som visade positivt. Jag hade fullt sjå med att dölja det för omgivningen och ordna abort så fort som möjligt. Hemska tanke - tur att jungfrufödsel är en omöjlighet. Jag tror att jag är alldeles för omgiven av gravida människor, artiklar om aborter, folk som precis fått bebis och TV-program om åttlingar. Drömmen om doktorandstudier var mycket behagligare.

Dags för mig och min orospirrande mage att bege oss..

Skatter i mejerikylen

Ännu en dag, i mitt liv på paus, har så passerat..

Dagens stora happening var upptäckten av Valios nya yoghurtsmak - vanilj/äpple/lingon. I vanliga fall klarar jag inte av vanlig fruktyoghurt. Det är så sött att jag får kväljningar om jag inte blandar ut det med 3/4 fil. Den här yoghurten var dock inte alls lika sötsliskig och jag kan nog till och med lära mig att äta den utan att blanda med fil.
Nu är det dags för slötittande på Grey's Anatomy för att sedan dunsa i säng. Imorgon är det autopilot mot behandlingen för att, väl där, försöka deala med dagens rymning..

Utmaning

Åsa - en FD anorektiker har utmanat mig på att skriva ner tre saker som jag är bra på. Jag har fått samma uppgift av min behandlare och det är fasen så svårt, men jag ger det ett försök.

1. När jag får en uppgift eller tar mig för någonting tar jag 100% ansvar för det och ser till att slutföra det med så bra reslutat som möjligt.
2. Jag är en fena på att pyssla. Resultatet är varierande, men pyssla kan jag göra dygnet runt.
   
3. Skratta. Jag har lätt för skratt och får ofta höra att mitt skratt smittar. :o)
   

Jag utmanar:
Min ängel
Åsa
Tjebbs

Ännu mer tisdag

Idag har jag:

• Klarat av tisdagskriget
• Gjort min röst hörd på gruppen
• Blivit utstirrad av läskiga ögon med långa ögonfransar
  
• Sluppit smittande anorexidemoner
• Skrattat så att jag höll på att få upp näringsdryckerna igen
• Fått komplimanger för mitt hår trots en riktig "bad hair day"
  
• Tjuvåkt taxi in till Stockholm
• Pysselshoppat med en vän
• Fikat mellanmål på classy 7-eleven
• Ätit Sushimiddag
• Fått grym kritik på mina senaste foton
• Insett hur illa min hjärna fungerade när jag var som mest underviktig

Cuddy: "Internal bleeding.."
House: "Not anymore - now it's all over the place."

Tisdagskriget

Full fart mot.. vägning. Tisdagsmorgnar är nedriga morgnar. Det spelar liksom ingen roll vad den där förbaskade vågen visar - det är nästan lika illa alltihop! Om jag har gått ner (mycket otroligt iofs) blir det knepiga frågor och påökt ordination och dessutom får anorexidemonerna näring. Om jag har stått stilla får det ungefär samma konsekvenser, men antagligen inte lika starkt. Om jag har gått upp blir behandlarna nöjda och glada.. Och jag, jag inser att det är ett faktum jag måste acceptera - men likförbannat känns det lika lumpet varje gång. Anorexidjävularna gastar om hur svag jag är som går på det där som behandlarna påstår sig vara rätt. Jag ser ju själv i spegeln att jag passerat gränsen för normalt för längesedan! Samtidigt kämpar jag mig blå för att överrösta djävularna och våga lita på de, som jag egentligen vet, kan det här..

En måndag

Inledde måndagen med att stelfrusen av köld irra fram och tillbaka mellan spåren på stationen. Men, spårändringar och förseningar till trots lyckades jag ändå komma i tid till behandlingen. Möttes av en underbar överraskning - A som aldrig jobbar måndagar annars var där! En kram och ord om hur skönt det är att hon är tillbaka.

Anorexidemonerna, som under söndagen varit rätt dämpade, fick ny energi vid frukosten. Så fort de får lite näring av omgivningen vaknar de till liv och blir piggare än någonsin. A höjde rösten mot den smittande omgivningen och gav mig styrka att dränka mina egna demoner i yoghurt.

Förmiddagens timmar försvann förbi i kletande av fingerfärg, med temat glädje, på brunt rullpapper. Rosa, gult och glitterfärg i överflöd som avslutades med omtänksamma kommentarer på reflektionspappret.

Lokalsinnet fick jobba lite under eftermiddagen när jag till fots letade mig fram till Stinsen från Sollentuna station. Hade bara en vag aning om i vilken riktning jag skulle färdas och lyckan var total när jag hittade rätt på första försöket. Panduro var dock en ohygglig besvikelse - hade endast rosa glittermosaik i påsen när jag åter styrde stegen mot stationen. 2 rosa pingisbollar till My fick väga upp mosaikfiaskot.

En stor kaffe och några kapitel i min bok ombord på Upptåget avslutade dagens strapatser. Med skosulorna på Uppsalas mark känner jag mig hemma. Jag trivs här.

Bråttom

Urf.. Måndag morgon. Jag gillade min söndag - den hade gärna kunnat vara längre! Väggmålningen hanns inte med och jag vill leka mer i Photoshop...

Det är halvdag idag så jag ska passa på att ta pendeln till Stinsen och besöka Panduro. Min kruka i hallen är i desperat behov av att bli utsmyckad med mosaik. Jag har fått mosaiknojja. Det är så fantastiskt fint och roligt att pilla med!

Och nu har jag som vanligt jättebråttom iväg till bussen..

Förlorad i Photoshop

Efter middagen tog jag ett kort på mitt öga och började leka med det i Photoshop. Nu är jag helt förlorad i programmet. Det går att göra så fantastiskt mycket roliga saker! Förhoppningsvis leder pysslandet snart fram till en ny header här i bloggen. Det har dock medfört att min väggmålning har fått stiga åt sidan. Måste ta tag i den i veckan. :o)

Jag har annars haft en riktigt bra söndag. Åt frukost i lugn och ro med DN. Läste en otroligt spännande artikel om en ny malariamedicin. Forskare har på genteknisk väg fått jäst att producera ett ämne som tidigare bara har gått att utvinna från växter.

På förmiddagen var jag huslig och storstädade lägenheten. Det städade höll dock inte så länge då Fnattis lyckades pilla ner en av mina hårsnoddar mellan inner- och ytterkrukan på en blomma. För att sedan få ut hårsnodden igen grävde och rafsade hon, med resultatet att halva hallgolvet var täckt av jord. Jippi!

Eftermiddagen innebar fika, musik och lite handling med två väninnor på Kulturoasen. Själva musicerandet imponerade inte nämnvärt, men det gjorde däremot hummusmackorna. Jag har aldrig smakat godare hummus än den som finns på Kulturoasen! Efter musiken klev vi in i Tant Gröns Skafferi där vi inhandlade lite allt möjligt. Jag fick med mig tofu, örtsalt och en duschcreme med patchouli och jojoba. Den ska vara avstressande och även antiinflammatorisk. Mystiskt, men den doftar himmelskt!

Väl hemma igen lagade jag middag - potatis, morötter och paprika i ugn med stekt tofu och kall sås. Det smakade riktigt bra och jag var nöjd med mig själv. :o)

Nu ska jag försvinna in i Photoshops värld igen..

Morgonfotografering i solskenet

Jag skuttade upp ur sängen tidigt i morse och tog mig in till centrum för att hinna fotografera min vackra stad innan resten av fotfolket vaknade.

En morgonöde stad..

Carolina tornar upp sig.

Klocka på universitetshuset.

Dörren på universitetshuset.


Denna prydde universitetstrappan.

Det finns alldeles för få fina gatulampor.

Gustavianum i förgrunden och Domkyrkan i bakgrunden.

Domkyrkan.

Vackert valv.

Fyrisån är grav för många cyklar..

Livboj vid Fyrisån och vackra Domkyrkan i bakgrunden.

Västra Ågatan speglas i Fyrisån.

Landskapsfisken som simmar i Fyris.

Firren igen, med pumphuset i bakgrunden.

Fyris.

Biodynamiska matvaror

Jag blev glatt överraskad när jag åt frukost och läste DN i morse. Nu lanseras - äntligen - biodynamiskt kött! Köttet kommer från de gårdar som redan producerar biodynamiskt spannmål till företaget Saltå Kvarn. Det är en helt fantastisk nyhet! :o)

För att produkter ska få märkas med demetermärket, den biodynamiska stämpeln, krävs t ex att antal djur på gården ska vara anpassat till åkerarealens storlek. Syftet är att åstadkomma ett småskaligt kretslopp med gödsel, grödor och foder.

I artikeln på DN's hemsida kan man läsa om en av de två biodynamiska gårdarna i Sverige. Djuren får röra sig fritt i stallarna och går även ute året runt. För att de ska få frisk luft och solljus varje dag sker utfodringen utomhus.

Låter det inte underbart!?

Vidare kan man läsa att lågkonjunkturen inte alls har påverkat inköpen av ekologiska livsmedel. Både Ica och Coop ökade sin försäljning av ekologiska produkter med 50 procent förra året!

När jag lite senare på förmiddagen var nere på mitt Ica hittade jag även den närproducerade och ekologiska mjölken från Sju Gårdar i mejeriavdelningen.

Det går framåt! :o)

Helg helg helg

Halvdag idag - skönt att komma ifrån och att få lapa lite ljus. Det är turbulent just nu och det matar anorexitankarna. Världen är full av alldeles för många idioter. Hur som helst är helgen här och idiotfri. Vardagsturbulensen ska jag försöka deala med på måndag igen..

"Om problemet är sådant att det går att göra någonting åt finns det ingen anledning att oroa sig för det. Om det å andra sidan inte finns någon utväg eller lösning, är det också meningslöst att oroa sig, eftersom man ändå inte kan göra någonting åt det."
Dalai Lama

När jag klev av bussen idag spirade lite vårkänslor i kroppen - trots minusgrader och snö. Det var någonting med solskenet och ljuset tror jag. Ljuset får mig alltid att må bättre. Den här våren ska jag försöka lyssna på min kropp, slåss mot anorexidemonerna, leta efter självkänsla och suga åt mig kunskap på BMC - fokusera på livet..

Helgplanerna består hittills av fotografering, pyssel, städning och söndagsfika med söta vänner. :o)

Visst är det väl lite vårljus..!?

Bildbomb

Solen hade fortfarande inte gått ner när jag kom hem idag så Fnattis och jag passade på att gå ut tillsammans. Hon skuttade omkring i snön och jag försökte fota lite. Det var dock svårt att få henne att fastna på bild eftersom hon var mer intresserad av att antingen stryka sig mot mig och kameran eller spana in fåglar...

DatOR!

Aaargh!! Det heter datOR inte datA!

"Jag har min data i väskan."
"Vi kan ladda in massor av filmer i din data."

Definitioner från NE:

Dator; digital automatisk beräkningsmaskin som styrs av ett i dess minne lagrat program.

Data; representation av värden, text etc. lämpad för överföring, tolkning eller bearbetning av människor eller maskiner.

"Om du tar med din data så kan vi ta musik från båda datorerna."

Hur kommer det sig att man säger rätt i plural men inte i singular? Var finns logiken i detta? Och när och var ska folk lära sig att prata och skriva? För uppenbarligen gör man inte detta i skolan i alla fall..

Ja, jag är språkpolis - och det står jag för!

Jag vill döda den!

Anorexin.. Jag är så fruktansvärt trött på att känna mig dålig och misslyckad för att jag äter. Någonting som alla andra gör per automatik - för att de behöver det. Och jag är så förbannat less på att jag inte kan vara normalviktig, medan alla andra är så enormt mycket finare som normalviktiga.

Jag vill kunna träna, äta vad jag vill, njuta av mat, vara social och ge blod - inte sitta i anorexifängelset.

Detta ständiga krig i huvudet gör mig galen. Alla argumentationer fram och tillbaka mellan anorexin och mig. Alla slag mot mig själv när någonting inte blir exakt som det skulle bli. Och ändå fortsätter jag kampen - helt utan några garantier på att detta är den rätta vägen mot friheten..

Fröken Pyssling peppade mig på kvällen. Sa att hon ser att jag krigar och kämpar. Och att jag har gjort stora framsteg. Med sina ärliga ögon sa hon att hon blev alldeles varm i hjärtat av att jag vågar prata och berätta för henne nu, vilket jag absolut inte gjorde förut.

Myrsteg.. Jag har inte tålamod för myrsteg - jag vill flyga..!

Släpp mig fri!!