Längsta labb-arbetsdagen på väldigt länge. Kom hit kl 07.45 i morse och nu är klockan nästan 17.00. Har i alla fall fått massor gjort; möte med handledarna, separering av protein och inbindning av primära antikroppar, RT-qPCR med nya primrarna, framrening av produkterna och PicoGreen-mätning av koncentrationen. Och jag skulle kunna stanna hela natten och ändå ha en miljon saker kvar att göra resten av månaden. Inte alls stressad, nej då.. Bara smått panisk!
Jag försöker klura ut hur jag ska hinna göra allt labbande, skriva en review, ett PM i bioetiken, ett föredrag till på torsdag och göra ett grupparbete i bioetiken. Det känns tämligen omöjligt.. och jag har fler och fler moments av uppgivenhet. Då är det guld värt med dessa ord från ena handledaren:
"Du är jätte duktig och det är kul att jobba med dig!"
Och dessa ord från en vän:
"Om alla tjejer var som du, vacker, rolig och spänstig, skulle det inte finnas varken depressioner eller ätstörningar.."
0 kommentarer:
Skicka en kommentar