God morgon världen!

Samtalet hos Fru Klok i måndags fick mig verkligen att vakna upp igen. Hon satte ner foten. Sa exakt hur det ligger till. Och jag fick en riktig kalldusch. Jisses, jag var på väg rakt in i det maniska helvetet igen! Och det som skrämmer mig mest är att jag inte märkte det själv.. Jag köttade på i 190 km/h trots både sömn- och energiunderskott och undrade varför jag inte orkade lika mycket som i september.

För energiunderskott har jag garanterat haft - trots att jag ätit som jag ska, men uppenbarligen kräver min kropp och hjärna mer energi och näring ändå!

Kallduschen i måndags fick mig att samla den sista styrkan. Trots att jag inte var riktigt närvarande varken måndag, tisdag eller onsdag lyckades jag stryka all träning och äta precis som jag ska. Jag var trött, okoncentrerad och smådeppig. Igår blev jag förvånad över all positiv feedback på min korta presentation, kände hur tacksam kroppen var över middagsmaten (meze-tallrik, yummie) och smaskade godis tillsammans med M innan konserten började.

I morse vaknade jag och var helt absurdt trött. Tänkte att jag aldrig skulle orka med dagen och att jag aldrig skulle palla att åka och rida efter att ha jobbat en dag. Men, när jag hade ätit frukost och cyklat bort till labbet blev jag på bättre humör än på länge! Trött som sjutton, men glad! Det är verkligen något helt annat.

Jag körde RNA-gel, mätte koncentrationer och upptäckte till min glädje att jag nu har ganska många prover att göra PCR på. :o) Efter lunch kilade jag upp till min ena handledare och blev kvar där ett bra tag. Vi tittade på immunihisto-bilder och diskuterade hur vi ska lägga upp vår "subcellular fractionation" nästa vecka. Dessutom fick jag lite feedback på dispositionen till min mini-review - och den var nästan bara positivt. Hon var också väldigt positiv till ett stipendium jag hittat en annons om och frågade om jag inte ville söka det för att ha som lönemedel för ytterligare en period i det här projektet, till sommaren. Yes - de vill ha kvar mig!

Nästa glädjepuff kom när Cohiba och jag trimmade lite i ridhuset. Lagledaren för vårens DIV II-lag i dressyr red fram till mig och sa att hon tyckte att vi var ett så trevligt ekipage och undrade om vi inte ville rida i laget i vår! :o))

Summa summarum: Fru Klok har rätt (surprise) - min kropp är inte redo för 150 % plugg + hård träning än. Nu blir det ridning och plugg och eventuellt någon lugn joggingtur med kollegorna när de ska ge sig ut!